• Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Ett kärt återseende

    Några av er kanske minns när jag var och besökte Linnés Hammarby för några år sedan, som jag skrev om i detta inlägg.
    Well, idag var det dags för ett återbesök på en av de absolut finaste platserna jag känner till!
    Det blev en skaplig kontrast mot senast jag var där, när allt stod i full blom och luften var härligt varm – Nu sken förvisso solen, men helsike vad det blåste! Antar att det är någon efterverkning från stormen som drog förbi i veckan..?
    Själva byggnaderna i Linnés Hammarby är stängda för säsongen nu, men det hindrade mig inte från att ströva omkring i markerna och beundra skönheten på denna plats. Jag tror på riktigt inte att det här stället kan se dåligt ut, någon tid på året.


    Även om vinden låg på så blev ljuset väldigt skiftande och vackert.
    Det grådassiga november känns långt borta, inte sant..?
    Stigen upp till Linnés Naturaliemuseum. Här lär han ha vandrat många gånger…
    November gjorde sig dock tyvärr påmint ganska snart om att solen var på väg ner…
    …och då får man ta sin osynliga kvast och ge sig av!
    Jag hann i alla fall ta en titt på mitt kära soldattorp igen. Och inte en bålgeting i sikte!
    Hammarbyn är omgiven av skogspartier, så helt plötsligt snubblar man över lite trattkantareller. Den här platsen har ju för fasen allt!
    Vet dock inte om de är så goda att äta så här års..? De lär ju vara lite vattniga tänker jag.
    Kilometer efter kilometer av gärdsgård omgärdar en här.
    Höstens fallna skörd. Denna äppelsort kallas tydligen för Ribston.

    Jag ska nog åka hit i vinter också och se hur landskapet ser ut i glittrande snö. Det måste ju vara minst lika trevligt!

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
    Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…


    Hur fin är för övrigt inte denna tekanna…
    …som kan delas i både kanna och kopp! <3
    Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha.
    Gammalegyptiska är för övrigt den första stora “fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
    Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.

    Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
    Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
    Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
    Yay humanity! 😀


    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Roaming Rosersbergs slott

    Förra veckan var det dags för slottsbesök igen! Denna gång gick resan mot inget mindre än Rosersbergs slott i Sigtuna kommun. Slottet byggdes ursprungligen på 1630-talet, men i stort sett hela dess nuvarande utseende är skapat under andra halvan av 1700-talet, det vill säga i sengustaviansk anda.
    I anslutning till slottet finns även ett slottshotell och café som jag dock inte hann besöka denna gång, då jag mest åkte dit för att fota inför en fototävling.


    In other news har jag nu formaterat om en av hårddiskarna på min speldator. Jag använder den även till fotoredigering eftersom den är mer kraftfull än min vanliga laptop, och den kan (vanligtvis) köra både Lightroom och Photoshop samtidigt, + extra hårddiskar och kortläsare. Dock märkte jag att redigeringen snodde så sjukt mycket diskutrymme och en dag sa Photoshop bara “Nej nu jävlar är det dags att ta tag i det där och fixa mer space!”
    Sagt och gjort. Det gick såklart inte smärtfritt som man hoppats och flera googlingar och youtubers konsulterades, dock utan framgång. Men efter att ha bråkat en stund gick det som sagt vägen, och nu ska jag börja hålla lite bättre koll och rensa bland bilderna med jämna mellanrum.
    Tror ni jag kommer komma ihåg det..? Antagligen inte, men det återstår väl att se.

    Här kommer i alla fall ett axplock från Rosersberg!


    En imponerande vy!
    November är som bekant inte min favoritmånad, men det uppstår ändå en hel del stämningsfulla situationer under denna tid…
    Dock mörknar det väldigt fort, så är man inte ute typ senast klockan tre så missar man ju det mesta vad fint ljus heter. Eller ljus överhuvudtaget…

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting

    Cruising Krusenberg

    Hejhopp! Veckans inlägg blev visst lite senare än planerat av olika anledningar, men mest på grund av en superintensiv pluggperiod just nu (hejdå nästan samtliga helger ett bra tag framöver)!
    Hur som helst har jag och Micke varit i väg för att fira vår 3-årsdag på herrgården Krusenberg mellan Knivsta och Uppsala. I grevens tid dessutom, eftersom Uppsala kommun precis fick lite smäll på fingrarna för att spridningen av Covid ökat här. Vi får väl se om det hjälper eller om de flesta fortsätter att bete sig ungefär som vanligt…

    Så ja, jag vill gärna rekommendera Krusenbergs Herrgård, men kanske inte just nu då, även om de mig veterligen håller öppet.


