• Foto,  Okategoriserade

    Guldtankar och gamla minnen

    Jag har suttit hela förmiddagen framför min redigeringsdator idag. Tanken var att jag skulle sortera bland alla mina tusentals bilder, samt mina externa hårddiskar och minneskort. Men istället blev jag sittande och bara tittade igenom alla gamla bilder, mindes tillbaka till tillfällena jag tog dem, kameran jag använde och platsen jag var på. Till mitt försvar var det inte farligt med oordningen som jag först hade trott! Mitt stora problem när det kommer till lagring av bilder är att jag inte lagrar allt på samma plats. Ett tag trodde jag helt sonika att jag hade tappat bort ett gäng fina och värdefulla bilder, men det visade sig att de låg kvar på det ursprungliga minneskortet och inte på min externa hårddisk där ändå 90% av alla mina bilder ligger.


    Så, det verkar som att jag har mer ordning än jag tror, men jag är duktig på att jaga upp mig och skapa intern förvirring, haha. Lite som när man tänker att man ska lägga något viktigt på en smart plats i hemmet, för att senare leta som en dåre efter prylen som tycks ha försvunnit – fast den såklart ligger kvar där på den (alltför) smarta platsen! Någon som känner igen sig..?

    Saknar Medeltidsveckan och Gotland. Detta var 2018 när det var så fruktansvärt varmt, även långt in på kvällarna. Men det är något ovärderligt med stämningen och att njuta av kvällsljuset vid ringmuren. <3
    Denna bild tog jag när vi var på roadtrip i södra England. Dartmoorponnysarna sprang över hedarna och vi stannade titt som tätt för att gosa med dem och ta bilder.
    Det här är nog fortfarande en av mina favoritbilder någonsin! Jag skulle bara ut och testa ett nytt objektiv vid Gamla Uppsala. Men sensommarljuset var helt oslagbart just denna kväll och allt var liksom bara lugnt och stilla.

    Ja, jag börjar allt sakna sommaren lite nu! Eller i alla fall solen. Här regnar det bara just nu och prognosen ser inte jätterolig ut kommande vecka…

    En rolig grej är dock att vi har varit hos en guldsmed här i Uppsala för att diskutera våra blivande vigselringar!
    Tanken är att vi ska återanvända en gammal Bismarcklänk jag har haft i några år. Jag fick ärva den efter en släkting, men jag kan säga med 99.9 % säkerhet att jag aldrig kommer att använda den. Så vi tänkte att den kunde komma till nytta på detta sätt istället – snällare mot både miljön och plånboken!
    Ett litet orosmoln har dock varit att vi hört om andra som smält ned gamla smycken och gjort om dem till nya och det visade sig att det inte är metallen från de gamla smyckena som använts, utan något som redan fanns till hands hos guldsmeden. Det skulle såklart inte vara lika kul om det blev så, men vår guldsmed försäkrade oss om att han återanvänder just mitt halsband till ringarna. Så vi får finna oss i vår godtrogenhet här antar jag, haha. Samtidigt tänker jag att även om det nu inte är samma guld som används så får halsbandet åtminstone nytt liv på något sätt någonstans, istället för att ligga och samla damm i en låda här hemma…

    Så här ser den ut!
    Jag fnissade lite när guldsmeden utbrast: ”Den måste ha varit i ett rökigt hem?!”
    Det stämmer att min farfar och hans fru som jag ärvt den efter var storrökare båda två och det kunde han uppenbarligen se direkt på grund av hur gulnad kedjan blivit.
    Jag har även denna lilla diamant liggande här hemma och jag tog med den till guldsmeden för att få ett utlåtande.
    Den visade sig dock inte vara särskilt ren och lite för liten för den typ av ring jag vill ha.
    Men men, något användningsområde ska jag nog hitta för den!

