Naturligt

  • Foto,  Naturligt

    Tillbaka till Dalkarlskärret

    Igår bar det av en sväng till Dalkarlskärret. Har inte varit där sedan i höstas, så jag tänkte att det kunde vara skoj att åka ut och ta en titt på försommar-fågellivet – and it didn’t disappoint!

    Det första som hördes när man öppnade bildörren var skränandet från tusentals skrattmåsar och hundratals fiskmåsar och grågäss!
    Ett stort antal tofsvipor fanns även på plats och gjorde sig hörda.
    Kakafonin av måsar hindrade inte mamma gås från att powernap-ruva i sitt bo.
    Tre (starar) i rad!
    Ett snatterand-par kom simmande, lite inkognito så där.
    Likaså gråhakedoppingen, som gärna håller till vid Dalkarlskärret så här års.
    Paus på bryggan för storskrakehonan.
    Årets första ladusvala. Nu är sommaren här!!!
    Gick en vända i skogen och fick syn på en nötskrika, ”skogens polis”.
    Ungefär här började det dock regna, så jag gick tillbaka till bilen och väntade på att det skulle sluta eftersom himlen var blå typ överallt utom runt kärret…
    Men först en bild på denna sötnos!
    Så kom solen tillbaka!
    Två enkelbeckasiner swischade förbi, snabba som attan!
    Grönbenan tar ett språng…
    …och går på jakt efter insekter i vattenbrynet.
    Kråkan ville inte vara sämre: ”Jag är också en vadare, watch me!”

    Det blev några nya kryss och en allmänt supertrevlig utflykt, bortsett från regnet! Nu är jag uppe i 63 kryssade arter sedan jag började i februari. Kanske hinner jag komma upp i 100 innan året är slut..? Men neeej det är ingen tävling juuh! Eller jo jag tävlar väl mot mig själv, fast på så sätt att jag snöar in mig och ger mig inte förrän jag identifierat alla okända arter jag fångat på bild eller ljudupptagning. Hittade för övrigt en sjukt bra app till detta som med hjälp av AI ger sannolikhetsförslag för de fågelarter man spelar in. Thank god for modern technology! Nästa steg blir att införskaffa en liten mikrofon som jag kan koppla till mobilen så att det blir lättare att rikta upptagningen, för som det är nu tar den ju upp allt och det kan bli ganska rörigt om det är många som sjunger/spelar samtidigt… oh well, typiskt I-landsproblem, haha!
    Har ni några I-landsproblem för tillfället? ^^

    Förresten!!

    I förrgår fick jag veta att min bild ”Ståtlig hatt” är en av finalisterna i Fotosidans tävling för årets Mästarbild 2022! Helt galet, vilken ära! Så om ni råkar ha ett konto hos Fotosidan skulle jag vara enormt tacksam om ni ville rösta på min bild här!

    Ståtlig hatt, tagen på hemlig svamport hösten 2021.

    Önskar er alla en fin vecka! <3

  • Foto,  Naturligt

    När knopparna brister

    Den senaste tiden har jag inte velat vara inomhus särskilt mycket. Jag vill vara ute i skog och mark så mycket jag bara hinner och kan. Ta in allt – dofterna, ljuden, det visuella. En försäkran om att den ljusa tiden är här nu. Att den kommer att ge sig av igen om några månader behöver vi inte lägga någon tanke vid.
    Därför tog jag och packade mig iväg igår för att vandra i Lunsen. Så fort jag kom dit hälsades jag av en kungsfågels klara sång och eftersom det hade regnat hela förmiddagen fylldes skogen av den där underbara doften och stämningen som infaller efter ett kraftigt regn. Jag vandrade kilometer efter kilometer. Lyssnade. Andades. Tog fram kameran, men ville liksom inte ta några bilder. Det är svårt att förklara – jag älskar ju att fota, men ibland känns det bara inte som rätt tillfälle och det blir lätt att man tappar den där känslan av nuet när bilder ska tas. Som att man går miste om något annat när man börjar fota och man måste därför göra ett aktivt val att låta bli…

    Naturen talar sitt tydliga språk i alla fall.
    När jag fyllde år fick jag förresten en helt superb kameraryggsäck! Den är så himla bekväm att gå med, trots flera tunga objektiv och alldeles lagom för dagsvandringar.

