• Okategoriserade

    Då som nu för alltid…

    …hette det sista albumet av kent, fast det kanske ni visste. Det kanske rent av hänger några kentfans härinne? Jag hade en period i mitt liv då jag var besatt av kent och följde allt de gjorde, lyssnade på allt. Jag var till och med indiepopare ett tag på högstadiet, haha!

    På tal om perioder i livet så satt jag hur som helst och tittade igenom bilder på mig själv som jag (och andra) tagit genom åren – och det är inte lite bilder! Jag har ju alltid gillat att fota och har i princip alltid haft någon form av kamera till hands och de gånger jag inte vetat vad jag ska fota så har jag uppenbarligen roat mig med att ta bilder av mig själv. Narcissistvarning någon? Eller bara normal fjortis kanske…
    Jag tänkte i alla fall att det kunde vara lite skoj att visa er ett litet axplock av bilderna – bilder från ett (eller många) tidigare liv. Den tiden då bildredigering för mig handlade om att ställa in sepia eller svartvitt i kameran.

    Vi börjar med de allra första åren! Här får jag en puss av storebror.
    Uppenbart att det var pappa som valde kläder åt mig..?
    Här hade jag nog hittat på något sattyg, så skyldig som jag ser ut.
    Så här såg det ut på baksidan av huset i Nordansjö där jag bodde mina första år. Vi hade några grannar, men det var ganska ödsligt i övrigt. Jag har dock väldigt varma minnen från den tiden och platsen. Och pappa gjorde en midsommarstång!
    Här samlar jag snäckor på Öland i en jävligt ful page.
    Året är… 1999 kanske?
    Här är några år senare på högstadiet i Norberg! Närmare bestämt år 2005.
    År 2006. Här hade jag visst blonderat mig och gått alldeles för hårt åt mina ögonbryn… Flickrummet avslöjar dock min livslånga kärlek till egyptologin!
    Många av mina ”selfies” från den här tiden är i svartvitt, vet ej varför.
    Friluftsdag med skridskoåkning och frusna mackor!
    Nyår 2006/2007. Egypten-tavlorna har rivits ner till förmån för mitt (för tillfället) favoritband U2.
    Fina grisjulgardiner hade jag också.
    2007. Jag får lite invärtes klåda när jag ser hur mycket prylar jag hade på mitt rum… Allt skulle liksom vara framme. Synligt. I någon slags kaotisk ordning som bara jag förstod.
    Här ville jag vara rödhårig, men jag var inte modig nog att färga håret rött så det blev rödbrunt istället. Älskade förresten den här stickade klänningen! Den + leggings och ett midjebälte var min standardoutfit.
    Experimenterar med sepia… Detta är år 2010 och således sista året på gymnasiet. Minns att jag var ledsen här eftersom det tagit slut med min första pojkvän.
    Så här i efterhand är det kanske det bland det bästa som hänt i mitt liv. Tänk om det inte tagit slut? Tänk om jag blivit kvar där? USCH! Får ångest bara av den tanken.
    Här är jag i min första egna lägenhet! Som jag bodde i i typ 4 månader efter studenten.
    Jag minns denna tid som extremt ångestladdad. Det var nog min första livskris när jag tänker efter. Jag och min bästa kompis ville flytta till Storstan. Till Stockholm. Där fanns det jobb, framtid och liv, och där skulle man kunna leva. Det kunde man inte på landsbygden där vi bodde. Vi skulle dö långsamt på landet, inte leva. Om vi bodde kvar skulle vi gå miste om exakt allt i livet. Jag minns att vi i princip satt och grät på kvällarna för att vi inte kände någon i Stockholm som vi kunde bo hos och för att vi fick ”nej tack” på alla jobbansökningar.
    Men en kväll så vände det! Vi fick svar på en Blocketannons av en ung kille och hans syster som hyrde ut ett rum i Sollentuna. Det blev vår räddning. Vi flyttade i princip dagen efter, 19 år gamla och utan en tanke på allt det praktiska eller hur vi skulle klara oss ekonomiskt – eller att vi skulle bo tillsammans i ett rum på 10 kvadrat. I en lägenhet med två personer vi aldrig träffat.
