• Okategoriserade

    Zoomar in och ut

    Hej kära vänner! Det var ett tag sen (igen) haha.
    Jag har haft en del plugg sysselsätta mig med senaste tiden, bland annat en tenta som hade försvunnit av tekniska skäl ur våra scheman, så vi fick veta några dagar innan att vi skulle skriva den, vilket kändes lagom kul… Men jaja, den är skriven nu och förhoppningsvis godkänd! Det var för övrigt min första “Zoom-tenta” sedan pandemin började. Jag hatar salstentor i vanliga fall, så det kändes skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro, men det var ändå lite märkligt att inte vara “övervakad” medan man skriver så att säga.
    Har dessutom börjat två nya kurser nu – en kurs i föremålsanalys (blir intressant att analysera föremål via Zoom!^^) och en kurs i Anatoliens arkeologi.

    Annars händer inte så mycket annat just nu, vi hade en kort vinter med mycket snö och minusgrader i typ 4-5 dagar, sedan smälte i princip allt bort. Men det skulle ju inte förvåna mig om det kommer en sån där käftsmäll typ i slutet av mars med en meter snö, när man verkligen har ställt in sig på vår, haha!
    I Japan har man för övrigt ett ord för att titta på snö – yukimi. Så himla fint! Om man gillar snö då vill säga. Som den låtsasfilolog jag är så snöade (pun intended) jag in mig lite på japanska ord som var kopplade till naturupplevelser och fenomen som naturen skapar, till exempel ljuset som faller på marken i skogen mellan löven (komorebi) och promenader i skogen för att stärka sig själv – shinrinyoku.
    Har vi några motsvarande ord eller koncept i svenskan?

    Nåväl, jag ville bara titta in och säga hej. Det är trots allt skönt att bara skriva ett inlägg så här, utan någon egentlig tanke med var man ska komma med det…

    Kram på er alla!


    Until next time!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    När tiden räcker till. Och vintertankar

    Hej på er vänner!

    Hur har ni det i vintermörkret? Snö rent av kanske..? Hos oss är det grått ute för det mesta, varvat med en och annan regnskur. Det känns nästan som att vintern förskjuts för varje år, även om den antagligen inte gör det. Men när jag var liten (och jag har förmodligen ett selektivt minne här) så var det alltid snö och minusgrader i princip hela december och folk anmärkte verkligen på de få gånger som det inte var någon snö till jul…
    Nu är jag ju förvisso uppvuxen i “inlandet” och inte alls så nära kusten som Uppsala faktiskt är, så det kanske inte är så konstigt att vintrarna är/var annorlunda där. Men den där känslan av riktigt julvintermys även utomhus har jag börjat överge mer och mer för varje år.
    Kanske är det för att vintrarna är mildare nu.
    Eller så minns jag fel…

    I alla fall. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Typ skriva av mig lite. Har känt att det varit lite pyspunka på mig de senaste veckorna, samtidigt som jag känner mig lite rastlös. Jag brukar vara klar med mitt plugg runt klockan två på dagarna och då finns det ju liksom ganska många timmar att göra annat på! Vill sätta igång med ett eller ett par kreativa projekt men kommer aldrig till skott riktigt. Jag har ju tiden. Och idéerna. Och jag vill åtminstone tro att jag har disciplin. Jag kan ju gå och träna tre dagar i veckan utan problem, så varför kan jag inte sätta igång och pyssla någon eftermiddag? Haha!
    Att göra kreativa saker är ofta ett sätt att slappna av och om det är något man gjort tidigare så behövs det ju liksom inte supermycket tankeverksamhet, utan det brukar gå av sig självt medan tankarna vandrar iväg till andra platser.
    Men jag tror att min personlighet sätter lite krokben för mig här eftersom jag har jättesvårt att vara spontan (och det blir värre ju äldre jag blir!). Jag är en sån som skriver upp i kalendern när jag ska dammsuga, laga mat och spela dator. Det ger mig ro att ha saker nedskrivna så att jag slipper “komma ihåg” dem, även om det bara är helt vardagliga saker.
    Och man kan ju inte planera att vara kreativ. Eller? Essensen i kreativitet brukar ju vara spontana idéer och infall. Eller..? Om jag kan få jättemycket gjort på en dag så länge det står uppskrivet i min lifeplanner att jag ska göra dem, så borde det ju också fungera med andra projekt?
    Jag får helt enkelt göra ett experiment på mig själv och se om jag kan prestera utifrån vad jag indirekt sagt åt mig själv att göra!
    Det skadar ju inte att prova tänker jag.
    To be continued…

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!


