Naturligt

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Mina spretande intressen

    Ohoj i snöstormen!

    Jag tar tillbaka det där med att vårkänslorna är på ingång… I söndags lämnade vi Åre och åtminstone en halvmeter snö överallt för att komma hem till vad jag hoppades på skulle vara strålande sol och någon plusgrad. ”Nähädå!” sa vädergudarna och vevade iväg en isande käftsmäll rätt i nyllet på oss. Men nog om det.
    Under den långa bilresan hem hinner man fundera på både det ena och det andra och jag fastnade rätt länge i det här med intressen. De allra flesta av oss har ju någon form av intresse/hobby/fritidsaktivitet att ägna oss åt, vissa har många, andra har färre. En del gör sina intressen till en form av livsstil, medan andra har mer flyktiga perspektiv. Själv hör jag nog till någon slags hybrid av dessa.
    När jag får frågan ”Vad gör du på fritiden?” brukar min spontana tanke vara att ”jag fotar”, eller ”jag rider”. Men det känns liksom inte riktigt sant, även fast det är sant, haha. Jag gymmar ju till exempel mer än vad jag rider varje vecka, men gymmet är absolut inget intresse för mig, medan hästar och ridning är är ett stort sådant som hängt med sedan barnsben. Fotograferandet är också en sån aktivitet som jag hållit på med så länge jag kan minnas och på senare år har det blivit mer av en bisyssla, samtidigt som jag har ett brinnande intresse för de många tekniska aspekterna av foto.

    Djur och natur är också något som alltid varit en självklarhet i mitt liv. Där jag växte upp började vi redan i småskolan lära oss om skogarna omkring oss, hur man bygger kojor och vilka djur som trampat upp spåren i snön. Detta är dessutom något som gått hand i hand med fotointresset – jag vill ju föreviga alla häftiga djur och vyer så att jag kan titta tillbaks på dem senare!

    När vi var i Egypten 2004 lyckades jag övertala mamma att köpa en sån där engångs-undervattenskamera åt mig. Bildkvalitén är ju inget att hänga i granen som ni ser, men 13-åriga jag var helt lyrisk över att kunna fånga havslivet på bild!

    Mina ”nördiga” intressen har också funnits med mer eller mindre konstant: Sagor, fantasy och inte minst dator- och TVspel! Att drömma sig iväg till andra världar och andra verkligheter är nog ganska mänskligt, men det kanske bara tar sig lite olika uttryck..?

    När jag är på resande fot är historiska platser ett måste. Ofta är dock ett eller flera historiska besöksmål själva syftet med resan.
    Här utanför St. Patrick’s Cathedral i Dublin 2009.
    Här kan vi också klart konstatera att mode och klädkombos aldrig varit något intresse hos mig och det är verkligen inte min starka sida!

    Historia! Det var kanske ingen slump att jag valde att börja läsa på Historikerprogrammet i Uppsala när jag var 20 och inte riktigt visste vad jag skulle göra med livet. Jag har alltid älskat gamla saker generellt och det hänger kanske lite ihop med den där tanken om att leva sig in i en annan, svunnen värld. Den här bloggen var ju från början framförallt dedikerad åt olika historiska fenomen och även om den handlar om lite allt möjligt idag, så är ändå historia av något slag något som återkommer titt som tätt.

    Kreativa sysslor är också något som tagit stor plats i mitt liv. Att teckna, måla och sy är dock något som går i väldigt ojämna perioder för mig. Ofta är det kanske några veckor per år, om ens det, som jag hamnar i den där kreativa bubblan där jag vill låta händerna skapa något från scratch. Så egentligen är det kanske inte ett riktigt intresse? Jag kan ju egentligen inget om det. Kan inga termer eller tekniker som jag kan med t.ex. fotandet. Fotandet är dessutom ganska konstant närvarande, även om det såklart är mer roligt vissa perioder än andra.
    Behöver man ens göra en distinktion mellan hobby/intresse/fritidssyssla/tidsfördriv? Hur tänker ni andra kring det?