    Men det var skit samma. Vi var överlyckliga eftersom vi skulle kunna börja leva nu. Vi skulle komma bort från den förbannade Spökstaden.
    Och aldrig återvända.
    Här provar jag sushi för första gången, år 2011. Sushi var ju helexotiskt och fanns inte där jag växte upp!
    Här är en av få bilder från rummet i Sollentuna! Vi bodde där i nästan ett år. Under den tiden hann jag gå upp rätt mycket i vikt; jag jobbade på café på Arlanda då och det blev en hel del fikande om man säger så… haha.
    Hösten 2011 flyttade jag till Uppsala och började plugga på Historikerprogrammet.
    Detta är dock en bild från Buenos Aires som jag åkte till i två veckor den hösten. Helt galet egentligen att åka som ensam 20-årig tjej till Argentina..? Jag var så himla modig som 20-nånting!
    Det var i alla fall en riktigt häftig resa och jag skulle gärna återvända dit en vacker dag.
    Här är en bild från kollektivet jag bodde i i Gamla Uppsala ett tag. Betalade 4000 spänn i månaden för ett rum på 10 kvadrat.
    Sjukt hur folk suger ut studenter på det viset!
    Hade även en kort Stevie Nicks period…
    …innan jag bestämde mig för den korta, sofistikerade looken. Ja, jag klippte mig själv och ja, ena sidan blev mycket kortare än den andra. Detta faktum dolde jag rätt bra med locktången.
    Detta är någon gång 2012…
    …liksom detta. Här levde jag studentlivet i Uppsala till 100% och sprang på nation nästan dagligen. Det var ett par otroligt roliga år, kanske de roligaste i mitt liv. Människor kom och gick under den här tiden, men några av dem umgås jag med fortfarande.
    Det är nog lite unikt med Uppsala, eller åtminstone med studentstäder. Många kommer hit själva från hela Sverige, ja, hela världen egentligen.
    Man känner ingen och många är ofta lite sökande och vilsna kring vad de vill i livet. Den känslan skapar liksom en sammanhållning som jag aldrig upplevt på något annat håll, och pluggar man ett specifikt ämne så har man ofta redan en del gemensamt i grunden.
    Men jag minns att vi var ett gäng på ca 10 personer från Historikerprogrammet som gick på nation tillsammans under den första veckan. Det var ju lite spänt eftersom vi inte kände varandra, men helt plötsligt började en i gänget att citera Sagan om Ringen, varpå nästa person fyllde i, och sedan nästa, och så vidare! Där och då hade vi funnit varandra i vår kärlek till Tolkien, historia och fantasy, och äntligen kunde vi vara oss själva på ett sätt vi inte kunnat eller vågat tidigare.
    2013 hade jag mörkt hår! Här bodde jag och en annan tjej i en ombyggd källare i en villa. Det var två stora rum, en toalett och ett litet kök. Väldigt mysigt!
    På 10 år har jag förresten hunnit flytta 7 gånger…
    Och vi avslutar med sommaren 2021.
    (Det finns ju en hel del bilder på mig från 2017 och framåt här på bloggen)!

    Det var det. 30 år i 23 bilder. Det känns som åtminstone 5 olika liv. Det är ju lite pseudofilosofiskt att fundera på sånt här och hur man förändras genom åren. Folk snackar ju om att ”hitta sig själv” vid en viss tidpunkt, men jag tror faktiskt inte på det. Vad innebär det ens att hitta sig själv? Komma till ro med saker? Med sig själv? Det kan man väl göra, men det är ju ofta högst temporärt. För mig är handlar allt i livet om ständig förändring, både fysiskt och mentalt. Problemen avlöser varandra. Människor förändras och omgivningen förändras. Men det behöver ju inte vara något negativt. Om man ska hårdra det och sammanfatta livet med ett enda ord skulle jag säga att det är just det – Förändringar. Stora som små.

