• Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Den sista dagen i dimma

    Long time no see!
    Ni kanske undrar om jag har dött eller så, men det har jag faktiskt inte.
    Jag har bara haft fullt upp med, ja, ingenting särskilt egentligen. Men en sak har jag gjort: Jag har räknat ner dagarna sedan en tid tillbaka för att IMORGON börjar ju plugget!! Jag är såå taggad!
    Kursböckerna och anteckningsblocken ligger i en prydlig hög på bordet. Ja, jag skriver anteckningar för hand 2018. Även om det är smidigt med dator så hajjar jag inte hur man hinner med att få ner allt man ska medan man lyssnar och knappar på tangenterna…
    Sen skriver jag dessutom betydligt fortare för hand än på en dator (blir alltid smått avis på folk som kan skriva utan att titta på tangenterna).

    Men nog om det nu, för jag kom ju på att jag inte ens har lagt upp bilderna från vår sista dag i England i somras.
    Även om det var över 2 månader sen vi kom hem så kan det ju vara lite skoj att berätta om då vi gick vilse i dimmorna i Dartmoor… så klyschigt, eller hur!

     

    Oändliga mil i vänsterfil på dessa sagovägar…

    Näst sista dagen besökte vi Roseland Heritage Coast i Cornwall. Fantastastiskt vackert, men lite för kallt och blåsigt för att bada.

    Här fanns dock massor av vackra stenar!

    Mitt hjärta.

     

    Sista dagen begav vi oss åter till Dartmoor och den lilla byn Widecombe in the Moor.

    En väldigt liten, men gammal by.
    Den stora sevärdheten är den medeltida katedralen som vi såklart tog en titt på!

    Det är något väldigt dystert, men samtidigt vackert med detta tidlösa, dimmiga landskap. Det är inte svårt att förstå varför skräckförfattare har inspirerats av Dartmoor i hundratals år.

    Efter en förvånansvärt fin lunch var det dags att bege sig ut på själva mooren…

    …detta hade jag verkligen längtat efter! Även om det inte var så jättemuntert väder så var det en svårslagen känsla att vandra bland dessa midjehöga ormbunkar.

    Och stämningen blir ju speciell när dimman kryper på…

    Hästarna gjorde oss lite sällskap på vägen

    Ett unikt och makalöst landskap!

    På långt håll ser inte stenansamlingarna så stora ut, men de är verkligen enorma!

    Ungefär här började vindarna och dimman tillta…

    Den här bilden tog jag precis när vi kom fram till stenarna…

    …och så här såg det ut på samma ställe 10 minuter senare.
    Har aldrig varit med om något liknande! Dimman och de starka vindarna stängde liksom ute alla intryck och man tappade tidsuppfattningen litegrann.

    Detta var bland de sista bilderna jag tog.
    Efter det här så började vi nämligen fundera på hur fasen vi skulle hitta tillbaka till bilen som vi hade parkerat någon kilometer bort. Vi visste ju från vilket håll vi hade kommit, men vi hade ju inte följt någon väg eller stig, utan bara vandrat rakt ut på heden. Och när dimman drog in så man knappt såg 5 meter framför sig så tappar nog även den bästa sin orienteringsförmåga…
    Hur som helst så ville vi inte stanna och vänta, för vi visste ju inte hur länge sån här dimma kan ligga kvar.
    Så vi började gå. Och gå. Och gå ännu mer.
    Ingen av oss var ultimat klädda för blöt vegetationspromenad, så vi bestämde oss för att försöka hitta en av de asfalterade vägarna som slingrar sig över hela Dartmoor. Sagt och gjort!
    Vi hittade en väg, men med noll aning om var vi befann oss och vilket väderstreck som bilen var, så gick vi bara åt ett håll.
    Här tycker ju en smart person att det bara är att dra fram GPSen på mobilen så löser det sig. Det gjorde vi också, men eftersom vi inte noterat vart vi parkerat bilen så var den inte till mycket hjälp…
    Efter nästan en timmes promenad på okända vägar så började dimman lätta något, och slutligen hittade vi äntligen bilen! Har nog aldrig varit så glad över att ha en hyrbil!
    Blöta, trötta och fortfarande lite halvt förvirrade satte vi oss i bilen och åkte tillbaka mot Torquay.

