• Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Funderingar vid sjön

    Hej på er!

    Söndag idag igen, fasen vad veckorna flyger fram… Nåja tiden är ju relativ, så det är väl alltid en tröst.

    Igår for jag iväg en sväng till Morga naturreservat nere vid sjön Ekoln. I Uppsala känns det lite som att man är omgärdad av både mindre och större naturreservat och dessutom en nationalpark (Färnebofjärden) knappt en timme bort. Lyxigt värre ändå!

    Morga, eller Kungshamn-Morga som det egentligen heter är i alla fall en ganska varierad kultur- och naturmiljö som delvis ligger intill Ekoln (som för övrigt egentligen bara är en gren av norra Mälaren). I reservatet finns förutom vacker blandskog med mäktiga ekar även bevarade torparmiljöer och herrgårdsmiljöer. Och det är stort! Det skulle behövas åtminstone ett par dagar om man vill ta sig igenom allt och se allt ordentligt.

    Här finns även en vikingatida fornborg!
    Fornborgen är dock idag mestadels ett stenröse…
    När jag är på historiska platser och då framförallt vid ruiner brukar jag försöka tänka tillbaka på hur landskapet såg ut ungefär då byggnaderna kom till. Det går såklart inte att få till det till 100%, men i detta fall med fornborgen kan man ju till exempel tänka sig att vattennivån i Mälaren stod mycket högre under järnåldern när borgen byggdes. Den ligger på en relativt hög kulle, så man kan ju anta att det var en väldigt strategisk plats med bra utsikt över sjöfarten i området.
    Den här utsikten till exempel! Eller ja, öarna och mycket av landet var nog under vatten… but you get the idea!

    Jag har känt mig lite nere den här veckan. Dels fysiskt eftersom jag varit lite förkyld, men jag är en grubblare och när grubblandet väl tar fart är det svårt att stoppa…
    I veckan fick vi nämligen besked om att det inte blir någon utgrävning i Egypten i vår. Tanken var att det skulle ingå som en del under sista terminen av vår masterutbildning, men eftersom Egypten säger nej till fler och fler internationella forskare nuförtiden, så rök den möjligheten. Det var i princip min enda chans att få åka dit och skaffa mig praktisk erfarenhet inom ramen för utbildningen och nu blir det alltså inte av…
    Jag försöker ändå se något ”positivt” i det, eftersom jag nu får nästan ett halvår på mig i vår till att skriva på masterexamen istället. Men jag är såklart sjukt besviken också. Och det i sin tur gör att jag blir allmänt omotiverad kring framtiden: Jag kanske inte blir egyptolog… eller egyptolog kan jag väl kalla mig redan nu om jag vill, men att kunna jobba som det känns mer och mer avlägset. Vill jag ens jobba som egyptolog? Ja det är klart, det har jag velat i 20 år. Jag vill definitivt söka en doktorandtjänst när det blir aktuellt, för om jag blir antagen får jag åtminstone 4-5 år till för att syssla med det som jag älskar. Dessutom – att försöka bli egyptolog som odisputerad är i princip en omöjlighet, om man inte lyckats skaffa sig extremt mycket erfarenhet och kunskap på annat håll. Vilket i princip är en omöjlighet om man inte är disputerad… Men ja, den lilla dörrspringan står ju fortfarande öppen, även om framtiden känns rätt oviss just nu.
    ”Vad ska det bli av mig?” tänker jag. ”Ska jag börja om igen?” Neeej. No way! Okej, dels har jag inte råd med det eftersom mitt CSN är slut. Att hanka sig fram på stipendier är förvisso en möjlighet, men knappast något man kan räkna med och den ovissheten vill jag inte utsätta mig och Micke för under flera år. Självklart måste man vara villig att riskera en del om man ska uppnå det man vill, men en del av mig håller samtidigt fast vid plan B-tänket…
    Men framförallt vill jag inte känna att jag ger upp. Här kan man ju klistra in en hel drös med klyschor och plattityder om att ”fortsätta kämpa” och ”vill man så går det” och blablabla, men för mig är det ganska simpelt: Jag tänker uttömma alla möjligheter som finns och göra mitt bästa för att uppnå det jag vill. Går det inte sen i slutändan så har jag i alla fall försökt.
    För mig är det nog kärnan i allt. Inte rädslan för att misslyckas, utan rädslan för att känna att jag gav upp utan att försöka med alla tillgängliga medel.


