Sida 2 av 8

Väsen och varelser i folktron del I – Näcken

Jag har nu bestämt mig för en ny följetong om ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen folktro! Och inte vilken folktro som helst, utan den germanska/nordiska traditionens väsen och vidskepelser.
Historia och folktro går ju hand i hand på många sätt, men folktron kan vi liksom inte belägga med faktiskt källmaterial, utan den grundar sig på folks upplevelser, iakttagelser, samt muntliga och skriftliga sagor.
Just därför tycker jag det är väldigt intressant att se hur våra traditionella väsen står sig mot dagens moderna samhälle! Folktron finns ju kvar av en anledning, och hos många människor är den så djupt förankrad att de nästan blir förolämpade om man ifrågasätter deras upplevelser.

Först ut är ett av de första väsen som jag själv blev bekant med som liten – Näcken. 
Jag hade nämligen en barndomsvän som var helt övertygad om att Näcken fanns på riktigt, och hon fick inte under några omständigheter gå nära vattendrag och sjöar.
Själv var jag lite skeptisk eftersom mina föräldrar berättade väldigt tidigt för mig att Tomten, Näcken, Påskharen och andra väsen bara är påhitt…
Jag ville ju visa mig som en tuff och modig 6-åring inför min kompis, så jag promenerade trotsigt längs strandkanten och ropade på Näcken. Inget svar.
Mina päron hade tydligen rätt. Näcken finns inte. Åtminstone inte i skogssjön vi bodde vid.

Vacker? Nja… Magisk? Ja!
Målning av Ernst Josephson

Det är nämligen så han framställs i folktron. En vacker man som sitter i vattendragen och spelar fiol. Barn och kvinnor (ibland också män) förtrollas av den vackra musiken och dras ned i vattnet och drunknar. Men Näcken kunde också ta sig andra former, exempelvis som en ande eller en häst – den så kallade Bäckahästen. Den vackra vita hästen lurar barn att klättra upp på dess rygg och drar sedan med dem ner i djupet.

Framförallt skulle man passa sig för Näcken om man var gravid eller var ett odöpt barn, och det sägs att han var som allra mest aktiv under Midsommarnatten.
Näcken är dock inte helt hopplös och illvillig – om man ger honom snus, brännvin, ett svart djur, eller lite blod, så blir han rent av hjälpsam och erbjuder att lära ut sin vackra musik!

Näcken har framställts på olika sätt under århundradena, och det finns även tolkningar och romantiseringar av sångerna han sjöng. Många gånger handlar det om ensamhet, sorg, eller vackra damer. Dessutom kan han framställas på olika sätt beroende på vart man är rent geografiskt.

En hemlighetsfull hamnskiftare helt enkelt!

 

Until next time!

Loading Likes...

Stjärnorna i våra liv?

Tror ni på horoskop? Jag menar såna där lite djupare horoskop om stjärnorna, och inte det som står längst bak i dagstidningarna varje dag, som vem som helst kan hosta upp. Det finns ju såna där långa beskrivningar av hur man är om man är född i ett viss stjärntecken. Vissa är mer seriösa än andra.

Jag har alltid tyckt att horoskop/stjärnteckenär lite NewAge-flum, och att det inte kan finnas någon som helst koppling mellan stjärnornas position när man föds och hur man sen blir som person.
Dock så tror jag att det möjligtvis kan finnas en viss inverkan från klimatet man föds i, men den känns så minimal att det knappast kan finnas några belägg för det. Exempelvis om man är född på våren och sommaren så kanske man är mer framåt och kärleksfull eftersom man börjar sitt liv i ljusets tid? Medan de som är födda på hösten och vintern blir mer inåtvända och djupa?
Antagligen har man skapat stjärntecknenas olika egenskaper utifrån flertalet individer som hade liknande egenskaper med varandra och var födda kring samma datum.
Stjärntecknen har sitt ursprung i antikens Persien och Grekland, där man började dela in stjärnorna i olika sektioner, och sedan applicerade man dessa sektioner på människorna som föddes. Därav ordet stjärntecken.