    (Så här ser för övrigt en vacker vinterdag ut)

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    Tid för julbock

    Inte har det väl undgått någon att det är första advent? Nej, precis! ^^

    Jag tänkte egentligen bara önska er alla en fin första advent och kommande vecka. Här har allt julpynt åkt fram idag, bland annat min kära julbock som har hängt med ganska många jular nu!
    Har ni hunnit riva fram era julprydnader än? Det är ju verkligen en vattendelare och vissa är ute i extremt god tid, medan andra (yours truly bland annat) väntar till söndagen med stort S så att säga.


    Julbocken heter för övrigt Carola Körberg. Efter två av våra julmusik-helgon.

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
    Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…


    Hur fin är för övrigt inte denna tekanna…
    …som kan delas i både kanna och kopp! <3
    Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha.
    Gammalegyptiska är för övrigt den första stora “fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
    Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.

    Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
    Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
    Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
    Yay humanity! 😀


    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade

    Tiden går!

    And just like that… så har det gått typ nio månader sedan mitt senaste inlägg. Det har ju varit ett aktivt val av mig att låta bloggen gå på sparlåga de senaste åren. Men att det skulle gå nästan ett år mellan inläggen var nog inte tanken. Det skumma är att jag inte har någon egentlig förklaring, jag har haft tid och lust att blogga, men det har bara inte… blivit av! Det har känts som en enorm tröskel att sätta mig ner med alla nya uppdateringar på hemsidan, redigera foton, och dessutom försöka klämma ur mig någon form av intressant text…

    För ett par år sedan kunde jag ju blogga dagligen och allt bara kom av sig självt i princip. Men nu vet jag inte. Det är som en osynlig vägg som blockerar (som antagligen bara är i min hjärna).
    Funderade på om det skulle hjälpa att ha någon form av målsättning med bloggen, typ ett inlägg i veckan? Sen behöver det inte vara århundradets mest intressanta inlägg, men då blir det någonting i alla fall! Då blir jag kanske motiverad att plocka upp kameran lite oftare med..?

    Hur som helst! Livet har ju rullat på och det här året har dessutom varit lite speciellt, minst sagt, på grund av pandemin.
    I våras tog jag min kandidatexamen i egyptologi, och för ett par veckor sedan påbörjade jag masterprogrammet i samma ämne! Det är visserligen spännande, men mycket att göra och fundera på hela tiden. Plus att det är så sjukt tråkigt att ha undervisning via Zoom. Det går ju inte att göra så mycket åt, men engagemanget för plugget sjunker ganska rejält när man i princip aldrig får träffa varken lärare eller klasskamrater… Oh well.

    Jag kan i alla fall berätta att jag även blev tilldelad ett stipendium i våras, vilket gjorde mig överlycklig eftersom jag bara har en termin kvar med CSN. Alltid nåt!
    Och just det, jag och Micke förlovade oss tidigt i somras! Det var ingen superstor grej egentligen, vi hade pratat om det ganska länge, men aldrig kommit till skott riktigt. Men nu blev det äntligen av och jag kan kalla mig fästmö istället för sambo. Yaay!

    Min kamera har även den gått på sparlåga, men lite bilder har det blivit under året. Som de flesta andra tillbringade vi sommaren hemma till största delen, men det blev en kort roadtrip till Småland och Öland i alla fall!

    Förlovnings-picknick på midsommar!
    Påsken tillbringade vi på Södertuna slott utanför Gnesta. Rekommenderas om man gillar slott/herrgårdslivet!
    Under roadtripen bodde vi i Kalmar och åkte sedan över till Öland under dagarna på utflykt. Men ett besök på Kalmar slott var såklart nödvändigt!
    Lite nightmare-fuel så här en lördag.
    Vi var givetvis inte ensamma på Öland, varken vid turistattraktionerna eller på vägarna. Men vi hade dock lyckats tajma vår resa, då den värsta massan kom dit veckan efter oss.
    (Här ser vi för övrigt den återställda järnåldersborgen Eketorp!)
    En tur upp i Långe Jan hann vi med! Det syns så klart inte på bilderna, men fy fasen vad det blåste kallt från alla håll! Ingen ljum sommarbris här inte!
    Borgholms slottsruin
    Vraket Swiks ligger sedan 1920-talet strandat på norra Öland. Om man läser om vraket så inser man snabbt att ingen kom till nån större skada när det förliste, men det är ju lite spännande (och tragiskt) att tänka på hur många vrak det finns där ute vars besättnings öde ingen har en susning om…
    Ja som ni ser var vi inte direkt klädda för beachen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag föredrar icke-värme alla gånger. Även på sommaren.
    Kallt, ja!