    End of rant.

    Tillbaks till Morga!

    Försöker fånga hur jag försöker fånga Ekolns kvällslugn.
    Looks like there’s a criminal on the loose…
    Min trogna följeslagare som nu börjar sjunga på sista versen. Denna termos har följt med på otaliga utflykter, till jobb och tentor, blivit tappad och glömd. Den förtjänar att vila lite nu.
    Sen kom skymningen och det blev dags att dra sig tillbaka hemåt.

    Nu känns det i alla fall att hösten är på ingång på riktigt denna gång. Har den kanske rent av hunnit komma till er?

    Önskar er alla en fin vecka!

  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Gamla kartor och nya planer

    Måndag är det visst idag!
    Jag ska erkänna att som student har jag inte jättebra koll på veckodagarna, utöver de 1-2 gånger i veckan jag måste vara på campus för föreläsning eller seminarium. Helger och veckodagar smälter liksom ihop lite eftersom jag alltid kan plugga, eller låta bli att plugga, och vilken dag det är spelar egentligen inte så stor roll… Ganska skönt egentligen, men smått förvirrande ibland när någon utbrister ”Äntligen helg!!”, och jag tänker ”Va? Ja just det, det är fredag idag...”

    I alla fall, mina kurser i GIS och egyptisk arkitektur fortskrider och jag måste säga att hittills är GIS-kursen riktigt intressant, även om jag egentligen inte är särskilt lagd åt datoriserad arkeologi. För er som kanske inte vet så kan jag bara berätta kort att GIS (Geographic Information System) är en mjukvara som exempelvis arkeologer använder sig av i hög utsträckning. Man kan bland annat bearbeta och sammanställa geografiska data och t.ex. titta på förändringar över tid.
    Kursen hålls av Daniel Löwenborg som också är en av hjärnorna bakom Visir-Uplandia och flera andra appar som återskapar olika historiska miljöer i VR-format. Det är riktigt ballt och rekommenderas att testa om ni någon gång besöker dessa platser! Läs mer om dem HÄR.

    Detta har jag alltså suttit och förundrats över den senaste veckan. Bilderna ovan visar kartor över Bälinge socken här i Uppsala – den första från år 1770 och den andra från Google maps idag…
    Det är inte alltid helt lätt att hitta referenspunkter på så här gamla kartor, men ett tips är att utgå från någon större väg, (som den jag markerat i svart) då vägar inte tenderar att skifta lika snabbt som landskapet i övrigt.
    Att ha tillgång till allt sånt här helt fritt via Lantmäteriet känns ändå väldigt lyxigt. Tänk vad många spännande upptäckter man kan göra med relativt lite ansträngning!

    Jag har även passat på att njuta av kvällsljuset vid Fiby urskog förra veckan. Underbart!
    Såg dock att värmen mer eller mindre kommer tillbaka under veckan. Jag som redan börjat leta efter vinterkläder på Sellpy… jaja.

    På tal om kartor håller jag förresten på att så smått planera en lite längre fotoutflykt senare i höst. Under GIS-kursen ska vi göra ett valfritt projekt och jag har ett par idéer som jag tror skulle fungera och som jag dessutom kan kombinera med fotoresan. Det blir alltså lite plugg+foto i ett så jag kan kombinera nytta med nöje. Men mer om det senare!

    Önskar er alla en fin vecka i höstvärmen! <3

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    10 spel som spelat roll

    Nu blir det visst något helt annat än foto och historia! Jag tänkte nämligen dela med mig av mina topp tio favoriter när det kommer till tv-och datorspel. Det kanske är svårt att tro, men att spela är verkligen en av mina favoritsysselsättningar och har varit det så länge jag kan minnas.
    När man dessutom hittar ett spel som är så där perfekt på alla sätt och berör en ändå in i själen, den känslan är svårslagen. Det är en känsla som man vill återuppleva om och om igen, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man aldrig kan komma tillbaka till just det stadiet.
    Lite som att vara nykär…
    I alla fall, jag har gjort en lista över de spel som betytt allra mest för mig under de senaste 20-25 åren. Självklart har jag spelat en hel drös med andra spel genom åren, men just dessa har gjort ett speciellt intryck av olika anledningar och stannat i mitt hjärta.