    Det övernaturliga och paranormala fenomen var också något som präglade den här bloggen rätt länge. Även om jag inte tror på det övernaturliga själv, så fortsätter jag ändå att vara fascinerad och intresserad av det. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad det är som fascinerar mig, när jag håller en sådan distans till det. I grunden tror jag det kanske handlar om mystik i allmänhet och saker vi inte kan förklara och förstå riktigt? På samma sätt som jag tycker att rymden och astronomi är väldigt spännande eftersom det är mycket som är höljt i dunkel även där…

    Summa summarum: Jag har många, ganska spretande intressen helt enkelt!
    När jag började fundera på det här så tänkte jag att det var negativt att vara intresserad av många olika saker samtidigt. Då blir man ju aldrig riktigt bra på någonting, utan bara halvdan på allt möjligt, tänkte jag. Men så kom min kära fästman och påpekade att så behöver det ju absolut inte vara. ”Att ha många intressen visar ju snarare på en öppenhet och komplexitet hos oss människor”, sa han. Och kanske har han rätt i det.
    Man kan gilla en sak eller många saker och det man gillar idag kanske man inte gillar om två år. Eller så gör man det. Klart slut!

  • Foto,  Naturligt

    Ett flygande projekt

    Nu kära vänner, ska jag dela med mig av ett nytt projekt jag tänkt ägna mig åt detta år: Att fota fåglar!
    Fåglar och andra rörliga motiv ligger ju ganska långt ifrån det jag vanligtvis fotar, men jag har länge varit sugen på att testa mina vingar (hehe) inom något helt nytt i fotosammanhang. Så, utan att egentligen kunna ett skvatt om hur fågelfotografering (kallat ”birding” på engelska) går till, så började jag läsa in mig på metoder och utrustning för ett par veckor sedan. Jag har därefter införskaffat ett fint begagnat telezoomobjektiv och i fredags gav jag mig ut på en premiärvända i solskenet! Det blev ett antal hundra bilder, men jag tänkte visa dem jag blev allra mest nöjd med.
    Så, häll upp kaffe/te/annat mysdricka gör er redo för lite fågelfoto-scrollning!

    Det började lite blygsamt med ett gäng domherrar i buskarna…
    …men vips så kom en ståtlig fasantupp prasslande ut ur buskarna!
    Blåmes!
    Talgoxe!
    Okej, jag kan absolut namedroppa våra vanligaste fåglar, men det blev en hel del googlande också...
    …som nötväckan här till exempel.
    Kråka!
    Och stjärtmes!
    Denna verkar vara lite av en favorit bland fågelfotografer, men man förstår ju varför – de är söta!
    Kolla bara! Som små vita dunbollar. <3
    En till nötväcka. Denna satt mest och blängde suspekt mot mig.
    Poserade fint gjorde han dock!
    En annan stjärtmes som studsade runt.
    Hupp!
    En fasanhöna kom farande precis när jag skulle packa mig hemåt. Hann dock inte få någon närbild innan hon försvann in i buskarna.
    Ajöken säger blåmesen!

    Jag fick definitivt mersmak för det här med fågelfoto och jag blev ändå väldigt nöjd med några av bilderna, speciellt som det var mitt första försök! Att fota fåglar är dessutom en bra övning i tålamod – en grej som jag försöker jobba mer med; att låta saker ske i sin egen takt och inte stå och stressa och stampa som en frustrerad bock. Solsken, fåglar och natur – det känns som ett ganska lyckat recept för välmående och lugn.
    Vi har också turen att ha några väldigt fina fågelskådarplatser här i Uppsalatrakten, så våren lär förhoppningsvis bjuda på många fina tillfällen att fånga dessa vackra krabater på bild.
    Ja, jag längtar verkligen till våren nu som ni kanske märker… gör ni också det? ^^
    Denna vecka ska vi dock åka skidor, så det blir en kort ”återgång” till vintern. Det blir liksom ett litet stopp i vårkänslorna. Kul ska det bli oavsett!
    Men sen! Sen får våren gärna börja smyga sig på.

