• Foto,  Naturligt

    Vilse i vårsolen

    Igår kväll tog jag en välbehövlig sväng ut med kameran. Turen gick mot Tunåsen vid Gamla Uppsala där jag varit cirka tvåtusen gånger – men vet ni? Jag lyckades nästan gå vilse denna gång!
    Tanken var att jag skulle ta mig upp på höjden lagom till solnedgången, men eftersom solen fortfarande stod rätt högt så tänkte jag hinna gå runt en liten omväg, åt motsatt håll mot det jag brukar. Sagt och gjort.
    För att göra en lång historia kort så hamnade jag på baksidan av det gamla sandtaget som finns där, men lyckades till slut ta mig upp för Tunåsen på ”baksidan”, om den nu har en sån, haha.

    Det lustiga är att detta område inte är så där jättestort egentligen, så att jag lyckades trolla bort mig själv ett tag får väl ändå ses som en bedrift…
    Ni som fotar mycket utomhus – håller ni med om att man ofta hittar spännande/konstiga saker?? Okej, ett djurkranium ute i naturen kanske inte är news of the world direkt, men ändå.
    Desto konstigare är väl ändå att hitta ett jäkla väggur ute i naturen?! Uppsatt prydligt på ett träd…
    Är det här konst av något slag? En tidsmaskin? Eller bara ett förvirrande skämt?
    Och nej den fungerade inte. 🙁
    Jag hann till solnedgången!


    Har ni några skojiga planer för helgen? Här ska vi minsann dra igång vårstädning imorgon och bland annat tvätta bort förra årets (!) pollen från fönstren. Yay…

    Önskar er alla en trevlig helg!

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Tre decennier och Glad Påsk!

    Men hjälp vad tiden flyger iväg hörrni!
    Har ju nämnt ett antal gånger nu att jag ska blogga lite mer regelbundet, men fasen vad jag har ”skrivkramp” just nu. Jag har liksom inte så många idéer kring saker jag kan skriva om och känner inte att jag kan krysta fram något som inte kommer naturligt liksom… Och fotandet är lite sisådär just nu. Mest för att grönskan liksom har avstannat lite här i Uppis… Men jag är sjukt sugen på att sticka ut med kameran, helst inom ett par veckor! Jag vill nämligen hinna få lite fina bilder av Vintergatan innan det blir för ljust, vilket det blir ganska snart. Problemet med astrofoto är ju att det är en del parametrar som måste klaffa, och då framförallt en klar himmel på kvällen/natten, vilket inte har varit fallet här i mina trakter på ett bra tag, haha. Nåja, vi håller tummarna för att det vänder snart!



    Hur som helst, vad händer annars?
    Både mycket och lite skulle jag säga. Det är ju påsk imorgon (en av mina favorithögtider)!
    I år faller det sig också så fint att påskafton är samma dag som min 30-årsdag – HURRAAA!! Eller nåt…
    Det hade ju såklart varit jätteskoj att samla ihop familj och vänner till storslagen fest, eller åka iväg på en häftig resa just denna helg. Men det blir det ju inget av med av förklarliga skäl… Åtminstone inte på ett tag.
    Imorgon ska dock jag och Micke åka iväg en liten sväng på finmiddag till Forslundska villan i Östhammar. Vi har aldrig varit där, så det ska bli spännande.




    Många brukar ju börja med någon form av kontemplation av sina liv när de fyller 30 också… Jag funderade först på om jag skulle rota fram en massa gamla bilder på mig själv till det här inlägget och skriva något pseudofilosofiskt och klyschigt i sann Facebookanda till dem. Men jag låter bli. Inte för att jag aldrig funderar på mitt liv, framtiden och mitt förflutna – det gör jag mest hela tiden! Jag känner dock inte att 30 är någon speciell milstolpe i mitt liv, mer än att det nu gått tre decennier sedan jag föddes. Jag har mina lärdomar och förhoppningar med mig oavsett ålder och det känns som att det räcker för mig. Åldern är liksom i periferin…


