• Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Funderingar vid sjön

    Hej på er!

    Söndag idag igen, fasen vad veckorna flyger fram… Nåja tiden är ju relativ, så det är väl alltid en tröst.

    Igår for jag iväg en sväng till Morga naturreservat nere vid sjön Ekoln. I Uppsala känns det lite som att man är omgärdad av både mindre och större naturreservat och dessutom en nationalpark (Färnebofjärden) knappt en timme bort. Lyxigt värre ändå!

    Morga, eller Kungshamn-Morga som det egentligen heter är i alla fall en ganska varierad kultur- och naturmiljö som delvis ligger intill Ekoln (som för övrigt egentligen bara är en gren av norra Mälaren). I reservatet finns förutom vacker blandskog med mäktiga ekar även bevarade torparmiljöer och herrgårdsmiljöer. Och det är stort! Det skulle behövas åtminstone ett par dagar om man vill ta sig igenom allt och se allt ordentligt.

    Här finns även en vikingatida fornborg!
    Fornborgen är dock idag mestadels ett stenröse…
    När jag är på historiska platser och då framförallt vid ruiner brukar jag försöka tänka tillbaka på hur landskapet såg ut ungefär då byggnaderna kom till. Det går såklart inte att få till det till 100%, men i detta fall med fornborgen kan man ju till exempel tänka sig att vattennivån i Mälaren stod mycket högre under järnåldern när borgen byggdes. Den ligger på en relativt hög kulle, så man kan ju anta att det var en väldigt strategisk plats med bra utsikt över sjöfarten i området.
    Den här utsikten till exempel! Eller ja, öarna och mycket av landet var nog under vatten… but you get the idea!

    Jag har känt mig lite nere den här veckan. Dels fysiskt eftersom jag varit lite förkyld, men jag är en grubblare och när grubblandet väl tar fart är det svårt att stoppa…
    I veckan fick vi nämligen besked om att det inte blir någon utgrävning i Egypten i vår. Tanken var att det skulle ingå som en del under sista terminen av vår masterutbildning, men eftersom Egypten säger nej till fler och fler internationella forskare nuförtiden, så rök den möjligheten. Det var i princip min enda chans att få åka dit och skaffa mig praktisk erfarenhet inom ramen för utbildningen och nu blir det alltså inte av…
    Jag försöker ändå se något ”positivt” i det, eftersom jag nu får nästan ett halvår på mig i vår till att skriva på masterexamen istället. Men jag är såklart sjukt besviken också. Och det i sin tur gör att jag blir allmänt omotiverad kring framtiden: Jag kanske inte blir egyptolog… eller egyptolog kan jag väl kalla mig redan nu om jag vill, men att kunna jobba som det känns mer och mer avlägset. Vill jag ens jobba som egyptolog? Ja det är klart, det har jag velat i 20 år. Jag vill definitivt söka en doktorandtjänst när det blir aktuellt, för om jag blir antagen får jag åtminstone 4-5 år till för att syssla med det som jag älskar. Dessutom – att försöka bli egyptolog som odisputerad är i princip en omöjlighet, om man inte lyckats skaffa sig extremt mycket erfarenhet och kunskap på annat håll. Vilket i princip är en omöjlighet om man inte är disputerad… Men ja, den lilla dörrspringan står ju fortfarande öppen, även om framtiden känns rätt oviss just nu.
    ”Vad ska det bli av mig?” tänker jag. ”Ska jag börja om igen?” Neeej. No way! Okej, dels har jag inte råd med det eftersom mitt CSN är slut. Att hanka sig fram på stipendier är förvisso en möjlighet, men knappast något man kan räkna med och den ovissheten vill jag inte utsätta mig och Micke för under flera år. Självklart måste man vara villig att riskera en del om man ska uppnå det man vill, men en del av mig håller samtidigt fast vid plan B-tänket…
    Men framförallt vill jag inte känna att jag ger upp. Här kan man ju klistra in en hel drös med klyschor och plattityder om att ”fortsätta kämpa” och ”vill man så går det” och blablabla, men för mig är det ganska simpelt: Jag tänker uttömma alla möjligheter som finns och göra mitt bästa för att uppnå det jag vill. Går det inte sen i slutändan så har jag i alla fall försökt.
    För mig är det nog kärnan i allt. Inte rädslan för att misslyckas, utan rädslan för att känna att jag gav upp utan att försöka med alla tillgängliga medel.