    Önskar er alla en fin vecka! <3


  • Foto,  Naturligt

    Här om natten…

    …syntes återigen norrsken över Uppsala och stora delar av Sverige.
    Även om det var typ det minst imponerande norrsken jag sett så var det faktiskt första gången jag fotade det!

    Jag åkte en liten bit norr om stan, men alltså… norrskenet såg verkligen inte ut så här med blotta ögat. Det var mer som en strimma av lite upplyst himmel, men inte så mycket mer.

    Oh well. Jag är ändå glad att jag checkat av fota norrsken nu. Det lär ju dock komma fler chanser eftersom solen ska vara i en väldigt aktiv fas nu under ett par år. Men de riktigt kraftiga norrskenen måste man nog betydligt längre norrut för att se, åtminstone med blotta ögat.
    Nästa vecka åker vi till Åre och vem vet, kanske har vi tur med klart väder och kan se det lite bättre där!

    Har ni sett skymten av norrskenet där ni bor?

  • Foto,  Naturligt

    Celebrate the Moments that matter

    Gårdagens tépåse-visdom.

    På sätt och vis helt rätt kan man tycka och på sätt och vis ganska cliché och intetsägande.

    Jag passade i alla fall på att ge mig ut i den underbara solen igår för att bara njuta av tillvaron och dricka té. Tog med min lilla kompaktkamera för att fånga den vackert glittrande snön. Men det blev mest att jag bara satt där och fokuserade på nuet. Även om jag inte firade direkt, så var det åtminstone ett moment that matters.

    Solglasögonpremiär! <3

    Hoppas ni alla får en underbar helg! Själv ska jag minsann göra ett nytt försök att fota Vintergatan i helgen... Återkommer med resultatet!

  • Foto,  Naturligt

    Lunkar i Lunsen

    Åh vad jag är fyndig med mina rubriker ibland… eller inte.
    Lunsen är ett naturområde utanför Uppsala som jag åker till då och då och jag har alltid trott att ordet lunsen är ett verb relaterat till att ”lunka”, alltså att promenera lite förstrött eftersom många just promenerar omkring där. Att ”lunsa fram” liksom. Men Google upplyste mig om att luns inte är något verb utan ett substantiv som betyder klantskalle/troglodyt/tölp/stolpskott, etc. Det finns tydligen även en feminin motsvarighet till ordet – en lunsa som betyder typ ”klumpig kvinna”. The more you know!
    Givetvis ställer man sig då följdfrågan varför någon döper en stort vackert skogsområde till ”Klantskallen”? Det finns säkert någon rimlig orsak till det som jag dock inte orkar leta efter just nu…

    Jag tänkte mest dela med mig av gårdagens strapatser i just Lunsen. Jag kände mig faktiskt oförskämt pigg igår och åkte därför iväg på en liten utflykt. Det var så himla skönt att komma ut och röra på benen och andas skogsluft!

    Aaah!
    Det blev inte så många bilder från utflykten eftersom jag ville fokusera på att bara vara i stunden. Annars blir det lätt så att fotandet tar överhanden när jag är ute och jag ”glömmer” liksom att njuta av stillheten och tystnaden.
    Tédags!

    Trots att jag var ute i över fyra timmar och vandrade så orkade jag även med ett gympass på kvällen.
    Det känns lovande att både den mentala och fysiska styrkan kommit tillbaka. Eller är det kanske bara tillfälligt..? Vi får väl se helt enkelt, men jag är noga med att inte tvinga fram ork som inte finns eller vilja som inte finns. Det är dock svårt att hitta en bra balans i detta, för när den där orken plötsligt infinner sig så vill man ju passa på att göra allt man inte orkar annars och då kan det nog lätt bli ett bakslag.
    Men so far, so good.