    MEN! En sak måste jag i alla fall berätta, lite relaterat till min födelsedag ändå:
    Och det är att jag har bokat plats på ett ridläger i sommar!
    Det har nog egentligen inte framgått så mycket här i min blogg, men i grunden är jag en riktig hästtjej och har varit det sedan jag var liten. Jag red på ridskola som liten, och var medryttare till ett flertal hästar under tonåren. Drömmen var självklart (och är fortfarande) att ha egen häst. Det kändes dock som något extremt ouppnåeligt när jag var yngre och förblev alltså bara en dröm.
    Idag känns det inte som en omöjlighet längre. Okej, just precis NU när jag studerar är det inte rimligt av ekonomiska skäl. Men när jag börjat jobba igen och får en stadig inkomst tror jag definitivt att hästdrömmen kommer krypa närmare… Tills dess får jag unna mig att åka på ridläger då och då, och nästa år har jag tänkt att jag ska börja ta lektioner igen för att damma av kunskaperna ytterligare!
    ÅÅhhh jag längtar som en tok! <3



    Till sist vill jag såklart önska er alla en underbar påsk med massor av ägg och annat gott!

    Until next time!

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    10 spel som spelat roll

    Nu blir det visst något helt annat än foto och historia! Jag tänkte nämligen dela med mig av mina topp tio favoriter när det kommer till tv-och datorspel. Det kanske är svårt att tro, men att spela är verkligen en av mina favoritsysselsättningar och har varit det så länge jag kan minnas.
    När man dessutom hittar ett spel som är så där perfekt på alla sätt och berör en ändå in i själen, den känslan är svårslagen. Det är en känsla som man vill återuppleva om och om igen, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man aldrig kan komma tillbaka till just det stadiet.
    Lite som att vara nykär…
    I alla fall, jag har gjort en lista över de spel som betytt allra mest för mig under de senaste 20-25 åren. Självklart har jag spelat en hel drös med andra spel genom åren, men just dessa har gjort ett speciellt intryck av olika anledningar och stannat i mitt hjärta.


    10. Top Gear (SNES)
    Detta är ett rallyspel som släpptes i början av 90-talet. I min familj hade vi ett Super Nintendo (SNES) och Top Gear var ett givet tävlingsspel för mig och brorsan! Jag förlorade såklart jämt, men det var ändå ett spel som jag gillade väldigt mycket. Och musiken är episk!

    9. Farao (PC)
    Hehe ja… En blivande egyptolog måste väl ha älskat detta spel. Det kom 1999 och går ut på att bygga upp och härska över fornegyptiska städer. Man slutför uppdrag över tid och slutligen blir man krönt till farao! Jag tycker att spelet håller måttet än idag och eftersom det är baserat på den verkliga historien så finns det en chans för den vetgirige att lära sig en hel del längs vägen.

    8. Yoshi’s Island (Super Mario World 2, SNES)
    Ett supergulligt plattformsspel som kom till SNES i mitten på 90-talet. Super Mario känner alla till, men här är det Yoshi som har huvudrollen för att återförena lilla bäbis-Mario med sin tvilling Luigi. Även detta spel håller måttet, om inte annat för den trevliga nostalgikänslan!

    7. Age of Mythology (PC)
    En av uppföljarna till de klassiska Age of Empires spelen. Age of Mythology släpptes 2002 och var såklart ett måste för mig som älskar historia och mytologi! Spelet går ut på att bygga och underhålla städer och arméer som man sedan ska erövra andra med (och undvika att bli själv bli besegrad). Man spelar som olika historiska kulturer och deras respektive mytologier, exempelvis nordisk, egyptisk och grekisk.

