Naturligt

  • Foto,  Naturligt

    Vinterns första andetag

    Jag har mortlat lite kryddnejlikor, kardemumma och kanel och hällt i ett glas som jag bär omkring och sniffar på. Otroligt vilken effekt dofter har på sinnesnärvaron – det är julmys i bärbar form! Nu ska jag bara fundera ut ett sätt att få med mig hyacintdoften var jag än går.

    På tal om sinnesnärvaro så var denna helg planerad för utflykt, både för att komma ut och bara vara och för att fota tidig-vinterbilder. För vi har faktiskt fått snö! Vinterns första. Jag brukar tänka att vintern kommer i omgångar nuförtiden eftersom snön oftast hinner smälta åtminstone en gång och sen kommer den tillbaka dubbelt upp. Och så håller det på fram till mars-april.
    På något sätt blir det också mindre kallt när snön lägger sig även om termometern visar samma temperatur, har ni också tänkt på det? Det finns helt klart många fördelar med snö helt enkelt!

    Hur som helst gav jag mig av till Fjällnora kring lunch igår för att hinna ta lite bilder innan mörkrets anfall klockan tre…

    Inte för att vi har jättemycket snö ännu, men den ligger tillsammans med frosten som en glittrande slöja över granarna. Tänkte att denna bild var dagens ”fånga känslan”-bild. Den har inget namn, men känslorna jag ville förmedla var hur det kändes att stå där och titta på den glittrande skogen. Jag kände mig faktiskt pigg och uppåt här. Och fri.
    Åtminstone betydligt piggare än här om veckan när jag knappt orkade skruva av locket på termosen.
    Mitt enda sällskap var en korp som kraxande flög bland trädtopparna.
    Hade kunnat sitta på denna sten-stol hur länge som helst om det inte vore för att solen sa tack och hej ungefär här…

    Himlen hann bli vackert lilarosa i typ tre minuter, sedan var det kväller!

    Har ni hunnit vara ute i snön någonting än? Det känns som hela Sverige har massor av snö utom just Uppsala, haha. Läste dock här om veckan att vi har hoppat upp en klimatzon just här, men exakt vad det innebär vet jag inte. Att vi kan odla lite känsligare växter? Eller att vi är dömda att se på när resten av Sverige åker skidor och gör snöänglar redan i november, medan vi snällt får vänta ytterligare några veckor..? ^^


  • Foto,  Naturligt

    Tillbaka till Färnebofjärden

    Igår var jag iväg på en efterlängtad utflykt till nationalparken Färnebofjärden och Gysinge. Jag skrev tenta i fredags och hade slutdeadline för GIS-kursen, så jag kände för att belöna mig själv med en (liten) resa, med bara kameran och spritköket som sällskap!

    Jag var ju här i slutet av sommaren för några år sedan och jag har längtat efter att åka dit igen. Varför jag inte åkt tidigare vet jag inte, det är ju bara en timme bort liksom..? Men man blir väl lite hemmablind.
    Hade ingen direkt plan, mer än en dagsvandring typ, så jag gav mig av tidigt på morgonen.