    Vi slapp undan regn för det mesta, även om vädret var lite grådassigt i allmänhet.
    Mäktiga ekar hör herrgårdslivet till!
    Vi fick nöjet att bo i Tessinska flygeln, uppkallad efter arkitekten som ritade bland annat Drottningholms slott och Stockholms slott!
    Och titta!! Fasaner utanför fönstret! Okej, fasaner är knappast jätteovanliga i Sverige, framförallt inte i sådana här miljöer.

    Nu väntar lite Halloween-marsipan och artikelskrivande för min del.
    Min artikel handlar för övrigt om synen på kunskap och pseudovetenskaplig arkeologi, och i och med det jag har läst några böcker av pseudovetenskapliga författare. Jag måste nog berätta mer om det i ett eget inlägg någon gång, men under tiden kan ni ju roa er med att googla på Erich von Däniken och fnissa lite!


    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade

    Tiden går!

    And just like that… så har det gått typ nio månader sedan mitt senaste inlägg. Det har ju varit ett aktivt val av mig att låta bloggen gå på sparlåga de senaste åren. Men att det skulle gå nästan ett år mellan inläggen var nog inte tanken. Det skumma är att jag inte har någon egentlig förklaring, jag har haft tid och lust att blogga, men det har bara inte… blivit av! Det har känts som en enorm tröskel att sätta mig ner med alla nya uppdateringar på hemsidan, redigera foton, och dessutom försöka klämma ur mig någon form av intressant text…

    För ett par år sedan kunde jag ju blogga dagligen och allt bara kom av sig självt i princip. Men nu vet jag inte. Det är som en osynlig vägg som blockerar (som antagligen bara är i min hjärna).
    Funderade på om det skulle hjälpa att ha någon form av målsättning med bloggen, typ ett inlägg i veckan? Sen behöver det inte vara århundradets mest intressanta inlägg, men då blir det någonting i alla fall! Då blir jag kanske motiverad att plocka upp kameran lite oftare med..?

    Hur som helst! Livet har ju rullat på och det här året har dessutom varit lite speciellt, minst sagt, på grund av pandemin.
    I våras tog jag min kandidatexamen i egyptologi, och för ett par veckor sedan påbörjade jag masterprogrammet i samma ämne! Det är visserligen spännande, men mycket att göra och fundera på hela tiden. Plus att det är så sjukt tråkigt att ha undervisning via Zoom. Det går ju inte att göra så mycket åt, men engagemanget för plugget sjunker ganska rejält när man i princip aldrig får träffa varken lärare eller klasskamrater… Oh well.

    Jag kan i alla fall berätta att jag även blev tilldelad ett stipendium i våras, vilket gjorde mig överlycklig eftersom jag bara har en termin kvar med CSN. Alltid nåt!
    Och just det, jag och Micke förlovade oss tidigt i somras! Det var ingen superstor grej egentligen, vi hade pratat om det ganska länge, men aldrig kommit till skott riktigt. Men nu blev det äntligen av och jag kan kalla mig fästmö istället för sambo. Yaay!

    Min kamera har även den gått på sparlåga, men lite bilder har det blivit under året. Som de flesta andra tillbringade vi sommaren hemma till största delen, men det blev en kort roadtrip till Småland och Öland i alla fall!

