Naturligt
-
I gryningen
En morgon för någon vecka sedan begav jag mig till Dannemora för att… ja, egentligen inget särskilt, mer än att njuta av soluppgången i det vackra omgivande landskapet. Det är ju något med gryningen, särskilt i naturen. Allting kommer igång, men samtidigt är allt stillsamt. Ett eget tempo som bara uppträder just när det mjuka ljuset börjar vidröra alla ytor för att snart nog, nästan omärkbart, övergå i allt starkare kontraster.
Så börjar en ny dag.
-
En naturdamm för mångfald
Äntligen har jag kommit till skott att göra ett inlägg om den lilla naturdamm som jag ägnat en stor del av sommaren åt att anlägga. Vi har en rätt stor tomt och i och med det känner vi att vi vill passa på att underlätta för den biologiska mångfalden i såg hög utsträckning som möjligt.
Och få saker är väl bättre än just tillgång till vatten – det är ju som bekant en förutsättning för allt liv. Jag håller även på att anlägga en ganska stor ängsmark på en annan del av tomten som vi inte använder, så det kommer att bli ett inlägg för sig!Med mångfalden i åtanke påbörjade jag alltså projektet under senvåren. Lyckades dock tajma grävandet dåligt till första maj-helgen när det var typ 30 grader varmt… nåja! Jag ville ändå försöka bli klar så snart jag kunde för att dammväxterna skulle få en chans att etablera sig under sommaren.
Så, här kommer anläggandet av vår naturdamm i en rad hiskeligt spontana mobilbilder:
Till en början kändes det lite dråpligt att gräva allt för hand, men på just denna plats har det stått ett växthus i gissningsvis flera årtionden. Vi rev växthuset förra året och slängde allt på tippen, men jorden därunder visade sig vara väldigt lös och därför ganska tacksam att gräva i. Ca 60% av jordytan för dammen bestod alltså av denna lösa jord och resterande var mestadels gräs eller gammal åkermark. Givetvis låg där även ett antal skitstora, tunga stenar som jag spettade upp och la åt sidan för att använda senare i och omkring dammen. Är glad att jag styrketränar 3 dagar i veckan när jag håller på med sånt här… haha!
Den geografiska placeringen av dammen råkar även vara optimal då den är i östläge och har sol i stort sett hela dagen. Det är bra eftersom den då värms upp tidigt på våren när groddjur behöver tillgång till vatten. Dessutom tycker många dammväxter om många soltimmar (t.ex. näckrosor) så detta kan vara bra att ha i åtanke när man planerar dammens läge.
Att variera djupet i dammen är även det bra för mångfalden, men överlag är den ganska grund vilket groddjuren och fåglarna gillar. I mitten grävde jag ett riktigt djupt hål på ca 80-100 cm. Tanken med djuphålet är att det ska reglera temperaturen så att vattnet inte blir för varmt på sommaren.
Eftersom marken sluttade lite där jag grävde så behövde jag även hålla koll med vattenpasset så att höjdskillnaden inte skulle bli för stor och göra så att allt vatten rann ut i ena hörnet… Detta var trixigare än jag trott, men med hjälp av några långa plankor blev det ändå hyfsat rakt.
Dags att lägga skyddsduken på plats! Jag räknade på en yta om ca 9-10 kvadratmeter för dammen, och skyddsduken och dammduken behövde då vara betydligt större för att kunna läggas ut en bit över kanterna och ner i djuphålet. 
Skyddsduken är egentligen bara till för att skydda dammduken mot vassa stenar och rötter som annars skulle kunna riva sönder den under vattnets tyngd. Men om man t.ex. vill ha en mer öppen yta runt omkring dammen så är det också lämpligt att passa på att bre ut den runt om eftersom den hindrar ogräset. Jag gjorde så vid den bortre långsidan här där jag ville ha en lite öppnare ”strand”. 
Och på med dammduken! Jag valde att ta en dyrare EPDM-duk och inte PVC. Dels för att de är mer tåliga mot temperaturskillnader och skador, men även snäppet snällare för miljön. Gummiduk kostar en del, men jag lyckades faktiskt hitta en stuvbit som matchade måtten jag ville ha ganska bra. Så ett tips är att hålla utkik efter stuvbitar hos leverantörerna – de kommer i alla möjliga storlekar och har man tur kan man fynda sin duk till ett 30-60% lägre pris än om man hade måttbeställt den.
Gummidukar ska även vara mer följsamma och lättare att justera än plastdukar. Må så vara, jag tyckte ändå att det var svårt att räta ut alla veck. Men det blir nog aldrig helt utan veck och det mesta rätar ändå ut sig när man börjar fylla på med vatten.