    Kram på er <3

  • Foto,  Naturligt

    Vinterns första andetag

    Jag har mortlat lite kryddnejlikor, kardemumma och kanel och hällt i ett glas som jag bär omkring och sniffar på. Otroligt vilken effekt dofter har på sinnesnärvaron – det är julmys i bärbar form! Nu ska jag bara fundera ut ett sätt att få med mig hyacintdoften var jag än går.

    På tal om sinnesnärvaro så var denna helg planerad för utflykt, både för att komma ut och bara vara och för att fota tidig-vinterbilder. För vi har faktiskt fått snö! Vinterns första. Jag brukar tänka att vintern kommer i omgångar nuförtiden eftersom snön oftast hinner smälta åtminstone en gång och sen kommer den tillbaka dubbelt upp. Och så håller det på fram till mars-april.
    På något sätt blir det också mindre kallt när snön lägger sig även om termometern visar samma temperatur, har ni också tänkt på det? Det finns helt klart många fördelar med snö helt enkelt!

    Hur som helst gav jag mig av till Fjällnora kring lunch igår för att hinna ta lite bilder innan mörkrets anfall klockan tre…

    Inte för att vi har jättemycket snö ännu, men den ligger tillsammans med frosten som en glittrande slöja över granarna. Tänkte att denna bild var dagens ”fånga känslan”-bild. Den har inget namn, men känslorna jag ville förmedla var hur det kändes att stå där och titta på den glittrande skogen. Jag kände mig faktiskt pigg och uppåt här. Och fri.
    Åtminstone betydligt piggare än här om veckan när jag knappt orkade skruva av locket på termosen.
    Mitt enda sällskap var en korp som kraxande flög bland trädtopparna.
    Hade kunnat sitta på denna sten-stol hur länge som helst om det inte vore för att solen sa tack och hej ungefär här…

    Himlen hann bli vackert lilarosa i typ tre minuter, sedan var det kväller!

    Har ni hunnit vara ute i snön någonting än? Det känns som hela Sverige har massor av snö utom just Uppsala, haha. Läste dock här om veckan att vi har hoppat upp en klimatzon just här, men exakt vad det innebär vet jag inte. Att vi kan odla lite känsligare växter? Eller att vi är dömda att se på när resten av Sverige åker skidor och gör snöänglar redan i november, medan vi snällt får vänta ytterligare några veckor..? ^^


  • Foto,  Naturligt

    Tillbaka till Färnebofjärden

    Igår var jag iväg på en efterlängtad utflykt till nationalparken Färnebofjärden och Gysinge. Jag skrev tenta i fredags och hade slutdeadline för GIS-kursen, så jag kände för att belöna mig själv med en (liten) resa, med bara kameran och spritköket som sällskap!

    Jag var ju här i slutet av sommaren för några år sedan och jag har längtat efter att åka dit igen. Varför jag inte åkt tidigare vet jag inte, det är ju bara en timme bort liksom..? Men man blir väl lite hemmablind.
    Hade ingen direkt plan, mer än en dagsvandring typ, så jag gav mig av tidigt på morgonen.