    6. The Elder Scrolls V: Skyrim (PS3, PC)
    Jag funderade på om jag skulle ha med Skyrim på listan överhuvudtaget. Det har egentligen inte berört mig ända in i själen, men det har samtidigt en koppling till spelet som är nummer ett på listan… I alla fall, gillar man lite halvmörk fantasy och att slåss mot drakar så är Skyrim garanterat en hit, även om det har några år på nacken nu.

    5. Zelda – A link to the past (SNES)
    Zelda-spelen känner nog de flesta till, oavsett spelentusiasm. A link to the past kom till SNES under tidigt 90-tal och det var det första ”episka” spel jag spelade. Det känns lite fånigt att beskriva det så med tanke på hur konsolspel ser ut idag, men världen kändes liksom enormt stor och farlig på ett sätt som jag tidigare inte upplevt. När man efter mycket svett och frustration slutligen besegrade den sista bossen var det inte mer än att man grät en skvätt av lycka och häpnad över hur coolt detta spel var! Dessutom hade jag en crush på huvudkaraktären Link när jag var liten…

    4. Zelda – Link’s awakening (GameBoy, Nintendo Switch)
    Mitt GameBoy är fortfarande fullt fungerande, och det spel jag nötte mest som liten var såklart uppföljaren till det episka Zelda-spelet ovan: Link’s awakening! Jag minns att jag var väldigt sjuk och sängliggandes när jag fick spelet, så det passade ju väldigt bra att sysselsätta sig med då. Jag åt halstabletter med svartvinbärssmak medan jag var sjuk och jag förknippar fortfarande doften av svarta vinbär med just detta spel, haha!

    3. World of Warcraft (PC)
    Ja, alltså… Det finns hela uppslagsverk om WoW, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är ett spel som är under ständig utveckling sedan 2004. Jag har själv inte spelat det mer än ett par år och det är det första online-RPG spelet som jag testat. Förutom en massiv lore och massor av klasser och raser att spela som, så är WoW för mig framförallt ett socialt spel! Jag och Micke spelar oftast tillsammans och det är en speciell känsla när man klarar en raidboss eller svår dungeon genom att samarbeta med andra. Jag visste inte ens vad jag skulle välja för bild här, så det fick bli på min huvudkaraktär. Cool va?!

    2. Age of Empires I (PC)
    Det här spelet var en starkt bidragande orsak till mitt tidiga intresse för den antika världen. I den ursprungliga versionen spelar man som valfri antik kultur och liksom AoM handlar det om att erövra och överleva. På många sätt var detta ett episkt spel som dessutom var väldigt svårt bitvis. Få saker var så frustrerande som när man precis höll på att klara ett scenario och så kom Xerxes med en hord av persiska krigselefanter och bågskyttar och raserade ens mäktiga rike till smulor på. Good ol’ times indeed. <3

    1. The Elder Scrolls IV: Oblivion (PS3, PC)
    Av alla hundratals spel jag spelat så har det hittills inte funnits något som kommit ens i närheten av Oblivion och jag vette fasen om det kommer att komma något som gör det i framtiden… Hur som helst är det här ett open-world spel som utspelar sig i en klassisk high-fantasy miljö med bland annat alver, orcer och människor. Man spelar givetvis hjälterollen, men väljer själv hur ens karaktär ska framstå genom spelet genom att ta på sig och utföra olika uppdrag, det ena mer episkt än det andra. När Oblivion kom (2006) så utsågs det föga oväntat till Game of the Year, och jag minns att jag slogs av de fantastiskt vackra landskapen och den stämningsfulla musiken. Huvudstoryn är riktigt snygg, och man saknar egentligen ingenting i det här spelet. Dessutom görs huvudkaraktärernas röster av inga mindre än Patrick Stewart och Sean Bean!
    Efter 15 år är Oblivion för mig fortfarande ett oslagbart spel som jag spenderat hundratals timmar med…


    Det var det!
    För övrigt spelar jag just nu ett samurajspel som heter Ghost of Tsushima. Det är också ett open-world spel, baserat på mongolernas invasion av Japan på 1200-talet. Hittills är jag mycket imponerad av den snygga designen och vackra miljöer. Det är inte alls omöjligt att GoT kvalar in på listan när jag är klar med det…
    Har ni några favoritspel som ligger er så där extra varmt om hjärtat? Kanske ett brädspel som gjort avtryck?