Jag hade en tanke om att jag skulle låta dammen fylla sig själv med regnvatten om jag riktade dit ett par stuprännor. Men den idén fick jag snabbt skrota! Denna damm är relativt liten, men den rymmer ändå mer vatten än man kan tro – mellan 3000-4000 liter. ChatGPT informerade mig inställsamt om att även med stuprännor hade det krävts ett antal veckor med skyfall för att fylla upp den… Och med tanke på hur regnsnåla somrarna ofta är så kändes det inte alls värt att chansa.
Det fick alltså bli trädgårdsslang-varianten istället. En fördel med detta var att jag kunde se om och var vattnet skulle kunna rinna över p.g.a. sluttningen. På dessa ställen kunde jag i lugn och ro stötta upp med stora stenar och packad jord under duken.
Blir man inte lite sugen på att ta sig ett dopp..?
Skämt åsido. När vattnet var uppfyllt och kanterna stabila kunde jag börja med det som faktiskt kändes allra roligast, nämligen att placera ut alla olika material och växter som skulle få dammen att likna en ordentlig biotop. Jord, grenar och stenar har vi gott om tomten, så det jag köpte från affären (utöver dammväxterna) var några säckar med makadam och sand. Sanden lades främst som en liten strand, och även som ett tunt bottenlager i dammen. Makadam och större stenar ligger främst vid hörnen av dammen, för att skapa naturliga gömställen åt smådjur och för att landlevande djur ska kunna sitta på dem.
Att plantera vattenväxter var något helt nytt för mig, så jag gjorde rätt mycket research innan jag började köpa. Det enda jag visste var att jag ville ha någorlunda inhemska och köldtåliga sorter och även en näckros. Poängen med växter i en naturdamm är ju inte i första hand att de ska vara vackra, utan de ska konkurrera ut alger och skapa skydd och skugga, precis som de gör i sjöar och andra vattendrag. Det jag inhandlade i första omgången blev därför följande: Kabbeleka, näckros, ältranunkel, gul svärdslilja, palmstarr, och flytväxter i form av grodblad och simbräken. Jag satte dem i planteringspåsar och lade även ut en kokosmatta för att täcka över en stor del av gummiduken (närmast i bild). Kokosmattan förmultnar på sikt, men till dess har förhoppningsvis omkringliggande växtlighet hunnit etablera sig ordentligt.
På bilden ovan ser ni hur det hela såg ut i mitten/slutet av maj.
Och så här ser det ut idag, i början av augusti!
Som ni ser har det mesta tagit sig riktigt bra. Jag har kompletterat med en fräken, vattenblink och även hornsärv som ligger längs botten och i djuphålet. Den enda växten som fortfarande är i planteringspåse är näckrosen eftersom jag vill kunna flytta den för övervintring senare i höst. Övriga växter flyttade jag ut ur påsarna efter bara ett par veckor, då förhoppningen är att de ska föröka sig lättare och kunna sprida sig lite längs kanterna.
Ett tag var jag lite orolig över att allt såg så naket och artificiellt ut, men rätt som det var kom den uppländska sommaren och knackade på med famnen full av brännässlor, åkervinda och vallört. Case solved! Humlorna älskar för övrigt vallört så jag försöker att inte rensa för mycket bland dem, även om de växer till sig och blir till stora monster ibland… I övrigt tycker jag att dammen börjar smälta in mer och mer i omgivningen.Ni kanske också noterade att det har växt upp ett elstängsel runt dammen… Vi bor nämligen i rådjurens högkvarter här på landsbygden. Som bekant mumsar de ju gärna i sig allt som man inte vill att de ska äta, men jag hade aldrig föreställt mig att de skulle ge sig på dammväxterna!!
Nog för att jag vill att djur ska komma till dammen, men rådjuren har bannemig hela socknen full med mat. Dessutom är de ju ganska tunga och en morgon hade de raserat ena kortsidan på dammen när de klivit där och rivit omkring bland grenarna. Så det blev att ta i med hårdhandskarna direkt och koppla på avskräckande stötar.Ett annat ”problem” som man får räkna med är såklart alger… Växterna är som sagt bra för att skugga och suga upp näringen i dammen och djuphålet kyler ner lite, vilket minskar algernas trivsel. Men en grund damm som ligger i gassande sol hela dagarna kommer nästan garanterat att ha en viss mängd alger. Jag har märkt att det blir extra mycket just under soliga dagar, men betydligt mindre när det är molnigt eller regn. Om det blir riktigt stora sjok med alger så tar jag bort dem, men jag låter det vara kvar lite längs kanterna eftersom flera av insekterna lägger sina larver där.