    Jag kom fram till Färnebofjärden strax före soluppgången. Ville hitta en fin plats att drick mitt morgonté på och njuta av vyerna.
    Och vilken soluppgång sen!
    Helt magiskt.
    Strax efter att solen gått upp fortsatte jag min färd mot betesmarkerna. Det är nästan lite sankmark där och i och med det låg en fin dimma över marken. Dock ville jag inte gå alltför långt ut, men då kom mitt teleobjektiv väl till pass!
    Så vackert när solen lyser in mellan träden.
    Lite sleten, men på solskenshumör!
    Här stannade jag till en stund och njöt av solljuset och drack lite kaffe. Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men jag har upptäckt den turkiska/arabiska varianten av kaffe – man häller kokande vatten direkt över superfinmalet kaffe som är kryddat med kardemumma. Sedan dricker man det utan att filtrera, så sumpen ligger kvar i botten. Det blir väldigt starkt, vilket jag gillar, men det smakar inte alls som vanligt blaskbryggkaffe!
    Min lilla camp. <3
    Hypead på hike!
    Vidare mot Gysinge!
    Tyvärr blev inte solen så långvarig och molnen drog in över förmiddagen.
    Men först diverse stopp för att fota träd. Jag har fått en knäpp på att fota träd, haha!
    Gillar utmaningen med det eftersom kompositionerna gärna blir röriga, så man måste verkligen tänka till!
    Framme vid Gysinge!
    Det var dock betydligt mer vatten i älven än sist jag var här. Då kunde jag vada ut och sätta mig på en sten. Det kunde jag inte nu…
    Vallonbruket står dock kvar!
    Här startades ett smedjebruk i slutet av 1600-talet. Idag finns som synes bara lite ruiner kvar, men man kan ta sig en tupplur eller en matbit på herrgården om man vill!
    Mera träd!
    Det är fascinerande när mångfalden blir så påtaglig i skogen – mitt bland de mörka granarna dyker plötsligt denna lönn (?) upp och lyser upp området!
    Detta ser nästan lite förtrollat ut?
    And then we struck gold!
    Ja nu vet ni. Det finns kantareller här.
    Kan dock inte ge exakta koordinater.
    Under tidig eftermiddag började jag leta upp en plats att fixa sen lunch/tidig middag på.
    Det blev lite vegansk chili sin carne. Över förväntan faktiskt, men så är typ allt gott när man är ute så här och dessutom hungrig som en dåre...
    Efter maten påbörjade jag så sakta vandringen tillbaka till Färnebofjärden.
    Men inte utan att fota lite träd! Detta träd hade nästan blivit helt förkolnat. Gissar att blixten slagit ner i det någon gång?
    Hejdå trollskogen. Until next time!

    Det blev en ordentlig utflykt alltså, precis som jag önskade.
    Utöver lite ömmande nyckelben klarade jag mig fint från post-hiking stelhet också. Min benträning på gymmet verkar göra sitt jobb!

    Denna helg är det väl förresten Halloween? Jag får aldrig riktigt ordning på när den högtiden är, men jag har sett en massa utklädda människor idag och igår – en del riktigt snygga utklädnader till och med!
    På tal om det ska jag förresten knåpa ihop ett inlägg med mina favorit-skräcktips till Allhelgonahelgen. Det har ju blivit en del genom åren, men några favoriter har jag definitivt.

    Ta hand om er! <3

  • Foto,  Naturligt,  Väsen, myter och vidskepelser

    Stenkappan

    Hej vänner!

    Hoppas att allt är fint med er så här i höstrusket. Eller ja, idag var det ju faktiskt en utomordentligt fin dag, till skillnad från tidigare i veckan…
    För egen del passade jag på att sticka ut en sväng för att fota min mantel som jag nämnde i förra inlägget. Måste ändå säga att jag blev riktigt nöjd med tanke på att det var första gången jag gjorde en sådan och jag har redan planer på att göra en likadan, fast i en annan färg.
    Som utlovat kommer här lite bilder på objektet i fråga:

    Tyckte verkligen att manteln smälte in bra i skogsmiljön. Den reflekterar ljuset på ett väldigt fint sätt som jag inte såg inomhus. Ser nästan ut som den är gjord i sten..?
    Det passade dessutom väldigt bra ihop med den lite mystiska/moody känslan jag ville skapa.
    Två Stenkappor dividerar…
    Kan inte mantel bli modernt snart?! Jag älskar verkligen den här typen av plagg. Luvan är såklart ett stort plus också – Man får känna sig lite som en sagofigur...
    Eller möjligtvis jungfru Maria..? ^^
    Sen blev det dags att fara hemåt igen, det blir ju mörkt fortare än man hinner säga ”slängkappa”.

