Foto,  Naturligt

Markperspektiv och irrationella rädslor

Jag hade egentligen tänkt spara det här blogginlägget till helgen, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Igår for jag och pappa ut en vända i skogen för att leta kantareller, och givetvis passade jag på att ta med kameran och mitt nya objektiv. Det är egentligen ett macroobjektiv, och jag fotar ju inte speciellt mycket sådant. Men efter att ha läst på lite om just det här objektivet så tänkte jag att det skulle nog funka till lite allt möjligt, så det känns lovande.

Och ja, efter att ha sett och hört om de kopiösa mängder svamp folk hittat senaste tiden, så kändes det såklart extra motiverat att ge sig ut och leta.

Svampar gör sig otroligt bra på bild. De är lite som små byar med hemliga invånare, och äter man dem kan man råka ut för alla möjliga (sägs det!) spännande äventyr! Inte konstigt att de inspirerat författare och naturfolk i århundraden…
Känns för övrigt som att det går minst 30 flugsvampar på varje kantarell i skogen. De dyker upp överallt med sina ilsket glödande hattar.

Vacker, men dödlig.
Hade såklart en vision om att fota en svampkorg som fullständigt väller över av 109 kilo kantareller. Icke sa Nicke!
Men det blev åtminstone… två kilo?

Och inga fästingar i sikte!
Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag har en fobi för insekter som jag skäms lite över…
Hur mycket jag än älskar sommaren och ljusets tid, så finns det en sak som jag fullkomligt avskyr med sommaren – alla förbannade insekter! Som med många andra fobier är det ju svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är läskigt. I mitt fall med insekterna tror jag det är en kombination av hur de rör sig och låter, och eftersom många av dem kan flyga så bidrar det ytterligare till en obefogad skräck i att de siktar mot just mig – som om de känner av att jag är rädd. De enda insekterna jag egentligen inte är rädd för är små myror och fjärilar (dock räknar jag inte nattfjärilar till fjärilar, de är obehagliga som attan!).
Ibland vaknar jag på kvällar/nätter när jag precis är i något halvvaket tillstånd, eftersom jag är helt övertygad om att det finns en stor insekt (eller massor av små) någonstans i sängen. Det är som något slags klardrömmande som är så verkligt att jag många gånger gått upp, tänt lampan och rotat runt i sängen för att hitta de där jäkla insekterna. Konstigt? Jag vet inte. Antagligen finns det väl något djupt rotat biologiskt som gör att många av oss är rädd för sådant som potentiellt är farligt, typ ormar som kan ge dödliga bett, höjder som vi kan falla till vår död från, mörker som gömmer potentiella faror eftersom vi ser dåligt i mörkret. Räknas insekter hit? Vissa insekter kan ju ändå ge dödliga bett, så lite befogad kanske rädslan ändå är… dock hör jag nog till en extrem på det spektrumet.

Har ni några ovanliga eller vanliga fobier? Triskaidekafobi kanske? (Ja, det har tydligen ett namn…)

6 kommentarer

Kommentera