Något som dock har gått oväntat bra är näckrosens tillväxt! Den har fått mer än 30 flytblad på knappt två månader och nu är även de första blomknopparna uppe vid ytan. Tänk vad häftigt att de kanske slår ut och blommar om någon vecka, ååh! Jag hade verkligen inte räknat med att den skulle ta sig så bra, särskilt inte efter att rådjuren hade kalasat i sig nästan alla blad i början… Näckrosen är en Finsk näckros (Nymphaea tetragona), en inhemsk sort i Finland och därför bra anpassad för klimatet även här. 
En växt som inte har haft samma lycka är ältranunkeln… Jag köpte två plantor och de blev fantastiskt fina och stora med massor av blommor. Tills en dag för någon vecka sedan då de var i stort sett helt borta från en dag till nästa! Rådjuren var såklart oskyldiga denna gång på grund av stängslet, så vi kliade oss verkligen i huvudet kring detta – Vem har bokstavligen skurit av och käkat upp HELA växten?!
Min första tanke var hare eftersom det finns gott om dem här. Men harar brukar väl inte slafsa runt i vatten, eller? Google föreslog änder, men de hade definitivt lämnat spår efter sig och de kan inte göra ett sådant här rakt snitt…
Gåtan fick dock sin lösning en morgon någon dag senare när jag tittade till dammen; under ett vallört-blad hörde jag något som smaskade glatt och sedan såg jag hur filuren snabbt pyste iväg bort. En vattensork! Såklart. De gillar ju vatten och de gillar uppenbarligen ältranunkel, för det är den enda växten den har ätit på. Men den har verkligen ätit allt, inklusive rötterna. Ältranunkeln ska ju dock vara tålig och om något skott klarar sig så kanske den kan ta igen sig nästa år. Den kommer ju dock inte att vinna kampen mot gnagaren på lång sikt, så jag får nog byta ut dem mot någon av de andra växterna som inte verkar gå hem hos sorken. Nåväl, det får bli nästa års bekymmer!
Vattensorken är alltså den senaste på artlistan, men dammens allra första invånare blev inte helt oväntat en skräddare. Den dök upp typ dagen efter jag hade fyllt på vatten. 
Därefter dök diverse dykare upp. Just denna är riktigt stor! 
Efter några veckor kom en groda på besök och så även paddan ovan. Paddan höll till i dammen under någon vecka, men nu var det ett tag sen jag såg till den. 
Kanske blev paddan skrämd av denna enorma snok som utforskade dammen en dag… Jag har dock inte sett snoken något mer heller, men det är väl inte omöjligt att den håller till i vegetationen runt omkring. 
Enligt mig är dock några av de häftigaste besökarna vid dammen alla olika trollsländor. Men att försöka fota dem i flykten var en utmaning som nästan steg mig över huvudet… Mobilkameran kunde jag givetvis glömma, men även mot min snabba systemkamera hade sländan övertaget. De flesta bilder såg ut som den här ovan. 
Men till slut så!
Detta är alltså en mosaiktrollslända. Andra trollsländearter som kommer till dammen är bred trollslända och guldtrollslända. I juni månad var där även massor av flicksländor och en och annan mygga...Utöver dessa djur så har även diverse fåglar, ett 10-tal fjärilsarter, bin och andra insekter varit regelbundna gäster vid dammen. Projektet får alltså sägas vara väldigt lyckat hitintills och det säger ju även något om vikten av tillgång till vattendrag, stora som små…
Jag är långt ifrån en expert på dammbygge, men jag har definitivt lärt mig massor på den här korta tiden, och förhoppningsvis kanske mina erfarenheter och tips kan vara till hjälp om ni någon av er gång går i damm-tankar. Det är verkligen spännande att kunna ta del av vattenvarelsernas värld och jag kommer säkerligen att ha fler damm-berättelser att dela med mig av framöver.
-
Stockholmsturist – Fjärilshuset Haga Ocean
Som jag nämnde i förra inlägget, så ägnades eftermiddagen på vår första turistdag åt Fjärilshuset Haga Ocean. Till skillnad från Naturhistoriska så var detta faktiskt mitt allra första besök på Fjärilshuset, jag kände knappt till att det existerade innan Micke berättade om det.