    Men jag kan ju inte låta bli att lägga upp lite fågelbilder, så här kommer ett gäng från Valborg! Om man som jag avskyr stora folksamlingar så är innerstan i Uppsala definitivt inte att rekommendera på Valborg… Därför flydde vi ner till fågeltornet vid Årike Fyris istället, precis söder om stan. Där var det i och för sig också livat, men av ett helt annat slag.

    Grågäss i sitt esse!
    Nyfiken blåmes
    Den vackra knölsvanen glider förbi som ett skepp ovanför vattenytan.
    Gräsandhanens huvud glänser som en smaragd i solskenet.

    Våren har kommit en bra bit här i trakterna med andra ord. Inga fler bakslag, bara ljus och fågelsång (och kanske lite regn), eller vad säger ni?
    Nu blir det lite matlådeprepp innan jag ska iväg en vända till stallet!

    Önskar er en fin vecka! <3

  • Foto,  Naturligt

    Fåglar – högt, lågt och mitt emellan

    Nu får vi väl ändå säga att våren är här! Ja, jag vet att jag har tjatat om det ett tag nu och så mycket som jag älskar vintern (riktig vinter that is), så börjar till och med jag längta efter ihållande värme nu.
    Jag vill slippa alla lager av kläder och tunga skor, kunna ha fönstret öppen hela natten och inte bara halva, cykla utan vantar, vara utomhus längre än till klockan 18… Ja ni fattar.
    Nu när vi haft långhelg med strålande väder har jag såklart passat på att vara ute i skog och mark så mycket jag kunnat. På påskafton blev det således en tur till underbara Hammarskog och jag måste ändå säga att naturen visade sig från sin bästa sida denna dag: Ett skådespel av flyttfåglar i form av gäss, svanar, änder och tranor trängdes på vikens vatten i solskenet och karakteristiska kluckanden, trumpetanden och snattranden hördes på många hundra meters håll. Åh! <3

    Jag räknade till åtminstone 30 grågäss i viken och minst lika många bläsgäss som var på besök.
    Vår.
    Det är något med tranornas flyktläte som skapar resonans i mig. Kanske är det nedärvt i vårt DNA att vi ska tycka extra mycket om det här ljudet eftersom det markerar att den ljusa och lätta tiden är här..?
    Tittut – pilfink style.
    Tittut – kaja style.
    Och en stilig stare i äppelträdet!
    Har sett ovanligt många större hackspettar på sistone. Kanske är det ett bra hackspett-år i år?
    Ormvråkarna håller ett vakande öga högt uppe i skyn…
    …tills de plötsligt störtdyker mot marken.
    Fasanens kluckande är ett välbekant ljud i Hammarskog. Denna herre höll till på den absolut sista snön som låg kvar på marken.
    En skönsjungande rödhake svischade förbi. Tyvärr lyckades jag inte få någon bra bild på den bland alla grenar. Men har upptäckt till min stora glädje att en rödhake har revir bara typ 200 meter från där jag bor! Ska försöka fånga honom på bild någon dag.
    Den massiva korpen seglar över området som en glänsande, spöklik skugga. Då och då hörs ett djupt, ensamt krax som ekar över trädtopparna.
    Massvis med holkar i alla storlekar finns uppsatta i och kring Hammarskog. Vissa har dock gjort sitt som fågelhem. Kanske blir de hem åt någon annan hädanefter?
    Och slutligen den blyga, men ack så söta taltrasten. Den ville minsann inte vara med på bild mer än nödvändigt!

    Så tillbringades en stor del av min påskafton alltså. På kvällen gjorde jag och Micke i ordning ett litet vego-påskbord och sedan spelade vi Wingspan – ett supertrevligt spel ni måste testa om ni inte gjort det!
    Hur var eran påsk? Solsken och ägg? Annat skoj?