    10. Top Gear (SNES)
    Detta är ett rallyspel som släpptes i början av 90-talet. I min familj hade vi ett Super Nintendo (SNES) och Top Gear var ett givet tävlingsspel för mig och brorsan! Jag förlorade såklart jämt, men det var ändå ett spel som jag gillade väldigt mycket. Och musiken är episk!

    9. Farao (PC)
    Hehe ja… En blivande egyptolog måste väl ha älskat detta spel. Det kom 1999 och går ut på att bygga upp och härska över fornegyptiska städer. Man slutför uppdrag över tid och slutligen blir man krönt till farao! Jag tycker att spelet håller måttet än idag och eftersom det är baserat på den verkliga historien så finns det en chans för den vetgirige att lära sig en hel del längs vägen.

    8. Yoshi’s Island (Super Mario World 2, SNES)
    Ett supergulligt plattformsspel som kom till SNES i mitten på 90-talet. Super Mario känner alla till, men här är det Yoshi som har huvudrollen för att återförena lilla bäbis-Mario med sin tvilling Luigi. Även detta spel håller måttet, om inte annat för den trevliga nostalgikänslan!

    7. Age of Mythology (PC)
    En av uppföljarna till de klassiska Age of Empires spelen. Age of Mythology släpptes 2002 och var såklart ett måste för mig som älskar historia och mytologi! Spelet går ut på att bygga och underhålla städer och arméer som man sedan ska erövra andra med (och undvika att bli själv bli besegrad). Man spelar som olika historiska kulturer och deras respektive mytologier, exempelvis nordisk, egyptisk och grekisk.

    6. The Elder Scrolls V: Skyrim (PS3, PC)
    Jag funderade på om jag skulle ha med Skyrim på listan överhuvudtaget. Det har egentligen inte berört mig ända in i själen, men det har samtidigt en koppling till spelet som är nummer ett på listan… I alla fall, gillar man lite halvmörk fantasy och att slåss mot drakar så är Skyrim garanterat en hit, även om det har några år på nacken nu.

    5. Zelda – A link to the past (SNES)
    Zelda-spelen känner nog de flesta till, oavsett spelentusiasm. A link to the past kom till SNES under tidigt 90-tal och det var det första ”episka” spel jag spelade. Det känns lite fånigt att beskriva det så med tanke på hur konsolspel ser ut idag, men världen kändes liksom enormt stor och farlig på ett sätt som jag tidigare inte upplevt. När man efter mycket svett och frustration slutligen besegrade den sista bossen var det inte mer än att man grät en skvätt av lycka och häpnad över hur coolt detta spel var! Dessutom hade jag en crush på huvudkaraktären Link när jag var liten…

    4. Zelda – Link’s awakening (GameBoy, Nintendo Switch)
    Mitt GameBoy är fortfarande fullt fungerande, och det spel jag nötte mest som liten var såklart uppföljaren till det episka Zelda-spelet ovan: Link’s awakening! Jag minns att jag var väldigt sjuk och sängliggandes när jag fick spelet, så det passade ju väldigt bra att sysselsätta sig med då. Jag åt halstabletter med svartvinbärssmak medan jag var sjuk och jag förknippar fortfarande doften av svarta vinbär med just detta spel, haha!

    3. World of Warcraft (PC)
    Ja, alltså… Det finns hela uppslagsverk om WoW, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är ett spel som är under ständig utveckling sedan 2004. Jag har själv inte spelat det mer än ett par år och det är det första online-RPG spelet som jag testat. Förutom en massiv lore och massor av klasser och raser att spela som, så är WoW för mig framförallt ett socialt spel! Jag och Micke spelar oftast tillsammans och det är en speciell känsla när man klarar en raidboss eller svår dungeon genom att samarbeta med andra. Jag visste inte ens vad jag skulle välja för bild här, så det fick bli på min huvudkaraktär. Cool va?!