    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

  • Okategoriserade

    Sommarplaner…

    Bara ordet sommarplaner är som en knappt hörbar viskning bland tysta, grå februarigator.
    Men något måste man ju planera, pandemin till trots, eller hur? Även om det bara blir en kort dagstur till något slott, eller en picknick vid sjön. Då har man åtminstone något att se fram emot!
    Sommaren är ju trots allt det som ger livskraften åter för många av oss och även om den inte lär bli som den brukar, så får man försöka göra det mesta av den ändå.
    Så… vad kan man göra då? Jag och Micke har planerat i ett par år att åka på roadtrip till Italien. Vi skulle egentligen ha åkt förra året (tji fick vi!) och det blir knappast av i år heller. Men roadtrips fungerar ju precis lika bra innanför Sveriges gränser, så det lutar åt att vi ger oss iväg till några historiska platser, likt den resa jag gjorde för några år sedan.
    Om ni vill återuppleva den resan så finns inläggen Everywhere and back again här:
    Dag 1
    Dag 2
    Dag 3
    Dag 4


    När jag tänker tillbaka var faktiskt den resan en av de roligast jag gjort. Så att göra något liknande, och dessutom dela upplevelserna med min älskade Micke borde ju bli succé. Optimisten i mig träder således fram och börjar bläddra i Dick Harrisons Upplev Sveriges historia

    Sweet summer, I’m coming for you!

    Har ni några sommarplaner utstakade ännu? Det är ju alltid kul att höra hur andra tänker kring sommaren och vad man kan hitta på.
    Törs ni planera något eller tänker ni ta saker och ting som de kommer?

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Vintern är här…

    …med råge!

    Jag har till och med flyttat ut min spel/redigeringsdator till vardagsrummet (den står i vanliga fall i sovrummet) eftersom det är för kallt att sitta där längre än typ fem minuter, haha.
    Nåja, var i alla fall tvungen att fånga lite av den vackra rimfrosten. Just nu är det verkligen jättestora kristaller på vissa träd och växter – så fint!!

    Önskar er alla en fin första februari! <3



    Until next time!

  • Okategoriserade

    Zoomar in och ut

    Hej kära vänner! Det var ett tag sen (igen) haha.
    Jag har haft en del plugg sysselsätta mig med senaste tiden, bland annat en tenta som hade försvunnit av tekniska skäl ur våra scheman, så vi fick veta några dagar innan att vi skulle skriva den, vilket kändes lagom kul… Men jaja, den är skriven nu och förhoppningsvis godkänd! Det var för övrigt min första ”Zoom-tenta” sedan pandemin började. Jag hatar salstentor i vanliga fall, så det kändes skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro, men det var ändå lite märkligt att inte vara ”övervakad” medan man skriver så att säga.
    Har dessutom börjat två nya kurser nu – en kurs i föremålsanalys (blir intressant att analysera föremål via Zoom!^^) och en kurs i Anatoliens arkeologi.

    Annars händer inte så mycket annat just nu, vi hade en kort vinter med mycket snö och minusgrader i typ 4-5 dagar, sedan smälte i princip allt bort. Men det skulle ju inte förvåna mig om det kommer en sån där käftsmäll typ i slutet av mars med en meter snö, när man verkligen har ställt in sig på vår, haha!
    I Japan har man för övrigt ett ord för att titta på snö – yukimi. Så himla fint! Om man gillar snö då vill säga. Som den låtsasfilolog jag är så snöade (pun intended) jag in mig lite på japanska ord som var kopplade till naturupplevelser och fenomen som naturen skapar, till exempel ljuset som faller på marken i skogen mellan löven (komorebi) och promenader i skogen för att stärka sig själv – shinrinyoku.
    Har vi några motsvarande ord eller koncept i svenskan?