    Förlovnings-picknick på midsommar!
    Påsken tillbringade vi på Södertuna slott utanför Gnesta. Rekommenderas om man gillar slott/herrgårdslivet!
    Under roadtripen bodde vi i Kalmar och åkte sedan över till Öland under dagarna på utflykt. Men ett besök på Kalmar slott var såklart nödvändigt!
    Lite nightmare-fuel så här en lördag.
    Vi var givetvis inte ensamma på Öland, varken vid turistattraktionerna eller på vägarna. Men vi hade dock lyckats tajma vår resa, då den värsta massan kom dit veckan efter oss.
    (Här ser vi för övrigt den återställda järnåldersborgen Eketorp!)
    En tur upp i Långe Jan hann vi med! Det syns så klart inte på bilderna, men fy fasen vad det blåste kallt från alla håll! Ingen ljum sommarbris här inte!
    Borgholms slottsruin
    Vraket Swiks ligger sedan 1920-talet strandat på norra Öland. Om man läser om vraket så inser man snabbt att ingen kom till nån större skada när det förliste, men det är ju lite spännande (och tragiskt) att tänka på hur många vrak det finns där ute vars besättnings öde ingen har en susning om…
    Ja som ni ser var vi inte direkt klädda för beachen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag föredrar icke-värme alla gånger. Även på sommaren.
    Kallt, ja!

    En liten inblick i våren och sommaren som gått alltså! Även om hösten är fin så ser jag aldrig fram emot mörkret som är oundvikligt så här års… Jag blir trött och deppig, framförallt under november som tillsammans med mars är de absolut hemskaste månaderna på året!

    Har funderat lite på om folk ens läser bloggar längre..? Eller om det bara är youtube och andra videoformat som gäller. Man kan ju knappt läsa en nyhetsartikel nuförtiden utan får istället upp en video som berättar nyheten. Störigt indeed!

    Jag önskar er alla hur som helst en fin helg!
    (Och nu har jag skrivit på internet att jag ska lägga upp ett inlägg i veckan, så nu måste jag väl hålla det eller hur?) 🙂

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    En resa till Egypten är en resa utöver det vanliga

    Hej vänner!
    Här kommer som utlovat ett inlägg där jag ska berätta om vår resa till Egypten som vi gjorde i januari i år! Eftersom vi är bekväma så valde vi en chartrad resa med allt inkluderat, och åkte även på två utflykter med skitobekväma bussar…
    Som jag kanske nämnt förr så har jag varit i Egypten två gånger tidigare, dock var det ett bra tag sen (omkring år 2002 och 2004), så det var verkligen roligt att åka dit igen och se allt med mina blivande egyptolog-ögon!