    Nu blir det en vända till gymmet! Jag tränar i en cykel av sex veckor och förra veckan var sista veckan på cykeln – det betyder att båda pass denna vecka kommer att vara förhållandevis ”lätta”. Yaaay!
    Ikväll tänkte jag förresten sticka ut en sväng och se om jag kan höra några kvällsaktiva fåglar längs ån. Jag måste verkligen bli bättre på att lära mig läten, haha. Det är dock så typiskt mig att vilja kunna allt på en gång (vilket såklart är jätteologiskt när man är helt ny inom något), men samtidigt är det ju en lärandeprocess som det egentligen inte finns något slut på. Ingen kan ju exakt allt…
    Den tanken känns ganska uppmuntrade på något vis.

    Kram! <3

  • Foto,  Naturligt

    Nya kryss och nyfikna viktigpettrar

    Ohoj!
    Det har visst gått ett tag sedan mitt senaste inlägg… skyller på heltidsjobb och snöstorm, hehe. Ja, det där med vårens ankomst som jag skrev om här om veckan fick jag ju verkligen äta upp i veckan som var… Fyy fasen vilket skitväder!
    Men nog om det. För igår var det ju trots allt riktigt härligt ute, åtminstone under förmiddagen. Så jag passade på att sticka ut en sväng i närområdet där jag bor för att se om jag kunde få ett par storskrakar på bild som jag såg i Fyrisån dagen innan. Och såklart, bara andas – ta in lugnet och vårfåglarnas sång.

    Jodå, de har kommit! Om än lite blyga ännu…
    Den alltid lika vackra koltrasten. <3
    Äntligen kunde jag kryssa bofinken. Den är ju trots allt rätt vanlig, men jag har faktiskt inte sett någon med 100% säkerhet sedan jag började med fågelappen. Förrän idag då när jag såg 3-4 stycken, haha.
    Lära sig att skilja på pilfink och gråsparv är visst en klassisk nybörjar-fågelskådargrej. Jag kan det inte. Och den här lilla vännen gjorde ju inte saken lättare…

    Medan jag fotade pilfinken/gråsparven fick blev min trevliga fotostund dessvärre avbruten:
    En snubbe som var ute och gick med sin (jag gissar) mamma och hund stannade till och tittade på mig. Det är ju inte helt ovanligt att folk, framförallt äldre, blir nyfikna när de ser mig och min stora kamera och eftersom de bara stod där så ignorerade jag dem och fortsatte med pilfinken/gråsparven. Men så kom killen fram mot mig, ställde sig ett par meter ifrån och började fråga lite om vilka fåglar det var man hörde utomhus där i området. En lite konstig fråga tyckte jag, men svarade att det antagligen är mestadels sånglärkor och en hel del blåmesar han hört. (Här ska tilläggas att jag verkligen inte gillar att småprata med främlingar, så jag försökte liksom implicit signalera att jag var upptagen och att han störde i fotandet). Men han stod kvar och frågade lite till och slutligen frågade han: ”Är det okej om jag tar en bild av dig?” Jag hann bara tänka ”eeh va?” innan han fortsatte: ”Ja det är ju en militäranläggning här och så”.
    Och här måste jag såklart poängtera att det förvisso ligger ett flygfält på andra sidan Fyrisån, som dessutom är inhägnat med taggtrådsstängsel och massor av skyltar. Man kan alltså inte överhuvudtaget missa det och det är nog väldigt svårt att ta sig in där om man inte har nyckel till grindarna. Jag, liksom alla andra människor som rör sig där håller alltså till på västra sidan av ån, en bra bit från stängslet och ännu längre ifrån de militära byggnaderna. Dessutom hade jag kameran riktad åt ett helt annat håll.
    ”Ja jo, svarade jag – jobbar du där eller vadå?” ”Nej, sa han. Men jag håller lite koll”. Alltså va? Okej.
    Dum och ställd som jag var sa jag ”Okej visst”, så han tog sin bild med mobilen och gick iväg med mamman och hunden.
    Men så stod jag kvar i några minuter och funderade på vad fasen som just hände. Det kändes liksom inte riktigt okej. Om han hade jobbat hos militären hade jag haft mer förståelse. Men det här var ju bara en skitnödig kvarterspolis. En självutnämnd koll-hållande viktigpetter som verkar tro att potentiella ryska spioner skulle ställa sig mitt på ljusa dan, med ett halvmeters objektiv och fota rakt in i en buske…
    ”Fan heller att han ska få mig att känna mig dum på det här sättet” tänkte jag och cyklade således ikapp dem. Bad honom vänligt men bestämt att ta bort bilden då jag inte kände mig helt bekväm med att bli fotad av en total främling på det där sättet. ”Okej, sa han” och tog fram och började knappa med mobilen. ”Men det ser ju lite konstigt ut med ett så stort objektiv…”. ”Jaha”, svarade jag och började bli smått irriterad över hela situationen ”men det är faktiskt inte förbjudet att fota här” sa jag. Sen att killen inte vet hur ett supertelezoom ser ut kan jag väl ha överseende med.
    Han tog i alla fall bort bilden (enligt egen utsago, jag kollade ju aldrig) och vi vandrade vidare åt varsitt håll. Men jag kände lite att utflykten var förstörd ett tag. Jag kanske överreagerade?? Fast jag gjorde ju faktiskt inget fel. Mer än att jag såklart borde ha sagt nej direkt när han frågade om han fick ta bilden. Men det är ju så lätt att komma på strax efteråt vad man borde ha gjort och sagt när man blir lite ställd så där. Oh well…
    Dagen fortsatte trots allt bra då jag fick se både en rörhöna och det vackra storskrake-paret:

