“Vilken jävla smäll!”
Alfred Nobel

Vi lämnar nu det färgstarka 1700-talet bakom oss och tuffar in i det långa 1800-talet.
Nu har industrialismen satt igång på allvar och riktiga storstäder börjar växa fram runt om i världen. Även om produktionen med löpande band ökar, så är fattigdom och svält ett faktum i Europa, och även i Sverige, som mest liknar ett utvecklingsland vid den här tiden.
Thomas Edison har snott idén för glödlampan och börjat producera dem i större skala. Även om de första formerna av gatubelysning nu tas i bruk, så är det långt ifrån alla som kan njuta av en upplyst tillvaro.
Personligen när jag tänker på 1800-talet så ser jag framför mig två alternativ – det ena är skitiga industristäder där rök från eldad kol i fabriker stiger mot skyn. Det andra är fattighjon på landsbygden á la Emil i Lönneberga, där människor lever alldeles för många på alldeles för liten yta. Tyvärr såg det faktiskt också ut så här på många håll under större delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Men industrialismen förde onekligen världen framåt på många sätt. En som verkligen såg till att utnyttja kemins och fysikens krafter till max var Alfred Nobel.

Nobel i sin klassiska tänkarpose.

Han föddes i Stockholm 1833, och var son till uppfinnaren Immanuel Nobel.
Alfred var ett mycket begåvat och flitigt barn, trots att han ofta blev sjuk som barn. Som tonåring skickades han ut i världen för att studera och skaffa sig en bra utbildning. Under en studieresa i Frankrike stötte Alfred för första gången på nitroglycerinet, som skulle komma att bli hans källa till rikedom och berömmelse.
Många hade experimenterat med detta extremt explosiva ämnen redan tidigare, och efter flertalet dödsolyckor upptäckte Alfred Nobel till slut hemligheten: Att slå ihop nitroglycerinet med en form av förstenad alger, för att på så vis kunna transportera sprängladdningen på ett säkert vis.
Dynamiten såg dagens ljus.
Alfred Nobel tog patent på inte mindre än 355 uppfinningar under sin livstid, varav många var olika typer av krut-baserade laddningar.
Detta gjorde honom ofattbart rik och han ägde både hus och företag över hela världen.

Nobel avled i Italien 1896, ogift och utan barn, men definitivt inte utan arv! I sitt testamente gjorde han klart att av hans förmögenhet på 33 miljoner, så skulle 31 miljoner gå till en fond där man varje år delade ut stipendier inom kemi, fysik, litteratur, medicin/fysiologi och fredsarbete.
Hans önskan gick i uppfyllelse och Nobelstiftelsen grundades år 1900.
Varje år sedan 1901 (med undantag under andra världskriget) har man den 10 december delat ut dessa priser till forskare och fredsarbetare från hela världen.

 

Until next time!

Loading Likes...