Okategoriserade

  • Okategoriserade

    En plan

    Hej vänner!

    Fasen, det har nästan gått två hela månader sedan mitt senaste inlägg… Har såklart inte glömt bort bloggen helt (om än lite, haha). Blogg-inspirationen kommer och går och det är jag säker på att många av er också upplever. Men jag är aldrig riktigt redo att ”sluta” blogga. Den har funnits med i ett antal år nu och jag är säker på att både jag och bloggen har mer att ge, men formen kommer antagligen att bli lite annorlunda framöver…
    Jag har nämligen funderat på att bygga en liten hemsida som enbart är tillägnad mitt fotograferande. Istället för bloggen med text + bilder så ska detta istället vara hundra procent bilder i olika kategorier och format. Bloggen kommer givetvis finnas kvar, men mer som ett arkiv är tanken.
    Den nya sidan kommer alltså att bli som ett digitalt galleri där jag laddar upp mina bilder så att man kan titta på dem tema-vis eller kanske kronologiskt (är fortfarande i fundera-stadiet här ^^) och gärna med någon form av kommentarsfunktion.
    Så varför denna idé här och nu..? De senaste månaderna har jag känt att jag vill trappa ned på sociala medier i allmänhet, vilket även inkluderar bloggen på sätt och vis. Jag har inaktiverat min instagram på obestämd tid eftersom jag helt enkelt kände att det tog för mycket av min tid. Tid som jag kan spendera i den ”verkliga” världen så att säga. Under dessa månader har jag inte saknat det alls om jag ska vara ärlig, och även om jag inte har jättemånga följare så kände jag ändå ofta den där pressen att jag måste skapa kontent för att göra folk glada. Så känner jag inte längre, vilket är väldigt skönt!
    Men. Fotandet är ju något som alltid kommer att finnas med mig och det är en grej som jag absolut aldrig vill sluta med, även om det går på sparlåga ibland… Så jag tänker att detta digitala galleri blir en bra kompromiss. Det är ju fortfarande en typ av media, men det blir mer enkelriktat och avskalat – jag laddar upp bilder när jag har bilder att ladda upp och folk kan alltid komma in och titta på dem när det passar dem. På så sätt ”missar” man inget, och jag behöver inte stressa med att redigera bilder och skriva stories till dem medan jag fortfarande kommer ihåg sammanhanget, haha!

    Så, detta är alltså planen så långt! Därmed inte sagt att jag aldrig någonsin kommer ta upp bloggandet igen, men just nu känns det här som en bra grej att gå vidare med.
    Fortsättning följer!

    Avslutningsvis kommer här en bild på en av hämplingarna vi hade nöjet att observera utanför vårt sovrumsfönster under ett par veckor i början av sommaren.
    Jag döpte honom till Herman Hämpling, men han och hans fru verkade inte tycka att platsen var optimal för häckning utan drog vidare.
  • Okategoriserade

    Episka ögonblick

    Varning för filmnörderi!
    Nejdå. Men igår satt jag och slötittade lite på youtube och inte helt oväntat glider man ju gärna in på allt mer random videor ju längre man sitter med youtube… I detta fall hade jag snöat in mig på episka filmmoment. Ni vet sådana ögonblick som liksom etsat sig fast i både ljud-och bildminnet och som man kommer tillbaka till om och om igen för att man vill uppleva episkheten på nytt. Men det blir aldrig riktigt samma sak som första gången man såg det.
    Hur som helst tänkte jag i alla fall dela med mig av några av mina absoluta favoritögonblick från filmvärlden:

    GladiatorNär Maximus avslöjar för Commodus vem han egentligen är:

    Sagan om konungens återkomst – ”For Frodo”:

    Avengers: EndgameCaptain America lyfter Mjolnir och ger Thanos på käften:

    KingsmanGalahad i kyrkan (OBS! Brutal scen!):

    Da Vinci kodenLangdon inser var den heliga Graalen befinner sig:

    Sagan om de två tornenGandalf anländer med Éomer till Helms Deep:

    Har ni några sådana där riktiga älsklingsögonblick från någon film (eller serie) som ni liksom inte kan tröttna på? Eller det kanske bara är jag som gillar upprepning..? Haha ^^

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!