    Jag kom fram till Färnebofjärden strax före soluppgången. Ville hitta en fin plats att drick mitt morgonté på och njuta av vyerna.
    Och vilken soluppgång sen!
    Helt magiskt.
    Strax efter att solen gått upp fortsatte jag min färd mot betesmarkerna. Det är nästan lite sankmark där och i och med det låg en fin dimma över marken. Dock ville jag inte gå alltför långt ut, men då kom mitt teleobjektiv väl till pass!
    Så vackert när solen lyser in mellan träden.
    Lite sleten, men på solskenshumör!
    Här stannade jag till en stund och njöt av solljuset och drack lite kaffe. Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men jag har upptäckt den turkiska/arabiska varianten av kaffe – man häller kokande vatten direkt över superfinmalet kaffe som är kryddat med kardemumma. Sedan dricker man det utan att filtrera, så sumpen ligger kvar i botten. Det blir väldigt starkt, vilket jag gillar, men det smakar inte alls som vanligt blaskbryggkaffe!
    Min lilla camp. <3
    Hypead på hike!
    Vidare mot Gysinge!
    Tyvärr blev inte solen så långvarig och molnen drog in över förmiddagen.
    Men först diverse stopp för att fota träd. Jag har fått en knäpp på att fota träd, haha!
    Gillar utmaningen med det eftersom kompositionerna gärna blir röriga, så man måste verkligen tänka till!
    Framme vid Gysinge!
    Det var dock betydligt mer vatten i älven än sist jag var här. Då kunde jag vada ut och sätta mig på en sten. Det kunde jag inte nu…
    Vallonbruket står dock kvar!
    Här startades ett smedjebruk i slutet av 1600-talet. Idag finns som synes bara lite ruiner kvar, men man kan ta sig en tupplur eller en matbit på herrgården om man vill!
    Mera träd!
    Det är fascinerande när mångfalden blir så påtaglig i skogen – mitt bland de mörka granarna dyker plötsligt denna lönn (?) upp och lyser upp området!
    Detta ser nästan lite förtrollat ut?
    And then we struck gold!
    Ja nu vet ni. Det finns kantareller här.
    Kan dock inte ge exakta koordinater.
    Under tidig eftermiddag började jag leta upp en plats att fixa sen lunch/tidig middag på.
    Det blev lite vegansk chili sin carne. Över förväntan faktiskt, men så är typ allt gott när man är ute så här och dessutom hungrig som en dåre...
    Efter maten påbörjade jag så sakta vandringen tillbaka till Färnebofjärden.
    Men inte utan att fota lite träd! Detta träd hade nästan blivit helt förkolnat. Gissar att blixten slagit ner i det någon gång?
    Hejdå trollskogen. Until next time!

    Det blev en ordentlig utflykt alltså, precis som jag önskade.
    Utöver lite ömmande nyckelben klarade jag mig fint från post-hiking stelhet också. Min benträning på gymmet verkar göra sitt jobb!

    Denna helg är det väl förresten Halloween? Jag får aldrig riktigt ordning på när den högtiden är, men jag har sett en massa utklädda människor idag och igår – en del riktigt snygga utklädnader till och med!
    På tal om det ska jag förresten knåpa ihop ett inlägg med mina favorit-skräcktips till Allhelgonahelgen. Det har ju blivit en del genom åren, men några favoriter har jag definitivt.

    Ta hand om er! <3

  • Foto,  Naturligt,  Väsen, myter och vidskepelser

    Stenkappan

    Hej vänner!

    Hoppas att allt är fint med er så här i höstrusket. Eller ja, idag var det ju faktiskt en utomordentligt fin dag, till skillnad från tidigare i veckan…
    För egen del passade jag på att sticka ut en sväng för att fota min mantel som jag nämnde i förra inlägget. Måste ändå säga att jag blev riktigt nöjd med tanke på att det var första gången jag gjorde en sådan och jag har redan planer på att göra en likadan, fast i en annan färg.
    Som utlovat kommer här lite bilder på objektet i fråga:

    Tyckte verkligen att manteln smälte in bra i skogsmiljön. Den reflekterar ljuset på ett väldigt fint sätt som jag inte såg inomhus. Ser nästan ut som den är gjord i sten..?
    Det passade dessutom väldigt bra ihop med den lite mystiska/moody känslan jag ville skapa.
    Två Stenkappor dividerar…
    Kan inte mantel bli modernt snart?! Jag älskar verkligen den här typen av plagg. Luvan är såklart ett stort plus också – Man får känna sig lite som en sagofigur...
    Eller möjligtvis jungfru Maria..? ^^
    Sen blev det dags att fara hemåt igen, det blir ju mörkt fortare än man hinner säga ”slängkappa”.

    Det var det från fröken mantel. Nu ska jag moffa i mig ett gäng skorpor och titta på Family guy. Har för övrigt kommit på ett supergott pålägg att ha på skorporna – keso blandat med örtsalt och tacosalsa, såå gott! Gillar ni skorpor?