    End of rant.

    Tillbaks till Morga!

    Försöker fånga hur jag försöker fånga Ekolns kvällslugn.
    Looks like there’s a criminal on the loose…
    Min trogna följeslagare som nu börjar sjunga på sista versen. Denna termos har följt med på otaliga utflykter, till jobb och tentor, blivit tappad och glömd. Den förtjänar att vila lite nu.
    Sen kom skymningen och det blev dags att dra sig tillbaka hemåt.

    Nu känns det i alla fall att hösten är på ingång på riktigt denna gång. Har den kanske rent av hunnit komma till er?

    Önskar er alla en fin vecka!

  • Foto,  Naturligt

    Markperspektiv och irrationella rädslor

    Jag hade egentligen tänkt spara det här blogginlägget till helgen, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Igår for jag och pappa ut en vända i skogen för att leta kantareller, och givetvis passade jag på att ta med kameran och mitt nya objektiv. Det är egentligen ett macroobjektiv, och jag fotar ju inte speciellt mycket sådant. Men efter att ha läst på lite om just det här objektivet så tänkte jag att det skulle nog funka till lite allt möjligt, så det känns lovande.

    Och ja, efter att ha sett och hört om de kopiösa mängder svamp folk hittat senaste tiden, så kändes det såklart extra motiverat att ge sig ut och leta.

    Svampar gör sig otroligt bra på bild. De är lite som små byar med hemliga invånare, och äter man dem kan man råka ut för alla möjliga (sägs det!) spännande äventyr! Inte konstigt att de inspirerat författare och naturfolk i århundraden…
    Känns för övrigt som att det går minst 30 flugsvampar på varje kantarell i skogen. De dyker upp överallt med sina ilsket glödande hattar.

    Vacker, men dödlig.
    Hade såklart en vision om att fota en svampkorg som fullständigt väller över av 109 kilo kantareller. Icke sa Nicke!
    Men det blev åtminstone… två kilo?

    Och inga fästingar i sikte!
    Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag har en fobi för insekter som jag skäms lite över…
    Hur mycket jag än älskar sommaren och ljusets tid, så finns det en sak som jag fullkomligt avskyr med sommaren – alla förbannade insekter! Som med många andra fobier är det ju svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är läskigt. I mitt fall med insekterna tror jag det är en kombination av hur de rör sig och låter, och eftersom många av dem kan flyga så bidrar det ytterligare till en obefogad skräck i att de siktar mot just mig – som om de känner av att jag är rädd. De enda insekterna jag egentligen inte är rädd för är små myror och fjärilar (dock räknar jag inte nattfjärilar till fjärilar, de är obehagliga som attan!).
    Ibland vaknar jag på kvällar/nätter när jag precis är i något halvvaket tillstånd, eftersom jag är helt övertygad om att det finns en stor insekt (eller massor av små) någonstans i sängen. Det är som något slags klardrömmande som är så verkligt att jag många gånger gått upp, tänt lampan och rotat runt i sängen för att hitta de där jäkla insekterna. Konstigt? Jag vet inte. Antagligen finns det väl något djupt rotat biologiskt som gör att många av oss är rädd för sådant som potentiellt är farligt, typ ormar som kan ge dödliga bett, höjder som vi kan falla till vår död från, mörker som gömmer potentiella faror eftersom vi ser dåligt i mörkret. Räknas insekter hit? Vissa insekter kan ju ändå ge dödliga bett, så lite befogad kanske rädslan ändå är… dock hör jag nog till en extrem på det spektrumet.