    Utflykten slutade väl inte exakt som vi tänkt oss, men det här är ju en sån grej som ändå är lite skoj att ha varit med om och berätta om för andra.
    För ingen resa till Dartmoor kan ju vara komplett utan att ha gått vilse i den täta och hemlighetsfulla dimman…

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – fortsättningen

    Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!

     

    Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.

    Härifrån kunde man även se över till andra “sidan” av slottet.

    Man kunde se rätt långt i största allmänhet!

    Dags att påbörja passagen!

    Jätteimpade bergsklättrare!

    Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…

    Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!

    Som gjort för smugglare?

    Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.

    Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
    Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.

     

     

    Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
    Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
    Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
    Men för andra är det nog precis tvärt om…

     

    Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – Tintagel

    Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
    Tintagel.

    Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!

    Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.

    I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
    Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
    Enjoy!

     

    Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.

    Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…

    Växtligheten är lika vild och stark som landet!

    För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
    Mind the gap…

    “Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”

    Look at that brave son of a bitch!

    Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…

    Här till höger ser man en av de många trapporna


    Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!

    Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!

    Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!

     

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    What’s the meaning of Stonehenge?

    Japp!

    På torsdagen besökte vi detta uråldriga och mytomspunna monument som man egentligen inte vet så mycket om.
    Jag har själv alltid trott på teorin om druiderna, och att Stonehenge byggdes som en plats för andlighet och/eller offerplats.

    Men det återstår för arkeologerna att fundera vidare på, och under tiden kommer här lite bilder från vår utflykt till monumentet!

     

    Detta var egentligen det enda utflyktsmålet vi var på som hade väldigt många turister. Av förklarliga skäl såklart… nåja!

    Turister eller ej så var det väldigt häftigt att se Stonehenge på riktigt.
    Och när man ser det på nära håll så är det lite svårt att inte låta bli att fundera kring vilka som byggde detta, och varför…
    En del av magin med historiska och förhistoriska platser tycker jag är just att det är mycket som är höljt i dunkel.
    Man kan betrakta, fundera och förundras över den mänskliga aktivitet som pågått här i svunna tider.
    Våra förfäder byggde ju alla dessa platser av en eller flera anledningar. Och dessa anledningar tar de inte alltför sällan med sig när de försvinner…

    Här blåste det betydligt mer än i Dartmoor!
    Försöker slappna av och se neutral ut trots att klänningen blåste upp flera gånger och lämnade lite åt fantasin…
    Tur att jag inte kände nån där!

    Efter Stonehenge for vi vidare till en annan mytomspunnen plats där det om möjligt blåste ännu mer:
    Glastonbury!
    Så frälst som jag är i sagor och myter så var detta ett måste – Glastonbury Tor.
    Varför?
    Jo, det sägs att detta var platsen där Avalon låg en gång i tiden, och att Arthur Pendragon himself är begravd här eller i närheten…

     

    Själva tornet uppe på kullen är dock byggt på 1300-talet som en del av en kyrka, och alltså betydligt yngre än vad tiden för Arthurlegenden anger. Men det har förekommit mänsklig aktivitet här sedan järnåldern, och platsen omnämns redan i keltisk mytologi. Så det finns anledning att tro att Glastonbury döljer något…

    Även om landskapet antagligen inte såg ut just så här under medeltiden så är det lätt att förstå varför människor har dragits till denna plats i alla tider.
    Det är något oförklarligt uppfyllande med att blicka ut över det ändlösa gröna landet.

    Och så blir man expert på att hålla i kjolen!

    Fåren blåste nästan i väg där uppe – jag skojar inte! Men de verkar ha lärt sig att söka skydd i ett trångt hörn.
    Eller så ville detta får bara ha lite ensamtid, vem vet.