    En liten inblick i våren och sommaren som gått alltså! Även om hösten är fin så ser jag aldrig fram emot mörkret som är oundvikligt så här års… Jag blir trött och deppig, framförallt under november som tillsammans med mars är de absolut hemskaste månaderna på året!

    Har funderat lite på om folk ens läser bloggar längre..? Eller om det bara är youtube och andra videoformat som gäller. Man kan ju knappt läsa en nyhetsartikel nuförtiden utan får istället upp en video som berättar nyheten. Störigt indeed!

    Jag önskar er alla hur som helst en fin helg!
    (Och nu har jag skrivit på internet att jag ska lägga upp ett inlägg i veckan, så nu måste jag väl hålla det eller hur?) 🙂

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    Tillbaka från framtiden

    Eller nåt.

    Nej men på riktigt. It’s me. I’m back! Efter lite mer än ett år…

    Har tänkt ganska länge att jag ska sätta igång med bloggandet så smått, och varför inte bara göra det, så här en lördagkväll? Det har varit en viss tröskel att sätta igång liksom, fixa en ny layout, komma ihåg hur allt fungerade, osv. Men nu så! Gillar ni förresten den nya layouten? Saknas nånting som jag glömt? Jag tog nämligen och bara dammsög bort en massa gamla delar, haha!
    Ärligt talat har jag ju faktiskt varit inne lite då och då på bloggen bara för att radera skräppost och uppdatera de viktigaste funktionerna, men inte mer än så egentligen.
    Såg för övrigt att vissa riktigt gamla inlägg har “tappat” bilder av nån anledning, och ser allmänt konstiga ut. Ingen aning om varför? Oh well.

    Läser jag bloggar själv fortfarande? Javisst! Även om det också tyvärr blivit ganska sporadiskt… men jag ska försöka bättra mig där och “hitta tillbaka” till alla gamla fina bloggar!

    Så… vad händer egentligen i mitt lilla hörn av världen?
    Jag pluggar fortfarande egyptologi och jag älskar det! Till våren tar jag min kandidat, och nu har det nyligen bestämts att det ska startas ett masterprogram nästa höst med egyptologi-inriktning!! Alltså hur perfekt timing är inte det?? Dessutom, om allt går vägen, finns då även möjligheten att åka på fältresa till Egypten och delta i ett utgrävningsprojekt. Det skulle ju vara för bra för att vara sant – sannerligen en dröm som går i uppfyllelse! Men det återstår att se som sagt…
    Har även börjat gymma igen efter *hrm* ganska många års uppehåll… men det går absolut framåt, jag jobbar mycket med corestyrka (pga dålig rygg) och att bli allmänt starkare.

    Sen har vi rest en del senaste året, bland annat till Egypten (tänka sig!), Kiruna, Gotland, Holland, med mera! Jag tänkte faktiskt jag skulle skriva ett dedikerat Egypten-inlägg sen och visa er alla bilder. Bara ett år försent typ, hehe…

    Hej från Giza!

    På tal om bilder så skäms jag nästan lite – min kamera har bokstavligen blivit typ en prydnad i bokhyllan! Jag fotar jättesällan, nästan bara när vi åker på nån längre resa. Men det ska det bli ändring på! Min fina kamera måste ju användas för fasen.

    Fantastiska mystiska land
    Och ett annat fantastiskt land(skap). Björkliden! Kanske ska skriva ett eget inlägg om Kirunaresan också?

    I augusti var jag på egyptologikonferens i Leiden. Det var mitt första besök i Holland, riktigt skoj! Leiden var fint, påminde lite om Uppsala, fast allt var byggt i brunt tegel…
    …och de hade ett mycket fint nationalmuseum, Rijksmuseum van Oudheden, med en imponerande Egypten-samling.
    Kan ni förresten hajja att jag i princip kan läsa det mesta som står på denna stela?? Det känns så sjukt! Det är liksom en milstolpe i mitt liv och nu är jag där!
    Och såklart var vi en sväng till Medeltidsveckan även i år! Vackra Visby i solnedgången. <3

    Så, det var en väldigt kort återblick på det gångna året, tiden bara flyger iväg!