    Första utflykten bar av till Kairo för att titta på Egyptiska muséet och pyramiderna såklart!
    Kairo är verkligen en ambivalent stad på så sätt att det finns delar som är extremt fattiga och slitna, men precis bakom hörnet finns alla ultramoderna faciliteter man kan tänka sig…
    Det är skitigt, högljutt och lite charmigt. Som en huvudstad brukar vara antar jag?
    Väl framme vid Egyptiska muséet fick vi köa en stund för att komma in, men det är det väl värt! Detta museum har (surprise, surprise) världens största egyptologiska samling, och man (jag) skulle lätt kunna gå runt här i flera dagar. Här finns bland annat Tutankhamuns gravföremål och ett speciellt mumierum där många av de mest kända faraonerna ligger.
    De riktigt stora och tunga objekten står logiskt nog på bottenvåningen!
    Några av alla guldföremål från Tutankhamuns grav.
    En papyrusrulle som visar det så kallade Amduat – “underjorden”. Här bodde alla möjliga farliga monster som den döde måste känna till namnen på för att ta sig förbi. Sådana här rullar innehåller bland annat information om just dessa monster och placerades i graven med den döde. Smart där!
    Farao Akhenaten. Denna kung är mest känd för att ha bannlyst samtliga av gudarna i Egypten utom en. Även om det var en kortvarig trend så menar vissa forskare att man kan räkna denna tid som världshistoriens första monoteistiska religion…
    Nästa stopp: Pyramiderna i Giza!
    Sfinxen och Chefrens pyramid.
    PS. Alla romantiska bilder på Instagram där tjejer står med fladdrande klänningar i solnedgången, helt ensamma vid pyramiderna – It’s fake! Och antagligen grovt photoshopat…
    Det kryllar av turister på dessa platser året runt och om man inte har specialtillstånd att gå bortom turiststråken så kommer man automatiskt att få med x antal av dessa turister på sina foton. Nu menar jag inte att det är fel att photoshopa/redigera (vem gör inte det liksom?), men jag känner mig skyldig att berätta detta så att ni inte får en helt skev bild av hur ställena ser ut! 😉
    Här är jag iallafall relativt ensam i bild!
    Söta gatuhundar. Som jag inte klappar på grund av hypokondriska drag…
    Den andra utflykten vi gjorde tog oss till staden Luxor och dess vackra tempelkomplex Karnak!
    Under faraonernas tid hette staden Waset och tjänade som religiöst centrum i nästan 2000 år.
    Om ni bara får göra en utflykt i Egypten så skulle jag rekommendera Karnak till 100%! Pyramiderna är häftiga, men detta tempelkomplex är helt ofattbart mäktigt!
    Och – här har man faktiskt möjligheten att gå runt ensam då stället är så galet stort, och de flesta turistgrupperna håller sig till ingången och de största monumenten.
    Faraonerna byggde ständigt på och byggde om detta tempel under cirka 1200 år, vilket förklarar varför det är så enormt.
    Här i pelarhallen känner man sig ganska liten…
    Man får dessutom försöka tänka dit att det har varit ett tak över hela komplexet också.
    På vissa ställen finns t.o.m. färgen kvar!
    Efter Karnak åkte vi till nekropolen Konungarnas Dal. Där råder strängt fotoförbud (om man inte betalar en massa pengar, vilket jag inte kände för att göra…). Men jag kan i alla fall berätta att vi gick ner i Tutankhamuns grav! Det varierar lite kring vilka gravar man får gå ner i p.g.a. den stora mängden turister som ökar slitaget på gravarna.
    Memnonstoderna på västra stranden.
    Statyerna stod en gång och vaktade ingången till ett enormt dödstempel som numera är borta.
    En lustig anekdot är att romarna kallade dessa kolosser för “de sjungande statyerna” , eftersom en jordbävning hade skadat dem och gjort dem delvis ihåliga. När vinden sedan blåste genom dessa håligheter så tyckte man det lät som att de sjöng…
    Godnatt! 5 timmars resa hem i världens minsta och skabbigaste buss väntar…

    Så! Givetvis var detta bara ett litet axplock av alla bilder jag tog under resan, och ett ännu mindre axplock av alla historiska/arkeologiska platser man faktiskt kan besöka i Egypten.
    Det är hur som helst ett fantastiskt land att åka till, och är man lite historiskt och/eller kulturellt intresserad så är det ju rena drömmen! Dock kommer jag att skippa den chartrade varianten nästa gång, då jag tycker att guidade visningar är allmänt lame och begränsar hela upplevelsen. Men det väljer man såklart själv vilket man föredrar!

    Nu fick ni i alla fall en liten inblick i vår resa. Själv blev jag lagom opepp på regnet och mörkret här i Uppis när jag kollade igenom Egyptenbilderna…
    Aja, imorgon är det åtminstone lussebullar och födelsedag för min älskade katt som fyller 11 år!

    Hoppas ni har en härlig kväll oavsett väder!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Den sista dagen i dimma

    Long time no see!
    Ni kanske undrar om jag har dött eller så, men det har jag faktiskt inte.
    Jag har bara haft fullt upp med, ja, ingenting särskilt egentligen. Men en sak har jag gjort: Jag har räknat ner dagarna sedan en tid tillbaka för att IMORGON börjar ju plugget!! Jag är såå taggad!
    Kursböckerna och anteckningsblocken ligger i en prydlig hög på bordet. Ja, jag skriver anteckningar för hand 2018. Även om det är smidigt med dator så hajjar jag inte hur man hinner med att få ner allt man ska medan man lyssnar och knappar på tangenterna…
    Sen skriver jag dessutom betydligt fortare för hand än på en dator (blir alltid smått avis på folk som kan skriva utan att titta på tangenterna).

    Men nog om det nu, för jag kom ju på att jag inte ens har lagt upp bilderna från vår sista dag i England i somras.
    Även om det var över 2 månader sen vi kom hem så kan det ju vara lite skoj att berätta om då vi gick vilse i dimmorna i Dartmoor… så klyschigt, eller hur!