    Nåväl, jag ville bara titta in och säga hej. Det är trots allt skönt att bara skriva ett inlägg så här, utan någon egentlig tanke med var man ska komma med det…

    Kram på er alla!


    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Hälsningar från Flottsund

    Helt plötsligt tittar solen fram! Bara så där. Någon kanske hörsammade mitt gnäll om det gråa vädret här om dagen…

    Sol-dagen i ära fick det därför bli en liten vända till Flottsund, strax söder om Uppsala. Här flyter Fyrisån ut i Mälaren och precis här ligger också en väldigt stor (med Upplands-mått mätt i alla fall) skog! När jag bodde i studentlägenhet i närheten för många år sedan var jag ofta här och strövade omkring, så det var lite kul att komma tillbaka och allt var sig likt!


    Just ja – det snöade igår! Så nu har vi även några millimeter snö. Hurra!
    När solen kom fram blev det dessutom ganska varmt. Och eftersom jag var klädd för polarexpedition just idag så åkte jackan av en stund.
    Hello sun, don’t be shy.
    Bara en liten mängd snö kan göra så himla mycket med kontrasterna i landskapet! Speciellt om solen ligger på. Det blir lite mystiskt liksom…

    Har solen tittat fram även hos er idag, eller lyser (hehe) den med sin frånvaro?

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Grått nytt år!

    Nu var jag fyndig va? ”Grått” är en riktigt passande benämning på hur vädret har sett ut här i trakterna den senaste tiden. Okej, solen tittade fram som hastigast här om dagen, så jag ska väl inte klaga…
    I alla fall!
    Hur har ert nya år börjat?
    Själv blir jag allt mer en sån där som inte lägger någon större vikt vid ”nystarter” och liknande. Jag kanske helt enkelt är rätt nöjd med min tillvaro just nu? Åtminstone känns det som att jag inte har så mycket att klaga på. Förutom vädret då, men jaja…
    När man pluggar har man ju inga direkta lov eller liknande heller, det är bara att göra det som behöver göras, oavsett helg och högtid!
    Men jag gillart! Det passar mig verkligen att ha mina små rutiner samtidigt som jag är fri att lägga upp ”arbetstiden” hur jag vill.
    Sen ska erkännas att disciplinen inte är på topp i och med distansundervisningen, men det har jag ju gnällt om förut redan.

    Hur som helst, det fick bli en kortare fotovända idag. Jag fick nämligen ett nytt stativ av Micke i julklapp som jag äntligen kunde ta ut på en testvända!

    Är det bara jag, eller är det ovanligt mycket mossa denna höst/vinter? ^^
    Hur som helst, så strosade jag omkring vid ett skogsparti i Gamla Uppsala en stund, bara för att mötas av…
    …det här! Alltså vafan?!
    Någon må ha varit ansvarig och haft sitt Halloweenfirande utomhus, men alltså…

    …lämnar man verkligen efter sig en hel jävla årsförbrukning med låtsasspindelväv i skogen på det här sättet??
    Hela skogspartiet (som är rätt stort) var helt täckt av skiten!
    Blev lagom grinig för när jag tänkte att jag skulle börja plocka bort det så märkte jag att det verkligen sitter som klister, invirat i grenar och enbärsbarr. Det hade dessutom tagit mig timmar att få bort allt, för det satt precis ÖVERALLT!
    Människor är så tröttsamma – varför kan vissa inte vara på en plats utan att skräpa er och bete sig som troglodyter?
    Hur som helst fortsatte jag min lilla vandring, bistert mumlandes över folks dumhet.