    En mycket stilig fågel! Som för övrigt verkade befinna sig i sin egen lilla värld då den helt casual simmade över ån och gick upp mot sluttningen där jag stod. Helt orädd vad det verkade!
    Den kom så nära att jag blev tvungen att zooma ut för att få med den på bild. Annars är ju problemet vanligtvis det motsatta, haha!
    Äntligen den snygga storskrakehonan på bild! Älskar hennes rufsiga frisyr – den ser lite trendigt stylad ut liksom.
    Hanen kör på en smakfull backslick istället.
    Den här rovfågeln befann sig jättehögt och jättelångt bort, men lyckades få till en bild så att jag åtminstone kunde se att det rörde sig om en fjällvråk.
    Vi avslutar med blommande tibast! Detta är för övrigt en buske jag aldrig hade lagt märke om det inte vore för att just ett äldre par kom fram och frågade om det var den jag fotade. Nej den hade jag ju inte sett!! Jag visste inte ens vad tibast var förrän idag. Fast det sa jag inte. Men nog sjutton var den vacker och väl värd att slänga ett öga på. Dock ska man visst inte pilla på den eftersom den är giftig...

    Så, bortsett från den lilla incidenten med mobilkillen så blev det en lyckad fotorunda! Tre nya fågelkryss dessutom – fjällvråk, rörhöna och bofink! Allt som allt är jag nu uppe i 38 säkrade fåglar enligt appen. Jag har som regel att bara kryssa när jag är helt hundra på vad det är för art. Jag kan ju absolut inte kryssa enbart via sång/läte t.ex. och inte heller olika rovfåglar som befinner sig lååångt uppe i skyn, som rutinerade skådare kan. Det tar nog ett tag till innan jag känner mig så pass säker, hehe. Men! Jag har nu äntligen beställt en kikare! En liten, men skarp variant som ska följa med mig (nästan) överallt är tanken. Inget mer kisande och hopplöst gissande – eller förhoppningsvis betydligt mindre av den varan i alla fall.

    Önskar er alla en fin påskvecka!