    Hoppas att ni alla har en förträfflig helg. Kram!

  • Foto,  Naturligt

    Den skiftande tiden

    Hej vänner!

    Hur har ni det bland höstvindarna? Själv har jag njutit till fullo av den friska luften idag. Det har nämligen varit fullt upp på pluggfronten den senaste veckan, så jag längtade verkligen ut lite extra! Jag vill förresten passa på att tacka för allt stöd och pepp på förra inlägget, det uppskattas verkligen och det fick mig att känna att allt inte behöver vara kört, bara för att det känns så i stunden… Så tack! <3

    Den här veckan har jag gjort en del framsteg på det personliga planet. Har börjat med meditation igen vilket redan har börjat ge resultat. Känner mig inte alls så spänd som jag gjorde innan, och jag tänker liksom aktivt på att ta det lite piano och försöka se fördelar i saker snarare än nackdelar.
    Jag har även :
    – Lärt mig hur man spänner åt en handbroms på cykeln (eftersom jag är en snål student numera så envisas jag med att försöka fixa allting själv istället för att lämna in).
    – Insett (för 102984e gången) att väderprognoser inte är att lita på.
    Inte lärt mig att jag jämt blir för varm när jag ska ut någonstans och således inte behöver ha så mycket kläder på mig. Jag vet inte vad det beror på! Jag fryser i princip aldrig, även med lite kläder, men ändå klär jag på mig redo för polarexpedition… Det slutar alltid med att jag sitter på cykeln eller i bilen och muttrar och svär medan jag klär av mig i farten. Behöver kanske en meditation för lagom klädsel..?

    Anyway! Här kommer en höstbildbomb från dagens utflykt.

    Utflykten gick till en annan del av naturreservatet Morga.
    Tepaus!
    Ja väderprognosen sa inget om solsken, men titta här!
    Man kanske skulle ta sig ett dopp?” tänkte jag inte här.
    Varning för jättestor tjur! Han brydde sig dock inte nämnvärt om migLite Ferdinand-känsla typ.
    ”Här ligger jag på en före detta sjöbotten” tänkte jag faktiskt här.
    För övrigt var utsikten inte dålig från den enorma stenbumlingen.
    Ungefär här insåg jag också att mina älskade kängor som jag köpte i Argentina för 10 år sedan börjar sjunga på sista versen. Sulan är snart helt blank, vilket inte är så praktiskt när man dumdristigt ska klättra bland hala stenar…
    När jag började strutta hemåt kom faktiskt solen fram på allvar.
    Höstfärger i solen och tistlar som glänser. Svårslaget!
    Som hämtat från Fylke!

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Funderingar vid sjön

    Hej på er!

    Söndag idag igen, fasen vad veckorna flyger fram… Nåja tiden är ju relativ, så det är väl alltid en tröst.

    Igår for jag iväg en sväng till Morga naturreservat nere vid sjön Ekoln. I Uppsala känns det lite som att man är omgärdad av både mindre och större naturreservat och dessutom en nationalpark (Färnebofjärden) knappt en timme bort. Lyxigt värre ändå!

    Morga, eller Kungshamn-Morga som det egentligen heter är i alla fall en ganska varierad kultur- och naturmiljö som delvis ligger intill Ekoln (som för övrigt egentligen bara är en gren av norra Mälaren). I reservatet finns förutom vacker blandskog med mäktiga ekar även bevarade torparmiljöer och herrgårdsmiljöer. Och det är stort! Det skulle behövas åtminstone ett par dagar om man vill ta sig igenom allt och se allt ordentligt.

    Här finns även en vikingatida fornborg!
    Fornborgen är dock idag mestadels ett stenröse…
    När jag är på historiska platser och då framförallt vid ruiner brukar jag försöka tänka tillbaka på hur landskapet såg ut ungefär då byggnaderna kom till. Det går såklart inte att få till det till 100%, men i detta fall med fornborgen kan man ju till exempel tänka sig att vattennivån i Mälaren stod mycket högre under järnåldern när borgen byggdes. Den ligger på en relativt hög kulle, så man kan ju anta att det var en väldigt strategisk plats med bra utsikt över sjöfarten i området.
    Den här utsikten till exempel! Eller ja, öarna och mycket av landet var nog under vatten… but you get the idea!