    End of rant.
    Nu vill jag verkligen önska er alla fina läsare en god fortsättning (utan låtsasspindelväv) så hörs vi snart igen! <3

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Vilse i Hågadalen

    Gårdagen spenderade jag ute vid Hågadalens naturreservat, med en baktanke från mitt tidigare inlägg där jag skulle testa om det gick att planera att vara kreativ.
    Och det gjorde det måste jag ändå säga! Jag hade skrivit upp i kalendern att jag skulle fota och redigera bilder denna dag, inte helt oberoende av vädret, men oberoende av i princip allt annat.
    Så jag gav mig ut i den råa kylan, utrustad med storslagen rekvisita i form av en liten glittrande tallkotte som egentligen ska hänga i julgranen. Men just den här gången fick den agera Zelda-skatt i äventyrsmarkerna som är Hågadalen, eller The Lost Woods om man så vill!

    Beware! Här gömmer sig nog en och annan goblin!
    You found the Magic Pine Cone!
    Its mysterious glow is enthralling!

    För några år sedan hade jag för övrigt ett par knähöga läderboots, en grön stickad klänning och ett matchande bälte. Hade ju blivit finemang att cosplaya som en kvinnlig Link! Det kanske får bli ett framtida projekt helt enkelt…

    Until next time!

  • Okategoriserade

    När tiden räcker till. Och vintertankar

    Hej på er vänner!

    Hur har ni det i vintermörkret? Snö rent av kanske..? Hos oss är det grått ute för det mesta, varvat med en och annan regnskur. Det känns nästan som att vintern förskjuts för varje år, även om den antagligen inte gör det. Men när jag var liten (och jag har förmodligen ett selektivt minne här) så var det alltid snö och minusgrader i princip hela december och folk anmärkte verkligen på de få gånger som det inte var någon snö till jul…
    Nu är jag ju förvisso uppvuxen i ”inlandet” och inte alls så nära kusten som Uppsala faktiskt är, så det kanske inte är så konstigt att vintrarna är/var annorlunda där. Men den där känslan av riktigt julvintermys även utomhus har jag börjat överge mer och mer för varje år.
    Kanske är det för att vintrarna är mildare nu.
    Eller så minns jag fel…

    I alla fall. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Typ skriva av mig lite. Har känt att det varit lite pyspunka på mig de senaste veckorna, samtidigt som jag känner mig lite rastlös. Jag brukar vara klar med mitt plugg runt klockan två på dagarna och då finns det ju liksom ganska många timmar att göra annat på! Vill sätta igång med ett eller ett par kreativa projekt men kommer aldrig till skott riktigt. Jag har ju tiden. Och idéerna. Och jag vill åtminstone tro att jag har disciplin. Jag kan ju gå och träna tre dagar i veckan utan problem, så varför kan jag inte sätta igång och pyssla någon eftermiddag? Haha!
    Att göra kreativa saker är ofta ett sätt att slappna av och om det är något man gjort tidigare så behövs det ju liksom inte supermycket tankeverksamhet, utan det brukar gå av sig självt medan tankarna vandrar iväg till andra platser.
    Men jag tror att min personlighet sätter lite krokben för mig här eftersom jag har jättesvårt att vara spontan (och det blir värre ju äldre jag blir!). Jag är en sån som skriver upp i kalendern när jag ska dammsuga, laga mat och spela dator. Det ger mig ro att ha saker nedskrivna så att jag slipper ”komma ihåg” dem, även om det bara är helt vardagliga saker.
    Och man kan ju inte planera att vara kreativ. Eller? Essensen i kreativitet brukar ju vara spontana idéer och infall. Eller..? Om jag kan få jättemycket gjort på en dag så länge det står uppskrivet i min lifeplanner att jag ska göra dem, så borde det ju också fungera med andra projekt?
    Jag får helt enkelt göra ett experiment på mig själv och se om jag kan prestera utifrån vad jag indirekt sagt åt mig själv att göra!
    Det skadar ju inte att prova tänker jag.
    To be continued…

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!


    (Så här ser för övrigt en vacker vinterdag ut)

    Until next time!