Cthulu vaknar
Tänk att ägna ett helt liv åt att skriva berättelser och kosmiska myter som ingen i omgivningen bryr sig om. En vilja att skapa ett fiktivt universum – välgrundat, men samtidigt öppet för tolkning och modifikationer. För att sedan få alltsammans sorterat till genren pulp fiction, eller kiosklitteratur som vi skulle säga på svenska. Detta var verkligheten för H.P. Lovecraft och hans berättelser om the Great Old Ones. Lovecraft skrev novellen Cthulu vaknar för nästan hundra år sedan, men det skulle dröja ända till 1970-talet innan hans verk fick något som helst erkännande och då hade han redan varit död i nästan 40 år. Ändå har författare som Stephen King inspirerats av honom i mångt och mycket och det finns få skräckfantaster som inte sett eller hört något som ursprungligen är skapat och/eller inspirerat av Lovecraft, även om de inte är medvetna om det. Filmer som The Thing och Jacob’s Ladder är Lovecraft-grundade, liksom stora delar av World of Warcraft världen i princip är en rip-off av Cthulu-myterna.
Bara de senaste fyra-fem åren har en hel hög med ”Lovecraftian” brädspel getts ut, varav flera rankas bland de bästa i världen.
Lovecraft har dock kritiserats i modern tid för sin rasistiska läggning, men samtidigt menar många att det inte går att komma ifrån det faktum att han skapade något unikt, förbryllande och fängslande och som tilltalar en hel värld av skräck- och fantasynördar.
”In his house at R’lyeh,
Cthulu vaknar (1928)
dead Cthulhu waits dreaming.”
Men vad är det då som fascinerar så mycket med myterna om Cthulu och de andra Great Old Ones?
Jag kan såklart inte göra hela mytoset rättvisa här, men i stora drag handlar det om att vårt universum befolkas av kosmiska, ondskefulla varelser (Great Old Ones). De dyrkades i fanatiska kulter på olika platser i världen för många millennier sedan, men har sedan dess fallit i glömska (åtminstone tror man det…).
Kärnan i mytoset är att dessa kosmiska varelsers existens är så massiv att människor blir permanent galna när de får en skymt av den, eller försöker sig på att förstå den. Madness är ett centralt fenomen hos Lovecraft och det är det som drabbar människorna som av misstag eller med vilje får vetskap om the Great Old Ones.
Cthulu själv beskrivs som den största av varelserna – en flera hundra meter hög blandning av drake, bläckfisk och människa. Han sitter fängslad i havet i en stad av sten som kallas R’lyeh. Men från sitt fängelse kan Cthulu fortfarande skapa oro och undermedveten ångest hos människor genom deras drömmar eftersom han gör dem medvetna om att han en dag kommer att återvända…
Man kan ju på sätt och vis förstå varför dessa berättelser blivit så populära i vår tid. Många människor älskar ju tanken på något kosmiskt, ofattbart, skrämmande och uråldrigt. Men det har vi väl egentligen alltid gjort..? Antika kulturers mytologier handlar inte sällan om abstrakta, kosmiska varelser som styrde universum i tidernas begynnelse. Vi verkar helt enkelt inte gilla tanken på att det bara kan ha varit helt tomt där ute. Och vi vill tro att det finns något mäktigare än oss själva någonstans i universum. Något eller någon som sitter på alla svar till våra frågor. En ordning i kaoset. Så därför tror vi på aliens, Atlantis, gudar, gudinnor och allsköns andra väsen.
Hur som helst väntar jag fortfarande på den dagen då Ludvig Josephson från Creepypodden ska läsa in Cthulu vaknar på svenska.
Vilken grej det vore!
16 kommentarer
Hannas krypin
Men så spännande att läsa. Blev inspirerad att läsa mer. Har helt missat den här historien så det är nytt för mig.
Emma
Åh, då har du mycket att se fram emot! 😀
Enna
Så spännande att få läsa! Men det är så synd att han själv inte fick uppleva hur lyckat hans skapelser ändå blev 🙂
Emma
Ja det håller jag med om. Verkligen tråkigt att det inte passade in i tiden liksom. :/
Anette Starby
Det finns verkligen mycket vi kan tro på och många myter finns det också. Intressant läsning. Kramis <3
Emma
Ja det gör det verkligen, älskar myter och sagor! 🙂
kram!
Anna-Maria
Vad spännande! Det där har jag helt missat. Låter som spännande berättelser. Vad frustrerande det måste ha varit för honom att ingen uppmärksammade honom då.
Emma
Ja han har skrivit väldigt mycket spännande, både kortare och längre historier. 🙂
dixiwonderland.com
Jag älskar sånt här men jag skäms lite över att säga att jag faktiskt inte hade någon aning om vem han var. Super kul inlägg och jag hade uppskattat liknande i framtiden 😀
Emma
Haha ja men det är ju verkligen en nischad genre på sätt och vis. 😀
Även om mycket är inspirerat av honom så omnämns han ju inte jätteofta vid namn..
Jossus Travelpics
Intressant läsning. Lite sorgligt att tänka på Lovecraft och andra som inte fått den cred dom förtjänar förrän efter sin död.
Emma
Ja det är verkligen tragiskt. Vissa är före sin tid helt enkelt.. 😮
Ajli Müller
Vincent van Gogh var det samma sak med, att vi märkte honom långt efter hans död. Vi får la trösta oss med att de älskade att skapa och de kunde inte sluta, med eller utan människors beröm och samhälleligt erkännande.
Hehe, bilden du valt till, verkligen SPOT ON! XD
Emma
Ja det har du rätt i, de fick ju ändå syssla med sina stora passioner och det kanske räckte, även om samhället inte höll med.
Hahah ja, jag tycker också den bilden är ganska klockren faktiskt ^^
bigganz
Den hade jag inte hört talas om innan. Lät riktigt intressant. Tack för tipset!
Emma
Kul att det uppskattas! 😀