    2. Age of Empires I (PC)
    Det här spelet var en starkt bidragande orsak till mitt tidiga intresse för den antika världen. I den ursprungliga versionen spelar man som valfri antik kultur och liksom AoM handlar det om att erövra och överleva. På många sätt var detta ett episkt spel som dessutom var väldigt svårt bitvis. Få saker var så frustrerande som när man precis höll på att klara ett scenario och så kom Xerxes med en hord av persiska krigselefanter och bågskyttar och raserade ens mäktiga rike till smulor på. Good ol’ times indeed. <3

    1. The Elder Scrolls IV: Oblivion (PS3, PC)
    Av alla hundratals spel jag spelat så har det hittills inte funnits något som kommit ens i närheten av Oblivion och jag vette fasen om det kommer att komma något som gör det i framtiden… Hur som helst är det här ett open-world spel som utspelar sig i en klassisk high-fantasy miljö med bland annat alver, orcer och människor. Man spelar givetvis hjälterollen, men väljer själv hur ens karaktär ska framstå genom spelet genom att ta på sig och utföra olika uppdrag, det ena mer episkt än det andra. När Oblivion kom (2006) så utsågs det föga oväntat till Game of the Year, och jag minns att jag slogs av de fantastiskt vackra landskapen och den stämningsfulla musiken. Huvudstoryn är riktigt snygg, och man saknar egentligen ingenting i det här spelet. Dessutom görs huvudkaraktärernas röster av inga mindre än Patrick Stewart och Sean Bean!
    Efter 15 år är Oblivion för mig fortfarande ett oslagbart spel som jag spenderat hundratals timmar med…


    Det var det!
    För övrigt spelar jag just nu ett samurajspel som heter Ghost of Tsushima. Det är också ett open-world spel, baserat på mongolernas invasion av Japan på 1200-talet. Hittills är jag mycket imponerad av den snygga designen och vackra miljöer. Det är inte alls omöjligt att GoT kvalar in på listan när jag är klar med det…
    Har ni några favoritspel som ligger er så där extra varmt om hjärtat? Kanske ett brädspel som gjort avtryck?

    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Ett kärt återseende

    Några av er kanske minns när jag var och besökte Linnés Hammarby för några år sedan, som jag skrev om i detta inlägg.
    Well, idag var det dags för ett återbesök på en av de absolut finaste platserna jag känner till!
    Det blev en skaplig kontrast mot senast jag var där, när allt stod i full blom och luften var härligt varm – Nu sken förvisso solen, men helsike vad det blåste! Antar att det är någon efterverkning från stormen som drog förbi i veckan..?
    Själva byggnaderna i Linnés Hammarby är stängda för säsongen nu, men det hindrade mig inte från att ströva omkring i markerna och beundra skönheten på denna plats. Jag tror på riktigt inte att det här stället kan se dåligt ut, någon tid på året.


    Även om vinden låg på så blev ljuset väldigt skiftande och vackert.
    Det grådassiga november känns långt borta, inte sant..?
    Stigen upp till Linnés Naturaliemuseum. Här lär han ha vandrat många gånger…
    November gjorde sig dock tyvärr påmint ganska snart om att solen var på väg ner…
    …och då får man ta sin osynliga kvast och ge sig av!
    Jag hann i alla fall ta en titt på mitt kära soldattorp igen. Och inte en bålgeting i sikte!
    Hammarbyn är omgiven av skogspartier, så helt plötsligt snubblar man över lite trattkantareller. Den här platsen har ju för fasen allt!
    Vet dock inte om de är så goda att äta så här års..? De lär ju vara lite vattniga tänker jag.
    Kilometer efter kilometer av gärdsgård omgärdar en här.
    Höstens fallna skörd. Denna äppelsort kallas tydligen för Ribston.

    Jag ska nog åka hit i vinter också och se hur landskapet ser ut i glittrande snö. Det måste ju vara minst lika trevligt!

    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
    Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…


    Hur fin är för övrigt inte denna tekanna…
    …som kan delas i både kanna och kopp! <3
    Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha.
    Gammalegyptiska är för övrigt den första stora ”fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
    Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.

    Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
    Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
    Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
    Yay humanity! 😀


    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting

    Roaming Rosersbergs slott

    Förra veckan var det dags för slottsbesök igen! Denna gång gick resan mot inget mindre än Rosersbergs slott i Sigtuna kommun. Slottet byggdes ursprungligen på 1630-talet, men i stort sett hela dess nuvarande utseende är skapat under andra halvan av 1700-talet, det vill säga i sengustaviansk anda.
    I anslutning till slottet finns även ett slottshotell och café som jag dock inte hann besöka denna gång, då jag mest åkte dit för att fota inför en fototävling.