     

    Två mytologiska platser i en smäll alltså!
    Men jag har mer att visa, bland annat det häftigaste stället av dem alla. Och kan ni tänka er, där blåste det faktiskt ännu mer!!

     

    PS. Om ni inte sett den så kommer här en superbra och rolig låt av Ylvis, som handlar om mystiken med Stonehenge. Enjoy!

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    April försvann i maj

    Nu är maj här! Och det betyder väl också att sommaren officiellt (typ) är här. Även fast det är regn och typ 5 grader ute idag… oh well.
    Gårdagen och Valborgsmässoafton bjöd iallafall på några extra plusgrader och solglimtar.
    Som icke-studerande uppsalabo har jag dock faktiskt börjat sky Valborg litegrann. För här är Valborg trots allt studenternas högtid till 99%, och om man inte är med i gamet (och som jag, har tröttnat sen länge på spektaklet) så gör man klokast i att hålla sig borta från stan denna dag…

    Okej jag älskar akademiska traditioner, och Valborg om något är ju en traditionernas dag, med frukost, sillunch, champangegalopp, mösspåtagning, och allt sånt där. Men efter att ha firat 4-5 traditionsenliga valborgar i rad här så inser man att det faktiskt finns skojigare saker att göra.
    Som att spela WoW och sen titta på en fancy majbrasa!
    Den uråldriga Valborgstraditionen kretsar ju trots allt kring ett medeltida engelskt/tyskt helgon – Walpurgis, och “majbrasan” är en kvarleva från tiden då man ville hedra Walpurgis och samtidigt skrämma bort häxor och onda andar genom att tända eldar…

    Majbrasan i Gamla Uppsala tändes dock av en scout-kår!

    Tänt vare här!

    Tack vare vinden tog brasan fyr relativt snabbt!

    Helt plötsligt dök en drake upp i elden! Okej jag har rätt livlig fantasi, men lite ser det väl ut som en drake, right??

    Och sen dök en bågskytt från stenåldern upp. Solklart en bågskytt från stenåldern!!

    Det är en häftig tanke att människor samlats på denna plats sedan bronsåldern för att högtidlighålla årstidernas skiftningar.
    På det planet har ju inte mycket förändrats egentligen…

    Fire-man! Mickes silhuett mot brasan ser ut som en superhjälte/superskurk

    Efter en stund blev det fyrverkerishow á la nyårsafton!

     

     

    En ganska lugn Valborg med andra ord. Ingen champagnegalopp, ingen karatefylla. Bara brasa, och allmänt soffmys!

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Ett år med Emblas!

    Tiden går snubblande fort, och det blir extra påtagligt när jag, liksom många andra, har en blogg att titta tillbaka på för att se vad man egentligen har gjort med sin tid.
    Idag är det nämligen ett år sedan jag bestämde mig för att starta en historieblogg, a.k.a Emblas! I december förra året var jag sjukskriven i nästan en månad på grund av en ryggskada. Jag visste från dag ett på sjukskrivningen att jag skulle bli tokig av rastlöshet om jag inte hade nåt att göra på dagarna. Så jag tänkte att nu skulle jag passa på att starta den där bloggen jag gått och fnulat på ett tag!

    Jag ville inte starta en livsstilsblogg eller vardagsblogg eftersom jag helt enkelt inte tycker om att prata/skriva om mig själv… Så det fick bli en kombination av mina intressen inom historia, oknytt, foto och skrivande (och lite annat)! Resultatet blev denna hybrid-mashup-blogg som jag måste säga att jag ändå är ganska stolt över!
    Framförallt är det otroligt kul med alla kommentarer och mejl jag fått av er som läser bloggen! Det gör det verkligen värt att lägga ner tid på att få till så bra inlägg som möjligt, och jag hoppas att det kommer att gå hem även i framtiden.
    Även om jag inte har några ambitioner att bli en “stor” blogg, så känns det ändå väldigt hedrande att fler och fler hittar hit. De första månaderna hade jag kanske 10-20 läsare om dagen, och idag är Emblas stadigt i topp 10 av de mest lästa Uppsalabloggarna – svinkul!