    Jag har känt mig lite nere den här veckan. Dels fysiskt eftersom jag varit lite förkyld, men jag är en grubblare och när grubblandet väl tar fart är det svårt att stoppa…
    I veckan fick vi nämligen besked om att det inte blir någon utgrävning i Egypten i vår. Tanken var att det skulle ingå som en del under sista terminen av vår masterutbildning, men eftersom Egypten säger nej till fler och fler internationella forskare nuförtiden, så rök den möjligheten. Det var i princip min enda chans att få åka dit och skaffa mig praktisk erfarenhet inom ramen för utbildningen och nu blir det alltså inte av…
    Jag försöker ändå se något ”positivt” i det, eftersom jag nu får nästan ett halvår på mig i vår till att skriva på masterexamen istället. Men jag är såklart sjukt besviken också. Och det i sin tur gör att jag blir allmänt omotiverad kring framtiden: Jag kanske inte blir egyptolog… eller egyptolog kan jag väl kalla mig redan nu om jag vill, men att kunna jobba som det känns mer och mer avlägset. Vill jag ens jobba som egyptolog? Ja det är klart, det har jag velat i 20 år. Jag vill definitivt söka en doktorandtjänst när det blir aktuellt, för om jag blir antagen får jag åtminstone 4-5 år till för att syssla med det som jag älskar. Dessutom – att försöka bli egyptolog som odisputerad är i princip en omöjlighet, om man inte lyckats skaffa sig extremt mycket erfarenhet och kunskap på annat håll. Vilket i princip är en omöjlighet om man inte är disputerad… Men ja, den lilla dörrspringan står ju fortfarande öppen, även om framtiden känns rätt oviss just nu.
    ”Vad ska det bli av mig?” tänker jag. ”Ska jag börja om igen?” Neeej. No way! Okej, dels har jag inte råd med det eftersom mitt CSN är slut. Att hanka sig fram på stipendier är förvisso en möjlighet, men knappast något man kan räkna med och den ovissheten vill jag inte utsätta mig och Micke för under flera år. Självklart måste man vara villig att riskera en del om man ska uppnå det man vill, men en del av mig håller samtidigt fast vid plan B-tänket…
    Men framförallt vill jag inte känna att jag ger upp. Här kan man ju klistra in en hel drös med klyschor och plattityder om att ”fortsätta kämpa” och ”vill man så går det” och blablabla, men för mig är det ganska simpelt: Jag tänker uttömma alla möjligheter som finns och göra mitt bästa för att uppnå det jag vill. Går det inte sen i slutändan så har jag i alla fall försökt.
    För mig är det nog kärnan i allt. Inte rädslan för att misslyckas, utan rädslan för att känna att jag gav upp utan att försöka med alla tillgängliga medel.


    End of rant.

    Tillbaks till Morga!

    Försöker fånga hur jag försöker fånga Ekolns kvällslugn.
    Looks like there’s a criminal on the loose…
    Min trogna följeslagare som nu börjar sjunga på sista versen. Denna termos har följt med på otaliga utflykter, till jobb och tentor, blivit tappad och glömd. Den förtjänar att vila lite nu.
    Sen kom skymningen och det blev dags att dra sig tillbaka hemåt.

    Nu känns det i alla fall att hösten är på ingång på riktigt denna gång. Har den kanske rent av hunnit komma till er?

    Önskar er alla en fin vecka!

  • Foto,  Naturligt

    Markperspektiv och irrationella rädslor

    Jag hade egentligen tänkt spara det här blogginlägget till helgen, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Igår for jag och pappa ut en vända i skogen för att leta kantareller, och givetvis passade jag på att ta med kameran och mitt nya objektiv. Det är egentligen ett macroobjektiv, och jag fotar ju inte speciellt mycket sådant. Men efter att ha läst på lite om just det här objektivet så tänkte jag att det skulle nog funka till lite allt möjligt, så det känns lovande.