Och på tal om ocean – just när vi kommit till parkeringen vid Fjärilshuset så öppnade sig himlen och hela 2026 års regnmassor släpptes lös på en och samma gång. Jag har aldrig sett så mycket regn och det var nästan en upplevelse i sig självt att beskåda. Det bildades sjöar och rena hav av regnvatten på bara några minuter…
När skyfallet hade lättat något vågade vi oss iväg med varsitt paraply i näven. På denna bild ser man en av alla sjöar som bildades eftersom vattnet inte hann rinna undan. Och de var djupa, så vi fick hoppa omkring som grodor och ta långa omvägar för att undvika det värsta vadandet… 
…men väl inne på Fjärilshuset kunde vi dock börja titta runt på riktiga grodor, t.ex. denna afrikanska klogroda. En mycket speciell liten filur! 
Och pilgiftsgrodor! Pilgiftsgrodorna här är dock inte giftiga eftersom de inte har tillgång till den föda som gör att de blir giftiga. 
Clownfiskar är alltid lika stiliga att beskåda. 
Fjärilshuset är alltså en form av tropiskt akvarium, med ett urval av arter från olika delar av världen. Här har en dabbagam lagt sig till rätta i en liten stengrotta. 
Här finns även de fantastiskt söta kinesiska dvärgvaktlarna. De ilar omkring lösa i byggnaden så man får se var man sätter fötterna! 
Men inte minst gör Fjärilshuset skäl för sitt namn och det fladdrar omkring vackra tropiska fjärilar överallt. Och de är enorma jämfört med våra svenska fjärilar – denna ugglefjäril har 10-14 cm i vingspann! 
Mängden fjärilar som är igång varierar dock beroende på väder och tid på dygnet, så under vårt besök var det mestadels ugglefjärilar som var i farten. I ”puppskåpet” kan man även få se fjärilarnas metamorfoser. Här sitter nykläckta ugglefjärilar och torkar sina vingar för att sen kunna ge sig iväg på sin första flygtur. 
Vädret till trots en väldigt fin första turistdag i Stockholm alltså. Dag två besökte vi ytterligare två ställen varav det ena, Medelhavsmuseet, är ett av mina favoritmuseer. Mer om det i nästa inlägg!
-
Stockholmsturist – Naturhistoriska riksmuseet
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har vi inte särskilt många aktiviteter planerade denna sommar, vilket jag tycker är ganska skönt. Jag har ändå fullt upp med att förbereda för ängsmarken här hemma och det tar nog med tid, haha!
Men, en liten sväng blev det ändå till Stockholm och Mickes föräldrar. Vi hade bestämt oss för att bara köra lite klassisk turist-style och gå till diverse museer som kändes lämpliga.Det första stoppet blev Naturhistoriska riksmuseet vid Frescati – en riktigt trevlig utflykt, förutom att resten av Sverige också var där just då. Detta museum är dessutom ett ypperligt besöksmål för barnfamiljer, vilket också märktes på ljudnivån… Är man ljudkänslig som jag är så blir det lite av en prövning med sådana här miljöer, men några timmar gick ändå an.
Naturhistoriska är ett klassiskt museum som de allra flesta väl har besökt någon gång i sina dagar. Själv var det nog min tredje eller fjärde gång, men det finns ju alltid något spännande att titta på som man har missat tidigare gånger! 
Till exempel denna söta fågel! 
På tal om fåglar visades faktiskt en temporär utställning med namnet Birds of Brazil. Konstnären Jenevora Searight målade fantastiskt vackra akvareller under tiden hon var bosatt i Brasilien, och ett urval finns nu att beskåda här. 
Ägretthägern var givetvis extra fin att se som motiv eftersom den numera även finns på våra breddgradder! Liksom många museer bedriver även Naturhistoriska forskning i egna miljöer inom flera naturvetenskapliga ämnen. Här finns även Ringmärkningscentralen som samordnar Sveriges ringmärkning. Om ni någon gång hittar en ring från en ringmärkt fågel så är det dit den ska skickas!
Tillbaks till fåglarna! 
Nog för att Naturhistoriska är ett relativt gammalt museum, och förr bedrev man ju forskning med bössan – dvs. man sköt fåglar och andra djur för att kunna studera dem närmare. Sedan stoppades de upp eller placerades i behållare med formaldehyd för att bevaras och visas upp för allmänheten.
Men lite makabert är det ändå att i rum efter rum gå runt och stirra på sedan länge döda djur… även om tanken är god.
Minns ni nattskärran jag skrev om – att jag aldrig sett en, och än mindre tagit en bild av en..? Well, times have changed! 
Sedan jag anlade naturdammen i vår trädgård så har mitt intresse för fjärilar ökat ganska markant eftersom de flockas kring kanterna vid dammen. Har lyckats artbestämma en del av dem, medan andra fortfarande är stora fladdrande frågetecken. 
Sista anhalten för denna gång blev mineralavdelningen. Stenar och mineraler är verkligen fascinerande, men min fackkunskap om dem är i princip obefintlig. 