    Har ni några ovanliga eller vanliga fobier? Triskaidekafobi kanske? (Ja, det har tydligen ett namn…)

  • Foto,  Naturligt

    En stilla måndagkväll

    Mitt nya objektiv kom i tisdags! Resterande vecka har dock bjudit på regn och rusk, så det har inte blivit av att dra iväg och testa det i fält ännu… men det kommer!
    I måndags var det i alla fall en fin kväll, så jag passade på att åka ut en sväng till Hammarskog och njuta av det absolut sista av sommarljuset, innan mörkret tar sitt fasta grepp.

    Tog en tur ner till kalvarna, men först behövde mamma-ko säga ”STOPP” och kontrollera om jag var tillräckligt hipp för att hänga med dem…
    …och det var jag visst. Kalvarna ställde upp sig på en prydlig rad för att bli fotade.
    Jag förundras alltid över hur nyfikna dessa djur är. Man behöver liksom inte göra något eller säga något, de kommer nästan alltid fram ändå för att se vad som står på. Gulligt värre!
    En stund av total stillhet innan solen säger godnatt. <3

    Det var kanske lika bra att solen gick ned, för ungefär samtidigt började jag få ganska ont i överarmen eftersom jag tagit min andra vaccinspruta för covid tidigare på dagen. Fick dock inte lika ont som av första sprutan – den var rena tortyren så fort minsta fjäder snuddade vid armen! Däremot blev jag rejält febrig och hängig under tisdagen och är fortfarande lite trött, men det går förhoppningsvis över snart. Det känns bra att ha det överstökat i alla fall…
    Har ni fått era sprutor än och fick ni några känningar efteråt?

    Nu är det dags att damma av anteckningsblocken och pennorna och blicka framåt mot kurserna i GIS och egyptisk arkitektur som börjar på tisdag!
    Har ni några roliga planer för kommande vecka? Kanske rentav en nystart av något slag?

    Kram på er!

  • Foto,  Naturligt

    Smyger tillbaka…

    …och hoppas att ingen märker något.
    Nejdå.
    Jag tänkte bara säga hej och lägga upp några bilder jag tog i Fjällnora strax utanför Uppsala, tidigare i veckan.

    Jag har visst inte bloggat på hela sommaren, men nu på senare tid har jag börjat sakna det. Samma sak med fotograferandet. Ja jag vet att jag sagt det ett antal gånger, men nu känns det liksom… på riktigt.
    Innan har jag tänkt att ”jaja, det ska inte vara någon press jag måste hitta tiden/lusten”, osv…

    Men ja, jag kan till och med säga att fotandet blivit så roligt nu att jag gått och införskaffat ett nytt (begagnat) objektiv! Att fota är ju ingen billig hobby, men eftersom jag fått mitt stipendium förlängt tills jag är klar med mastern så kände jag att studentbörsen kunde öppnas upp lite extra denna gång.
    Förhoppningsvis anländer det under nästa vecka så att jag kan sticka ut på en provtur!

    Fjällnora bjöd på en underbar kväll med sensommarsolen…
    …och skogshallon!
    Och doftande kamomill. Nu blev jag extremt sugen på kamomillté…

    Nu väntar en vecka till med deltidsjobb innan plugget drar igång igen. Kan tyvärr inte säga att jag är jättetaggad, men jag tror jag har blivit lite distansplugg-skadad, så att vi ska vara på plats från och med nu känns ändå liite bättre!

    Önskar er alla ett underbart augusti-slut!

  • Foto,  Naturligt

    Vilse i vårsolen

    Igår kväll tog jag en välbehövlig sväng ut med kameran. Turen gick mot Tunåsen vid Gamla Uppsala där jag varit cirka tvåtusen gånger – men vet ni? Jag lyckades nästan gå vilse denna gång!
    Tanken var att jag skulle ta mig upp på höjden lagom till solnedgången, men eftersom solen fortfarande stod rätt högt så tänkte jag hinna gå runt en liten omväg, åt motsatt håll mot det jag brukar. Sagt och gjort.
    För att göra en lång historia kort så hamnade jag på baksidan av det gamla sandtaget som finns där, men lyckades till slut ta mig upp för Tunåsen på ”baksidan”, om den nu har en sån, haha.