    In other news har jag nu formaterat om en av hårddiskarna på min speldator. Jag använder den även till fotoredigering eftersom den är mer kraftfull än min vanliga laptop, och den kan (vanligtvis) köra både Lightroom och Photoshop samtidigt, + extra hårddiskar och kortläsare. Dock märkte jag att redigeringen snodde så sjukt mycket diskutrymme och en dag sa Photoshop bara ”Nej nu jävlar är det dags att ta tag i det där och fixa mer space!”
    Sagt och gjort. Det gick såklart inte smärtfritt som man hoppats och flera googlingar och youtubers konsulterades, dock utan framgång. Men efter att ha bråkat en stund gick det som sagt vägen, och nu ska jag börja hålla lite bättre koll och rensa bland bilderna med jämna mellanrum.
    Tror ni jag kommer komma ihåg det..? Antagligen inte, men det återstår väl att se.

    Här kommer i alla fall ett axplock från Rosersberg!


    En imponerande vy!
    November är som bekant inte min favoritmånad, men det uppstår ändå en hel del stämningsfulla situationer under denna tid…
    Dock mörknar det väldigt fort, så är man inte ute typ senast klockan tre så missar man ju det mesta vad fint ljus heter. Eller ljus överhuvudtaget…

    Until next time!

  • Historiska ting

    Cruising Krusenberg

    Hejhopp! Veckans inlägg blev visst lite senare än planerat av olika anledningar, men mest på grund av en superintensiv pluggperiod just nu (hejdå nästan samtliga helger ett bra tag framöver)!
    Hur som helst har jag och Micke varit i väg för att fira vår 3-årsdag på herrgården Krusenberg mellan Knivsta och Uppsala. I grevens tid dessutom, eftersom Uppsala kommun precis fick lite smäll på fingrarna för att spridningen av Covid ökat här. Vi får väl se om det hjälper eller om de flesta fortsätter att bete sig ungefär som vanligt…

    Så ja, jag vill gärna rekommendera Krusenbergs Herrgård, men kanske inte just nu då, även om de mig veterligen håller öppet.


    Vi slapp undan regn för det mesta, även om vädret var lite grådassigt i allmänhet.
    Mäktiga ekar hör herrgårdslivet till!
    Vi fick nöjet att bo i Tessinska flygeln, uppkallad efter arkitekten som ritade bland annat Drottningholms slott och Stockholms slott!
    Och titta!! Fasaner utanför fönstret! Okej, fasaner är knappast jätteovanliga i Sverige, framförallt inte i sådana här miljöer.

    Nu väntar lite Halloween-marsipan och artikelskrivande för min del.
    Min artikel handlar för övrigt om synen på kunskap och pseudovetenskaplig arkeologi, och i och med det jag har läst några böcker av pseudovetenskapliga författare. Jag måste nog berätta mer om det i ett eget inlägg någon gång, men under tiden kan ni ju roa er med att googla på Erich von Däniken och fnissa lite!


    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade

    Tiden går!

    And just like that… så har det gått typ nio månader sedan mitt senaste inlägg. Det har ju varit ett aktivt val av mig att låta bloggen gå på sparlåga de senaste åren. Men att det skulle gå nästan ett år mellan inläggen var nog inte tanken. Det skumma är att jag inte har någon egentlig förklaring, jag har haft tid och lust att blogga, men det har bara inte… blivit av! Det har känts som en enorm tröskel att sätta mig ner med alla nya uppdateringar på hemsidan, redigera foton, och dessutom försöka klämma ur mig någon form av intressant text…

    För ett par år sedan kunde jag ju blogga dagligen och allt bara kom av sig självt i princip. Men nu vet jag inte. Det är som en osynlig vägg som blockerar (som antagligen bara är i min hjärna).
    Funderade på om det skulle hjälpa att ha någon form av målsättning med bloggen, typ ett inlägg i veckan? Sen behöver det inte vara århundradets mest intressanta inlägg, men då blir det någonting i alla fall! Då blir jag kanske motiverad att plocka upp kameran lite oftare med..?

    Hur som helst! Livet har ju rullat på och det här året har dessutom varit lite speciellt, minst sagt, på grund av pandemin.
    I våras tog jag min kandidatexamen i egyptologi, och för ett par veckor sedan påbörjade jag masterprogrammet i samma ämne! Det är visserligen spännande, men mycket att göra och fundera på hela tiden. Plus att det är så sjukt tråkigt att ha undervisning via Zoom. Det går ju inte att göra så mycket åt, men engagemanget för plugget sjunker ganska rejält när man i princip aldrig får träffa varken lärare eller klasskamrater… Oh well.