    Det var ändå väldigt givande att prata med någon som verkligen kan smycken och har tillverkat dem från grunden i många, många år. Han rekommenderade till exempel att Micke skulle ha en helt slät vigselring för att kunna särskilja den från doktorsringen som har en hel del struktur och mönster – det hade vi inte ens tänkt på… Och jag har länge varit helt inne på att inte ha några som helst stenar som ”sticker ut” från ringen eftersom jag tycker man fastnar överallt då. Men när jag provade ett par ringar med solitärstenar så fick jag inte alls den känslan! På de ringar jag provade satt stenen liksom lite nedsjunken, fast ändå ovanför ringen om det makes sense, haha. Hur resonerar ni som har denna typ av ring? Praktiskt, vackert, skön att bära, etc?
    Oavsett så är det verkligen superkul att spåna och planera och nu när vi vet att vi hamnar klart inom budget för ringarna så känns det såklart extra bra!

    Ha en fortsatt fin helg allihop! <3

  • Okategoriserade

    En frisk kväll och vilda svin

    Hej vänner!

    Hur mår ni?
    Själv har jag precis blivit frisk från en släng av Covid (liksom halva Sveriges befolkning just nu verkar det som). Tack och lov blev varken jag eller Micke supersjuka – ett par dagars feber och en kraftig förkylning.
    Men det är klart att det är trist att vara sjuk och man måste lägga alla planerade aktiviteter på is. Okej, inte för att jag hade så där jättemycket planerat, men ett par soliga vinterdagar som jag tänkt fota i gled skoningslöst förbi utanför fönstret, medan jag stod där och blängde som ett barn med utegångsförbud… Oh well.

    Det är bara att försöka samla ihop krafterna igen och resa sig. Idag ska jag faktiskt köra ett mycket lätt pass på gymmet. Bara väcka musklerna litegrann och få dem att minnas att de kan användas till annat än att ligga i soffan, haha.

    Igår kväll hade jag även planerat att försöka fota den lilla del av Vintergatan som är synlig hos oss så här års. Väderprognosen såg ganska lovande ut, men när jag kom fram hade molnen lagt sig runt hela horisonten, så det blev inget med det. Suck! Nåja. Februari, mars och april är alla bra månader för astrofoto, så nog sjutton ska jag hinna få revansch innan natthimlen blir för ljus.

    Eftersom jag ändå tagit mig ut i mörkret en bra bit utanför stan, så tänkte jag att jag kunde passa på att försöka ta lite roliga bilder med långa slutartider.
    Nästan ett hjärta…
    Såja!

    En helt sjuk sak hände förresten när jag åkte hem på kvällen – jag såg en hel flock med vildsvin alldeles vid vägen! Nog för att vildsvin är vanliga här i trakterna, men jag har bara sett dem på långt håll innan. Blev så paff och glad att jag blev tvungen att vända tillbaka och köra dit igen för att titta på dem. Tyvärr drog de sig undan när jag kom nära med bilen och det var för mörkt för att ta någon bild. Men ändå! Det var ändå så häftigt att få se dessa tuffa djur i det vilda på nära håll, om än bara för en kort stund.
    Sen blev jag faktiskt lite ängslig och tackade min lyckliga stjärna för att det inte kommit en flock mot mig när jag var ute med kameran… Jag tänker dock att de antagligen ser/luktar/hör mig och sticker iväg långt innan jag upptäcker dem.
    Har ni sett vildsvin eller några andra vilda djur på nära håll någon gång?

    Ja, detta var en kort redogörelse för veckans äventyr (så långt i alla fall)!

    Önskar er alla en fin vecka! <3

  • Okategoriserade

    Jag har inget att blogga om…

    …känner jag just nu. Eller ja, jag kan säkert krysta fram något, men ofta när jag har varit ute och fotat eller vandrat så kommer ju inläggen lite av sig själva. Det har dock varit ganska mycket hemmasittande senaste tiden (förvisso skönt på sitt sätt!) och vädret har varit riktigt trist nästan varje dag – inspirationen är på sparlåga just nu. Men det är okej.
    Jag brukar ju inte blogga så mycket om vardagssaker annars, utan vill helst få ihop lite mer substans innan jag gör ett inlägg, oavsett om det är bilder eller längre texter som är substansen.
    Hur tänker ni andra som bloggar? Brukar ni känna att ni måste berätta något ”viktigt” eller förmedla något i varje inlägg? Eller får det bli lite som det blir? Kravlöst liksom?