Man kan i alla fall passa på att försöka minnas periodiska systemet från skoltiden. Har ni koll på det fortfarande? 
En gigantisk ametist fick avsluta besöket denna gång. Efter Naturhistoriska begav vi oss till Bergianska trädgården för en kort lunch och sedan vidare mot nästa stopp – Fjärilshuset. Mer om det i ett nästkommande inlägg!
-
Nattskärror vid Viksta stentorg
”Kom och besök en gammal havsstrand mitt i skogen och 75 meter över havet!” står det på Länsstyrelsens hemsida när man söker fram Viksta stentorg.
Detta stentorg med omnejd är ett litet naturreservat här i norra Uppland som man kan besöka om man vill se ett typiskt klapperstensfält. Såna här områden med massor av runda, fina stenar skapades när det fortfarande fanns ett vidsträckt hav på platsen, det vill säga efter senaste istiden.Dock var det inte min geologiska nyfikenhet som tog mig till Viksta stentorg denna sena kväll i mitten av juni – nej, det var fågelnörden som ville ta chansen att lyssna på nattskärrorna som häckar här sedan många år. Nattskärran är en skygg och ganska sällsynt fågel som man ändå kan höra rätt bra (om man vet när och var man ska lyssna), men som man väldigt sällan får syn på. Denna gång var inget undantag för min del, men jag var glad ändå eftersom jag redan från parkeringen kunde höra nattskärrans säregna surrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Om ni är nyfikna på lätet kan ni lyssna på det här!
Är det för övrigt inte fascinerande att denna märkliga fågel, som större delen av året befinner sig i tropiska Afrika, har valt att fortsätta komma just till detta lilla område år efter år..?
Jag gick inte hela vägen upp till själva ”torget”, men så här ser det ut i stora drag när man följer stigen upp för åsen. 
Sten, sten och ännu mer sten… Tydligen är lagret av dessa stenar cirka två meter djupt, vilket gör att växtligheten har svårt att etablera sig och platsen förblir öppen även efter många tusen år. 
Dags att säga adjö till Viksta och nattskärrorna för denna gång. På åter-hörande nästa sommar! -
Blommor, sångare och ringmärkning
Hej på er!
Jag har visst halkat efter lite i bloggandet denna vecka, men nu är jag på banan igen. Måste givetvis visa lite bilder från den gångna helgens bravader (ni som följer mig på instagram har kanske sett en del redan) i form av lång skogspromenad, cykelutflykt och ringmärkning! Vi börjar med den långa skogspromenaden i Börjetrakten:
De första som gjorde sig både både sedda och hörda var ett gäng korpar! 
De hade helt klart någon form av förmiddagsmöte och jag räknade till inte mindre än åtta stycken i ett och samma träd! Så många korpar har jag aldrig sett tillsammans tidigare. 
Lyckades äntligen fånga den underbart söta gärdsmygen på bild! Blev ingen vidare bild, men man ser den i alla fall! 
Vandringen fortsatte vidare in i skogen och här är en bild på… ehm? Ja…? Någon som vet vad dessa heter?? Blommor och växter är definitivt inte min starka sida och jag har inga större ambitioner att försöka lära mig heller…. 
Den här kan jag i alla fall namnet på! Liljekonvaljerna stod i full blom! 
Gullvivan likaså. 
Äntligen kan man gå i linne ute! (Om man badat i myggmedel först vill säga…) 
Minns ni boken Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe? Tänker alltid på den när jag ser en tordyvel. Kommer dock inte ihåg något från boken, det måste vara minst 20 år sedan jag läste den, haha.. 
Sagoskogen. <3 På söndagen tog jag en sväng ner till Årike-Fyris söder om Uppsala för att spana lite på sjöfåglar. Tog dock inte med kameran… MEN på vägen hem fick jag äntligen se en av kungsfiskarna som häckar längs Fyrisån!! Så kul! Och ja, jag har faktiskt en bild på den som jag tog med mobilen genom tubkikaren, men den är så bedrövligt suddig att jag inte tänker lägga upp den haha! Dessutom satt kungsfiskaren precis bakom ett stort löv just då, så man ser typ bara lite av buken och näbben. ^^
På måndagen/nationaldagen var det dags för ringmärkning vid Oxängens CES-station för ringmärkning. CES står för Constant Effort Sites och innebär att man ringmärker häckande fåglar inom ett begränsat område för att kunna följa och dokumentera deras utveckling i denna miljö.
Oxängen ligger lummigt och vackert invid Örbyhus slott Tierps kommun. Ringmärkning har bedrivits här sedan 2003. 