    Men enough chitchat, nu tar vi en titt tillbaka på hur det har sett ut här det gångna året!

     

    Mitt första inlägg i december förra året handlade om min kärlek till gamla Uppsala.
    Jag var inte riktigt hemma på hur jag skulle skriva inläggen och layouten på bloggen var ganska trist…

     

    I januari började jag skriva på min bloggserie om svenska hjältar och legender. Superkul tyckte jag!

     

    I februari flyttade min underbara fluffboll Sally in hos mig!

     

    I mars fortsatte jag med serien om väsen och varelser i folktron. Inlägget om mylingar är fortfarande ett av de mest populära på bloggen!

    Samma sak gällande min medeltidsklänning!

     

    I april var jag på fotoutflykt med pappa i Sala. Våren var definitivt på ingång!

     

    I maj besökte jag ett alldeles magiskt vackert ställe i form av Linnés Hammarby, alldeles utanför Uppsala.
    Kommer definitivt återvända hit nästa vår/sommar!

     

    I juni blev det ganska mycket flängande, som hör sommaren till. Det blev bland annat en vända hem till skogarna i Norberg.

     

    Och midsommar ute på fälten!

    I juli drog jag iväg på min efterlängtade historiska roadtripp. Bland det bästa jag gjort på väldigt länge!

     

    Augusti betyder Medeltidsveckan! Även om jag bara var där ett dygn denna gång.

     

    I september hade hösten kommit för att stanna. Och jag åkte bland annat till Skokloster och kikade runt.

     

    I oktober började bloggandet gå ner lite i dvala, precis som jag själv. Höstmörkret gör mig alltid extremt opepp på typ allt…

     

    Samma sak gällde typ hela november, men det blev åtminstone en sväng till huvudstaden och Livrustkammaren!

     

    Och december…? Ja, jag har åtminstone hunnit julpynta och baka lussebullar. Men julmys-känslan är lååångt borta eftersom allt mitt fokus ligger på Gambiaresan som bär av på tisdag! (Därav bloggfrånvaron senaste tiden, och en ursäkt på förhand för frånvaron fram tills vi kommer hem igen den 13e…)
    Iallafall, det ska bli SÅ spännande att åka dit och uppleva kulturen, djuren och framförallt värmen! <3
    Resväskan står framme och passet är giltigt, here we go!

    Önskar er alla en underbar helg och första advent!

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting,  Övernaturliga ting

    Världens övergivna platser

    Nu var det länge sedan jag tipsade om någon av mina otaliga youtube-fasoner! I detta gråa och trista väder så finns inget bättre än att blänga på läskiga/spännande/orimliga/coola videos tycker jag.
    En av mina absoluta favoritkanaler är The Proper People. Den tillhör två snubbar som trots sin ringa ålder är typ experter på att upptäcka övergivna byggnader! Brian och Michael vet nämligen precis hur man utforskar olika öde platser på ett spännande, men ändå respektfullt sätt. Och de är grymma på att förmedla det på ett visuellt väldigt snyggt sätt! De tar sig in i allt från övergivna sjukhus och skolor, till kärnkraftverk som bara lämnats att förfalla.

    Det verkar för övrigt vara en grej i många länder att man bara lämnar stora byggnadskomplex åt sitt öde. Är det för dyrt att riva, eller är det en jättesmart lösning att säkra framtida turistnäring? Who knows!

    Här kommer i alla fall en video där de utforskar ett av världens många sanatorium som blivit till öde kvarlevor i ingenmansland…

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Övernaturliga ting

    När Matrix ställer till det

    De flesta av oss minns nog Matrix-filmerna som var revolutionerande coola när de kom vid millennieskiftet.
    Själv är jag inget fan av dem alls, men så är jag ju en sån som gillar plättar men inte pannkakor också…

    Hur som helst så kan jag inte låta bli att bli lite förbryllad/fascinerad av tanken på att verkligheten vi lever i kanske i själva verket är ett fint programmerat system. Och som med alla system så är det dömt att faila och bugga lite då och då, vilket ger upphov till de så kallade glitches in the Matrix, eller buggar i Matrix.

