Foto,  Naturligt

Vintergatan, hönsafest och elgator

Denna helg spenderades i fina lilla Närke, eller Snerike som en före detta nationsskadad Uppsalastudent också säger. (Snerikes var nämligen min favoritnation när jag pluggade, men det behöver vi inte gå in mer på här…)

Efter att ha blivit fälld på cykeln i fredags och sedan dränkt i skyfallet på vägen till tåget, så tänkte jag att detta inte var min dag!
Men jag lyckades hålla humöret uppe, trots ståplats på tåget mellan Enköping och Örebro, dyngblöt, kall, och med en massa packning.
Och hade jag inte varit på gott humör så hade jag definitivt blivit det, eftersom fredagskvällen/natten visade sig bli den mest stjärnklara jag nånsin sett!

 

Detta var faktiskt första gången i mitt liv som jag kunde se Vintergatan med bara blotta ögat. Häftigt vare!

Hade kunnat stått och stirrat i evigheter på detta. Man känner sig liten och totalt oväsentlig i detta universum. Och det är en ganska bra känsla på nåt sätt! Att bara låta allt ha sin gång liksom…

Extra kul var det även att nya kameran återigen fick glänsa lite! Både kamera och objektiv är betydligt ljusstarkare än jag hade väntat mig.

Karlavagnen tittade fram även den, bland alla miljarder andra. Nackdelen med att bo i en stad eller större samhälle är ju att man kan glömma att se Vintergatan så här tydligt. Man lär åka åtminstone ett par mil rakt ut i ingenmansland för att se…

Efter en superfin stjärnklar natt, så bestämde vi oss för att dra ut på hiking dagen efter. Men först frukost med hönsen och den skitstora tuppen!

Jag har alltid tyckt att tuppar brukar vara elaka, men denna är helt harmlös och så har den benvärmare på sig!

Hönor som springer måste vara bland det roligaste som finns att titta på!

 Det var typ sommarvärme och orkidéerna (?) stod i full blom!

Här finns också en massa elgator av nån anledning. Kanske för att Hallsberg är tåghubb för typ halva Sverige, men ändå. Utsikten var dock riktigt fin!

Det fanns en massa stenar vid utsiktsplatsen, så vi passade på att balansera lite.

Hittade några drakägg på vägen tillbaka…

Och en taggstjärt fick avsluta!

 

Until next time!

Loading Likes...

8 kommentarer

  • iza

    Snerike? What? 😀 Haha. Åh, det är himla fint. Det är något jag slogs av i våras när jag och albin åkte ut en natt, det var sådär krispigt stjärnklart och kallt. (typ i mars, snön låg ju kvar då.. rätt mycket). https://www.flickr.com/photos/photobyiza/33517921245/in/album-72157680907740175/ <– från den kvällen/natten. Jag har då aldrig i hela mitt liv, sett en sådan stjärnklar natt. Sjukaste jag sett, och då kläcker Albin den fina kommentaren, vänta bara till den märka vintern.. Då syns det ÄNNU mer…!!
    Det är så mäktigt att se. Så galet, så intensivt och vackert att jag nästan tappar ord!

    Jättehärliga bilder, och mysig litet äventyr låter det som! Och varje gång jag ser balanserade stenar kommer jag förmodligen alltid tänka på både dig och Jonna alltså! Ni skapar magi med stenar, det är häftigt !! 😀

    • Emma

      Hahah Snerike är en sammanslagning av Södermanland-Närke (med gammal stavning, därav Nerike ^^) Och woow på bilderna! Håller med, det är verkligen breathtaking att titta på stjärnorna så där! 😀
      Åh tack! Ja balansera stenar är mer roande än man tror faktiskt <3

      • iza

        Ahhh, inte hört det så innan !! Haha, men kul! 😀
        Det var en rätt magisk natt. Hoppas du också upplever flera sådana till de kalla höst/vinternätterna nu <3

  • Svante Trossvik

    Jo…apropå Vintergatan…rätt “coolt” att tänka sig att vi färdas på ett fullständigt obetydligt litet gruskorn,med en hastighet av 107000 Km/h…och vi (alltför många av “oss”) anser “oss” vara de “härskande” i detta stora…som ju i sin tur bara är en relativt liten galax…av oräkneliga andra… Så ödmjukhet inför detta är på sin plats…vi arma små tvåbeningar är fullständigt obetydliga i sammanhanget… 😛 🙂

Kommentera