  • Foto,  Naturligt

    Vårens vrålande ankomst

    Denna helg hålls den traditionsenliga bandyfinalen i Uppsala på Studenternas IP. Kände mig tvungen att nämna det bara. Det är visst en stor grej.
    Själv hade jag dock helt andra planer: Igår packade jag min sedvanliga proteinbar och tomat-mozzarella-pestobaguette i ryggsäcken och trampade iväg på cykeln för en vandring/fågel- och vårskådning i naturreservatet Håga-Nåsten. Vädret var ju helt fantastiskt och det kändes verkligen att våren står för dörren.
    Dock ångrade jag ganska snart att jag tagit cykeln istället för bussen de 7 kilometerna till naturreservatet. Jag tränar tunga benpass på fredagar och det brukar kännas dagen efter – och någonstans vid Rickomberga började jag således undra vad fan jag höll på med. Varför ska jag vara så hurtig när jag faktiskt inte måste?! Men så kom jag till mysiga Ekeby Bruk och fick ny energi till att fortsätta kvarvarande kilometer till Hågadalen. Det var rätt många år sedan jag tog en ordentlig vända till trakterna vid kung Björns hög, senast verkar ha varit 2017..?
    Men det var definitivt värt mödan! Redan innan jag hunnit parkera cykeln såg jag en större hackspett och hörde gulsparvarna och massor av andra fåglar sjunga för fulla halsar. <3

    ”Välkommen till Håga!!”
    Lite längre bort var det till och med flera hackspettar som gnabbades om reviren.
    ”I’m handsome. I know.”
    Även ute på fälten var det slagsmål mellan sånglärkorna.
    Solen börjar bli så där riktigt stark nu, så det var svårt för en med ljuskänsliga ögon att se både med och utan solglasögon. Nåja, det finns ju värre problem här i världen…
    …som jätteleriga kängor till exempel!
    Rätt genom isen växer granen stark.
    En av mina favoritbilder för dagen blev på trädkryparen. Liten, söt och snabb som en mus klättrar den längs trädstammarna.
    Duktigt kamouflerad är han också!
    Avslutningsvis fick jag se årets första sångsvan (på långt håll), som trumpetade in våren!

    Jag har förresten börjat med så kallad fågelkryssning! När jag ser en ny fågelart bockar jag för den i en app och hittills är jag uppe i 27 arter som jag sett de senaste veckorna. Det finns cirka 300 arter i Sverige och de allra mest hängivna fågelskådarna satsar såklart på att bocka av så många som möjligt så snabbt som möjligt. Jag försöker ta det lite piano med kryssandet och ser det mest som en kul grej, samt att jag lär mig mer om arterna genom appen. Men vem vet, om några år kanske jag blir en sån där galning som släpper allt och drar iväg för att hinna se någon raritet som observerats, haha.


    Har ni haft en trevlig helg i vårvädret? Observerat några vårtecken?
    Det ser för övrigt ut som att det ska bli soligt och fint hela veckan, åtminstone här i trakten. <3

    Önskar er en fin söndag!

  • Foto,  Naturligt

    Koltrasten

    Här om dagen stötte jag på honom i skogsbrynet, i full färd med att leta föda och/eller lämpliga komponenter till bobygget. Våren nalkas och det märks tydligt i skogen nu. Överallt hörs kvitter och lockrop, dagarna är längre och ljusare. Vattnet har börjat strömma till i ån och snart kommer snösmältningen kring Dalälven kanske att innebära översvämning på många håll i Fyrisån… Vi får se.

    Koltrasten är nog allmänt ointresserad av vad som händer i Fyrisån. Han har annat att tänka på just nu. Jag skulle bara ta några bilder när han satt så fint på marken och betraktade mig. ”Bara en bild till. Och en till.” Om man närmar sig fåglar ska man undvika ögonkontakt för att inte verka hotfull sägs det. Så jag tittar på honom genom kamerans sökare. Det räknas väl ändå inte som ögonkontakt? Och jag funderar – hur fångar och förmedlar man det där korta ögonblicket när man får kontakt med ett vilt djur? För jag ville tro att vi fick kontakt.
    Men antagligen var det bara romantisering och önsketänkande från min sida. Jag ville tro att han var lika nyfiken på mig som jag på honom. Inte då! Han väntade givetvis på att jag skulle dra därifrån snarast, så att han kunde fortsätta att böka bland löven.

