Denna helg har jag spenderat i min hemort Norberg! Jag är här väldigt sällan (typ 2-3 gånger per år), men det är alltid lika märkligt att komma hit. Som jag beskrivit i tidigare inlägg så känner jag mig inte alls hemma här, trots att det faktiskt är här jag vuxit upp och levt mer än halva livet.
Men lite charmigt är det ändå att komma till ett ställe där man inte ser en käft någonstans efter klockan 6 på kvällen, även om det är fredagkväll och fint väder! Folk är skygga helt enkelt!
Dock så finns det självklart fördelar med såna här ställen, och för mig så är det tystnaden. Man kan liksom höra tystnaden här.

Och såklart – historien! Bergslagens urkraft är påtaglig överallt och lika oföränderlig som sin befolkning.
Här kan man gå vilse på strövtåg bland berg, skog, sten och äng.

Rosendal i Norberg är en av de absolut vackraste platserna jag känner till.
Här finns ängar med betande kor, får och hästar, en stor sjö, små stugor och gärdsgårdar omgärdat av skog och berg!

En kväll i juni

Vädret var väl inte “ljum sommarkväll” direkt, men vad gör väl det när man kan ställa sig mitt på ängen och lyssna på gökens sång!

Det var iallafall vindstilla!

I Rosendal kan man se Gandalf komma åkande med häst och vagn om man har tur

Inget säger väl sommar lika mycket som midsommarblomster i hagen!

Mot kvällningen gick mitt strövtåg vidare mot Klackberg. Här bedrevs omfattande gruvdrift från medeltiden fram till 1900-talet.

Inget bra ställe om man är höjdrädd (som jag), men coolt äre!

Alla gruvhål är omgärdade med staket nuförtiden.
Dock vet man ju aldrig, gruvfrun kan vara vart som helst!

Högst upp på berget! Härifrån kan man se ända till Mordor.
Även känt som Borlänge.

Until next time!

Loading Likes...