Väduren, Aries på latin. Den okränkbara stoltheten symboliserar detta tecken.


Men min skepsis får sig en törn när jag läser just dessa lite djupare horoskop…

Jag är vädur, och beskrivningen av hur vädurar tänker och fungerar stämmer in läskigt bra på mig! Rastlöshet, stolthet, tävlingsnerver, att alltid vilja vara först, samt mitt favorituttryck “skit samma” är liksom essensen i vädurens tillvaro! (länk till beskrivningen)
Sen är ju såna här beskrivningar ofta ganska allmänna och stämmer in på de flesta människor och inte bara på just mitt stjärntecken. Vem hatar t.ex. inte att stå i kö, gillar god mat, blir arg om man blir retad, osv…

Så jag vet inte vad som kan förklara att jag verkar vara en typisk vädur? Jag kanske är en sån där standardmall för detta tecken?
Finns det några fler vädurar som känner igen sig? Eller är ni andra stjärntecken där beskrivningarna stämmer in på er?

Många frågor på en gång…

 

Until next time!

Loading Likes...

Druider och våra missförstådda hedningar

Att dyrka naturen och naturens väsen har förekommit i alla tider, över hela världen. När kristendomen och dess syskonreligioner spred sig så avfärdade man dessa kulter och människorna som utövade dem som hedningar, pagans på engelska.
Man talade ofta om hedendom som något ociviliserat och skrämmande som behövde tuktas och sedan utrotas.
De kanske mest omtalade av dessa “hedningar” var druiderna som levde i det som under romartiden kallades Gallien (nuvarande Frankrike) och de brittiska öarna. Ni minns väl gallerna Asterix och Obelix!

Tyvärr vet man inte så jättemycket om dessa keltiska druider, mer än att de hade en stark kulturell och religiös status. Deras religion försvann i och med att kristendomen från Rom tog över Europa.
Druidernas öde är höljt i dunkel, men då och då hittar arkeologer lämningar och platser som tyder på en förkristen religion där man dyrkade naturgudar och utövade olika typer av offerceremonier och ritualer.
Inte helt olikt vår nordiska asatro.

Bilder från senast jag var på Irland (år 2009). Besökte bland annat en gammal keltisk by vid namn Glendalough.
Namnet betyder dalen med två sjöar på gaeliska.


Idag är hedendom eller paganism på relativt starkt återtåg i många länder. Det finns föreningar för asatroende, häxor/wicca, naturreligioner och flergudadyrkan.

Kanske är det just den personliga religionen som börjar bli allt viktigare för många människor…

Jag är själv varken döpt eller konfirmerad och jag har gått ur Svenska kyrkan sedan många år. Jag älskar naturen och jag är övertygad om att det finns väsen där ute som vi inte kan se och förstå oss på.
Men jag är inte religiös och skulle inte säga att jag är en hedning bara för det. En rättmätig kristen skulle dock kanske kalla mig för en hednamänniska, vad vet jag.
En sak vet jag dock: Om jag någon gång gifter mig, så vill jag ha ett hedniskt bröllop! Inte med Gud som vittne, och inte med staten som vittne.
Utan med historien, naturen och vackra väsen som inspiration och kraftkällor!

 

Until next time!

Loading Likes...

Några minuter av ro

Vissa saker får en att bara glömma omvärlden en stund. När en sån där fullständig ro infinner sig och man blir liksom uppslukad av det magiska i stunden.
Som av en händelse snubblade jag över en väldigt soothing (översättning någon?) video med en man som spelar flöjt för några hästar.
Jag vet att det låter brajjrökande flummigt, men titta själva!
Det är något med hela hans approach och hans flöjtspel som får mig att bara slappna av och glömma vad jag heter och vart jag bor. Om jag hade varit en av hästarna hade jag förmodligen bara lagt mig ner på marken och lyssnat i flera timmar.
Kanske drömmer sig hästarna i videon bort till en vacker grön äng, med svalkande morgondimma i soluppgången…

För övrigt älskar jag indianmusik, och framförallt olika typer av flöjtspel!
Ett indian-“band” som hängt med mig så länge jag kan minnas är Sacred Spirit (finns på Spotify!). Jag lyssnar på dem i skrivande stund, och jag kan bara säga så här: Om man vill ha musik som är perfekt för yoga, meditation, skapande, eller bara balsam för själen så är Sacred Spirit det solklara valet! Man behöver inte förstå språket, man kan bara låta sig svepas med i indianfolkens årtusenden av visdom och kultur.