    Önskar er en fortsatt fin helg! <3

  • Okategoriserade

    Vad pysslar hon med egentligen?

    Ja, vad gör jag denna vecka..? Kanske ni undrar. Eller så undrar ni inte det. Men nu får ni veta ändå:

    Mestadels sitter jag så här i soffan och funderar över hur polygoner fungerar (ibland sitter jag dock vid skrivbordet som en ordentlig person).
    Det här är min tänkar-pose.
    Kommer på mig själv ibland med att sitta så här i Zoom, vilket kanske inte är så sjysst mot den som håller låda, men det betyder bara att jag är djupt koncentrerad…
    Jag håller även på att sy en mantel! Fick idén från ingenstans bara en igår kväll och blev så himla taggad!
    Jag satt nämligen och funderade på ett nordiskt/mytologiskt-inspirerat fotoprojekt jag tänkt göra under vintern och då passar en mantel in bra!
    Som tur var hade jag massor med krossad plysch över från ett tidigare klänningsprojekt så jag kunde sätta igång direkt!
    Min mantel är i princip klar nu, den behöver bara ett spänne som jag tänkt köpa på tygaffären i helgen. Ska bli så kul att visa er resultatet!
    Dricker massor av té gör jag också i vanlig ordning. Jag har alltid druckit lösté innan, men har även börjat med tepåsar på sista tiden. Så nu vet ni det. Föredrar ni tédrickare lösté eller påsar?

    Ja, så här ser mitt liv ut för tillfället och kommer nog göra det ett par veckor till. Som jag nämnt tidigare kan jag ju disponera mina veckor och dagar ganska fritt, vilket är skönt. Men när man pluggar är det också ganska ojämn arbetsbelastning över terminerna – de första veckorna är ofta rätt lugna och sedan sker liksom allt på en gång, speciellt om man läser flera kurser samtidigt som jag gör just nu. Nästa vecka ska jag dessutom presentera mitt kandidatarbete på ett högre seminarium i egyptologi. Det är såklart kul att bli tillfrågad, men det ligger ju en del arbete bakom en bra presentation, speciellt när jag halvt har glömt bort vad jag gjorde under min kandidatexamen, haha!
    Jaja, det blir nog bra…
    Utöver detta har jag ägnat ett antal timmar denna vecka åt att fixa en ansökan om resebidrag relaterat till min masteruppsats. Jag tänker inte på det så ofta, men det ligger verkligen sjukt många arbetstimmar bakom ansökningar om olika forskningsanslag. Nu är mina lilla ansökan om resepengar en fjuttsak i jämförelse, men Micke till exempel som faktiskt är anställd som lektor, sitter med sina ansökningar i veckor ibland… hu!
    Nåja, håll tummarna för att min ansökan går vägen! 🙂

    I helgen blir det i alla fall lugn och ro, vi ska käka vegotacos och spela ett Lovecraft-inspirerat brädspel som jag tycker är superskoj! Om ni är nyfikna på det kan ni kika på spelet HÄR.

    Önskar er en fin helg. <3

  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Gamla kartor och nya planer

    Måndag är det visst idag!
    Jag ska erkänna att som student har jag inte jättebra koll på veckodagarna, utöver de 1-2 gånger i veckan jag måste vara på campus för föreläsning eller seminarium. Helger och veckodagar smälter liksom ihop lite eftersom jag alltid kan plugga, eller låta bli att plugga, och vilken dag det är spelar egentligen inte så stor roll… Ganska skönt egentligen, men smått förvirrande ibland när någon utbrister ”Äntligen helg!!”, och jag tänker ”Va? Ja just det, det är fredag idag...”