    Det kan exempelvis röra sig om saker som upprepar sig fast de inte borde kunna, “superhjältekrafter”, möten med människor eller föremål som har konstiga eller orimliga egenskaper, etc…

    Personligen tror jag inte alls att vi lever i ett kodat system, men däremot tror jag att vår hjärna gärna gör kopplingar som inte alltid är helt logiska. Och ibland blir det helt enkelt kortslutning mellan det ögat och/eller kroppen uppfattar och hur vår hjärna tolkar det.

    Jag satt och funderade på om jag själv upplevt någon glitch in the Matrix, och det jag mindes på rak arm var för cirka 10-12 år sedan när jag gick i högstadiet:
    Vi hade lektion som vanligt, men skolan hade tagit in hantverkare som skulle byta ut alla fönster i några av klassrummen. Denna dag stod en hantverkare vid fönstret längst bak i klassrummet, och jag och min kompis satt vid fönstret framför honom, d.v.s. näst längst bak. Jag och kompisen tyckte att hantverkaren var rätt söt, så vi vände oss om lite då och då och fnittrade och spanade in honom.
    Han brydde sig dock inte så mycket om oss utan fortsatte med sitt fönster-business. När han var klar gick han ut ur klassrummet och ner till sin firmabil som stod parkerad utanför. (Vi såg ju denna eftersom vi satt bredvid fönstret) Hantverkaren körde iväg och vi tänkte inte mer på det.
    Efter några minuter var lektionen slut, och vi gick upp för trapporna mot våra skåp. Då kommer plötsligt hantverkaren gående nedför trapporna mot oss!! Han brydde sig inte om oss direkt, men jag och min kompis stod totalt mållösa och bara stirrade på varandra! Det fanns inte på kartan att han hunnit köra tillbaka, parkerat bilen, gå upp för trapporna (ca 5 våningar) och sedan ner igen, med en massa verktyg dessutom. Allt detta på bara ett par minuter!
    Nånting stod inte rätt till, och vi var väldigt konfunderade över detta i flera dagar.

    Men så en morgon när vi kom till skolan så stod nämnda hantverkare nere vid entrén i vanlig ordning. Vi går förbi honom och när vi kommer in i hallen så står han även där… och då börjar pusselbitarna falla på plats:
    TVILLINGAR! Exakta kopior av varandra i likadana arbetskläder!! Åh vad dumma och mer än vanligt tonårsförvirrade vi kände oss!

    …….

    …okej det här var väl kanske inte en “riktig” bugg i systemet, men fram tills vi fattade tvillinggrejen så kändes det verkligen som det!

    Har ni upplevt några liknande eller andra typer av glitchar i “the Matrix”? Please share!

    Och kan ni inte få nog av ämnet så kommer här en ganska creepy video av min nya favorit-youtubekanal Lazy Masquerade!

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Övernaturliga ting

    Vad hände med Elisa?

    Dags för ett mysko-inlägg!
    Det finns ju mysterier som är både fängslande och tragiska. Man vet liksom inte vilken känsla man ska koppla på när man läser om vissa saker, och får nästan dåligt samvete när man tycker att en händelse är mer intressant än sorglig…
    Så är det iallafall för mig gällande fallet Elisa Lam.

    Elisa var en 23-årig kanadensisk kvinna som år 2013 hittades död i en vattentank tillhörande Cecil Hotel i Los Angeles.
    Hon led av bipolär sjukdom och anmäldes saknad av sin familj den 31 januari 2013.

    Ett par veckor senare började hotellgästerna på Cecil klaga på att vattnet smakade konstigt, och man började därför undersöka saken.
    Mycket riktigt hittade man Elisas döda kropp i hotellets vattentank den 19 februari.
    Men hur hon hamnade där är ett mysterium, och det är också här som mysko-hissvideon kommer in i bilden!