Med detta önskar jag er alla en underbar helg, och att ni kan ta er några minuter att finna ro i er själva och omvärlden.

 

 

Länk till Sacred Spirit här!

 

Until next time!

Loading Likes...

Den första människan…

…var en spännande liten kvinnlig varelse från Afrika. Enligt den allmänt vedertagna och moderna forskningen om människan alltså. Inte enligt Bibeln, scouterna, eller andra mytologier.
Jag kom att tänka på henne idag utan någon egentlig anledning.
Första gången jag läste om henne var i högstadiet.
Då lärde jag mig att uttala den latinska beteckningen för hennes släkte, och det är fortfarande en av få latinska termer som jag kan uttala utan svårigheter än idag; Australopithecus afarensis. Knaslångt och krångligt ord, men någonstans så fastnade det, och jag älskade verkligen att lära mig om henne.
Om Lucy.
Det är nämligen så hon har kommit att kallas i vardagstal (hur ofta man nu vardags-pratar om människofossiler, men det händer nog säkert).

Trots intensivt googlande kunde jag inte hitta bilden på Lucy från högstadieboken… Men denna bild är ändå snarlik!

Lucy upptäcktes i Etiopien 1974 av Donald Johanson. Eller ja, han upptäckte det som var kvar av hennes cirka 3,2 miljoner år gamla kropp!
Under utgrävningen spelades The Beatles och låten Lucy in the sky with diamonds på repeat, och det sensationella fyndet av människoapan fick därmed sitt namn Lucy.
Australopithecus är den första människoapan som börjar använda sig av primitiva verktyg. Dessa varelser är fortfarande väldigt små (ca 1 meter långa och 30-50 kilo tunga), men de utgör ändå på många sätt startpunkten för det vi idag ser som människans evolution.
Neandertalare i all ära, men med Lucy får vi en glimt av hur utvecklingen har gått framåt genom årmiljonerna. Evolutionen har liksom blivit påtaglig på ett annat sätt!

Jag minns så väl en illustration av Lucy i läroboken från högstadiet. Hon stod upp på två ben, med ena handen sträckt mot himlen. Som om hon visste vart hon var på väg redan där och då.
Självklart är det en efterkonstruktion, men Lucy har ändå betytt väldigt mycket för vetenskapen om människan.
Jag tror att hon kommer att fortsätta fascinera oss även i framtiden, även om man upptäcker mer kompletta fossiler.
Lucy är allas vår förfader.

 

Until next time!

Loading Likes...

Böcker som tvingat sig in…

Jag önskar att jag kunde säga att jag älskar att läsa, men då skulle det vara en riktig lögn och sånt vill vi ju inte ha…
Under min uppväxt har jag tvingat mig igenom böcker som Fröken Smillas känsla för snö, Doktor Glas, Mästaren och Margarita, Barnens Ö, med flera.
När jag pluggade historia och statsvetenskap på universitetet så behövde man plöja mellan 1-5 böcker i veckan, vilket såklart gjorde en om möjligt ännu mer less på böcker! Men om jag får välja så läser jag mycket hellre facklitteratur än skönlitteratur.
(Kanske är det lite osmart att studera humaniora om man ogillar att läsa, men så här i hindsight är jag extremt stolt att jag tog mig igenom det!)

Jag är dessutom uppväxt med två bokmalar till föräldrar, men jag har själv aldrig haft tålamod till att läsa böcker.
Det brukar se ut ungefär så här för mig:
1. Jag öppnar en bok och läser första sidan.
2. Händer det inte något direkt så lägger jag undan den.
(3).Om jag mot förmodan tar mig halvvägs genom en bok så börjar jag läsa slutet för att jag inte har tålamod att läsa mig dit…
Knäppt? Kanske, kanske inte…

Jag har läst flertalet klassiska och historiska verk, just för att man måste ha läst dem. Dessa böcker har dessutom väldigt ofta mycket att säga om sin samtid, även om de är skrivna i ren fiktion. De är många gånger lika aktuella idag som för 100-300 år sedan, och det är ofta därför de räknas till kategorin klassiker.