    I alla fall, mina kurser i GIS och egyptisk arkitektur fortskrider och jag måste säga att hittills är GIS-kursen riktigt intressant, även om jag egentligen inte är särskilt lagd åt datoriserad arkeologi. För er som kanske inte vet så kan jag bara berätta kort att GIS (Geographic Information System) är en mjukvara som exempelvis arkeologer använder sig av i hög utsträckning. Man kan bland annat bearbeta och sammanställa geografiska data och t.ex. titta på förändringar över tid.
    Kursen hålls av Daniel Löwenborg som också är en av hjärnorna bakom Visir-Uplandia och flera andra appar som återskapar olika historiska miljöer i VR-format. Det är riktigt ballt och rekommenderas att testa om ni någon gång besöker dessa platser! Läs mer om dem HÄR.

    Detta har jag alltså suttit och förundrats över den senaste veckan. Bilderna ovan visar kartor över Bälinge socken här i Uppsala – den första från år 1770 och den andra från Google maps idag…
    Det är inte alltid helt lätt att hitta referenspunkter på så här gamla kartor, men ett tips är att utgå från någon större väg, (som den jag markerat i svart) då vägar inte tenderar att skifta lika snabbt som landskapet i övrigt.
    Att ha tillgång till allt sånt här helt fritt via Lantmäteriet känns ändå väldigt lyxigt. Tänk vad många spännande upptäckter man kan göra med relativt lite ansträngning!

    Jag har även passat på att njuta av kvällsljuset vid Fiby urskog förra veckan. Underbart!
    Såg dock att värmen mer eller mindre kommer tillbaka under veckan. Jag som redan börjat leta efter vinterkläder på Sellpy… jaja.

    På tal om kartor håller jag förresten på att så smått planera en lite längre fotoutflykt senare i höst. Under GIS-kursen ska vi göra ett valfritt projekt och jag har ett par idéer som jag tror skulle fungera och som jag dessutom kan kombinera med fotoresan. Det blir alltså lite plugg+foto i ett så jag kan kombinera nytta med nöje. Men mer om det senare!

    Önskar er alla en fin vecka i höstvärmen! <3

  • Okategoriserade

    Tre decennier och Glad Påsk!

    Men hjälp vad tiden flyger iväg hörrni!
    Har ju nämnt ett antal gånger nu att jag ska blogga lite mer regelbundet, men fasen vad jag har ”skrivkramp” just nu. Jag har liksom inte så många idéer kring saker jag kan skriva om och känner inte att jag kan krysta fram något som inte kommer naturligt liksom… Och fotandet är lite sisådär just nu. Mest för att grönskan liksom har avstannat lite här i Uppis… Men jag är sjukt sugen på att sticka ut med kameran, helst inom ett par veckor! Jag vill nämligen hinna få lite fina bilder av Vintergatan innan det blir för ljust, vilket det blir ganska snart. Problemet med astrofoto är ju att det är en del parametrar som måste klaffa, och då framförallt en klar himmel på kvällen/natten, vilket inte har varit fallet här i mina trakter på ett bra tag, haha. Nåja, vi håller tummarna för att det vänder snart!



    Hur som helst, vad händer annars?
    Både mycket och lite skulle jag säga. Det är ju påsk imorgon (en av mina favorithögtider)!
    I år faller det sig också så fint att påskafton är samma dag som min 30-årsdag – HURRAAA!! Eller nåt…
    Det hade ju såklart varit jätteskoj att samla ihop familj och vänner till storslagen fest, eller åka iväg på en häftig resa just denna helg. Men det blir det ju inget av med av förklarliga skäl… Åtminstone inte på ett tag.
    Imorgon ska dock jag och Micke åka iväg en liten sväng på finmiddag till Forslundska villan i Östhammar. Vi har aldrig varit där, så det ska bli spännande.