    Videon är den sista som finns där Elisa är i livet, och hon beter sig mycket märkligt…
    I början kliver hon in i hissen på hotellet och trycker på alla knappar, men hissen reagerar inte. Hon vankar av och an inuti och utanför hissen och verkar försöka gömma sig för något.
    Sedan ser det ut som att hon pratar med nån som inte syns i bild (hennes händer ser jätteläskiga ut vid 02:00, varning!). Elisa försvinner sedan ur bild, varpå hissen börjar fungera igen…

    Med alla dessa omständigheter i åtanke så tycker jag att videon är extremt intriguing och ganska läskig!
    Vad är egentligen en rimlig förklaring till hennes beteende och hennes död..?
    Hade hon en psykos till följd av sjukdomen? Var hon jagad av någon eller något? Varför började hissen fungera så fort hon gick därifrån?
    Hur hamnade hon i vattentanken som var både låst och larmad?

    I detta fall kan jag verkligen inte komma på någon rimlig förklaring. Jag tror dock att hon möjligen hade en pågående psykos, men det måste finnas någon (eller något) som gjorde att hon hamnade i den låsta vattentanken. Dessa sitter ju rätt högt upp och har dessutom väldigt tunga lock…
    Vad tror ni?

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting,  Övernaturliga ting

    Sveriges läskigaste byggnad?

    Jomän, det har blivit dags att avslöja den byggnad som enligt mitt tycke är Sveriges absolut läskigaste! (och då har jag ändå besökt otaliga ruiner och märkliga platser…)

    Jag var ju som bekant i Norberg under helgen, och då passade jag på att ta en sväng förbi gamla lasarettet som ligger där.
    Lasarettet har stått övergivet i snart 70 år, vilket också är väldigt tydligt när man kommer dit! I Sverige brukar vi ju annars vara rätt duktiga på att riva gamla byggnader, om de inte är k-märkta eller fyller nån annan typ av funktion. Men gamla lasarettet i Norberg har fått stå kvar av någon anledning…
    Trots att jag var där i dagsljus, och har varit där massvis med gånger under min barndom, så kunde jag inte hjälpa att känna mig sjukt illa till mods när jag gick runt. Det är ju trots allt ett gammalt sjukhus som var i bruk i nästan 100 år, och man kan ju bara föreställa sig hur många som har dött i och omkring denna byggnad…

    Till och med håll-dina-ungar-borta-härifrån-skylten är gammal och läskig!

     


    Ja men den här stigen ser väl trevlig och inbjudande ut?


    Om man är lagd åt det hållet så kan man ta sig in i sjukhuset utan problem. Dock skippade jag det eftersom jag inte tror att det är lagligt, samt skaderisken.
    Men mest för att jag inte vill råka springa på ett bergsman-spöke som dog spritdöden nån gång för länge sedan…


    Till och med ingången är läskig!


    Precis när jag rundat hörnet på denna stora byggnad och bilen är långt utom synhåll så händer ju såklart det som bara händer på film:
    Ett rådjur brakar fram och skrämmer bokstavligen skiten ur mig!
    Oftast är ju rådjur mer rädda för människor, men denna gång var det garanterat tvärt om

    Skogen äter snart upp detta gamla sjukhus, vilket inte gör saken mindre läskig liksom.

    “Hej, vi tänkte anlägga en allé med skitläskiga döda träd, vart vill ni ha den nånstans?”
    “Jo men där bredvid det gamla skitläskiga sjukhuset blir ju perfekt.”
    “Okej toppen, vill ni att vi håller efter gräsmattan och så också så att folk enkelt kan ta sig till sjukhuset?”
    “Nej för Guds skull! Se till så att sly och ogräs växer utav bara fan, och strö gärna runt lite gamla arbetsredskap och skrot så att folk skadar sig ordentligt. Tänk Amazonas med en touch av Tjernobyl när ni jobbar!”
    “U got it.”

     

    Bildkälla

    Så här såg tydligen sjukhuset ut under första halvan av 1900-talet. Tänk vad tidens tand har varit elak!

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...