     

    Oändliga mil i vänsterfil på dessa sagovägar…

    Näst sista dagen besökte vi Roseland Heritage Coast i Cornwall. Fantastastiskt vackert, men lite för kallt och blåsigt för att bada.

    Här fanns dock massor av vackra stenar!

    Mitt hjärta.

     

    Sista dagen begav vi oss åter till Dartmoor och den lilla byn Widecombe in the Moor.

    En väldigt liten, men gammal by.
    Den stora sevärdheten är den medeltida katedralen som vi såklart tog en titt på!

    Det är något väldigt dystert, men samtidigt vackert med detta tidlösa, dimmiga landskap. Det är inte svårt att förstå varför skräckförfattare har inspirerats av Dartmoor i hundratals år.

    Efter en förvånansvärt fin lunch var det dags att bege sig ut på själva mooren…

    …detta hade jag verkligen längtat efter! Även om det inte var så jättemuntert väder så var det en svårslagen känsla att vandra bland dessa midjehöga ormbunkar.

    Och stämningen blir ju speciell när dimman kryper på…

    Hästarna gjorde oss lite sällskap på vägen

    Ett unikt och makalöst landskap!

    På långt håll ser inte stenansamlingarna så stora ut, men de är verkligen enorma!

    Ungefär här började vindarna och dimman tillta…

    Den här bilden tog jag precis när vi kom fram till stenarna…

    …och så här såg det ut på samma ställe 10 minuter senare.
    Har aldrig varit med om något liknande! Dimman och de starka vindarna stängde liksom ute alla intryck och man tappade tidsuppfattningen litegrann.

    Detta var bland de sista bilderna jag tog.
    Efter det här så började vi nämligen fundera på hur fasen vi skulle hitta tillbaka till bilen som vi hade parkerat någon kilometer bort. Vi visste ju från vilket håll vi hade kommit, men vi hade ju inte följt någon väg eller stig, utan bara vandrat rakt ut på heden. Och när dimman drog in så man knappt såg 5 meter framför sig så tappar nog även den bästa sin orienteringsförmåga…
    Hur som helst så ville vi inte stanna och vänta, för vi visste ju inte hur länge sån här dimma kan ligga kvar.
    Så vi började gå. Och gå. Och gå ännu mer.
    Ingen av oss var ultimat klädda för blöt vegetationspromenad, så vi bestämde oss för att försöka hitta en av de asfalterade vägarna som slingrar sig över hela Dartmoor. Sagt och gjort!
    Vi hittade en väg, men med noll aning om var vi befann oss och vilket väderstreck som bilen var, så gick vi bara åt ett håll.
    Här tycker ju en smart person att det bara är att dra fram GPSen på mobilen så löser det sig. Det gjorde vi också, men eftersom vi inte noterat vart vi parkerat bilen så var den inte till mycket hjälp…
    Efter nästan en timmes promenad på okända vägar så började dimman lätta något, och slutligen hittade vi äntligen bilen! Har nog aldrig varit så glad över att ha en hyrbil!
    Blöta, trötta och fortfarande lite halvt förvirrade satte vi oss i bilen och åkte tillbaka mot Torquay.

    Utflykten slutade väl inte exakt som vi tänkt oss, men det här är ju en sån grej som ändå är lite skoj att ha varit med om och berätta om för andra.
    För ingen resa till Dartmoor kan ju vara komplett utan att ha gått vilse i den täta och hemlighetsfulla dimman…

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Till medeltid och tillbaka igen

    Hej på er kära vänner, bekanta och obekanta!

    Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade något på bloggen. Det blev helt enkelt en oplanerad paus från bloggen i samband med min semester…
    Och faktum är att jag (trots att sommaren är underbar) verkligen har avskytt att det varit så varmt! När det är mellan 30-35 grader VARENDA DAG i flera veckor så tappar jag tamigtusan all lust till allting. Varför kan det inte bara vara lagom nån gång?! Nåja…
    Trots att det varit soligt vareviga dag så har jag aldrig varit så här blek någon sommar. Jag har hållit mig inomhus med neddragna persienner och litervis med isvatten och roat mig med att läsa böcker, spela WoW och varit ute och sprungit när det varit acceptabel temperatur (runt 22-23 tiden på kvällen…)

    Men nu har de lovat “bara” 24 grader imorgon, så vi håller tummarna!