    Många brukar ju börja med någon form av kontemplation av sina liv när de fyller 30 också… Jag funderade först på om jag skulle rota fram en massa gamla bilder på mig själv till det här inlägget och skriva något pseudofilosofiskt och klyschigt i sann Facebookanda till dem. Men jag låter bli. Inte för att jag aldrig funderar på mitt liv, framtiden och mitt förflutna – det gör jag mest hela tiden! Jag känner dock inte att 30 är någon speciell milstolpe i mitt liv, mer än att det nu gått tre decennier sedan jag föddes. Jag har mina lärdomar och förhoppningar med mig oavsett ålder och det känns som att det räcker för mig. Åldern är liksom i periferin…


    MEN! En sak måste jag i alla fall berätta, lite relaterat till min födelsedag ändå:
    Och det är att jag har bokat plats på ett ridläger i sommar!
    Det har nog egentligen inte framgått så mycket här i min blogg, men i grunden är jag en riktig hästtjej och har varit det sedan jag var liten. Jag red på ridskola som liten, och var medryttare till ett flertal hästar under tonåren. Drömmen var självklart (och är fortfarande) att ha egen häst. Det kändes dock som något extremt ouppnåeligt när jag var yngre och förblev alltså bara en dröm.
    Idag känns det inte som en omöjlighet längre. Okej, just precis NU när jag studerar är det inte rimligt av ekonomiska skäl. Men när jag börjat jobba igen och får en stadig inkomst tror jag definitivt att hästdrömmen kommer krypa närmare… Tills dess får jag unna mig att åka på ridläger då och då, och nästa år har jag tänkt att jag ska börja ta lektioner igen för att damma av kunskaperna ytterligare!
    ÅÅhhh jag längtar som en tok! <3



    Till sist vill jag såklart önska er alla en underbar påsk med massor av ägg och annat gott!

    Until next time!

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    10 spel som spelat roll

    Nu blir det visst något helt annat än foto och historia! Jag tänkte nämligen dela med mig av mina topp tio favoriter när det kommer till tv-och datorspel. Det kanske är svårt att tro, men att spela är verkligen en av mina favoritsysselsättningar och har varit det så länge jag kan minnas.
    När man dessutom hittar ett spel som är så där perfekt på alla sätt och berör en ändå in i själen, den känslan är svårslagen. Det är en känsla som man vill återuppleva om och om igen, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man aldrig kan komma tillbaka till just det stadiet.
    Lite som att vara nykär…
    I alla fall, jag har gjort en lista över de spel som betytt allra mest för mig under de senaste 20-25 åren. Självklart har jag spelat en hel drös med andra spel genom åren, men just dessa har gjort ett speciellt intryck av olika anledningar och stannat i mitt hjärta.


    10. Top Gear (SNES)
    Detta är ett rallyspel som släpptes i början av 90-talet. I min familj hade vi ett Super Nintendo (SNES) och Top Gear var ett givet tävlingsspel för mig och brorsan! Jag förlorade såklart jämt, men det var ändå ett spel som jag gillade väldigt mycket. Och musiken är episk!

    9. Farao (PC)
    Hehe ja… En blivande egyptolog måste väl ha älskat detta spel. Det kom 1999 och går ut på att bygga upp och härska över fornegyptiska städer. Man slutför uppdrag över tid och slutligen blir man krönt till farao! Jag tycker att spelet håller måttet än idag och eftersom det är baserat på den verkliga historien så finns det en chans för den vetgirige att lära sig en hel del längs vägen.

    8. Yoshi’s Island (Super Mario World 2, SNES)
    Ett supergulligt plattformsspel som kom till SNES i mitten på 90-talet. Super Mario känner alla till, men här är det Yoshi som har huvudrollen för att återförena lilla bäbis-Mario med sin tvilling Luigi. Även detta spel håller måttet, om inte annat för den trevliga nostalgikänslan!

    7. Age of Mythology (PC)
    En av uppföljarna till de klassiska Age of Empires spelen. Age of Mythology släpptes 2002 och var såklart ett måste för mig som älskar historia och mytologi! Spelet går ut på att bygga och underhålla städer och arméer som man sedan ska erövra andra med (och undvika att bli själv bli besegrad). Man spelar som olika historiska kulturer och deras respektive mytologier, exempelvis nordisk, egyptisk och grekisk.