  • Foto,  Naturligt,  Okategoriserade

    Ett stjärnfall, en önskan…

    Här om kvällen var det återigen stjärnklart ute. Åkte ut en kort vända med kameran och insåg att det faktiskt är ganska behagligt ute på kvällarna just nu. Om än lite blåsigt så verkar den där isande kylan vara förbi för denna gång.
    Och efter att ha tagit några bilder såg jag att jag fångat ett fint stjärnfall på bild. Givetvis missade jag det med blotta ögat eftersom jag var fullt upptagen med att hålla utkik efter vildsvinTack kameran! <3
    Jag vet inte om det gills när bara kameran såg detta stjärnfall, men jag önskade ändå att krig och elände får ett slut någon gång. Det kändes nästan lite surrealistiskt att stå där och blicka upp mot den eviga stjärnhimlen i den tysta natten, samtidigt som ett krig rasar på kontinenten.
    Men vad ska stjärnorna göra åt den saken..? Ingenting.

    Igår började jag förresten jobba igen! Det kändes kul att träffa kollegorna igen och vi har även ett helt nybyggt campus intill det gamla, som tydligen ska omvandlas till ett gymnasium. Så på sätt och vis har jag börjat på ett ”nytt” jobb, haha.
    Ett tag trodde jag det skulle kännas skitjobbigt att börja jobba efter dels en lång tjänstledighet och dels utmattningen. Men de senaste veckorna har jag liksom börjat bli ”mig själv” igen på ett sätt som jag nästan blev lite häpen över. Energin är tillbaka, styrkan är tillbaka och framtidsutsikterna känns ljusa. Vi har mycket roligt att se fram emot både detta år och nästa. Det känns bra kort och gott. Och lite smått overkligt att jag ändå återhämtat mig så pass snabbt när jag knappt orkade gå en promenad för tre-fyra månader sedan. Min terapeut tror att det beror på att jag bromsade i tid och jag är nog benägen att hålla med. Ett tydligt bevis för vikten av att lyssna på både kroppen och huvudet. Sätta stopp för sig själv.

    Hoppas ni får en fin vecka! <3

  • Foto,  Naturligt

    Mer fjäderfän åt folket!

    När lugnet lagt sig efter snöstormen gav jag mig ut för att se om jag kunde fånga några fåglar på bild, inte allt för långt hemifrån. Och jovars, nog var det full rulle även ”in på knuten” som det brukar heta!

    Bland annat den vackra björktrasten som spanade efter left-over nypon.
    En koltrasthona!
    Invid en skogsdunge i Gamla Uppsala hade någon satt upp en fågelmatning. Där var det definitivt liv och rörelse!
    Mina frön, ge fan i!!” skriker grönsiskan åt gråsiskan.
    Blåmesen funderar på om det är värt att lägga sig i tumultet eller inte…
    …och talgoxen verkade allmänt oberörd av spektaklet.
    Ett korn till mig!
    Vacker pose!
    (Fast egentligen fick han syn på min stora, konstiga kamera här och for iväg)

    Känner mig nästan lite fånig, men alltså… jag har verkligen börjat se fåglar i ett annat ljus senaste tiden!
    Okej, jag har alltid tyckt att de är vackra/häftiga och att deras sång markerar vårens ankomst är underbart, etc. Men det är som att en ny värld plötsligt öppnades ovanför mitt huvud. Jag kikar ut genom fönstret efter trastar och finkar, lyssnar på Pippipodden (riktigt mysig podd!) och i tisdags passade jag på att fynda ett par uppslagsböcker på Akademibokhandelns bokrea.
    Här ska skådas!

    Önskar er alla en härlig helg, denna oroliga tid till trots… Ta hand om er och varandra. <3

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Mina spretande intressen

    Ohoj i snöstormen!