  • Foto,  Naturligt,  Okategoriserade

    Ett stjärnfall, en önskan…

    Här om kvällen var det återigen stjärnklart ute. Åkte ut en kort vända med kameran och insåg att det faktiskt är ganska behagligt ute på kvällarna just nu. Om än lite blåsigt så verkar den där isande kylan vara förbi för denna gång.
    Och efter att ha tagit några bilder såg jag att jag fångat ett fint stjärnfall på bild. Givetvis missade jag det med blotta ögat eftersom jag var fullt upptagen med att hålla utkik efter vildsvinTack kameran! <3
    Jag vet inte om det gills när bara kameran såg detta stjärnfall, men jag önskade ändå att krig och elände får ett slut någon gång. Det kändes nästan lite surrealistiskt att stå där och blicka upp mot den eviga stjärnhimlen i den tysta natten, samtidigt som ett krig rasar på kontinenten.
    Men vad ska stjärnorna göra åt den saken..? Ingenting.

    Igår började jag förresten jobba igen! Det kändes kul att träffa kollegorna igen och vi har även ett helt nybyggt campus intill det gamla, som tydligen ska omvandlas till ett gymnasium. Så på sätt och vis har jag börjat på ett ”nytt” jobb, haha.
    Ett tag trodde jag det skulle kännas skitjobbigt att börja jobba efter dels en lång tjänstledighet och dels utmattningen. Men de senaste veckorna har jag liksom börjat bli ”mig själv” igen på ett sätt som jag nästan blev lite häpen över. Energin är tillbaka, styrkan är tillbaka och framtidsutsikterna känns ljusa. Vi har mycket roligt att se fram emot både detta år och nästa. Det känns bra kort och gott. Och lite smått overkligt att jag ändå återhämtat mig så pass snabbt när jag knappt orkade gå en promenad för tre-fyra månader sedan. Min terapeut tror att det beror på att jag bromsade i tid och jag är nog benägen att hålla med. Ett tydligt bevis för vikten av att lyssna på både kroppen och huvudet. Sätta stopp för sig själv.

    Hoppas ni får en fin vecka! <3

  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Mina spretande intressen

    Ohoj i snöstormen!

    Jag tar tillbaka det där med att vårkänslorna är på ingång… I söndags lämnade vi Åre och åtminstone en halvmeter snö överallt för att komma hem till vad jag hoppades på skulle vara strålande sol och någon plusgrad. ”Nähädå!” sa vädergudarna och vevade iväg en isande käftsmäll rätt i nyllet på oss. Men nog om det.
    Under den långa bilresan hem hinner man fundera på både det ena och det andra och jag fastnade rätt länge i det här med intressen. De allra flesta av oss har ju någon form av intresse/hobby/fritidsaktivitet att ägna oss åt, vissa har många, andra har färre. En del gör sina intressen till en form av livsstil, medan andra har mer flyktiga perspektiv. Själv hör jag nog till någon slags hybrid av dessa.
    När jag får frågan ”Vad gör du på fritiden?” brukar min spontana tanke vara att ”jag fotar”, eller ”jag rider”. Men det känns liksom inte riktigt sant, även fast det är sant, haha. Jag gymmar ju till exempel mer än vad jag rider varje vecka, men gymmet är absolut inget intresse för mig, medan hästar och ridning är är ett stort sådant som hängt med sedan barnsben. Fotograferandet är också en sån aktivitet som jag hållit på med så länge jag kan minnas och på senare år har det blivit mer av en bisyssla, samtidigt som jag har ett brinnande intresse för de många tekniska aspekterna av foto.

    Djur och natur är också något som alltid varit en självklarhet i mitt liv. Där jag växte upp började vi redan i småskolan lära oss om skogarna omkring oss, hur man bygger kojor och vilka djur som trampat upp spåren i snön. Detta är dessutom något som gått hand i hand med fotointresset – jag vill ju föreviga alla häftiga djur och vyer så att jag kan titta tillbaks på dem senare!