    Det var det från fröken mantel. Nu ska jag moffa i mig ett gäng skorpor och titta på Family guy. Har för övrigt kommit på ett supergott pålägg att ha på skorporna – keso blandat med örtsalt och tacosalsa, såå gott! Gillar ni skorpor?


    Hoppas att ni alla har en förträfflig helg. Kram!

  • Foto,  Naturligt

    Den skiftande tiden

    Hej vänner!

    Hur har ni det bland höstvindarna? Själv har jag njutit till fullo av den friska luften idag. Det har nämligen varit fullt upp på pluggfronten den senaste veckan, så jag längtade verkligen ut lite extra! Jag vill förresten passa på att tacka för allt stöd och pepp på förra inlägget, det uppskattas verkligen och det fick mig att känna att allt inte behöver vara kört, bara för att det känns så i stunden… Så tack! <3

    Den här veckan har jag gjort en del framsteg på det personliga planet. Har börjat med meditation igen vilket redan har börjat ge resultat. Känner mig inte alls så spänd som jag gjorde innan, och jag tänker liksom aktivt på att ta det lite piano och försöka se fördelar i saker snarare än nackdelar.
    Jag har även :
    – Lärt mig hur man spänner åt en handbroms på cykeln (eftersom jag är en snål student numera så envisas jag med att försöka fixa allting själv istället för att lämna in).
    – Insett (för 102984e gången) att väderprognoser inte är att lita på.
    Inte lärt mig att jag jämt blir för varm när jag ska ut någonstans och således inte behöver ha så mycket kläder på mig. Jag vet inte vad det beror på! Jag fryser i princip aldrig, även med lite kläder, men ändå klär jag på mig redo för polarexpedition… Det slutar alltid med att jag sitter på cykeln eller i bilen och muttrar och svär medan jag klär av mig i farten. Behöver kanske en meditation för lagom klädsel..?

    Anyway! Här kommer en höstbildbomb från dagens utflykt.

    Utflykten gick till en annan del av naturreservatet Morga.
    Tepaus!
    Ja väderprognosen sa inget om solsken, men titta här!
    Man kanske skulle ta sig ett dopp?” tänkte jag inte här.
    Varning för jättestor tjur! Han brydde sig dock inte nämnvärt om migLite Ferdinand-känsla typ.
    ”Här ligger jag på en före detta sjöbotten” tänkte jag faktiskt här.
    För övrigt var utsikten inte dålig från den enorma stenbumlingen.
    Ungefär här insåg jag också att mina älskade kängor som jag köpte i Argentina för 10 år sedan börjar sjunga på sista versen. Sulan är snart helt blank, vilket inte är så praktiskt när man dumdristigt ska klättra bland hala stenar…
    När jag började strutta hemåt kom faktiskt solen fram på allvar.
    Höstfärger i solen och tistlar som glänser. Svårslaget!
    Som hämtat från Fylke!

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Funderingar vid sjön

    Hej på er!

    Söndag idag igen, fasen vad veckorna flyger fram… Nåja tiden är ju relativ, så det är väl alltid en tröst.

    Igår for jag iväg en sväng till Morga naturreservat nere vid sjön Ekoln. I Uppsala känns det lite som att man är omgärdad av både mindre och större naturreservat och dessutom en nationalpark (Färnebofjärden) knappt en timme bort. Lyxigt värre ändå!

    Morga, eller Kungshamn-Morga som det egentligen heter är i alla fall en ganska varierad kultur- och naturmiljö som delvis ligger intill Ekoln (som för övrigt egentligen bara är en gren av norra Mälaren). I reservatet finns förutom vacker blandskog med mäktiga ekar även bevarade torparmiljöer och herrgårdsmiljöer. Och det är stort! Det skulle behövas åtminstone ett par dagar om man vill ta sig igenom allt och se allt ordentligt.

