Okategoriserade

Livskvalitet, reklam, och att inte vilja ha det som andra har.

Ett ämne som jag funderar på till och från är det här med synen på den “perfekta” tillvaron. Livskvalitet som vissa väljer att kalla det för.
Jag tillhörde själv den kategorin av människor som var på ständig jakt efter något bättre, något nyare, eller vad det nu kunde vara. Gräset är verkligen grönare på andra sidan enligt den här logiken.

Men på senare tid har jag börjat stanna upp och tänka till över dels min egen syn på det, men också vad det egentligen tjänar till…

Ta exempelvis sociala medier, som ju de allra flesta idag använder sig av i någon mån.
Instagram, till exempel, marknadsfördes från början som en app där man kunde dela bilder med kortare texter till (eftersom en bild ju säger mer än 1000 ord!). En annan kanal är Youtube, och som de flesta vet en plats där man delar videos av olika slag. Facebook är en tredje mediekanal som har lite av varje.
Men samtliga av dessa sociala medier har något gemensamt: De har förvandlats till ett stormande hav av clickbaits, like-hets, följare, views, prenumeranter, delningshets, översvämmade kommentarsfält, osv.
De flesta som idag delar en bild på Instagram eller Facebook gör inte det för att de egentligen vill förmedla något speciellt, utan för att de vill att andra ska se att de har åstadkommit något idag. (Ja, jag har räknat mig själv dit ibland)

Folk slår knut på sig själva för att hitta sin lilla nisch, sitt eget sätt att glänsa och sticka ut bland miljoner andra. Man skapar liksom totalt onödiga stressfaktorer för sig själv. För att inte tala om alla pengar vissa lägger ner på sin “livskvalitet”! Man försöker krama vatten ur en sten och fejkar fram en tillvaro som egentligen bara är spel för galleriet.
Allt detta för att imponera på folk man inte känner och varav de flesta inte ens bryr sig eftersom de är fullt upptagna med att själva få fler likes och prenumeranter. Och så fortsätter det som en spiral liksom.

Vi lever fortfarande i en material world precis som Madonna sjöng 1985…                                                                                  Bildkälla

Jag tillhör själv generationen som växt upp ungefär till hälften utan sociala medier och till hälften med, så min syn på detta är extremt tudelad.
Å ena sidan finns det ju folk som redan är väldigt duktiga och kanske till och med berömda på det de gör och därför använder de sig av sociala medier för att marknadsföra sig själva. Detta har jag full förståelse för!
Men å andra sidan (och denna sida väger över till kanske 85%) så har vi alla de som inte egentligen inte har något att förmedla, utan bara är där för att synas och för att alla andra gör det. Sociala medier fullkomligen svämmar över av #goals #livskvalitet etc. Detta tycker jag personligen är otroligt stört, och man skjuter ju bara sig själv i foten genom att ständigt posera som om man lever det perfekta livet.
Ingen blir ju imponerad av pretentiösa fejkare.

Vem bestämmer förresten vad som är livskvalitet?
Svaret är enkelt: Du själv.
Om någon tycker att det är livskvalitet att kunna köpa sprit och festa varje helg så är det fine. Om någon tycker att livskvalitet är att vandra i Alperna så är det fine. Om någon tycker att det är livskvalitet att ligga hemma på soffan och slappa så är det fine.
Det finns ingen universal definition av vad livskvalitet och en perfekt tillvaro är, utan den är olika för alla eftersom vi alla har olika intressen.

Jag har som sagt själv varit en sån som varit på ständig jakt efter lyckan, men inte insett att jag redan är lycklig. Jag ville ha mer, vara mer, göra mer. “Tänk om jag vore en stenrik kändis” eller “varför är jag inte född till kunglighet?” var saker som jag på mer eller mindre allvar kunde tänka. Jag var helt klart drabbad av prestationshetsen i vårt moderna samhälle. Man är ju liksom inte ambitiös nog om man inte varit sjukskriven för utmattningssyndrom eller depression.
Och sanningen är att jag aldrig har varit deprimerad eller utmattad. Visst har jag haft jobbiga perioder, men inget som gått ut över mitt liv på längre sikt. Ska man ha dåligt samvete för att man mår bra? Ibland känns det så.

