Väsen och varelser i folktron del VIII – Mylingar
NU. Är det dags för åttonde delen i serien om varelser och väsen i folktron!
Det har ju blivit ett litet uppehåll, men vad gör väl det när denna del kommer att handla om något så läskigt som mylingar!
Mylingar är nämligen något som jag personligen varit väldigt skrämd av ända sedan jag var liten. De vuxna sa att man kunde drabbas av ”mylingars vrede” om man inte skötte sig, eller att ”mylingarna kommer fram i så fort det mörknar och attackerar ensamma barn”.
Kanske blev man så rädd just för att mylingarna själva är barn och man kunde liksom relatera till dem på ett annat sätt som liten…
Enligt folktron är en myling just ett litet odöpt barn som går igen eftersom de inte fått en riktig begravning. Det kunde till exempel vara ogifta kvinnor som blivit gravida, och i ren desperation hade de ihjäl sina nyfödda barn eller lämnade dem att dö långt ute i skogen. Allt för att inte dra skam över sig själv och familjen! Andra fall kunde vara familjer som var för fattiga för att ta hand om fler barn, och därför gjorde man sig av med barnet så fort som möjligt.
Mylingarnas syfte var att på något sätt få frid, och detta kunde de bara få genom att bli begravda i vigd jord på kyrkogården.
Därför sades de hoppa på ensamma vandrare bakifrån och krävde att han eller hon tog med mylingen till en kyrkogård!
Mylingarnas utseende varierar, men det sägs att de var väldigt stora, och den som hade oturen att behöva bära en myling mot kyrkogården upptäckte hur denne bara växte och blev tyngre. I värsta fall orkade man inte bära mylingen hela vägen fram, och denna dödade då sitt offer för att sedan hoppas på nästa… (just det här tyckte jag var skitläskigt när jag var liten!) [tycker nog det fortfarande]
En evig kamp av hämnd och vrede kan sammanfatta mylingarnas existens…
Until next time!
9 kommentarer
John
Har aldrig hört talas om Mylingar. Kanske det är vanligare i norra Sverige?
Emma
Nja beror väl på vad du menar med ”norra Sverige”? ^^
John
Allt över Stockholm, där det är obeboeligt vintertid 😀
Rebecca
Nä, här i småland pratar man också om mylingar! Har du inte sett eller läst Emil i Lönneberga? 🙂
John
Jodå jag har sett Emil i Lönneberga men har inget minne av Mylingar.
izapalm
Jag borde så ibland läsa på mer av detta känner jag. Jag gillar ju gamla folskagor och dylikt. Med väsen älvor etc. En sida i mig som varit ”död” länge, men som på senare tid dyker upp igen och längtar till att få inspireras osv. Spännande läsning! Tack för det 🙂
Emma
Vad roligt att du börjat upptäcka våra spännande sagor och väsen igen! 🙂 jag tycker också det är så intressant med folklore i alla dess former! ?
izapalm
Problemet har ju varit att jag oftast kan dels skrämma mig själv med det, så jag måste hitta balans och tryggheten i det också. MEN, det finns tid att läka sådant 🙂
Emma
Åh jag förstår dig! ibland hjälper det inte att intala sig att det bara är sagor… :0