     

    I alla fall – jag kan ju inte bara låta vårt besök till årets Medeltidsvecka gå obemärkt förbi! Två och en halv dag blev det denna gång, ganska lagom för min del. Det blev dock inte supermycket fotande på dagtid, eftersom det var för varmt (!!)

     

    Vi tog en sväng till S:t Lars ruin för att titta på trollkarlen Arkadia. Jag försöker alltid lista ut hur såna här trollkarlar bär sig åt med sina tricks, men jag lyckas aldrig!


    Sedan blev det Kalabalik! Ett band som spelar medeltidsmusik alltså. Inte kalabalik som i Bender…

    Sjukt svängigt!

    Och en obligatorisk mjöd!
    Mjöd är ganska speciellt och har mycket smak, typ lite glöggaktigt. Rekommenderas definitivt om ni inte provat!

    En siesta mot muren i solens sista strålar… underbart!

    Nere vid stranden la vi märke till den fantastiska solnedgången, och jag hade såklart inte alla kameragrejer med…


    …men det hade jag nästa dag! Såna här vackra solnedgångar får man ju inte missa.

     


    Kolla ba’! Hur vackert??

    Och min älskade tålmodiga Micke som ställer upp på mitt kamerakrångel, trots att han inte är så frälst i att vara med på bild. <3

    När solens sa adjö så var det även dags för oss att säga adjö till Visby och medeltid för denna gång.

    Justja, ni kanske undrar vad det blev av min drömklänning som jag skulle sy till Medeltidsveckan? Jag sydde klart den! Och tog med den, och använde den! Men insåg väldigt snart att den var extremt opraktisk att strutta runt i bland gräs och grus…
    Så jag tog helt enkelt och köpte mig en alldeles underbart fin linneklänning på marknaden (den jag har på mig på bilderna), och jag är nöjd!

    Har ni överlevt i värmen där ute? Gjort något skoj? Ätit glass??

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Första steget mot en livslång dröm

    I nästan 20 år har jag varit förundrad av, och förälskad i en civilisation som trollbinder med sin mystik och storhet.

    Jag minns faktiskt det exakta ögonblicket när jag först kom att nosa lite svagt på antikens Egypten:
    Det var runt -98 eller -99, och vi hade fått hem en ny dator från Dell. Och med datorn så följde lite CD-skivor som bland annat skulle visa exempel på denna dators awesome grafik och ultracoola ljudsystem! (Med dagens mått var detta kanske lika hightech som en brödrost är idag. Men ändå…)

    I alla fall så fanns det en video på en av dessa skivor som visade en slags berg-och dalbana genom världshistorien (i 3D såklart!)
    När man som tittare kom till faraonernas Egypten så förändrades musiken och det blev lite dunkelt och mystiskt, nästan lite läskigt vill jag minnas. Bilder av faraoner och gudars ansikten smälte samman och blev till nya, och man fick följa med in i pyramiderna längs svindlande korridorer och mörka gömmor. En av scenerna visade schakalguden Anubis som en kolsvart staty med rosa glänsande ögon. Han vände på huvudet och tittade rakt in i kameran. Rakt på mig.

    Jag tittade på videon om och om igen, säkert ett tjugotal gånger, lika fascinerad varje gång. Jag frågade mina föräldrar vad dessa trolska bilder var för något, och de berättade att det var gamla egyptiska motiv.
    “Vad är Egypten för något?” tänkte jag och ville ta reda på mer. Jag började låna böcker på biblioteket i Norberg som handlade som antika civilisationer, och detta var början på ett livslångt personligt intresse. Jag skaffade en liten anteckningsbok och skrev ner dynastierna, namnen på alla gudar, och jag lärde mig hieroglyfer.
    När internet så småningom blev mainstream så kunde jag utforska denna värld ytterligare och ta reda på ännu mer om civilisationen. Mitt intresse genomsyrade allt jag gjorde. Jag klottrade hieroglyfer på svarta tavlan i skolan (min lärare tyckte det var skoj!) och använde skolans dator för att skriva ut foton från Egypten.