    När vi var i Egypten 2004 lyckades jag övertala mamma att köpa en sån där engångs-undervattenskamera åt mig. Bildkvalitén är ju inget att hänga i granen som ni ser, men 13-åriga jag var helt lyrisk över att kunna fånga havslivet på bild!

    Mina ”nördiga” intressen har också funnits med mer eller mindre konstant: Sagor, fantasy och inte minst dator- och TVspel! Att drömma sig iväg till andra världar och andra verkligheter är nog ganska mänskligt, men det kanske bara tar sig lite olika uttryck..?

    När jag är på resande fot är historiska platser ett måste. Ofta är dock ett eller flera historiska besöksmål själva syftet med resan.
    Här utanför St. Patrick’s Cathedral i Dublin 2009.
    Här kan vi också klart konstatera att mode och klädkombos aldrig varit något intresse hos mig och det är verkligen inte min starka sida!

    Historia! Det var kanske ingen slump att jag valde att börja läsa på Historikerprogrammet i Uppsala när jag var 20 och inte riktigt visste vad jag skulle göra med livet. Jag har alltid älskat gamla saker generellt och det hänger kanske lite ihop med den där tanken om att leva sig in i en annan, svunnen värld. Den här bloggen var ju från början framförallt dedikerad åt olika historiska fenomen och även om den handlar om lite allt möjligt idag, så är ändå historia av något slag något som återkommer titt som tätt.

    Kreativa sysslor är också något som tagit stor plats i mitt liv. Att teckna, måla och sy är dock något som går i väldigt ojämna perioder för mig. Ofta är det kanske några veckor per år, om ens det, som jag hamnar i den där kreativa bubblan där jag vill låta händerna skapa något från scratch. Så egentligen är det kanske inte ett riktigt intresse? Jag kan ju egentligen inget om det. Kan inga termer eller tekniker som jag kan med t.ex. fotandet. Fotandet är dessutom ganska konstant närvarande, även om det såklart är mer roligt vissa perioder än andra.
    Behöver man ens göra en distinktion mellan hobby/intresse/fritidssyssla/tidsfördriv? Hur tänker ni andra kring det?

    Det övernaturliga och paranormala fenomen var också något som präglade den här bloggen rätt länge. Även om jag inte tror på det övernaturliga själv, så fortsätter jag ändå att vara fascinerad och intresserad av det. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad det är som fascinerar mig, när jag håller en sådan distans till det. I grunden tror jag det kanske handlar om mystik i allmänhet och saker vi inte kan förklara och förstå riktigt? På samma sätt som jag tycker att rymden och astronomi är väldigt spännande eftersom det är mycket som är höljt i dunkel även där…

    Summa summarum: Jag har många, ganska spretande intressen helt enkelt!
    När jag började fundera på det här så tänkte jag att det var negativt att vara intresserad av många olika saker samtidigt. Då blir man ju aldrig riktigt bra på någonting, utan bara halvdan på allt möjligt, tänkte jag. Men så kom min kära fästman och påpekade att så behöver det ju absolut inte vara. ”Att ha många intressen visar ju snarare på en öppenhet och komplexitet hos oss människor”, sa han. Och kanske har han rätt i det.
    Man kan gilla en sak eller många saker och det man gillar idag kanske man inte gillar om två år. Eller så gör man det. Klart slut!

  • Okategoriserade

    Det eviga kretsloppet

    Inlägg i samarbete med Refurbly

    Jag har återigen fått nöjet att samarbeta med Refurbly och denna gång passade det så fint att ha just återvinning och återanvändning i åtanke när jag var ute. Där jag bor ligger naturen just nu i stilla väntan på våren. Det känns liksom i luften även om det bara är februari. Men isarna har så smått börjat spricka här och där, fjolårets vass och kaveldun gungar i vinden och fåglarna är i full fart med att planera och bygga sommarens boplatser.
    Snart nog ska allt börja om igen så som det alltid gjort.