    Men för att berätta någonting så kan jag berätta att jag har kommit igång med ridningen igen efter ett långt uppehåll p.g.a. kvarkautbrott i stallet. Det känns underbart, även om det bara är varannan vecka just nu. Det har blivit veckans höjdpunkt kan man säga!

    I veckorna har jag även börjat känna att jag har tråkigt för första gången sedan jag blev utmattad. Även om det är tråkigt att ha tråkigt (hehe), så känns det ändå som ett bra tecken på något sätt? Innan orkade jag liksom inte fundera på om dagarna kändes roliga/meningsfulla eller inte. Jag var för trött för det. Jag är såklart långt ifrån återställd, men kan inte låta bli att vara liiite försiktigt hoppfull om att jag är på rätt väg och att jag tog rätt beslut med plugguppehållet.
    Men någonstans där inne anar jag mitt riktiga jag igen – hon kikar fram lite då och då, men är fortfarande för försiktig för att komma fram helt. Hon behöver mer tid helt enkelt.

    Annars sitter jag och stickar ganska mycket och kollar på en av mina favoritfotografer på youtube. Kan starkt rekommendera hans videor till er som gillar att fota! Han är såå mysig och så har han med sig sin gulliga hund Pebbles som assistent!

    Jo just det! Jag och Micke har börjat sätta lite fart med bröllopsplaneringen! Det blir inte av förrän nästa år, men vi gillar ju båda att vara ute i god tid och dessutom är det himla kul att planera, diskutera och inspireras. Hittills har vi spikat lokal och datum och nästa steg är att besöka olika guldsmeder i stan för att se hur vi kan få till våra vigselringar som vi vill ha dem. To be continued alltså
    Längre fram tänkte jag skriva ett ordentligt inlägg med allt vi tänker och fixar kring bröllopet. Skulle det vara kul att ta del av? Eller blir det för mycket TLC-såpa, haha? ^^

    Önskar er i alla fall en fin söndag och kommande vecka. <3


    P.S. Kunde inte låta bli att slänga in en video med Nigel – enjoy!

  • Okategoriserade

    En mellandag-vinterdag

    I mellandagarna passade jag på att vara ute så mycket jag kunde, eftersom dagarna kändes ovanligt ljusa och fina.
    Väderprognosen säger att det ska bli uppåt 4-5 plusgrader här i veckan… blä! Då kommer jag att titta tillbaka på mina vinterbilder, sucka lite nostalgiskt och tänka ”Åh, vad det var bättre förr – i slutet av 2021″, haha.

    Det behövs inte så mycket för att jag ska känna att jag verkligen kan vara i nuet. Skogen och solljuset som glittrar på de snötäckta markerna räcker väldigt långt! <3

    Har ni hunnit vara ute i det lilla solljus som erbjudits hittills under 2022?

    Nu ska jag fortsätta med min stickning (ett pannband i isländsk ull) och lyssna på nästa ljudbok, har dock inte bestämt vilken ännu! Tips?

    Önskar er alla en fin vecka! <3

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Julen på Värdshuset

    Hej vänner!
    Det blev visst ett rejält jul-och nyårsuppehåll från bloggen. Jag hoppas i alla fall att er helg blev precis så som ni önskade och att det nya året 2022 ska bjuda på många härliga stunder och nya lärdomar.
    Jag funderade lite på om jag skulle skriva en ”nyårskrönika” eller inte… men kände mest att njaa. Dels började jag ju blogga igen ganska sent 2021 så det skulle väl mest bli förvirrande, haha. Men sen har jag heller aldrig varit särskilt bra på att göra sådana här tillbakablickar, jag vill hellre blicka framåt!
    Nyårslöften är inte heller något jag sysslar med och har inte gjort det på många år. Självklart har jag målsättningar och planer i livet, både stora och små, men de är inte nödvändigtvis kopplade till en viss tidsperiod eller så. Kommer jag på något jag borde göra eller förändra så tar jag tag i det ganska omgående. Fasen vad tråkigt det låter… haha!