    6. The Elder Scrolls V: Skyrim (PS3, PC)
    Jag funderade på om jag skulle ha med Skyrim på listan överhuvudtaget. Det har egentligen inte berört mig ända in i själen, men det har samtidigt en koppling till spelet som är nummer ett på listan… I alla fall, gillar man lite halvmörk fantasy och att slåss mot drakar så är Skyrim garanterat en hit, även om det har några år på nacken nu.

    5. Zelda – A link to the past (SNES)
    Zelda-spelen känner nog de flesta till, oavsett spelentusiasm. A link to the past kom till SNES under tidigt 90-tal och det var det första ”episka” spel jag spelade. Det känns lite fånigt att beskriva det så med tanke på hur konsolspel ser ut idag, men världen kändes liksom enormt stor och farlig på ett sätt som jag tidigare inte upplevt. När man efter mycket svett och frustration slutligen besegrade den sista bossen var det inte mer än att man grät en skvätt av lycka och häpnad över hur coolt detta spel var! Dessutom hade jag en crush på huvudkaraktären Link när jag var liten…

    4. Zelda – Link’s awakening (GameBoy, Nintendo Switch)
    Mitt GameBoy är fortfarande fullt fungerande, och det spel jag nötte mest som liten var såklart uppföljaren till det episka Zelda-spelet ovan: Link’s awakening! Jag minns att jag var väldigt sjuk och sängliggandes när jag fick spelet, så det passade ju väldigt bra att sysselsätta sig med då. Jag åt halstabletter med svartvinbärssmak medan jag var sjuk och jag förknippar fortfarande doften av svarta vinbär med just detta spel, haha!

    3. World of Warcraft (PC)
    Ja, alltså… Det finns hela uppslagsverk om WoW, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är ett spel som är under ständig utveckling sedan 2004. Jag har själv inte spelat det mer än ett par år och det är det första online-RPG spelet som jag testat. Förutom en massiv lore och massor av klasser och raser att spela som, så är WoW för mig framförallt ett socialt spel! Jag och Micke spelar oftast tillsammans och det är en speciell känsla när man klarar en raidboss eller svår dungeon genom att samarbeta med andra. Jag visste inte ens vad jag skulle välja för bild här, så det fick bli på min huvudkaraktär. Cool va?!

    2. Age of Empires I (PC)
    Det här spelet var en starkt bidragande orsak till mitt tidiga intresse för den antika världen. I den ursprungliga versionen spelar man som valfri antik kultur och liksom AoM handlar det om att erövra och överleva. På många sätt var detta ett episkt spel som dessutom var väldigt svårt bitvis. Få saker var så frustrerande som när man precis höll på att klara ett scenario och så kom Xerxes med en hord av persiska krigselefanter och bågskyttar och raserade ens mäktiga rike till smulor på. Good ol’ times indeed. <3

    1. The Elder Scrolls IV: Oblivion (PS3, PC)
    Av alla hundratals spel jag spelat så har det hittills inte funnits något som kommit ens i närheten av Oblivion och jag vette fasen om det kommer att komma något som gör det i framtiden… Hur som helst är det här ett open-world spel som utspelar sig i en klassisk high-fantasy miljö med bland annat alver, orcer och människor. Man spelar givetvis hjälterollen, men väljer själv hur ens karaktär ska framstå genom spelet genom att ta på sig och utföra olika uppdrag, det ena mer episkt än det andra. När Oblivion kom (2006) så utsågs det föga oväntat till Game of the Year, och jag minns att jag slogs av de fantastiskt vackra landskapen och den stämningsfulla musiken. Huvudstoryn är riktigt snygg, och man saknar egentligen ingenting i det här spelet. Dessutom görs huvudkaraktärernas röster av inga mindre än Patrick Stewart och Sean Bean!
    Efter 15 år är Oblivion för mig fortfarande ett oslagbart spel som jag spenderat hundratals timmar med…