    Det lustiga är att detta område inte är så där jättestort egentligen, så att jag lyckades trolla bort mig själv ett tag får väl ändå ses som en bedrift…
    Ni som fotar mycket utomhus – håller ni med om att man ofta hittar spännande/konstiga saker?? Okej, ett djurkranium ute i naturen kanske inte är news of the world direkt, men ändå.
    Desto konstigare är väl ändå att hitta ett jäkla väggur ute i naturen?! Uppsatt prydligt på ett träd…
    Är det här konst av något slag? En tidsmaskin? Eller bara ett förvirrande skämt?
    Och nej den fungerade inte. 🙁
    Jag hann till solnedgången!


    Har ni några skojiga planer för helgen? Här ska vi minsann dra igång vårstädning imorgon och bland annat tvätta bort förra årets (!) pollen från fönstren. Yay…

    Önskar er alla en trevlig helg!

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Vintern är här…

    …med råge!

    Jag har till och med flyttat ut min spel/redigeringsdator till vardagsrummet (den står i vanliga fall i sovrummet) eftersom det är för kallt att sitta där längre än typ fem minuter, haha.
    Nåja, var i alla fall tvungen att fånga lite av den vackra rimfrosten. Just nu är det verkligen jättestora kristaller på vissa träd och växter – så fint!!

    Önskar er alla en fin första februari! <3



    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Hälsningar från Flottsund

    Helt plötsligt tittar solen fram! Bara så där. Någon kanske hörsammade mitt gnäll om det gråa vädret här om dagen…

    Sol-dagen i ära fick det därför bli en liten vända till Flottsund, strax söder om Uppsala. Här flyter Fyrisån ut i Mälaren och precis här ligger också en väldigt stor (med Upplands-mått mätt i alla fall) skog! När jag bodde i studentlägenhet i närheten för många år sedan var jag ofta här och strövade omkring, så det var lite kul att komma tillbaka och allt var sig likt!


    Just ja – det snöade igår! Så nu har vi även några millimeter snö. Hurra!
    När solen kom fram blev det dessutom ganska varmt. Och eftersom jag var klädd för polarexpedition just idag så åkte jackan av en stund.
    Hello sun, don’t be shy.
    Bara en liten mängd snö kan göra så himla mycket med kontrasterna i landskapet! Speciellt om solen ligger på. Det blir lite mystiskt liksom…

    Har solen tittat fram även hos er idag, eller lyser (hehe) den med sin frånvaro?

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt

    Grått nytt år!

    Nu var jag fyndig va? ”Grått” är en riktigt passande benämning på hur vädret har sett ut här i trakterna den senaste tiden. Okej, solen tittade fram som hastigast här om dagen, så jag ska väl inte klaga…
    I alla fall!
    Hur har ert nya år börjat?
    Själv blir jag allt mer en sån där som inte lägger någon större vikt vid ”nystarter” och liknande. Jag kanske helt enkelt är rätt nöjd med min tillvaro just nu? Åtminstone känns det som att jag inte har så mycket att klaga på. Förutom vädret då, men jaja…
    När man pluggar har man ju inga direkta lov eller liknande heller, det är bara att göra det som behöver göras, oavsett helg och högtid!
    Men jag gillart! Det passar mig verkligen att ha mina små rutiner samtidigt som jag är fri att lägga upp ”arbetstiden” hur jag vill.
    Sen ska erkännas att disciplinen inte är på topp i och med distansundervisningen, men det har jag ju gnällt om förut redan.

    Hur som helst, det fick bli en kortare fotovända idag. Jag fick nämligen ett nytt stativ av Micke i julklapp som jag äntligen kunde ta ut på en testvända!