    Men nog om det! Jag skulle ju visa bilder från vår underbara jul i Mariefred på Gripsholms Värdshus.
    So without further ado:

    Vi kom fram till värdshuset strax efter lunch den 23e.
    Värdshuset ligger perfekt placerat mitt emot Gripsholms slott och har man tur får man ett rum med utsikt över slottet. Det fick vi dock inte denna gång…
    …men det gjorde inget! Rummen är himla mysiga och har en genuin ”värdshus-känsla”.
    Jag orkade dock inte släpa med min stora kamera, så dessa bilder är en blandning från (mestadels) kompaktkameran.
    Vid ankomsten bjöds det på snittar och bubbel, samt lokalbrygd julmust!
    Glöggen stod givetvis framdukad!
    Jag gillar dock inte glögg. Brukar dricka en eller två sippar, sen tycker jag det blir alldeles för sött och sliskigt. Men doften är underbar och hör definitivt julen till!
    På julaftons förmiddag var det meningen att vi skulle få en guidad tur på slottet, men eftersom nya covidrestriktioner precis kommit då så blev guidningen inställd. Vi fick dock avnjuta en trevlig lunch i slottets Kronkök!
    Sedan gav vi oss ut på en liten promenad i pittoreska Mariefred.
    Passande nog hade det snöat en del natten mot julafton och temperaturen låg på 13 minusgrader. Perfekt julväder med andra ord!
    Vi tog en vända till kyrkan för att titta lite på ljusen och julkrubban.
    Kyrkan ligger uppe på en höjd mitt i byn, vilket ger en ganska trevlig utsikt därifrån!
    Efter ett tag tyckte dock till och med vi att det blev för kallt, så vi vandrade tillbaka mot värdshuset. Tur att det inte är några avstånd att tala om i Mariefred.
    Vackra sagoplats!
    På kvällen var det givetvis dags för vistelsens höjdpunkt – julbordet!
    Jag kan tveklöst säga att det var det bästa julbordet jag någonsin ätit! Även om jag varit på värdshuset ett antal gånger förr och vet att maten håller hög kvalitet, så var julmaten helt klart grädden på moset.
    För första gången åt vi även julbordet på traditionellt vis, det vill säga sju tallrikar med sill, fisk, kallskuret, varm mat, ost, dessert och godis. Annars brukar jag bara ta en salig röra av allt jag tycker mest om och testar sällan något nytt…
    Och ja, vi var mätta sen!


    Tack för denna gång Mariefred! Förhoppningsvis ses vi någon gång under 2022 också.

    Julen 2021 blir helt klart extra minnesvärd för vår del. Har ni några jular (eller andra högtider) ni minns extra väl?

    Kram och god fortsättning till er alla! <3

  • Okategoriserade

    God Jul!

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara passa på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år! Vi har återigen fått lite snö här så det ser ut som det faktiskt blir en vit jul i år. <3
    Imorgon drar vi till Mariefred och Gripsholms värdshus – som jag längtat! Det ska bli härligt att återse den pittoreska byn, äta en massa god mat och, såklart, ta en vända i mitt favoritslott!
    Jag tar därmed julledigt från bloggen, men om ni vill se glimtar från julen på Gripsholm ska jag försöka lägga upp en del på min instagram.


    Ha en underbar jul och nyårsafton så hörs vi snart igen!


  • Foto,  Historiska ting

    Valsgärde

    Här om dagen slog det mig att jag aldrig har besökt gravfältet i Valsgärde, trots att jag bor relativt nära. Det är ju ändå en ganska viktig arkeologisk fyndplats och inte minst känd för ett 15-tal krigargravar från yngre järnåldern.