    Det var det!
    För övrigt spelar jag just nu ett samurajspel som heter Ghost of Tsushima. Det är också ett open-world spel, baserat på mongolernas invasion av Japan på 1200-talet. Hittills är jag mycket imponerad av den snygga designen och vackra miljöer. Det är inte alls omöjligt att GoT kvalar in på listan när jag är klar med det…
    Har ni några favoritspel som ligger er så där extra varmt om hjärtat? Kanske ett brädspel som gjort avtryck?

    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

  • Okategoriserade

    Sommarplaner…

    Bara ordet sommarplaner är som en knappt hörbar viskning bland tysta, grå februarigator.
    Men något måste man ju planera, pandemin till trots, eller hur? Även om det bara blir en kort dagstur till något slott, eller en picknick vid sjön. Då har man åtminstone något att se fram emot!
    Sommaren är ju trots allt det som ger livskraften åter för många av oss och även om den inte lär bli som den brukar, så får man försöka göra det mesta av den ändå.
    Så… vad kan man göra då? Jag och Micke har planerat i ett par år att åka på roadtrip till Italien. Vi skulle egentligen ha åkt förra året (tji fick vi!) och det blir knappast av i år heller. Men roadtrips fungerar ju precis lika bra innanför Sveriges gränser, så det lutar åt att vi ger oss iväg till några historiska platser, likt den resa jag gjorde för några år sedan.
    Om ni vill återuppleva den resan så finns inläggen Everywhere and back again här:
    Dag 1
    Dag 2
    Dag 3
    Dag 4


    När jag tänker tillbaka var faktiskt den resan en av de roligast jag gjort. Så att göra något liknande, och dessutom dela upplevelserna med min älskade Micke borde ju bli succé. Optimisten i mig träder således fram och börjar bläddra i Dick Harrisons Upplev Sveriges historia

    Sweet summer, I’m coming for you!

    Har ni några sommarplaner utstakade ännu? Det är ju alltid kul att höra hur andra tänker kring sommaren och vad man kan hitta på.
    Törs ni planera något eller tänker ni ta saker och ting som de kommer?

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Zoomar in och ut

    Hej kära vänner! Det var ett tag sen (igen) haha.
    Jag har haft en del plugg sysselsätta mig med senaste tiden, bland annat en tenta som hade försvunnit av tekniska skäl ur våra scheman, så vi fick veta några dagar innan att vi skulle skriva den, vilket kändes lagom kul… Men jaja, den är skriven nu och förhoppningsvis godkänd! Det var för övrigt min första ”Zoom-tenta” sedan pandemin började. Jag hatar salstentor i vanliga fall, så det kändes skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro, men det var ändå lite märkligt att inte vara ”övervakad” medan man skriver så att säga.
    Har dessutom börjat två nya kurser nu – en kurs i föremålsanalys (blir intressant att analysera föremål via Zoom!^^) och en kurs i Anatoliens arkeologi.

    Annars händer inte så mycket annat just nu, vi hade en kort vinter med mycket snö och minusgrader i typ 4-5 dagar, sedan smälte i princip allt bort. Men det skulle ju inte förvåna mig om det kommer en sån där käftsmäll typ i slutet av mars med en meter snö, när man verkligen har ställt in sig på vår, haha!
    I Japan har man för övrigt ett ord för att titta på snö – yukimi. Så himla fint! Om man gillar snö då vill säga. Som den låtsasfilolog jag är så snöade (pun intended) jag in mig lite på japanska ord som var kopplade till naturupplevelser och fenomen som naturen skapar, till exempel ljuset som faller på marken i skogen mellan löven (komorebi) och promenader i skogen för att stärka sig själv – shinrinyoku.
    Har vi några motsvarande ord eller koncept i svenskan?