Ett fåtal böcker har trots detta ändå gjort avtryck i mitt liv på ett eller annat sätt, och jag tänkte dela med mig av dessa i en liten boklista!

Da Vinci-koden av Dan Brown (2003)
Min absoluta favoritbok och faktiskt den enda jag läst ut på mindre än en vecka! Den vände helt enkelt upp och ner på min världsbild (på ett bra sätt!)
Korståg, historia, symbolik och konspirationer i ett, vad mer kan man önska?

Staten av Platon (300-talet f. Kr)
Ja, vad ska man säga om detta verk? Det har tolkats och omtolkats i 2000 år, och jag blir inte riktigt klok på Platon och hans liknelser överhuvudtaget. Men hans idéer om en idealstat är väl värda att fundera på, och vill man utmana sin hjärnkapacitet till max så kan jag absolut rekommendera hans idéläror!

Odysséen av Homeros (700-talet  f. Kr)
Detta verk är betydligt mer lättsamt än Staten, eftersom det är en fiktiv berättelse. Dock behöver man acceptera att det inte är skrivet  på det sätt vi är vana vid. Verserna handlar om Odysseus äventyr efter Trojanska kriget, där han stöter på allt från gudar till musor och cykloper, innan han slutligen kommer hem till Ithaka.

Flugornas herre av William Golding (1954)
En  grupp med unga pojkar kraschar med ett plan i Stilla havet. De lyckas ta sig till en öde ö, där de blir allt mer polariserade och fientliga mot varandra. En skrämmande skildring av vad som kan hända när människan, och till och med barn, blir avklädda sin civiliserade  täckmantel.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson (1883)
En klassisk skattjakt i äkta sjörövarmanér! Om man bara vill läsa en klassisk, spännande, och lite sorglig bok, så är Skattkammarön definitivt att rekommendera! Skurken, Long John Silver är dessutom en av mina favorit-“bad guys”.

Animal farm/Djurfarmen av George Orwell (1945)
En ganska tung och dyster fabel som kritiserar Stalins maktövertagande i Sovjet. Boken handlar om djuren på en bondgård som gör uppror mot bonden och själva tar över makten. Men maktfördelningen blir väldigt skev, då grisarna blir positivt särbehandlade.  De andra djuren inser så småningom att revolutionen inte blev som de tänkt sig…

Speciellt omnämnande:

The Outsiders av S.E. Hinton (1967)
En av de bättre böckerna jag läst. Speciellt med tanke på att Hinton bara var 16 år när hon skrev den!
Boken handlar om Ponyboy Curtis som växer upp som en Greaser i Eastside. Under ett gängbråk blir en av de rivaliserande Socs dödad och Ponyboy tvingas fly tillsammans med sin vän Johnny. Otroligt spännande, gripande, och väldigt aktuell! Boken filmatiserades dessutom år 1983, med skådespelare som Patrick Swayze, Tom Cruise, Matt Dillon, m.fl. Se den om ni inte orkar läsa boken!

Until next time!

 

Loading Likes...

Grådassighet och Gandalf

Idag var en sån där dag då jag inte hade nån energi alls. Det inträffar jättesällan, typ 2-3 dagar om året…
Jag vaknade utvilad, tittade ut genom fönstret och möttes av en extremt grå utsikt. Himlen var liksom vitgrå, och solen gömd bakom kilometervis med dimma och moln. Träden är halvdöda, och på marken ligger höstens förmultnande löv kvar. Man ser dem tydligt eftersom det inte finns någon snö att tala om överhuvudtaget.
Folk som kommer från varmare breddgrader brukar ju undra varför vi nordbor är så kalla och dystra – well, here’s your goddamn answer!
Det här räcker ju för att vem som helst ska vilja skjuta sig i knät. Vad tänkte egentligen våra förfäder när de bosatte sig här??
“Perfekt, här är det kolsvart, grådassigt och pisskallt 8 månader om året, här stannar vi!”
Med största sannolikhet kom de ju hit under sommarmånaderna, men ändå…