Men det är nog just det här som är kärnan till att jag kunna släppa allt. Jag har insett att jag har det otroligt bra som jag har det. Jag har inte fått någonting gratis, men jag har inte alltid varit beredd att kämpa för vissa saker. Och det är okej.
Jag kan nu luta mig tillbaka och se på prestationshetsen som en åskådare istället för en deltagare. 

 

Visst, det vore kanske najs att ha en miljon följare på Instagram, få gratis resor, kläder, gå på galor, etc.
Fast nä…
Just där är jag nog ganska konservativ, och det är också den främsta anledningen till att jag inte har någon typ av reklam på min blogg eller Instagram, trots att jag blivit tillfrågad flera gånger. Jag tycker helt enkelt inte att det är värt att sälja ut varken mig själv eller bloggen för att tjäna några ynka kronor eller föremål. För det är faktiskt så jag ser på det hela. Jag vill inte skriva på någon annans villkor, och jag vill inte vara beroende av sponsrade inlägg och samarbeten för att få in en inkomst. Vill jag ha något så köper jag det, istället för att förlita mig på att andra kanske eller kanske inte kommer att ge mig det. 
För trots att det sedan många år finns så många stora bloggare som blivit kända just på grund av sitt bloggande, så har jag fortfarande svårt att se bloggandet som ett yrke. Det krävs inga skills mer än typ att man kan stava någorlunda. Vem som helst kan göra det! Och att bli framgångsrik av något som precis vem som helst kan göra är inget som känns lockande i mitt huvud.

Jag bloggar för att jag vill dela med mig av mina intressen och förhoppningsvis på så sätt väcka andras intresse. Men jag har inget vinstsyfte alls. Självklart gillar jag pengar (vem gör inte det?!), men jag skulle välja mitt nuvarande arbete alla gånger framför att vara beroende av reklam från vinstdrivande aktörer.
Här har nog många splittrade åsikter. Kanske har jag också en ganska stor fördel eftersom jag verkligen tokgillar mitt jobb, tjänar bra, och det passar mig som handen i handsken.

Men om Leonardo DiCaprio eller prins William hör av sig och vill snacka samarbeten så ska jag inte säga att jag kommer att tacka nej…

 

Så, detta var ett inlägg som jag tänk skriva ett tag, men jag har inte vetat var jag ska börja. Men jag hoppas att det made some kind of sense!
Ta hand om er.

 

Until next time!

Loading Likes...

9 kommentarer

  • Arletta Ellington

    Men du – att jag är lycklig och nöjd med hur jag har det, det är en sida av saken skulle jag vilja säga. Materiellt, min pension, att jag kan styra själv över min dag. Det är ju så bra att det är knappt sant. Men å andra sidan – att jag är nöjd med detta – det är jag för att jag kan låta min nyfikenhet få spelrum på ett nytt sätt. Att undersöka världen och min relation till den. Att både slå mig till ro och vara på väg till något nytt. Ja, det är väl lycka det.
    Ellington

    • Emma

      Jag håller helt med (och jag är glad för din skull att du är lycklig i din tillvaro!) 🙂 Det är nog ganska enkelt egentligen när man tänker efter: Gör det som du mår bra av, och framförallt – se till att du tar dig tid till det! 🙂
      kram
      Emma