Ansvarig för ringmärkningen denna gång var Anders Arnell, en riktig veteran i dessa sammanhang! Ringmärkning går i korthet ut på att fånga in fåglar i s.k. slöjnät som sätts upp runt stationen. Sedan tar man de infångade fåglarna till stationen för artbestämning, mätning, vägning och fettkontroll, och såklart fäster man ringen med ett unikt serienummer runt benet på fågeln. Dessa data skickas sedan till Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet, som samlar och diarieför all ringmärkning i Sverige. På denna bild sitter Anders med en nyligen infångad sävsångare. (OBS! Obligatorisk myggdödarklubba nere till höger) ^^ 
Det blev en hel del sångfåglar i näten denna gång! Och rödhakar. Här en trädgårdssångare. 
Den något ovanligare härmsångaren. Namnet kommer av att den (liksom många andra sångare) har gjort det till sin nisch att härma andra fåglars läten. Ju fler läten desto coolare, tycker honorna. –Lyssna här! En späckad långhelg med fågel i fokus alltså! Nu är jag duktigt myggbiten och lite trött efter nattens vandring längs Hågaån för att lyssna efter nattsångare. Fick äntligen höra den berömda sydnäktergalen som kommit tillbaka till Uppsala. Den är egentligen ingen svensk häckfågel, men då och då dyker de upp i Sverige av någon anledning. Totalt har bara runt 100 observationer gjorts av den i Sverige genom åren. Kommer ni förresten ihåg att jag vill komma upp i 100 kryss innan årets slut? Well, done and done! 102 säkra arter är jag upp i nu efter helgens och gårdagens kryss! Såå taggad, allt känns fortfarande spännande, nytt och lite överväldigande. En fågelskådar-smekmånad kanske? 😀
-
I hjärtat av Dalarna
Så bar det av på en efterlängtad minisemester i samband med Kristi himmelsfärdshelgen – Rättvik!
Även om jag är uppvuxen precis på gränsen till södra Dalarna, så känns hela detta stora landskap liksom ”hemma” på något sätt. På fredagen åt vi en fantastisk middag på Sjövillan, fikade och var allmänt turistiga.
Vi bodde på ett mysigt litet Bed & Breakfast som låg vackert till uppe på höjden. 
Tiden som stått still.
Har för övrigt blivit nyförälskad i min lilla kompaktkamera, som jag tagit alla bilder på resan med – den får liksom plats i min ena hand (till skillnad från min stora kamera med fågelobjektiv…) ^^
En obligatorisk sväng ut på bryggan i Siljan! Vi gick för övrigt galet mycket denna helg! Säkert 2-3 mil totalt. 
Någonstans rakt över härifrån bodde vi! I vattnet syns den 600+ meter långa bryggan som vi promenerade ut på. 
Invid kyrkan står Vasamonumentet som restes i slutet av 1800-talet till minne av Gustav Vasas härjningar i Dalarna. Han lär ha stått precis här och talat till folket.
Men sånt kan man ju aldrig vara säker på…
Snyggt är det i alla fall! En go gatukorsning av romantisk vikinganostalgi utan antydan till 1500-talets renässans. Oh well. 
Vi gick inte in i kyrkan eftersom det pågick någon form av ceremoni. Utanför kyrkan kan man dock slänga ett öga på dessa välbevarade stallar. Såg jag några fåglar då? Jomän! Tyvärr var det rätt blåsigt och bitvis regnigt, men bl.a. några skäggdoppingar, storlommar och en strandskata fick vi nöjet att se i Rättvik.
Igår for vi tillbaka söderöver för att vandra en led som vi tittat ut och där det även fanns kulturminnen från järnbrukets tid – Schisshyttan precis utan för Smedjebacken.
Vi tycktes ha hela området för oss själva (me like!) och även om leden inte var jättebra markerad, så blev det en mycket trevlig vandring med fina utsikter och intressanta stopp. Om man gillar ruiner av hyttor och kvarnar vill säga! 
En vit förgätmigej (?) växer ensam på den gamla muren. Just som vi håller på att förgäta svunna tider och människorna som levde i dem... 
Idag åkte vi hem till Uppsala, men inte utan att stanna till en sväng i min hemby Norberg! Känner att jag börjar bli mer och mer nostalgisk med åren. Jag saknar min barndoms somrar i Norberg; de gröna ängarna med vilda blommor, lommens ödsliga skri över de spegelblanka sjöarna, de många små röda husen med vita knutar. Tystnaden. Oföränderligheten. Det är svårt att förklara – jag vill ju inte bo där. Men i många år har jag försökt återskapa den där euforiska känslan jag hade på somrarna som liten och jag lyckas aldrig. Även om jag har gröna ängar och vilda blommor här och nu så är det helt enkelt inte samma sak. Kanske ska jag bara acceptera att det får vara just det – minnen. En tid och känsla som aldrig kommer komma tillbaka. På gott och ont såklart…
Kanske är det just det som nostalgi är? Barndomens naiva frihet.