    Och ja, efter att ha sett och hört om de kopiösa mängder svamp folk hittat senaste tiden, så kändes det såklart extra motiverat att ge sig ut och leta.

    Svampar gör sig otroligt bra på bild. De är lite som små byar med hemliga invånare, och äter man dem kan man råka ut för alla möjliga (sägs det!) spännande äventyr! Inte konstigt att de inspirerat författare och naturfolk i århundraden…
    Känns för övrigt som att det går minst 30 flugsvampar på varje kantarell i skogen. De dyker upp överallt med sina ilsket glödande hattar.

    Vacker, men dödlig.
    Hade såklart en vision om att fota en svampkorg som fullständigt väller över av 109 kilo kantareller. Icke sa Nicke!
    Men det blev åtminstone… två kilo?

    Och inga fästingar i sikte!
    Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag har en fobi för insekter som jag skäms lite över…
    Hur mycket jag än älskar sommaren och ljusets tid, så finns det en sak som jag fullkomligt avskyr med sommaren – alla förbannade insekter! Som med många andra fobier är det ju svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är läskigt. I mitt fall med insekterna tror jag det är en kombination av hur de rör sig och låter, och eftersom många av dem kan flyga så bidrar det ytterligare till en obefogad skräck i att de siktar mot just mig – som om de känner av att jag är rädd. De enda insekterna jag egentligen inte är rädd för är små myror och fjärilar (dock räknar jag inte nattfjärilar till fjärilar, de är obehagliga som attan!).
    Ibland vaknar jag på kvällar/nätter när jag precis är i något halvvaket tillstånd, eftersom jag är helt övertygad om att det finns en stor insekt (eller massor av små) någonstans i sängen. Det är som något slags klardrömmande som är så verkligt att jag många gånger gått upp, tänt lampan och rotat runt i sängen för att hitta de där jäkla insekterna. Konstigt? Jag vet inte. Antagligen finns det väl något djupt rotat biologiskt som gör att många av oss är rädd för sådant som potentiellt är farligt, typ ormar som kan ge dödliga bett, höjder som vi kan falla till vår död från, mörker som gömmer potentiella faror eftersom vi ser dåligt i mörkret. Räknas insekter hit? Vissa insekter kan ju ändå ge dödliga bett, så lite befogad kanske rädslan ändå är… dock hör jag nog till en extrem på det spektrumet.

    Har ni några ovanliga eller vanliga fobier? Triskaidekafobi kanske? (Ja, det har tydligen ett namn…)

  • Foto,  Naturligt

    En stilla måndagkväll

    Mitt nya objektiv kom i tisdags! Resterande vecka har dock bjudit på regn och rusk, så det har inte blivit av att dra iväg och testa det i fält ännu… men det kommer!
    I måndags var det i alla fall en fin kväll, så jag passade på att åka ut en sväng till Hammarskog och njuta av det absolut sista av sommarljuset, innan mörkret tar sitt fasta grepp.

    Tog en tur ner till kalvarna, men först behövde mamma-ko säga ”STOPP” och kontrollera om jag var tillräckligt hipp för att hänga med dem…
    …och det var jag visst. Kalvarna ställde upp sig på en prydlig rad för att bli fotade.
    Jag förundras alltid över hur nyfikna dessa djur är. Man behöver liksom inte göra något eller säga något, de kommer nästan alltid fram ändå för att se vad som står på. Gulligt värre!
    En stund av total stillhet innan solen säger godnatt. <3

    Det var kanske lika bra att solen gick ned, för ungefär samtidigt började jag få ganska ont i överarmen eftersom jag tagit min andra vaccinspruta för covid tidigare på dagen. Fick dock inte lika ont som av första sprutan – den var rena tortyren så fort minsta fjäder snuddade vid armen! Däremot blev jag rejält febrig och hängig under tisdagen och är fortfarande lite trött, men det går förhoppningsvis över snart. Det känns bra att ha det överstökat i alla fall…
    Har ni fått era sprutor än och fick ni några känningar efteråt?