    Hoppas att allt er bra med er annars (mitt i julstöket kanske)?
    Och till er som stått ut med min frånvaro vill jag bara rikta ett stort TACK! 🙂 Till eventuella nya läsare – välkomna hit!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    På obestämd tid

    Hej vänner!

    Ja, som ni kanske märkt så är jag inte särskilt aktiv här på min lilla blogg längre.
    Jag har egentligen tänkt skriva ett inlägg för att liksom markera tydligt att jag antagligen inte kommer att blogga så mycket framöver heller.
    Mest för att jag känner att plugget tar det mesta av min tid nu (men det är underbart kul!) och det är liksom där jag vill lägga allt mitt fokus.
    Det är ju min genuina dröm, som jag skrivit om här, och bloggen är liksom, ja, lite av ett avslutat kapitel. Åtminstone inom överskådlig tid.

    Att blogga och dela med mig av allt på sociala medier har ju egentligen aldrig varit nåt som kommer naturligt för mig. Jag ville mest ha ett tidsfördriv och nånstans att lägga upp alla bilder jag tagit! Sen att det medfört en massa positiva saker som fina kommentarer och läsare ser jag bara som en ära!

    Men jag vill i alla fall vara ärlig med er och mot mig själv, för det är så här det ser ut i mitt liv. Jag kommer ju ändå plugga i minst 5 år på heltid (och tro’t eller ej men jäklar vad jag ser fram emot hela denna resa!),
    Det tar dock emot alltför mycket att “radera” bloggen, det vill jag inte göra. Nej, den får vara kvar här och ta upp sitt lilla hörn av cyberspace.
    Men som sagt, förvänta er inga stordåd här på bloggen! 😉

    Jag försöker dock vara något så när aktiv på min instagram, @emmalinet14om ni vill följa mig där. Jag gjorde den dock privat för att slippa alla konstiga spökkonton som följde mig… men det är bara att skicka förfrågan så godkänner jag! (om ni inte heter typ alfonso298347 eller like4like)

    Vi ses när vi ses! Ta hand om er och varandra där ute! <3

    Loading Likes...
  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Första steget mot en livslång dröm

    I nästan 20 år har jag varit förundrad av, och förälskad i en civilisation som trollbinder med sin mystik och storhet.

    Jag minns faktiskt det exakta ögonblicket när jag först kom att nosa lite svagt på antikens Egypten:
    Det var runt -98 eller -99, och vi hade fått hem en ny dator från Dell. Och med datorn så följde lite CD-skivor som bland annat skulle visa exempel på denna dators awesome grafik och ultracoola ljudsystem! (Med dagens mått var detta kanske lika hightech som en brödrost är idag. Men ändå…)

    I alla fall så fanns det en video på en av dessa skivor som visade en slags berg-och dalbana genom världshistorien (i 3D såklart!)
    När man som tittare kom till faraonernas Egypten så förändrades musiken och det blev lite dunkelt och mystiskt, nästan lite läskigt vill jag minnas. Bilder av faraoner och gudars ansikten smälte samman och blev till nya, och man fick följa med in i pyramiderna längs svindlande korridorer och mörka gömmor. En av scenerna visade schakalguden Anubis som en kolsvart staty med rosa glänsande ögon. Han vände på huvudet och tittade rakt in i kameran. Rakt på mig.

    Jag tittade på videon om och om igen, säkert ett tjugotal gånger, lika fascinerad varje gång. Jag frågade mina föräldrar vad dessa trolska bilder var för något, och de berättade att det var gamla egyptiska motiv.
    “Vad är Egypten för något?” tänkte jag och ville ta reda på mer. Jag började låna böcker på biblioteket i Norberg som handlade som antika civilisationer, och detta var början på ett livslångt personligt intresse. Jag skaffade en liten anteckningsbok och skrev ner dynastierna, namnen på alla gudar, och jag lärde mig hieroglyfer.
    När internet så småningom blev mainstream så kunde jag utforska denna värld ytterligare och ta reda på ännu mer om civilisationen. Mitt intresse genomsyrade allt jag gjorde. Jag klottrade hieroglyfer på svarta tavlan i skolan (min lärare tyckte det var skoj!) och använde skolans dator för att skriva ut foton från Egypten.