För jag är ju faktiskt vuxen nu.
Blå grottan i Klackberg utanför Norberg.
Vattnet strömmar fortfarande som det gjort så länge jag kan minnas.Önskar er alla en fin vecka! <3
-
Tillbaka till Dalkarlskärret
Igår bar det av en sväng till Dalkarlskärret. Har inte varit där sedan i höstas, så jag tänkte att det kunde vara skoj att åka ut och ta en titt på försommar-fågellivet – and it didn’t disappoint!
Det första som hördes när man öppnade bildörren var skränandet från tusentals skrattmåsar och hundratals fiskmåsar och grågäss! 
Ett stort antal tofsvipor fanns även på plats och gjorde sig hörda. 
Kakafonin av måsar hindrade inte mamma gås från att powernap-ruva i sitt bo. 
Tre (starar) i rad! 
Ett snatterand-par kom simmande, lite inkognito så där. 
Likaså gråhakedoppingen, som gärna håller till vid Dalkarlskärret så här års. 
Paus på bryggan för storskrakehonan. 
Årets första ladusvala. Nu är sommaren här!!! 
Gick en vända i skogen och fick syn på en nötskrika, ”skogens polis”.
Ungefär här började det dock regna, så jag gick tillbaka till bilen och väntade på att det skulle sluta eftersom himlen var blå typ överallt utom runt kärret…
Men först en bild på denna sötnos! 
Så kom solen tillbaka! 
Två enkelbeckasiner swischade förbi, snabba som attan! 
Grönbenan tar ett språng… 
…och går på jakt efter insekter i vattenbrynet. 
Kråkan ville inte vara sämre: ”Jag är också en vadare, watch me!” Det blev några nya kryss och en allmänt supertrevlig utflykt, bortsett från regnet! Nu är jag uppe i 63 kryssade arter sedan jag började i februari. Kanske hinner jag komma upp i 100 innan året är slut..? Men neeej det är ingen tävling juuh! Eller jo jag tävlar väl mot mig själv, fast på så sätt att jag snöar in mig och ger mig inte förrän jag identifierat alla okända arter jag fångat på bild eller ljudupptagning. Hittade för övrigt en sjukt bra app till detta som med hjälp av AI ger sannolikhetsförslag för de fågelarter man spelar in. Thank god for modern technology! Nästa steg blir att införskaffa en liten mikrofon som jag kan koppla till mobilen så att det blir lättare att rikta upptagningen, för som det är nu tar den ju upp allt och det kan bli ganska rörigt om det är många som sjunger/spelar samtidigt… oh well, typiskt I-landsproblem, haha!
Har ni några I-landsproblem för tillfället? ^^Förresten!!
I förrgår fick jag veta att min bild ”Ståtlig hatt” är en av finalisterna i Fotosidans tävling för årets Mästarbild 2022! Helt galet, vilken ära! Så om ni råkar ha ett konto hos Fotosidan skulle jag vara enormt tacksam om ni ville rösta på min bild här!
Ståtlig hatt, tagen på hemlig svamport hösten 2021. Önskar er alla en fin vecka! <3
-
När knopparna brister
Den senaste tiden har jag inte velat vara inomhus särskilt mycket. Jag vill vara ute i skog och mark så mycket jag bara hinner och kan. Ta in allt – dofterna, ljuden, det visuella. En försäkran om att den ljusa tiden är här nu. Att den kommer att ge sig av igen om några månader behöver vi inte lägga någon tanke vid.
Därför tog jag och packade mig iväg igår för att vandra i Lunsen. Så fort jag kom dit hälsades jag av en kungsfågels klara sång och eftersom det hade regnat hela förmiddagen fylldes skogen av den där underbara doften och stämningen som infaller efter ett kraftigt regn. Jag vandrade kilometer efter kilometer. Lyssnade. Andades. Tog fram kameran, men ville liksom inte ta några bilder. Det är svårt att förklara – jag älskar ju att fota, men ibland känns det bara inte som rätt tillfälle och det blir lätt att man tappar den där känslan av nuet när bilder ska tas. Som att man går miste om något annat när man börjar fota och man måste därför göra ett aktivt val att låta bli…
Naturen talar sitt tydliga språk i alla fall. 