    År 2003 gick en dröm i uppfyllelse, då jag, min pappa och min bror besökte Egypten. Under en vecka reste vi runt och tittade på bland annat Karnaktemplet, Konungarnas dal och pyramiderna i Giza.
    Jag fick agera familjens lilla guide för jag visste ju allt om de här platserna, även om det var först nu jag fick se dem på riktigt.

    Och så fortsatte mitt glödande intresse, med museibesök, souvenirer, föreläsningar, etc.
    Men det förblev bara ett intresse. I perioder mer påtagligt, och ibland mindre, men det har alltid funnits där.

    Jag ville ju bli egyptolog när jag var liten. Det har jag alltid velat innerst inne. Men när jag blev äldre så satte nånting stopp. Min rationella sida tog över och sa att “det går inte”, “det finns inga jobb”, “det är slöseri med tid och pengar”, “gör något taktiskt istället” och så vidare…

     

    Så jag pluggade och tog examen i statsvetenskap istället (vilket i och för sig var ett väldigt spännande ämne) och jag började jobba som tjänsteman på olika myndigheter.
    Men jag trivdes inte alls i den rollen. Jag hade fantastiska kollegor och lärde mig mycket av jobben, men det räckte inte.
    Det kändes fel att sitta dag ut och dag in med något jag egentligen inte ville göra, det tärde enormt på mig dels fysiskt, men framförallt psykiskt.
    Så jag slutade som tjänsteman och började jobba på Uppsala universitet, förvisso även det en myndighet, men inte alls på samma sätt.

    Men så i vintras kom åter en gnagande känsla av att det här inte heller var rätt. Jag gjorde inte det jag skulle göra. Det som intresserar mig och som jag faktiskt är bra på fick inte komma till uttryck alls.
    Tillsammans med Micke så frågade jag mig själv vad det är jag egentligen vill göra innerst inne. Och där och då var det som att allt bara lossnade! Jag ska plugga och utbilda mig till egyptolog. Det är det jag kan, och det är det jag vill, och alltid har velat.

    Så jag sökte in till universitetet igen i våras, och jag har nog aldrig varit så motiverad till att börja plugga! När jag läste statskunskap så gjorde jag det mer av prestige och taktiska skäl, snarare än genuint intresse.
    Men nu ska jag göra om och göra rätt!
    Jag ska bli egyptolog, or die trying!

    För nu är det rätt, det känns i magen, hjärnan, hjärtat, ja hela kroppen! Jag är redo att ta första steget på en mångårig resa som ska ta mig dit jag vill, för så länge viljan finns så går det. Det kommer att bli tufft periodvis, men det kommer att vara värt det.

    Och idag, kära vänner, så kom beskedet om att jag är antagen till höstens kurs i Egyptologi här i Uppsala!
    Det var egentligen det jag ville ha sagt med det här skitlånga inlägget. Nåja!
    Jag är flaxande lycklig över att jag tog detta beslut precis rätt i tiden och i livet. Jag tvivlade egentligen aldrig över själva antagningen, men nu kan jag andas ut på riktigt och börja fokusera på detaljerna kring utbildningen.
    Det kommer såklart bli en omställning att börja leva som student igen efter att ha haft en relativt hög lön, men det bekymrar mig inte!
    Jag har motivationen nu, och såklart min älskade Micke som är min klippa i alla lägen.

    Så, framtiden ser otroligt ljus och spännande ut! Jag älskar sommaren, men nu är typ första gången i mitt liv som jag längtar efter hösten…
    Jag vill börja nuuu!

     

    Hoppas för övrigt att ni alla har det fint i sommaren! Drick mycket vatten och ät en del glass.

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – fortsättningen

    Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!

     

    Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.

    Härifrån kunde man även se över till andra “sidan” av slottet.

    Man kunde se rätt långt i största allmänhet!

    Dags att påbörja passagen!

    Jätteimpade bergsklättrare!

    Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…

    Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!

    Som gjort för smugglare?

    Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.

    Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
    Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.

     

     

    Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
    Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
    Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
    Men för andra är det nog precis tvärt om…

     

    Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...