    Jag kan i alla fall berätta att jag även blev tilldelad ett stipendium i våras, vilket gjorde mig överlycklig eftersom jag bara har en termin kvar med CSN. Alltid nåt!
    Och just det, jag och Micke förlovade oss tidigt i somras! Det var ingen superstor grej egentligen, vi hade pratat om det ganska länge, men aldrig kommit till skott riktigt. Men nu blev det äntligen av och jag kan kalla mig fästmö istället för sambo. Yaay!

    Min kamera har även den gått på sparlåga, men lite bilder har det blivit under året. Som de flesta andra tillbringade vi sommaren hemma till största delen, men det blev en kort roadtrip till Småland och Öland i alla fall!

    Förlovnings-picknick på midsommar!
    Påsken tillbringade vi på Södertuna slott utanför Gnesta. Rekommenderas om man gillar slott/herrgårdslivet!
    Under roadtripen bodde vi i Kalmar och åkte sedan över till Öland under dagarna på utflykt. Men ett besök på Kalmar slott var såklart nödvändigt!
    Lite nightmare-fuel så här en lördag.
    Vi var givetvis inte ensamma på Öland, varken vid turistattraktionerna eller på vägarna. Men vi hade dock lyckats tajma vår resa, då den värsta massan kom dit veckan efter oss.
    (Här ser vi för övrigt den återställda järnåldersborgen Eketorp!)
    En tur upp i Långe Jan hann vi med! Det syns så klart inte på bilderna, men fy fasen vad det blåste kallt från alla håll! Ingen ljum sommarbris här inte!
    Borgholms slottsruin
    Vraket Swiks ligger sedan 1920-talet strandat på norra Öland. Om man läser om vraket så inser man snabbt att ingen kom till nån större skada när det förliste, men det är ju lite spännande (och tragiskt) att tänka på hur många vrak det finns där ute vars besättnings öde ingen har en susning om…
    Ja som ni ser var vi inte direkt klädda för beachen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag föredrar icke-värme alla gånger. Även på sommaren.
    Kallt, ja!

    En liten inblick i våren och sommaren som gått alltså! Även om hösten är fin så ser jag aldrig fram emot mörkret som är oundvikligt så här års… Jag blir trött och deppig, framförallt under november som tillsammans med mars är de absolut hemskaste månaderna på året!

    Har funderat lite på om folk ens läser bloggar längre..? Eller om det bara är youtube och andra videoformat som gäller. Man kan ju knappt läsa en nyhetsartikel nuförtiden utan får istället upp en video som berättar nyheten. Störigt indeed!

    Jag önskar er alla hur som helst en fin helg!
    (Och nu har jag skrivit på internet att jag ska lägga upp ett inlägg i veckan, så nu måste jag väl hålla det eller hur?) 🙂

    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting

    En resa till Egypten är en resa utöver det vanliga

    Hej vänner!
    Här kommer som utlovat ett inlägg där jag ska berätta om vår resa till Egypten som vi gjorde i januari i år! Eftersom vi är bekväma så valde vi en chartrad resa med allt inkluderat, och åkte även på två utflykter med skitobekväma bussar…
    Som jag kanske nämnt förr så har jag varit i Egypten två gånger tidigare, dock var det ett bra tag sen (omkring år 2002 och 2004), så det var verkligen roligt att åka dit igen och se allt med mina blivande egyptolog-ögon!