    Att återvinna är ju också ett kretslopp i ordets rätta bemärkelse och genom Refurbly kan vi alla vara med och bidra till en mer hållbar konsumtion av mobiltelefoner. Att tillverka en mobil är ju trots allt en stor belastning på miljön (en mobils tillverkning ger upphov till 86 kilo avfall!), men med Refurbly kan vi bidra till att telefonerna får ett extra varv i kretsloppet och därmed spara både pengar och jordens resurser.

    Så går ni i tankarna att införskaffa en ny mobil kan Refurbly vara precis det ni behöver. Telefonerna har alltid 2 års garanti och minst 85% batterikapacitet, så att man som kund kan känna sig trygg med sitt köp.
    Koden EMBLAS ger dessutom 250 kronor rabatt vid köp av valfri renoverad mobil.

    Önskar er alla ett fint veckoslut! <3

  • Foto,  Okategoriserade

    Guldtankar och gamla minnen

    Jag har suttit hela förmiddagen framför min redigeringsdator idag. Tanken var att jag skulle sortera bland alla mina tusentals bilder, samt mina externa hårddiskar och minneskort. Men istället blev jag sittande och bara tittade igenom alla gamla bilder, mindes tillbaka till tillfällena jag tog dem, kameran jag använde och platsen jag var på. Till mitt försvar var det inte farligt med oordningen som jag först hade trott! Mitt stora problem när det kommer till lagring av bilder är att jag inte lagrar allt på samma plats. Ett tag trodde jag helt sonika att jag hade tappat bort ett gäng fina och värdefulla bilder, men det visade sig att de låg kvar på det ursprungliga minneskortet och inte på min externa hårddisk där ändå 90% av alla mina bilder ligger.


    Så, det verkar som att jag har mer ordning än jag tror, men jag är duktig på att jaga upp mig och skapa intern förvirring, haha. Lite som när man tänker att man ska lägga något viktigt på en smart plats i hemmet, för att senare leta som en dåre efter prylen som tycks ha försvunnit – fast den såklart ligger kvar där på den (alltför) smarta platsen! Någon som känner igen sig..?

    Saknar Medeltidsveckan och Gotland. Detta var 2018 när det var så fruktansvärt varmt, även långt in på kvällarna. Men det är något ovärderligt med stämningen och att njuta av kvällsljuset vid ringmuren. <3
    Denna bild tog jag när vi var på roadtrip i södra England. Dartmoorponnysarna sprang över hedarna och vi stannade titt som tätt för att gosa med dem och ta bilder.
    Det här är nog fortfarande en av mina favoritbilder någonsin! Jag skulle bara ut och testa ett nytt objektiv vid Gamla Uppsala. Men sensommarljuset var helt oslagbart just denna kväll och allt var liksom bara lugnt och stilla.

    Ja, jag börjar allt sakna sommaren lite nu! Eller i alla fall solen. Här regnar det bara just nu och prognosen ser inte jätterolig ut kommande vecka…

    En rolig grej är dock att vi har varit hos en guldsmed här i Uppsala för att diskutera våra blivande vigselringar!
    Tanken är att vi ska återanvända en gammal Bismarcklänk jag har haft i några år. Jag fick ärva den efter en släkting, men jag kan säga med 99.9 % säkerhet att jag aldrig kommer att använda den. Så vi tänkte att den kunde komma till nytta på detta sätt istället – snällare mot både miljön och plånboken!
    Ett litet orosmoln har dock varit att vi hört om andra som smält ned gamla smycken och gjort om dem till nya och det visade sig att det inte är metallen från de gamla smyckena som använts, utan något som redan fanns till hands hos guldsmeden. Det skulle såklart inte vara lika kul om det blev så, men vår guldsmed försäkrade oss om att han återanvänder just mitt halsband till ringarna. Så vi får finna oss i vår godtrogenhet här antar jag, haha. Samtidigt tänker jag att även om det nu inte är samma guld som används så får halsbandet åtminstone nytt liv på något sätt någonstans, istället för att ligga och samla damm i en låda här hemma…

    Så här ser den ut!
    Jag fnissade lite när guldsmeden utbrast: ”Den måste ha varit i ett rökigt hem?!”
    Det stämmer att min farfar och hans fru som jag ärvt den efter var storrökare båda två och det kunde han uppenbarligen se direkt på grund av hur gulnad kedjan blivit.
    Jag har även denna lilla diamant liggande här hemma och jag tog med den till guldsmeden för att få ett utlåtande.
    Den visade sig dock inte vara särskilt ren och lite för liten för den typ av ring jag vill ha.
    Men men, något användningsområde ska jag nog hitta för den!