    År 2003 gick en dröm i uppfyllelse, då jag, min pappa och min bror besökte Egypten. Under en vecka reste vi runt och tittade på bland annat Karnaktemplet, Konungarnas dal och pyramiderna i Giza.
    Jag fick agera familjens lilla guide för jag visste ju allt om de här platserna, även om det var först nu jag fick se dem på riktigt.

    Och så fortsatte mitt glödande intresse, med museibesök, souvenirer, föreläsningar, etc.
    Men det förblev bara ett intresse. I perioder mer påtagligt, och ibland mindre, men det har alltid funnits där.

    Jag ville ju bli egyptolog när jag var liten. Det har jag alltid velat innerst inne. Men när jag blev äldre så satte nånting stopp. Min rationella sida tog över och sa att “det går inte”, “det finns inga jobb”, “det är slöseri med tid och pengar”, “gör något taktiskt istället” och så vidare…

     

    Så jag pluggade och tog examen i statsvetenskap istället (vilket i och för sig var ett väldigt spännande ämne) och jag började jobba som tjänsteman på olika myndigheter.
    Men jag trivdes inte alls i den rollen. Jag hade fantastiska kollegor och lärde mig mycket av jobben, men det räckte inte.
    Det kändes fel att sitta dag ut och dag in med något jag egentligen inte ville göra, det tärde enormt på mig dels fysiskt, men framförallt psykiskt.
    Så jag slutade som tjänsteman och började jobba på Uppsala universitet, förvisso även det en myndighet, men inte alls på samma sätt.

    Men så i vintras kom åter en gnagande känsla av att det här inte heller var rätt. Jag gjorde inte det jag skulle göra. Det som intresserar mig och som jag faktiskt är bra på fick inte komma till uttryck alls.
    Tillsammans med Micke så frågade jag mig själv vad det är jag egentligen vill göra innerst inne. Och där och då var det som att allt bara lossnade! Jag ska plugga och utbilda mig till egyptolog. Det är det jag kan, och det är det jag vill, och alltid har velat.

    Så jag sökte in till universitetet igen i våras, och jag har nog aldrig varit så motiverad till att börja plugga! När jag läste statskunskap så gjorde jag det mer av prestige och taktiska skäl, snarare än genuint intresse.
    Men nu ska jag göra om och göra rätt!
    Jag ska bli egyptolog, or die trying!

    För nu är det rätt, det känns i magen, hjärnan, hjärtat, ja hela kroppen! Jag är redo att ta första steget på en mångårig resa som ska ta mig dit jag vill, för så länge viljan finns så går det. Det kommer att bli tufft periodvis, men det kommer att vara värt det.

    Och idag, kära vänner, så kom beskedet om att jag är antagen till höstens kurs i Egyptologi här i Uppsala!
    Det var egentligen det jag ville ha sagt med det här skitlånga inlägget. Nåja!
    Jag är flaxande lycklig över att jag tog detta beslut precis rätt i tiden och i livet. Jag tvivlade egentligen aldrig över själva antagningen, men nu kan jag andas ut på riktigt och börja fokusera på detaljerna kring utbildningen.
    Det kommer såklart bli en omställning att börja leva som student igen efter att ha haft en relativt hög lön, men det bekymrar mig inte!
    Jag har motivationen nu, och såklart min älskade Micke som är min klippa i alla lägen.

    Så, framtiden ser otroligt ljus och spännande ut! Jag älskar sommaren, men nu är typ första gången i mitt liv som jag längtar efter hösten…
    Jag vill börja nuuu!

     

    Hoppas för övrigt att ni alla har det fint i sommaren! Drick mycket vatten och ät en del glass.

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – fortsättningen

    Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!

     

    Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.

    Härifrån kunde man även se över till andra “sidan” av slottet.

    Man kunde se rätt långt i största allmänhet!

    Dags att påbörja passagen!

    Jätteimpade bergsklättrare!

    Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…

    Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!

    Som gjort för smugglare?

    Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.

    Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
    Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.

     

     

    Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
    Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
    Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
    Men för andra är det nog precis tvärt om…

     

    Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – Tintagel

    Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
    Tintagel.

    Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!

    Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.

    I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
    Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
    Enjoy!

     

    Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.

    Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…

    Växtligheten är lika vild och stark som landet!

    För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
    Mind the gap…

    “Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”

    Look at that brave son of a bitch!

    Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…

    Här till höger ser man en av de många trapporna


    Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!

    Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!

    Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!

     

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...