Som jag längtat!!

Idag kom solen tillbaka. Jag kan ärligt talat inte minnas senast jag såg den! Som ett stort, skinande plåster lägger den sig över den mörka och tråkiga tiden som varit.

Och som ett brev på posten har också min allmänna motivation och energi kommit tillbaka. Under frukosten i den superstarka soluppgången så kände jag den där lusten att bara åka iväg ut med kameran. Den känslan har varit som bortblåst senaste månaderna, och kameran har stått som en prydnad och samlat damm typ…

Sagt och gjort. Jag tog en vända till Stabby Backe och prästgård strax väster om stan.
Det är fantastiskt hur allting kan bli så fint när solen skiner! Nu menar jag inte att Stabby backe är fult annars, det är ett superfint frilufts- och fornminnesområde. Men det blir verkligen påtagligt vilken skillnad det gör när solen ligger på och allting glittrar och speglas.

Som många andra platser i och omkring Uppsala, så är Stabby backe berikat med flera gravar från järnåldern.

In fact: hela skogen är mer eller mindre ett gammalt gravfält!

Dagen i ära skruvade jag till och med bort filtret från objektivet eftersom jag ville fånga solen så bra som möjligt. Det finns många självklara fördelar med filter, men nackdelen är att det gärna blir flares när man fotar i motljus… but not today!

Prästgården i Stabby räknar sina anor från 1500-talet och har tjänat som bostad åt en rad präster och deras familjer. 

Minne av en sommarlek? Friluftsdag?
Frostiga gåtor i gräset…

Idag känns det också helt okej att marken är snölös. Januari kan vara fint ändå!

 

Och hur fin denna dag än är så gick det upp för mig att kameran behöver rengöras ordentligt! Den har ju typ stått sen Gambiaresan, och är fortfarande saltstänkt och dammig…
Den behöver ju också en nystart tänker jag.

Detsamma gäller min dator – har nämligen tagit mig i kragen även där och köpt en stooor hårddisk till alla bilder. Förhoppningsvis kommer den nästa vecka så att jag kan dra igång och vårstäda bland bilderna…

 

 

Until next time!

 

Loading Likes...