Idag är återigen en sån där dag då jag bara kände mig tvungen att gå ut och hälsa på solen! Den har trots allt varit ganska frånvarande här i trakten senaste veckan. Det är som att solen känner av när man saknar den, men man måste verkligen sakna den på riktigt, annars slår den dövörat till.
Men idag verkade den vara samarbetsvillig, så jag packade min lilla ryggsäck med ett äpple, kanelbulle och en termos med varmvatten och trampade iväg till närmaste skog. (En termos med varmvatten är ett måste om man cyklar på vintern. Rätt som det är fryser låset fast! Har man då inte varmvatten med sig så blir man i värsta fall stående och gråter av ilska för att man inte hade en bultsax eller Magnus Samuelsson med sig).

Väl framme så var jag självklart inte ensam, men vad gör väl det? Ingen är bättre än jag på att njuta av tillvaron oavsett hur många kälke-åkande barn, motionärer, fotografer och turister som lallar omkring. Jag stänger ut dem från min värld. Retuscherar bort dem från mitt synfält.

 

Jag måste dock erkänna att människor gör sig bra på bild ibland.
Som detta lilla par som sorglöst och spänstigt trippade fram på skaren!

Mamma Mu och hennes barn slutade att råma för ett ögonblick för att ställa upp på bild. Det tackar vi för!

Vet inte hur många gånger jag har fotat nypon den här vintern… De är bannemig överallt!

Detta är faktiskt en krona från en riktig blomma som verkade trivas i snön. Oklart vart resten av den tagit vägen dock…

Mina äpplen börjar bli riktigt bra på att stå modell! Kanske ska öppna en agentur? “Apple Models”

Slutligen en liten Uppsala-skyline!

 

Imorgon fortsätter min följetong om svenska hjältar och legender! Då fördjupar vi oss lite i stormaktens framväxt… missa för sjutton gubbar inte detta!

Until next time!

Loading Likes...