    Så jag trotsade det gråtrista vädret och gav mig av på en liten utflykt dit!

    Själva gravfältet i Valsgärde är relativt litet och liksom många andra ställen i Uppland är det omgärdat av åkermark åt alla håll!
    Det blåste ganska generöst uppe på gravhögarna, så jag sökte skydd bland enbuskarna. Ganska mysigt ändå!
    I en av högarna hade någon grävt sig en vinterboning…
    …undrar vem?
    Här kan man faktiskt se var skepssättningen varit placerad, häftigt tyckte jag, även om vendel/vikingatid aldrig varit min starka sida…

    Även om Valsgärde inte verkar ha varit en lika ”viktig” kulturell plats som t.ex. Gamla Uppsala, så har man ändå gjort en del intressanta fynd i gravarna. Bland annat detta betsel ovan och en av flera hjälmar som idag finns på museum Gustavianum.

    Eftersom vädret inte var jätteinspirerande så roade jag mig med att fota vattendroppar som gnistrade på buskar och grässtrån.

    Det blev en ganska kort vända idag med andra ord. Även om det inte direkt är en plats som tar andan ur en så känns det ändå bra att kunna pricka av Valsgärde som besöksmål. Men jag lär väl masa mig dit någon gång under bättre väderförhållanden också. I helgen tänkte jag ge mig ut på en lite längre vända eftersom det utlovas strålande sol! Behöver verkligen all sol och dagsljus jag kan få just nu känner jag… någon mer än jag som börjar känna av en extrem brist på dagsljus?

    Och ja, kommande helg är ju onekligen den sista helgen innan Helgen med stort H, då vi äntligen åker iväg till vackra Mariefred och Gripsholms Värdshus! <3

    Önskar alla en fortsatt fin vecka!

  • Foto,  Naturligt

    Vinterns första andetag

    Jag har mortlat lite kryddnejlikor, kardemumma och kanel och hällt i ett glas som jag bär omkring och sniffar på. Otroligt vilken effekt dofter har på sinnesnärvaron – det är julmys i bärbar form! Nu ska jag bara fundera ut ett sätt att få med mig hyacintdoften var jag än går.

    På tal om sinnesnärvaro så var denna helg planerad för utflykt, både för att komma ut och bara vara och för att fota tidig-vinterbilder. För vi har faktiskt fått snö! Vinterns första. Jag brukar tänka att vintern kommer i omgångar nuförtiden eftersom snön oftast hinner smälta åtminstone en gång och sen kommer den tillbaka dubbelt upp. Och så håller det på fram till mars-april.
    På något sätt blir det också mindre kallt när snön lägger sig även om termometern visar samma temperatur, har ni också tänkt på det? Det finns helt klart många fördelar med snö helt enkelt!

    Hur som helst gav jag mig av till Fjällnora kring lunch igår för att hinna ta lite bilder innan mörkrets anfall klockan tre…

    Inte för att vi har jättemycket snö ännu, men den ligger tillsammans med frosten som en glittrande slöja över granarna. Tänkte att denna bild var dagens ”fånga känslan”-bild. Den har inget namn, men känslorna jag ville förmedla var hur det kändes att stå där och titta på den glittrande skogen. Jag kände mig faktiskt pigg och uppåt här. Och fri.
    Åtminstone betydligt piggare än här om veckan när jag knappt orkade skruva av locket på termosen.
    Mitt enda sällskap var en korp som kraxande flög bland trädtopparna.
    Hade kunnat sitta på denna sten-stol hur länge som helst om det inte vore för att solen sa tack och hej ungefär här…

    Himlen hann bli vackert lilarosa i typ tre minuter, sedan var det kväller!

    Har ni hunnit vara ute i snön någonting än? Det känns som hela Sverige har massor av snö utom just Uppsala, haha. Läste dock här om veckan att vi har hoppat upp en klimatzon just här, men exakt vad det innebär vet jag inte. Att vi kan odla lite känsligare växter? Eller att vi är dömda att se på när resten av Sverige åker skidor och gör snöänglar redan i november, medan vi snällt får vänta ytterligare några veckor..? ^^


  • Okategoriserade

    Julefrid

    Hej vänner!