Självklart kan man inte få sol jämt, men vädret blir liksom en metafor för allt annat trist som pågår i världen. Energin sugs ur en och spär på det negativa. Såna här dagar känner jag mig bara allmänt otacksam, uppgiven och nästan deprimerad. Men jag tycker inte att jag har någon rätt att vara det. Det finns alltid någon som har det värre.

Sedan kommer jag att tänka på det bästa citatet jag vet. Det kommer från Gandalf i Sagan om Ringen:

“All we have to decide is what to do with the time that is given to us.”

Det är ju så sant. Och så enkelt.
Allt vi behöver göra är att bestämma vad vi ska göra med tiden vi får.
Det är våra fria val att göra vad vi vill med vår tid. Men jag bestämmer mig för att inte låta negativiteten ta överhanden. Den får finnas där ibland, i bakgrunden, för att jag inte ska bli naiv.
Men tiden är dyrbar och oersättlig, se till att ta vara på den!

Den här gången blev vändningen för mig att lägga mig på soffan och sova några timmar, och när jag vaknade drog jag igång 80-talsmusik på högsta volym.
Tack och lov för Def Leppard och Gandalf!
Det känns mycket bättre nu.

Det är inte lika kul att fota i grått väder, men det fick bli en vända ändå!

Min trogne kompanjon Hojen. Den adderar iallafall lite färg i landskapet!

 

Until next time!

Loading Likes...

Rosacea – att vara ständigt generad

Att vara lite rosig om kinderna har väl alltid ansetts som sunt och gulligt. Men att gå runt med en permanent rodnad är inget att hänga i granen direkt. Speciellt när man vet att det inte finns något botemedel… Att knappt tåla att en fjäder snuddar vid ansiktet utan att det blossar ilsket rött är inte heller en uppmuntrande tanke.
Egentligen vill jag inte kalla det en sjukdom, men det är ju faktiskt det, en hudsjukdom. Rosacea är vanligare än man tror i just Skandinavien och en del andra länder som sällan ser solen. I Sverige är omkring 10% av befolkningen drabbad.
Förr förknippades sjukdomen främst med alkoholism, men idag vet vi att det många gånger är ärftligt, och att det finns en hel del andra faktorer som kan ge upphov till rosacea.

Jag har själv haft rosacea sedan tonåren (vad jag vet), men det är först på senare år som jag börjat uppmärksamma det och ta det på allvar. Jag har egentligen den “mildaste” formen – jag blir lätt röd i ansiktet av temperaturväxlingar, och är jämt lite rosig om kinderna. Det kunde varit betydligt värre!
Det var först här om året när min mamma påpekade att jag har rosaceasymptom (hon har nämligen också det) som jag började acceptera läget. Jag hade väl levt i nån slags förnekelse innan. Tänkte att det går över, som allt annat.
Men icke!

With great sensitivity comes great responsibility!
Nuförtiden syns det knappt att jag har rosacea eftersom jag börjat ta hand om min hy på ett helt annat sätt.

Jag blev mer och mer medveten om vad solen, kylan, kemikalier, vatten, mat, luft, och det mesta annat, faktiskt gör mot min hy. Jag har börjat täcka över ansiktet med en scarf eller hatt när jag är i solen, smörja in med salva när jag ska vistas i kyla, undvika tvål, smink och annat som irriterar huden.
Jag tänker både en, två och tio gånger innan jag äter något starkt eller dricker alkohol. Allt det här är sånt som triggar igång min rosacea och gör att jag ser ut som en generad alkis-tomat.
Fan tänker jag ibland. Varför just jag?! Jag älskar ju stark mat, sol, värme, kyla och rödvin!
Men ibland måste man helt enkelt acceptera att man inte kan göra något åt vissa saker. I mitt fall har jag lärt mig hur jag ska hantera sjukdomen på ett sätt som ändå gör att jag kan njuta av det goda i livet!