    Det var ändå väldigt givande att prata med någon som verkligen kan smycken och har tillverkat dem från grunden i många, många år. Han rekommenderade till exempel att Micke skulle ha en helt slät vigselring för att kunna särskilja den från doktorsringen som har en hel del struktur och mönster – det hade vi inte ens tänkt på… Och jag har länge varit helt inne på att inte ha några som helst stenar som ”sticker ut” från ringen eftersom jag tycker man fastnar överallt då. Men när jag provade ett par ringar med solitärstenar så fick jag inte alls den känslan! På de ringar jag provade satt stenen liksom lite nedsjunken, fast ändå ovanför ringen om det makes sense, haha. Hur resonerar ni som har denna typ av ring? Praktiskt, vackert, skön att bära, etc?
    Oavsett så är det verkligen superkul att spåna och planera och nu när vi vet att vi hamnar klart inom budget för ringarna så känns det såklart extra bra!

    Ha en fortsatt fin helg allihop! <3

  • Okategoriserade

    En frisk kväll och vilda svin

    Hej vänner!

    Hur mår ni?
    Själv har jag precis blivit frisk från en släng av Covid (liksom halva Sveriges befolkning just nu verkar det som). Tack och lov blev varken jag eller Micke supersjuka – ett par dagars feber och en kraftig förkylning.
    Men det är klart att det är trist att vara sjuk och man måste lägga alla planerade aktiviteter på is. Okej, inte för att jag hade så där jättemycket planerat, men ett par soliga vinterdagar som jag tänkt fota i gled skoningslöst förbi utanför fönstret, medan jag stod där och blängde som ett barn med utegångsförbud… Oh well.

    Det är bara att försöka samla ihop krafterna igen och resa sig. Idag ska jag faktiskt köra ett mycket lätt pass på gymmet. Bara väcka musklerna litegrann och få dem att minnas att de kan användas till annat än att ligga i soffan, haha.

    Igår kväll hade jag även planerat att försöka fota den lilla del av Vintergatan som är synlig hos oss så här års. Väderprognosen såg ganska lovande ut, men när jag kom fram hade molnen lagt sig runt hela horisonten, så det blev inget med det. Suck! Nåja. Februari, mars och april är alla bra månader för astrofoto, så nog sjutton ska jag hinna få revansch innan natthimlen blir för ljus.

    Eftersom jag ändå tagit mig ut i mörkret en bra bit utanför stan, så tänkte jag att jag kunde passa på att försöka ta lite roliga bilder med långa slutartider.
    Nästan ett hjärta…
    Såja!

    En helt sjuk sak hände förresten när jag åkte hem på kvällen – jag såg en hel flock med vildsvin alldeles vid vägen! Nog för att vildsvin är vanliga här i trakterna, men jag har bara sett dem på långt håll innan. Blev så paff och glad att jag blev tvungen att vända tillbaka och köra dit igen för att titta på dem. Tyvärr drog de sig undan när jag kom nära med bilen och det var för mörkt för att ta någon bild. Men ändå! Det var ändå så häftigt att få se dessa tuffa djur i det vilda på nära håll, om än bara för en kort stund.
    Sen blev jag faktiskt lite ängslig och tackade min lyckliga stjärna för att det inte kommit en flock mot mig när jag var ute med kameran… Jag tänker dock att de antagligen ser/luktar/hör mig och sticker iväg långt innan jag upptäcker dem.
    Har ni sett vildsvin eller några andra vilda djur på nära håll någon gång?