    Jag tar tillbaka det där med att vårkänslorna är på ingång… I söndags lämnade vi Åre och åtminstone en halvmeter snö överallt för att komma hem till vad jag hoppades på skulle vara strålande sol och någon plusgrad. ”Nähädå!” sa vädergudarna och vevade iväg en isande käftsmäll rätt i nyllet på oss. Men nog om det.
    Under den långa bilresan hem hinner man fundera på både det ena och det andra och jag fastnade rätt länge i det här med intressen. De allra flesta av oss har ju någon form av intresse/hobby/fritidsaktivitet att ägna oss åt, vissa har många, andra har färre. En del gör sina intressen till en form av livsstil, medan andra har mer flyktiga perspektiv. Själv hör jag nog till någon slags hybrid av dessa.
    När jag får frågan ”Vad gör du på fritiden?” brukar min spontana tanke vara att ”jag fotar”, eller ”jag rider”. Men det känns liksom inte riktigt sant, även fast det är sant, haha. Jag gymmar ju till exempel mer än vad jag rider varje vecka, men gymmet är absolut inget intresse för mig, medan hästar och ridning är är ett stort sådant som hängt med sedan barnsben. Fotograferandet är också en sån aktivitet som jag hållit på med så länge jag kan minnas och på senare år har det blivit mer av en bisyssla, samtidigt som jag har ett brinnande intresse för de många tekniska aspekterna av foto.

    Djur och natur är också något som alltid varit en självklarhet i mitt liv. Där jag växte upp började vi redan i småskolan lära oss om skogarna omkring oss, hur man bygger kojor och vilka djur som trampat upp spåren i snön. Detta är dessutom något som gått hand i hand med fotointresset – jag vill ju föreviga alla häftiga djur och vyer så att jag kan titta tillbaks på dem senare!

    När vi var i Egypten 2004 lyckades jag övertala mamma att köpa en sån där engångs-undervattenskamera åt mig. Bildkvalitén är ju inget att hänga i granen som ni ser, men 13-åriga jag var helt lyrisk över att kunna fånga havslivet på bild!

    Mina ”nördiga” intressen har också funnits med mer eller mindre konstant: Sagor, fantasy och inte minst dator- och TVspel! Att drömma sig iväg till andra världar och andra verkligheter är nog ganska mänskligt, men det kanske bara tar sig lite olika uttryck..?

    När jag är på resande fot är historiska platser ett måste. Ofta är dock ett eller flera historiska besöksmål själva syftet med resan.
    Här utanför St. Patrick’s Cathedral i Dublin 2009.
    Här kan vi också klart konstatera att mode och klädkombos aldrig varit något intresse hos mig och det är verkligen inte min starka sida!

    Historia! Det var kanske ingen slump att jag valde att börja läsa på Historikerprogrammet i Uppsala när jag var 20 och inte riktigt visste vad jag skulle göra med livet. Jag har alltid älskat gamla saker generellt och det hänger kanske lite ihop med den där tanken om att leva sig in i en annan, svunnen värld. Den här bloggen var ju från början framförallt dedikerad åt olika historiska fenomen och även om den handlar om lite allt möjligt idag, så är ändå historia av något slag något som återkommer titt som tätt.

    Kreativa sysslor är också något som tagit stor plats i mitt liv. Att teckna, måla och sy är dock något som går i väldigt ojämna perioder för mig. Ofta är det kanske några veckor per år, om ens det, som jag hamnar i den där kreativa bubblan där jag vill låta händerna skapa något från scratch. Så egentligen är det kanske inte ett riktigt intresse? Jag kan ju egentligen inget om det. Kan inga termer eller tekniker som jag kan med t.ex. fotandet. Fotandet är dessutom ganska konstant närvarande, även om det såklart är mer roligt vissa perioder än andra.
    Behöver man ens göra en distinktion mellan hobby/intresse/fritidssyssla/tidsfördriv? Hur tänker ni andra kring det?