Till er med rosacea och/eller känslig och torr hud vill jag ändå tipsa om denna lilla burk!
En ringblomssalva som jag har använt i åratal. Jag smörjer in den på mina extremt torra kinder, fötter och nagelband och de blir som nya igen! Man kan även smörja in skor och läderprodukter med salvan.

 

 

Until next time!

Loading Likes...

För läskigt för att vara sant…?

Jag har gjort det igen!
Alltså hittat en video på youtube som jag lite halvt ångrar att jag tittade/lyssnade på… För det är egentligen ingen video på det sättet, utan en lista på 5 extremt läskiga och oförklarliga ljudinspelningar.
Självklart får man som alltid vara lite skeptisk till såna här virala paranormala grejer.
Men det finns faktiskt en sekvens i videon som kommer från kanalinnehavaren själv, eller hans snarare hans kompis…
Och jag måste erkänna att jag blev så där obehagligt tårögd av historien, som jag bara blir när jag tycker att nånting är riktigt skrämmande…

Jag ska inte spoila, ni får kolla själva (på egen risk!). Jag kan säga så mycket som så att det handlar om att hans kompis (som för övrigt beskrivs som väldigt skeptisk till det paranormala) hade en mardröm som på något oförklarligt sätt tog sig in i hans verkliga liv. Jag vet att det låter helskumt, men kolla på klippet och lyssna på inspelningen så förstår ni vad jag menar…

Just den biten börjar vid 3:33 minuter, men kolla gärna på hela om ni behöver lite mardrömsbränsle så här en torsdagskväll!

Verklighet eller fiktion… vad tror ni?

 

 

Until next time!

 

Loading Likes...

Källan till all världens visdom

Visdom kommer med åren brukar man ju säga. Den kommer av erfarenheter, utbildning, jobb, problem, resor, relationer. Allt sånt som utgör livet helt enkelt! Men vad är egentligen visdom? Själva begreppet är ju ganska abstrakt, man kan inte ta på vishet, det finns ingen specifik person som står för visdom. Och det kan vara och betyda olika saker för olika människor.
Jag tycker till exempel att Gandalf personifierar visdom, medan andra tycker att Donald Trump eller Paris Hilton står för visdom.
Det finns inget rätt och fel.

I den nordiska mytologin så trodde man att visdomen hade sin källa vid roten av världsträdet Yggdrasil i form av en brunn, Mimersbrunnen.
Mimer var av jättarnas släkte, och han vaktade brunnen dag som natt. Man såg upp till honom som ett slags orakel, en rådgivare. Hans närvaro fick personer att verka klokare än vad de egentligen var (lite som när man tar in Leif G W för att få TV3 att verka som en kvalitetskanal…)

 

Trädet i Gamla Uppsala som jag döpt till Yggdrasil. Vem vet, jag kanske ska gräva vid rötterna och se om det springer upp en källa med visdomsvatten där?

 

Mimersbrunnen lockade långväga besökare, både människor, alver och gudar!

Mimers kunskap lockade många vetgiriga besökare. Att få dricka brunnens vatten ur hornet Gjallarhorn var många gudars och människors högsta önskan!
Men Mimer krävde alltid något i utbyte för att man skulle få dricka av visdomens vatten i brunnen.
En som inte var rädd att offra sitt ena öga för visdomen var den store guden Oden. Mimer fick ögat och placerade det i Mimersbrunnen, varefter Oden kunde se allt som pågick i världen.

Mimer blev dock halshuggen eftersom ett av gudasläktena inte ansåg att han levde upp till sin beryktade visdom.
Men hans huvud levde trots det vidare tack vare Oden.
Oden ser till att huvudet inte ruttnar genom trollkonster och salvor, och därmed kan Mimer fortsätta att dela med sig av sin visdom till Oden.
Oden tar kanske pris i “mest vetgirige gud”?

Vad är visdom för er, tycker ni själva att ni har blivit visa med tiden?

 

Until next time!

 

Loading Likes...
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 Emblas

Tema av Anders NorenUpp ↑