    Nåväl, jag ville bara titta in och säga hej. Det är trots allt skönt att bara skriva ett inlägg så här, utan någon egentlig tanke med var man ska komma med det…

    Kram på er alla!


    Until next time!

  • Okategoriserade

    När tiden räcker till. Och vintertankar

    Hej på er vänner!

    Hur har ni det i vintermörkret? Snö rent av kanske..? Hos oss är det grått ute för det mesta, varvat med en och annan regnskur. Det känns nästan som att vintern förskjuts för varje år, även om den antagligen inte gör det. Men när jag var liten (och jag har förmodligen ett selektivt minne här) så var det alltid snö och minusgrader i princip hela december och folk anmärkte verkligen på de få gånger som det inte var någon snö till jul…
    Nu är jag ju förvisso uppvuxen i ”inlandet” och inte alls så nära kusten som Uppsala faktiskt är, så det kanske inte är så konstigt att vintrarna är/var annorlunda där. Men den där känslan av riktigt julvintermys även utomhus har jag börjat överge mer och mer för varje år.
    Kanske är det för att vintrarna är mildare nu.
    Eller så minns jag fel…

    I alla fall. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Typ skriva av mig lite. Har känt att det varit lite pyspunka på mig de senaste veckorna, samtidigt som jag känner mig lite rastlös. Jag brukar vara klar med mitt plugg runt klockan två på dagarna och då finns det ju liksom ganska många timmar att göra annat på! Vill sätta igång med ett eller ett par kreativa projekt men kommer aldrig till skott riktigt. Jag har ju tiden. Och idéerna. Och jag vill åtminstone tro att jag har disciplin. Jag kan ju gå och träna tre dagar i veckan utan problem, så varför kan jag inte sätta igång och pyssla någon eftermiddag? Haha!
    Att göra kreativa saker är ofta ett sätt att slappna av och om det är något man gjort tidigare så behövs det ju liksom inte supermycket tankeverksamhet, utan det brukar gå av sig självt medan tankarna vandrar iväg till andra platser.
    Men jag tror att min personlighet sätter lite krokben för mig här eftersom jag har jättesvårt att vara spontan (och det blir värre ju äldre jag blir!). Jag är en sån som skriver upp i kalendern när jag ska dammsuga, laga mat och spela dator. Det ger mig ro att ha saker nedskrivna så att jag slipper ”komma ihåg” dem, även om det bara är helt vardagliga saker.
    Och man kan ju inte planera att vara kreativ. Eller? Essensen i kreativitet brukar ju vara spontana idéer och infall. Eller..? Om jag kan få jättemycket gjort på en dag så länge det står uppskrivet i min lifeplanner att jag ska göra dem, så borde det ju också fungera med andra projekt?
    Jag får helt enkelt göra ett experiment på mig själv och se om jag kan prestera utifrån vad jag indirekt sagt åt mig själv att göra!
    Det skadar ju inte att prova tänker jag.
    To be continued…

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!


    (Så här ser för övrigt en vacker vinterdag ut)

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Tid för julbock

    Inte har det väl undgått någon att det är första advent? Nej, precis! ^^

    Jag tänkte egentligen bara önska er alla en fin första advent och kommande vecka. Här har allt julpynt åkt fram idag, bland annat min kära julbock som har hängt med ganska många jular nu!
    Har ni hunnit riva fram era julprydnader än? Det är ju verkligen en vattendelare och vissa är ute i extremt god tid, medan andra (yours truly bland annat) väntar till söndagen med stort S så att säga.


    Julbocken heter för övrigt Carola Körberg. Efter två av våra julmusik-helgon.

    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
    Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…


    Hur fin är för övrigt inte denna tekanna…
    …som kan delas i både kanna och kopp! <3
    Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha.
    Gammalegyptiska är för övrigt den första stora ”fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
    Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.

    Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
    Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
    Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
    Yay humanity! 😀


    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!