    Det övernaturliga och paranormala fenomen var också något som präglade den här bloggen rätt länge. Även om jag inte tror på det övernaturliga själv, så fortsätter jag ändå att vara fascinerad och intresserad av det. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad det är som fascinerar mig, när jag håller en sådan distans till det. I grunden tror jag det kanske handlar om mystik i allmänhet och saker vi inte kan förklara och förstå riktigt? På samma sätt som jag tycker att rymden och astronomi är väldigt spännande eftersom det är mycket som är höljt i dunkel även där…

    Summa summarum: Jag har många, ganska spretande intressen helt enkelt!
    När jag började fundera på det här så tänkte jag att det var negativt att vara intresserad av många olika saker samtidigt. Då blir man ju aldrig riktigt bra på någonting, utan bara halvdan på allt möjligt, tänkte jag. Men så kom min kära fästman och påpekade att så behöver det ju absolut inte vara. ”Att ha många intressen visar ju snarare på en öppenhet och komplexitet hos oss människor”, sa han. Och kanske har han rätt i det.
    Man kan gilla en sak eller många saker och det man gillar idag kanske man inte gillar om två år. Eller så gör man det. Klart slut!

  • Foto,  Naturligt

    Ett flygande projekt

    Nu kära vänner, ska jag dela med mig av ett nytt projekt jag tänkt ägna mig åt detta år: Att fota fåglar!
    Fåglar och andra rörliga motiv ligger ju ganska långt ifrån det jag vanligtvis fotar, men jag har länge varit sugen på att testa mina vingar (hehe) inom något helt nytt i fotosammanhang. Så, utan att egentligen kunna ett skvatt om hur fågelfotografering (kallat ”birding” på engelska) går till, så började jag läsa in mig på metoder och utrustning för ett par veckor sedan. Jag har därefter införskaffat ett fint begagnat telezoomobjektiv och i fredags gav jag mig ut på en premiärvända i solskenet! Det blev ett antal hundra bilder, men jag tänkte visa dem jag blev allra mest nöjd med.
    Så, häll upp kaffe/te/annat mysdricka gör er redo för lite fågelfoto-scrollning!

    Det började lite blygsamt med ett gäng domherrar i buskarna…
    …men vips så kom en ståtlig fasantupp prasslande ut ur buskarna!
    Blåmes!
    Talgoxe!
    Okej, jag kan absolut namedroppa våra vanligaste fåglar, men det blev en hel del googlande också...
    …som nötväckan här till exempel.
    Kråka!
    Och stjärtmes!
    Denna verkar vara lite av en favorit bland fågelfotografer, men man förstår ju varför – de är söta!
    Kolla bara! Som små vita dunbollar. <3
    En till nötväcka. Denna satt mest och blängde suspekt mot mig.
    Poserade fint gjorde han dock!
    En annan stjärtmes som studsade runt.
    Hupp!
    En fasanhöna kom farande precis när jag skulle packa mig hemåt. Hann dock inte få någon närbild innan hon försvann in i buskarna.
    Ajöken säger blåmesen!

    Jag fick definitivt mersmak för det här med fågelfoto och jag blev ändå väldigt nöjd med några av bilderna, speciellt som det var mitt första försök! Att fota fåglar är dessutom en bra övning i tålamod – en grej som jag försöker jobba mer med; att låta saker ske i sin egen takt och inte stå och stressa och stampa som en frustrerad bock. Solsken, fåglar och natur – det känns som ett ganska lyckat recept för välmående och lugn.
    Vi har också turen att ha några väldigt fina fågelskådarplatser här i Uppsalatrakten, så våren lär förhoppningsvis bjuda på många fina tillfällen att fånga dessa vackra krabater på bild.
    Ja, jag längtar verkligen till våren nu som ni kanske märker… gör ni också det? ^^
    Denna vecka ska vi dock åka skidor, så det blir en kort ”återgång” till vintern. Det blir liksom ett litet stopp i vårkänslorna. Kul ska det bli oavsett!
    Men sen! Sen får våren gärna börja smyga sig på.

    Önskar er alla en fin vecka! <3