När jag fyllde år fick jag förresten en helt superb kameraryggsäck! Den är så himla bekväm att gå med, trots flera tunga objektiv och alldeles lagom för dagsvandringar. Men jag kan ju inte låta bli att lägga upp lite fågelbilder, så här kommer ett gäng från Valborg! Om man som jag avskyr stora folksamlingar så är innerstan i Uppsala definitivt inte att rekommendera på Valborg… Därför flydde vi ner till fågeltornet vid Årike Fyris istället, precis söder om stan. Där var det i och för sig också livat, men av ett helt annat slag.
Grågäss i sitt esse! 
Nyfiken blåmes 
Den vackra knölsvanen glider förbi som ett skepp ovanför vattenytan. 
Gräsandhanens huvud glänser som en smaragd i solskenet. Våren har kommit en bra bit här i trakterna med andra ord. Inga fler bakslag, bara ljus och fågelsång (och kanske lite regn), eller vad säger ni?
Nu blir det lite matlådeprepp innan jag ska iväg en vända till stallet!Önskar er en fin vecka! <3
-
Fåglar – högt, lågt och mitt emellan
Nu får vi väl ändå säga att våren är här! Ja, jag vet att jag har tjatat om det ett tag nu och så mycket som jag älskar vintern (riktig vinter that is), så börjar till och med jag längta efter ihållande värme nu.
Jag vill slippa alla lager av kläder och tunga skor, kunna ha fönstret öppen hela natten och inte bara halva, cykla utan vantar, vara utomhus längre än till klockan 18… Ja ni fattar.
Nu när vi haft långhelg med strålande väder har jag såklart passat på att vara ute i skog och mark så mycket jag kunnat. På påskafton blev det således en tur till underbara Hammarskog och jag måste ändå säga att naturen visade sig från sin bästa sida denna dag: Ett skådespel av flyttfåglar i form av gäss, svanar, änder och tranor trängdes på vikens vatten i solskenet och karakteristiska kluckanden, trumpetanden och snattranden hördes på många hundra meters håll. Åh! <3
Jag räknade till åtminstone 30 grågäss i viken och minst lika många bläsgäss som var på besök. 
Vår.
Det är något med tranornas flyktläte som skapar resonans i mig. Kanske är det nedärvt i vårt DNA att vi ska tycka extra mycket om det här ljudet eftersom det markerar att den ljusa och lätta tiden är här..?
Tittut – pilfink style. 
Tittut – kaja style. 
Och en stilig stare i äppelträdet! 
Har sett ovanligt många större hackspettar på sistone. Kanske är det ett bra hackspett-år i år? 
Ormvråkarna håller ett vakande öga högt uppe i skyn… 
…tills de plötsligt störtdyker mot marken. 
Fasanens kluckande är ett välbekant ljud i Hammarskog. Denna herre höll till på den absolut sista snön som låg kvar på marken. 
En skönsjungande rödhake svischade förbi. Tyvärr lyckades jag inte få någon bra bild på den bland alla grenar. Men har upptäckt till min stora glädje att en rödhake har revir bara typ 200 meter från där jag bor! Ska försöka fånga honom på bild någon dag. 
Den massiva korpen seglar över området som en glänsande, spöklik skugga. Då och då hörs ett djupt, ensamt krax som ekar över trädtopparna. 
Massvis med holkar i alla storlekar finns uppsatta i och kring Hammarskog. Vissa har dock gjort sitt som fågelhem. Kanske blir de hem åt någon annan hädanefter? 
Och slutligen den blyga, men ack så söta taltrasten. Den ville minsann inte vara med på bild mer än nödvändigt! Så tillbringades en stor del av min påskafton alltså. På kvällen gjorde jag och Micke i ordning ett litet vego-påskbord och sedan spelade vi Wingspan – ett supertrevligt spel ni måste testa om ni inte gjort det!
Hur var eran påsk? Solsken och ägg? Annat skoj?Nu blir det en vända till gymmet! Jag tränar i en cykel av sex veckor och förra veckan var sista veckan på cykeln – det betyder att båda pass denna vecka kommer att vara förhållandevis ”lätta”. Yaaay!
Ikväll tänkte jag förresten sticka ut en sväng och se om jag kan höra några kvällsaktiva fåglar längs ån. Jag måste verkligen bli bättre på att lära mig läten, haha. Det är dock så typiskt mig att vilja kunna allt på en gång (vilket såklart är jätteologiskt när man är helt ny inom något), men samtidigt är det ju en lärandeprocess som det egentligen inte finns något slut på. Ingen kan ju exakt allt…
Den tanken känns ganska uppmuntrade på något vis.Kram! <3