    Första utflykten bar av till Kairo för att titta på Egyptiska muséet och pyramiderna såklart!
    Kairo är verkligen en ambivalent stad på så sätt att det finns delar som är extremt fattiga och slitna, men precis bakom hörnet finns alla ultramoderna faciliteter man kan tänka sig…
    Det är skitigt, högljutt och lite charmigt. Som en huvudstad brukar vara antar jag?
    Väl framme vid Egyptiska muséet fick vi köa en stund för att komma in, men det är det väl värt! Detta museum har (surprise, surprise) världens största egyptologiska samling, och man (jag) skulle lätt kunna gå runt här i flera dagar. Här finns bland annat Tutankhamuns gravföremål och ett speciellt mumierum där många av de mest kända faraonerna ligger.
    De riktigt stora och tunga objekten står logiskt nog på bottenvåningen!
    Några av alla guldföremål från Tutankhamuns grav.
    En papyrusrulle som visar det så kallade Amduat – ”underjorden”. Här bodde alla möjliga farliga monster som den döde måste känna till namnen på för att ta sig förbi. Sådana här rullar innehåller bland annat information om just dessa monster och placerades i graven med den döde. Smart där!
    Farao Akhenaten. Denna kung är mest känd för att ha bannlyst samtliga av gudarna i Egypten utom en. Även om det var en kortvarig trend så menar vissa forskare att man kan räkna denna tid som världshistoriens första monoteistiska religion…
    Nästa stopp: Pyramiderna i Giza!
    Sfinxen och Chefrens pyramid.
    PS. Alla romantiska bilder på Instagram där tjejer står med fladdrande klänningar i solnedgången, helt ensamma vid pyramiderna – It’s fake! Och antagligen grovt photoshopat…
    Det kryllar av turister på dessa platser året runt och om man inte har specialtillstånd att gå bortom turiststråken så kommer man automatiskt att få med x antal av dessa turister på sina foton. Nu menar jag inte att det är fel att photoshopa/redigera (vem gör inte det liksom?), men jag känner mig skyldig att berätta detta så att ni inte får en helt skev bild av hur ställena ser ut! 😉
    Här är jag iallafall relativt ensam i bild!
    Söta gatuhundar. Som jag inte klappar på grund av hypokondriska drag…
    Den andra utflykten vi gjorde tog oss till staden Luxor och dess vackra tempelkomplex Karnak!
    Under faraonernas tid hette staden Waset och tjänade som religiöst centrum i nästan 2000 år.
    Om ni bara får göra en utflykt i Egypten så skulle jag rekommendera Karnak till 100%! Pyramiderna är häftiga, men detta tempelkomplex är helt ofattbart mäktigt!
    Och – här har man faktiskt möjligheten att gå runt ensam då stället är så galet stort, och de flesta turistgrupperna håller sig till ingången och de största monumenten.
    Faraonerna byggde ständigt på och byggde om detta tempel under cirka 1200 år, vilket förklarar varför det är så enormt.
    Här i pelarhallen känner man sig ganska liten…
    Man får dessutom försöka tänka dit att det har varit ett tak över hela komplexet också.
    På vissa ställen finns t.o.m. färgen kvar!
    Efter Karnak åkte vi till nekropolen Konungarnas Dal. Där råder strängt fotoförbud (om man inte betalar en massa pengar, vilket jag inte kände för att göra…). Men jag kan i alla fall berätta att vi gick ner i Tutankhamuns grav! Det varierar lite kring vilka gravar man får gå ner i p.g.a. den stora mängden turister som ökar slitaget på gravarna.
    Memnonstoderna på västra stranden.
    Statyerna stod en gång och vaktade ingången till ett enormt dödstempel som numera är borta.
    En lustig anekdot är att romarna kallade dessa kolosser för ”de sjungande statyerna” , eftersom en jordbävning hade skadat dem och gjort dem delvis ihåliga. När vinden sedan blåste genom dessa håligheter så tyckte man det lät som att de sjöng…
    Godnatt! 5 timmars resa hem i världens minsta och skabbigaste buss väntar…

    Så! Givetvis var detta bara ett litet axplock av alla bilder jag tog under resan, och ett ännu mindre axplock av alla historiska/arkeologiska platser man faktiskt kan besöka i Egypten.
    Det är hur som helst ett fantastiskt land att åka till, och är man lite historiskt och/eller kulturellt intresserad så är det ju rena drömmen! Dock kommer jag att skippa den chartrade varianten nästa gång, då jag tycker att guidade visningar är allmänt lame och begränsar hela upplevelsen. Men det väljer man såklart själv vilket man föredrar!

    Nu fick ni i alla fall en liten inblick i vår resa. Själv blev jag lagom opepp på regnet och mörkret här i Uppis när jag kollade igenom Egyptenbilderna…
    Aja, imorgon är det åtminstone lussebullar och födelsedag för min älskade katt som fyller 11 år!