    Nu är det dags att damma av anteckningsblocken och pennorna och blicka framåt mot kurserna i GIS och egyptisk arkitektur som börjar på tisdag!
    Har ni några roliga planer för kommande vecka? Kanske rentav en nystart av något slag?

    Kram på er!

  • Foto,  Naturligt

    Smyger tillbaka…

    …och hoppas att ingen märker något.
    Nejdå.
    Jag tänkte bara säga hej och lägga upp några bilder jag tog i Fjällnora strax utanför Uppsala, tidigare i veckan.

    Jag har visst inte bloggat på hela sommaren, men nu på senare tid har jag börjat sakna det. Samma sak med fotograferandet. Ja jag vet att jag sagt det ett antal gånger, men nu känns det liksom… på riktigt.
    Innan har jag tänkt att ”jaja, det ska inte vara någon press jag måste hitta tiden/lusten”, osv…

    Men ja, jag kan till och med säga att fotandet blivit så roligt nu att jag gått och införskaffat ett nytt (begagnat) objektiv! Att fota är ju ingen billig hobby, men eftersom jag fått mitt stipendium förlängt tills jag är klar med mastern så kände jag att studentbörsen kunde öppnas upp lite extra denna gång.
    Förhoppningsvis anländer det under nästa vecka så att jag kan sticka ut på en provtur!

    Fjällnora bjöd på en underbar kväll med sensommarsolen…
    …och skogshallon!
    Och doftande kamomill. Nu blev jag extremt sugen på kamomillté…

    Nu väntar en vecka till med deltidsjobb innan plugget drar igång igen. Kan tyvärr inte säga att jag är jättetaggad, men jag tror jag har blivit lite distansplugg-skadad, så att vi ska vara på plats från och med nu känns ändå liite bättre!

    Önskar er alla ett underbart augusti-slut!

  • Foto,  Naturligt

    Vilse i vårsolen

    Igår kväll tog jag en välbehövlig sväng ut med kameran. Turen gick mot Tunåsen vid Gamla Uppsala där jag varit cirka tvåtusen gånger – men vet ni? Jag lyckades nästan gå vilse denna gång!
    Tanken var att jag skulle ta mig upp på höjden lagom till solnedgången, men eftersom solen fortfarande stod rätt högt så tänkte jag hinna gå runt en liten omväg, åt motsatt håll mot det jag brukar. Sagt och gjort.
    För att göra en lång historia kort så hamnade jag på baksidan av det gamla sandtaget som finns där, men lyckades till slut ta mig upp för Tunåsen på ”baksidan”, om den nu har en sån, haha.

    Det lustiga är att detta område inte är så där jättestort egentligen, så att jag lyckades trolla bort mig själv ett tag får väl ändå ses som en bedrift…
    Ni som fotar mycket utomhus – håller ni med om att man ofta hittar spännande/konstiga saker?? Okej, ett djurkranium ute i naturen kanske inte är news of the world direkt, men ändå.
    Desto konstigare är väl ändå att hitta ett jäkla väggur ute i naturen?! Uppsatt prydligt på ett träd…
    Är det här konst av något slag? En tidsmaskin? Eller bara ett förvirrande skämt?
    Och nej den fungerade inte. 🙁
    Jag hann till solnedgången!


    Har ni några skojiga planer för helgen? Här ska vi minsann dra igång vårstädning imorgon och bland annat tvätta bort förra årets (!) pollen från fönstren. Yay…

    Önskar er alla en trevlig helg!

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Vintern är här…

    …med råge!

    Jag har till och med flyttat ut min spel/redigeringsdator till vardagsrummet (den står i vanliga fall i sovrummet) eftersom det är för kallt att sitta där längre än typ fem minuter, haha.
    Nåja, var i alla fall tvungen att fånga lite av den vackra rimfrosten. Just nu är det verkligen jättestora kristaller på vissa träd och växter – så fint!!

    Önskar er alla en fin första februari! <3



    Until next time!