    Om två dagar är vi inne i andra advent?! Jag stämmer in i kören om att tiden bara svischar förbi i obarmhärtig takt. Just nu har jag dock inga problem med att tiden går så snabbt, eftersom jag verkligen längtar till julen i år. Det ska bli helt underbart att åka iväg till Mariefred och bara vara. Men fram till dess? Tja, jag fortsätter att öva på att ta dagarna som de kommer, göra andningsövningar, lyssna på ljudböcker och sticka, varvat med styrketräning och fotande.
    Fick faktiskt en lite rolig ”uppgift” av min terapeut, nämligen att försöka ta bilder av mitt mående för stunden. Att reflektera det inre i en bild liksom. Känns det mörkt och trist tar jag en bild av något mörkt och trist, är jag glad, hoppfull, likgiltig, eller något annat så försöker jag ta en bild som visar det.
    Det är alltså rätt kravlöst, men ändå ganska svårt! Men det är en bra övning i att reflektera över känslan av nuet. När jag fotar brukar jag ändå försvinna in helt och hållet i min egen värld – glömmer tid och omvärld, ibland i många timmar!
    Jag tänkte i alla fall visa mitt första försök till fånga stundens känsla på bild: Jag kallar den ”Frustrerad julefrid”, haha! Doften av pomander, ett glas julmust och levande ljus tar tag om och lugnar sinnena, medan min stickning på soffan i bakgrunden påminner om frustrationen när jag om och om inser att jag inte borde ha valt ett stickmönster på norska.

    Innan vi åkte till Åland drog vi fram allt julpynt, så hos oss är julstämningen i sitt esse. Det behövdes verkligen!
    Till och med Sally beundrar vår lilla gran som är utsmyckad till max.
    Eller så stirrar hon provocerat mot en av grannkatterna utanför fönstret… men ändå!
    Just det! På julmarknaden i Kastelholm köpte jag denna underbart söta katt! Det var en kvinna som sålde dem där och hon berättade att hon var vårdare åt sin mamma. Men istället för att t.ex. bara sitta och titta på TV så stickar de en sådan här katt tillsammans varje kväll, alla med sina unika färger och ansiktsuttryck. Jag tyckte det var en sådan fin bakgrundshistoria. Kvinnan berättade även att mamman var väldigt nyfiken på vilka som blir katternas nya ägare och hur långt de ska flytta. Så jag berättade att vi kom från Uppsala och att den skulle få sitt nya hem där. Mitt inre barn blir helt överlyckligt varje gång jag ser den!
    Dessutom har jag och Micke haft hysteriskt kul åt de olika namn som vi (jag) har tänkt ut åt katten: Det första jag kom på var Knit-Kat. Tyckte det var rätt fyndigt. Sen blev det namnet Stick eller Stickan. Sen Maskan. Det senaste är Pink-katt som jag tycker är skitkul.
    Tycker dock att den är så pass söt så den måste ha ett sött namn. Vi får spinna (pun intended) vidare på detta helt enkelt! Kanske sitter ni på några söta namn?

    Har ni några planer för andra adventshelgen? Själv ska jag minsann ge mig av på en efterlängtad utflykt! Känner att det behövs nu och dessutom – vi har fått snö!! Det började singla ner så sakta igår kväll och har fortsatt under natten, så nu har vi åtminstone ett par centimeter att glädjas åt! Men girig som jag är hoppas jag såklart på mer… <3

    Kram på er!

  • Foto,  Historiska ting

    Åland, blåsigt och kallt.