    Hoppas ni har en härlig kväll oavsett väder!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Den sista dagen i dimma

    Long time no see!
    Ni kanske undrar om jag har dött eller så, men det har jag faktiskt inte.
    Jag har bara haft fullt upp med, ja, ingenting särskilt egentligen. Men en sak har jag gjort: Jag har räknat ner dagarna sedan en tid tillbaka för att IMORGON börjar ju plugget!! Jag är såå taggad!
    Kursböckerna och anteckningsblocken ligger i en prydlig hög på bordet. Ja, jag skriver anteckningar för hand 2018. Även om det är smidigt med dator så hajjar jag inte hur man hinner med att få ner allt man ska medan man lyssnar och knappar på tangenterna…
    Sen skriver jag dessutom betydligt fortare för hand än på en dator (blir alltid smått avis på folk som kan skriva utan att titta på tangenterna).

    Men nog om det nu, för jag kom ju på att jag inte ens har lagt upp bilderna från vår sista dag i England i somras.
    Även om det var över 2 månader sen vi kom hem så kan det ju vara lite skoj att berätta om då vi gick vilse i dimmorna i Dartmoor… så klyschigt, eller hur!

     

    Oändliga mil i vänsterfil på dessa sagovägar…

    Näst sista dagen besökte vi Roseland Heritage Coast i Cornwall. Fantastastiskt vackert, men lite för kallt och blåsigt för att bada.

    Här fanns dock massor av vackra stenar!

    Mitt hjärta.

     

    Sista dagen begav vi oss åter till Dartmoor och den lilla byn Widecombe in the Moor.

    En väldigt liten, men gammal by.
    Den stora sevärdheten är den medeltida katedralen som vi såklart tog en titt på!

    Det är något väldigt dystert, men samtidigt vackert med detta tidlösa, dimmiga landskap. Det är inte svårt att förstå varför skräckförfattare har inspirerats av Dartmoor i hundratals år.

    Efter en förvånansvärt fin lunch var det dags att bege sig ut på själva mooren…

    …detta hade jag verkligen längtat efter! Även om det inte var så jättemuntert väder så var det en svårslagen känsla att vandra bland dessa midjehöga ormbunkar.

    Och stämningen blir ju speciell när dimman kryper på…

    Hästarna gjorde oss lite sällskap på vägen

    Ett unikt och makalöst landskap!

    På långt håll ser inte stenansamlingarna så stora ut, men de är verkligen enorma!

    Ungefär här började vindarna och dimman tillta…

    Den här bilden tog jag precis när vi kom fram till stenarna…

    …och så här såg det ut på samma ställe 10 minuter senare.
    Har aldrig varit med om något liknande! Dimman och de starka vindarna stängde liksom ute alla intryck och man tappade tidsuppfattningen litegrann.

    Detta var bland de sista bilderna jag tog.
    Efter det här så började vi nämligen fundera på hur fasen vi skulle hitta tillbaka till bilen som vi hade parkerat någon kilometer bort. Vi visste ju från vilket håll vi hade kommit, men vi hade ju inte följt någon väg eller stig, utan bara vandrat rakt ut på heden. Och när dimman drog in så man knappt såg 5 meter framför sig så tappar nog även den bästa sin orienteringsförmåga…
    Hur som helst så ville vi inte stanna och vänta, för vi visste ju inte hur länge sån här dimma kan ligga kvar.
    Så vi började gå. Och gå. Och gå ännu mer.
    Ingen av oss var ultimat klädda för blöt vegetationspromenad, så vi bestämde oss för att försöka hitta en av de asfalterade vägarna som slingrar sig över hela Dartmoor. Sagt och gjort!
    Vi hittade en väg, men med noll aning om var vi befann oss och vilket väderstreck som bilen var, så gick vi bara åt ett håll.
    Här tycker ju en smart person att det bara är att dra fram GPSen på mobilen så löser det sig. Det gjorde vi också, men eftersom vi inte noterat vart vi parkerat bilen så var den inte till mycket hjälp…
    Efter nästan en timmes promenad på okända vägar så började dimman lätta något, och slutligen hittade vi äntligen bilen! Har nog aldrig varit så glad över att ha en hyrbil!
    Blöta, trötta och fortfarande lite halvt förvirrade satte vi oss i bilen och åkte tillbaka mot Torquay.

    Utflykten slutade väl inte exakt som vi tänkt oss, men det här är ju en sån grej som ändå är lite skoj att ha varit med om och berätta om för andra.
    För ingen resa till Dartmoor kan ju vara komplett utan att ha gått vilse i den täta och hemlighetsfulla dimman…

     

     

    Until next time!