    Ja, detta var en kort redogörelse för veckans äventyr (så långt i alla fall)!

    Önskar er alla en fin vecka! <3

  • Okategoriserade

    Jag har inget att blogga om…

    …känner jag just nu. Eller ja, jag kan säkert krysta fram något, men ofta när jag har varit ute och fotat eller vandrat så kommer ju inläggen lite av sig själva. Det har dock varit ganska mycket hemmasittande senaste tiden (förvisso skönt på sitt sätt!) och vädret har varit riktigt trist nästan varje dag – inspirationen är på sparlåga just nu. Men det är okej.
    Jag brukar ju inte blogga så mycket om vardagssaker annars, utan vill helst få ihop lite mer substans innan jag gör ett inlägg, oavsett om det är bilder eller längre texter som är substansen.
    Hur tänker ni andra som bloggar? Brukar ni känna att ni måste berätta något ”viktigt” eller förmedla något i varje inlägg? Eller får det bli lite som det blir? Kravlöst liksom?

    Men för att berätta någonting så kan jag berätta att jag har kommit igång med ridningen igen efter ett långt uppehåll p.g.a. kvarkautbrott i stallet. Det känns underbart, även om det bara är varannan vecka just nu. Det har blivit veckans höjdpunkt kan man säga!

    I veckorna har jag även börjat känna att jag har tråkigt för första gången sedan jag blev utmattad. Även om det är tråkigt att ha tråkigt (hehe), så känns det ändå som ett bra tecken på något sätt? Innan orkade jag liksom inte fundera på om dagarna kändes roliga/meningsfulla eller inte. Jag var för trött för det. Jag är såklart långt ifrån återställd, men kan inte låta bli att vara liiite försiktigt hoppfull om att jag är på rätt väg och att jag tog rätt beslut med plugguppehållet.
    Men någonstans där inne anar jag mitt riktiga jag igen – hon kikar fram lite då och då, men är fortfarande för försiktig för att komma fram helt. Hon behöver mer tid helt enkelt.

    Annars sitter jag och stickar ganska mycket och kollar på en av mina favoritfotografer på youtube. Kan starkt rekommendera hans videor till er som gillar att fota! Han är såå mysig och så har han med sig sin gulliga hund Pebbles som assistent!

    Jo just det! Jag och Micke har börjat sätta lite fart med bröllopsplaneringen! Det blir inte av förrän nästa år, men vi gillar ju båda att vara ute i god tid och dessutom är det himla kul att planera, diskutera och inspireras. Hittills har vi spikat lokal och datum och nästa steg är att besöka olika guldsmeder i stan för att se hur vi kan få till våra vigselringar som vi vill ha dem. To be continued alltså
    Längre fram tänkte jag skriva ett ordentligt inlägg med allt vi tänker och fixar kring bröllopet. Skulle det vara kul att ta del av? Eller blir det för mycket TLC-såpa, haha? ^^

    Önskar er i alla fall en fin söndag och kommande vecka. <3


    P.S. Kunde inte låta bli att slänga in en video med Nigel – enjoy!

  • Okategoriserade

    En mellandag-vinterdag

    I mellandagarna passade jag på att vara ute så mycket jag kunde, eftersom dagarna kändes ovanligt ljusa och fina.
    Väderprognosen säger att det ska bli uppåt 4-5 plusgrader här i veckan… blä! Då kommer jag att titta tillbaka på mina vinterbilder, sucka lite nostalgiskt och tänka ”Åh, vad det var bättre förr – i slutet av 2021″, haha.

    Det behövs inte så mycket för att jag ska känna att jag verkligen kan vara i nuet. Skogen och solljuset som glittrar på de snötäckta markerna räcker väldigt långt! <3

    Har ni hunnit vara ute i det lilla solljus som erbjudits hittills under 2022?

    Nu ska jag fortsätta med min stickning (ett pannband i isländsk ull) och lyssna på nästa ljudbok, har dock inte bestämt vilken ännu! Tips?

    Önskar er alla en fin vecka! <3