    Idag hade jag tänkte ge mig ut på en sväng med kameran i det fina vädret. Kände mig ganska taggad i morse och packade ner alla saker i ryggsäcken. Men när jag hade ätit lunch och skulle göra mig redo att gå så kände jag bara att ”Nää. Jag vill inte.” Solen sken in genom fönstret och jag visste att om 2-3 timmar är det mörkt, men jag hade ingen lust helt enkelt. Jag ville sitta och sticka och fortsätta lyssna på min ljudbok. Och så blev det!
    Jag har precis lyssnat klart på Isabella Löwengrips senaste biografi. Säga vad man vill om henne, men jag tyckte det var intressant att få en inblick i hur hon präglats så starkt av sin barndom, som i förlängningen påverkat hennes psykiska ohälsa.
    Har även lyssnat på Wilde’s The Canterville Ghost och nu är jag mitt uppe i Skriet från vildmarken – uppläst av den fantastiske Torsten Wahlund. Han skulle kunna läsa en skattedeklaration och få den att låta spännande…

    Så, istället för bilder tagna idag tänkte jag visa ett gäng bilder från vår helg på Åland och lillajulmarknaden vi var på. ”Lillajul” är för övrigt en lokal tradition som inträffar i samband med första advent på Åland, så att man kommer i lite extra julstämning liksom!


    Detta var faktiskt mitt första besök till Åland, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Möjligen förväntade jag mig att det skulle vara blåsigt och kallt… check på den!
    Men Mariehamn var faktiskt en riktigt mysig och smått pittoresk stad och jag kan tänka mig att det även är väldigt fint här på sommaren.
    Lärde mig också snabbt att havtorn är Ålands grej. Det är havtorn i allt. Tänk ut en dryck eller ett bakverk och det kommer vara havtorn i den åländska motsvarigheten.
    På lördagen bar det av mot lillajulmarknaden vid Kastelholm, tillsammans med resten av öns befolkning. Här finns en väldigt välbevarad medeltida borg. Tyvärr blev det inte så många bilder från marknaden eftersom det var väldigt blåsigt och kallt…
    Hembygdsgården visade en rekonstruktion av hur en gammaldags jul kan ha sett ut.
    En i personalen berättade att om barnen på den här tiden hade riktig tur kunde de få ett eller ett par äpplen i julklapp. Inget mer. Barnen som lyssnade på henne såg minst sagt häpna ut när de fick höra detta.
    Fikapaus i Mariehamn!
    Men först ett smärre trauma i form av en skitläskig tomtenisse. Han höll liksom ett vakande djävulsöga på alla som kom in på konditoriet, med handen varsamt placerad på barnstolen. Ingen kan ta barnstolen utan mördarnissens tillåtelse.
    The face of a killer.
    En annan lite spännande kuriositet på konditoriet var dessa tidskrifter från 40-talet… Som historienörd och arkeolog brukar jag inte vara så bekymrad över ”dåtidens” värderingar eftersom man måste se allt i sin egen kontext.
    Men det här omslaget skapade ändå lite huvudbry hos mig: Bilden hade titeln ”Äkta svensk pojke”. Jag lägger som sagt ingen större värdering i det, men jag är ändå nyfiken på vad man menade med titeln och bilden? På vilket sätt är han äkta och hur förmedlades det av konstnären? Hur såg en oäkta svensk pojke ut? Hur såg en äkta finsk eller norsk pojke ut?
    Många frågor, få svar…
    Men djurvänner fanns då, liksom idag! <3
    Och såklart lite hälsoråd åt kvinnorna!
    Den modige (?) Pelle Kvick!

    På vårt hotellrum fanns ytterligare lektyr i form av en fin coffee-table-bok om Åland.
    Här stod det exempelvis att en vanlig hälsningsfras mellan ålänningar är: ”Jaha?” och den andre svarar ”Jonä”.

    Jonä… Det lilla vi hann se och uppleva av Åland var ändå väldigt positivt måste jag säga. Inklämd mellan två tjurskalliga nationer fick denna lilla ö till slut självstyre. Om än starkt präglad av både finsk och svensk kultur har Åland ändå en särpräglad kulturell förfining. Med en massa havtorn.
    Har ni varit på Åland någon gång? (OBS! Ålandskryssning räknas inte)!