    Här finns även en vikingatida fornborg!
    Fornborgen är dock idag mestadels ett stenröse…
    När jag är på historiska platser och då framförallt vid ruiner brukar jag försöka tänka tillbaka på hur landskapet såg ut ungefär då byggnaderna kom till. Det går såklart inte att få till det till 100%, men i detta fall med fornborgen kan man ju till exempel tänka sig att vattennivån i Mälaren stod mycket högre under järnåldern när borgen byggdes. Den ligger på en relativt hög kulle, så man kan ju anta att det var en väldigt strategisk plats med bra utsikt över sjöfarten i området.
    Den här utsikten till exempel! Eller ja, öarna och mycket av landet var nog under vatten… but you get the idea!

    Jag har känt mig lite nere den här veckan. Dels fysiskt eftersom jag varit lite förkyld, men jag är en grubblare och när grubblandet väl tar fart är det svårt att stoppa…
    I veckan fick vi nämligen besked om att det inte blir någon utgrävning i Egypten i vår. Tanken var att det skulle ingå som en del under sista terminen av vår masterutbildning, men eftersom Egypten säger nej till fler och fler internationella forskare nuförtiden, så rök den möjligheten. Det var i princip min enda chans att få åka dit och skaffa mig praktisk erfarenhet inom ramen för utbildningen och nu blir det alltså inte av…
    Jag försöker ändå se något ”positivt” i det, eftersom jag nu får nästan ett halvår på mig i vår till att skriva på masterexamen istället. Men jag är såklart sjukt besviken också. Och det i sin tur gör att jag blir allmänt omotiverad kring framtiden: Jag kanske inte blir egyptolog… eller egyptolog kan jag väl kalla mig redan nu om jag vill, men att kunna jobba som det känns mer och mer avlägset. Vill jag ens jobba som egyptolog? Ja det är klart, det har jag velat i 20 år. Jag vill definitivt söka en doktorandtjänst när det blir aktuellt, för om jag blir antagen får jag åtminstone 4-5 år till för att syssla med det som jag älskar. Dessutom – att försöka bli egyptolog som odisputerad är i princip en omöjlighet, om man inte lyckats skaffa sig extremt mycket erfarenhet och kunskap på annat håll. Vilket i princip är en omöjlighet om man inte är disputerad… Men ja, den lilla dörrspringan står ju fortfarande öppen, även om framtiden känns rätt oviss just nu.
    ”Vad ska det bli av mig?” tänker jag. ”Ska jag börja om igen?” Neeej. No way! Okej, dels har jag inte råd med det eftersom mitt CSN är slut. Att hanka sig fram på stipendier är förvisso en möjlighet, men knappast något man kan räkna med och den ovissheten vill jag inte utsätta mig och Micke för under flera år. Självklart måste man vara villig att riskera en del om man ska uppnå det man vill, men en del av mig håller samtidigt fast vid plan B-tänket…
    Men framförallt vill jag inte känna att jag ger upp. Här kan man ju klistra in en hel drös med klyschor och plattityder om att ”fortsätta kämpa” och ”vill man så går det” och blablabla, men för mig är det ganska simpelt: Jag tänker uttömma alla möjligheter som finns och göra mitt bästa för att uppnå det jag vill. Går det inte sen i slutändan så har jag i alla fall försökt.
    För mig är det nog kärnan i allt. Inte rädslan för att misslyckas, utan rädslan för att känna att jag gav upp utan att försöka med alla tillgängliga medel.


    End of rant.

    Tillbaks till Morga!

    Försöker fånga hur jag försöker fånga Ekolns kvällslugn.
    Looks like there’s a criminal on the loose…
    Min trogna följeslagare som nu börjar sjunga på sista versen. Denna termos har följt med på otaliga utflykter, till jobb och tentor, blivit tappad och glömd. Den förtjänar att vila lite nu.
    Sen kom skymningen och det blev dags att dra sig tillbaka hemåt.

    Nu känns det i alla fall att hösten är på ingång på riktigt denna gång. Har den kanske rent av hunnit komma till er?

    Önskar er alla en fin vecka!