    Är det bara jag, eller är det ovanligt mycket mossa denna höst/vinter? ^^
    Hur som helst, så strosade jag omkring vid ett skogsparti i Gamla Uppsala en stund, bara för att mötas av…
    …det här! Alltså vafan?!
    Någon må ha varit ansvarig och haft sitt Halloweenfirande utomhus, men alltså…

    …lämnar man verkligen efter sig en hel jävla årsförbrukning med låtsasspindelväv i skogen på det här sättet??
    Hela skogspartiet (som är rätt stort) var helt täckt av skiten!
    Blev lagom grinig för när jag tänkte att jag skulle börja plocka bort det så märkte jag att det verkligen sitter som klister, invirat i grenar och enbärsbarr. Det hade dessutom tagit mig timmar att få bort allt, för det satt precis ÖVERALLT!
    Människor är så tröttsamma – varför kan vissa inte vara på en plats utan att skräpa er och bete sig som troglodyter?
    Hur som helst fortsatte jag min lilla vandring, bistert mumlandes över folks dumhet.

    End of rant.
    Nu vill jag verkligen önska er alla fina läsare en god fortsättning (utan låtsasspindelväv) så hörs vi snart igen! <3

    Until next time!

  • Foto,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Vilse i Hågadalen

    Gårdagen spenderade jag ute vid Hågadalens naturreservat, med en baktanke från mitt tidigare inlägg där jag skulle testa om det gick att planera att vara kreativ.
    Och det gjorde det måste jag ändå säga! Jag hade skrivit upp i kalendern att jag skulle fota och redigera bilder denna dag, inte helt oberoende av vädret, men oberoende av i princip allt annat.
    Så jag gav mig ut i den råa kylan, utrustad med storslagen rekvisita i form av en liten glittrande tallkotte som egentligen ska hänga i julgranen. Men just den här gången fick den agera Zelda-skatt i äventyrsmarkerna som är Hågadalen, eller The Lost Woods om man så vill!

    Beware! Här gömmer sig nog en och annan goblin!
    You found the Magic Pine Cone!
    Its mysterious glow is enthralling!

    För några år sedan hade jag för övrigt ett par knähöga läderboots, en grön stickad klänning och ett matchande bälte. Hade ju blivit finemang att cosplaya som en kvinnlig Link! Det kanske får bli ett framtida projekt helt enkelt…

    Until next time!

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Ett kärt återseende

    Några av er kanske minns när jag var och besökte Linnés Hammarby för några år sedan, som jag skrev om i detta inlägg.
    Well, idag var det dags för ett återbesök på en av de absolut finaste platserna jag känner till!
    Det blev en skaplig kontrast mot senast jag var där, när allt stod i full blom och luften var härligt varm – Nu sken förvisso solen, men helsike vad det blåste! Antar att det är någon efterverkning från stormen som drog förbi i veckan..?
    Själva byggnaderna i Linnés Hammarby är stängda för säsongen nu, men det hindrade mig inte från att ströva omkring i markerna och beundra skönheten på denna plats. Jag tror på riktigt inte att det här stället kan se dåligt ut, någon tid på året.


    Även om vinden låg på så blev ljuset väldigt skiftande och vackert.
    Det grådassiga november känns långt borta, inte sant..?
    Stigen upp till Linnés Naturaliemuseum. Här lär han ha vandrat många gånger…
    November gjorde sig dock tyvärr påmint ganska snart om att solen var på väg ner…
    …och då får man ta sin osynliga kvast och ge sig av!
    Jag hann i alla fall ta en titt på mitt kära soldattorp igen. Och inte en bålgeting i sikte!
    Hammarbyn är omgiven av skogspartier, så helt plötsligt snubblar man över lite trattkantareller. Den här platsen har ju för fasen allt!
    Vet dock inte om de är så goda att äta så här års..? De lär ju vara lite vattniga tänker jag.
    Kilometer efter kilometer av gärdsgård omgärdar en här.
    Höstens fallna skörd. Denna äppelsort kallas tydligen för Ribston.

    Jag ska nog åka hit i vinter också och se hur landskapet ser ut i glittrande snö. Det måste ju vara minst lika trevligt!

    Until next time!