  • izumiii

    Åh, bra inlägg! Något som definitivt också är en rätt så hetsigt diskussion när det väl kan börja. Ibland, om man kanske har tur, eller otur beroende på hur den konversationen ser ut.
    Det “perfekta” livet, med “perfekta” barn osv. Allting är så bra det bara gå att bli!! (jag kräks ibland på det). Sen vet jag givetvis att jag själv kan vara sådan som kan lägga upp bilder, där just den där känslan infunnit sig. Men om jag inte får över 100 likes på den gråter jag inte heller. (Tror jag har kanske 45 likes på en bild, och det är rekord…!)
    Jag lägger upp för MIN skull, det är kul när folk gillar såklart. Att synas, men det är ju inte främst det man är ute efter. Instagram är ju helt klart ett ställe där det numera blir ett sätt att få synas, höras och såklart, visa den perfekta tillvaron. Facebook har jag tagit bort ibland, och nu jobbar jag frekvent med att uppdatera mindre, osv. Varva ner, och inte dela för mycket. För man orkar inte … Det är för mycket.

    Jag tycker det är otroligt härligt att läsa att du inte mått så pass dåligt att du inte varit deprimerad eller utmattad, det är något jag kan avundas över, men verkligen vara glad åt på samma gång. Det är inte ett jättekul tillstånd så att säga.
    Och nej, gräset är inte grönare på andra sidan, det blir vad man gör det till.

    Som Lars Winnerbäck säger, i en gammal gammal sändning från P3 tror jag, (https://www.youtube.com/watch?v=pwQvVWoIX58) – att den enda som är skyldig, att leva ditt liv, är du själv.
    Jag kan lyssna på den ibland, när man behöver få lite verklighetscheck igen. När pressen känns för stor, och livet lite tungt och motigt. Men den här, den är så bra för mig. Och den har också hjälpt mig på olika plan väldigt mycket.

    Gah, känns som jag svamlar.. Men jag håller med i mycket, och jag kan även till och med vara skyldig på några punkter. Just min instagram är dock de sociala medie jag använder mest, och där är det sååå vardagliga bilder det går att hitta på instagram just nu tror jag. Det känns så iaf…

    Det viktigaste är iaf, tror jag, som du säger, att man gör saker för att man själv vill. Inte för att det är någon annan som vill/kräver det av dig.
    Tummen upp för inlägget !!! (Ber om ursäkt om det låter svammligt/rörigt btw..! hahaha…)

    • Emma

      Haha nej jag tycker dina kommentarer är super! 🙂 och vad kul att du gillade inlägget! Skrev egentligen två separata inlägg, men slog ihop dom eftersom jag tyckte de hade en del samband..
      Det låter för övrigt vettigt att du bloggar för din egen skull, och ingen annans. Annars skulle det ju tappa charmen rätt snabbt… (lite det jag menade med reklam-texten)
      Men jag kan också erkänna att jag lagt upp bilder och hoppats på massvis med likes, men nu har jag liksom tagit avstånd från det på nåt sätt. Från all den där hetsen som är överallt. Typ svårt att förklara men.. haha ^^ Tack för länken btw, längesen jag hörde Winnerbäck, men han brukar ju ha rätt vettiga poäng! 🙂

      • izumiii

        Jag förstår vad du menar. Ibland blir jag numer chockad när bilderna får många likes, norrskensbilder framförallt.. haha, men det är ju något så MÅNGA gillar. Det är dock fortfarande lite förvånande ibland:)
        Bloggen är ju ny sen januari i år, så det är ju en definitiv nystart på bloggandet också, och det är hur kul som helst att göra det igen 🙂 Speciellt när jag dels har så mkt mer läsare idag än förra gången. Vilket sporrar det lite, såklart. Men jag försöker hålla det nere och inte stressa upp inlägg bara för att. En svår balans ibland.

        Winnerbäck är en av mina största idoler tbh. Älskar han! Kommer kännas så skumt att kanske inte kunna se honom live på “hemmaplan” (Linköping) lika lätt längre. Det är väldigt speciellt när han är där, jag har sett honom i Göteborg 2 ggr, men Linköping… Publiken är heeeelt annan stämning på, och det känns så otroligt grymt.

  • Matilda

    Klokt skrivet. Jag fixar inte sociala medier för att det är så lätt att jämföra sig med andra och få känslan att jag inte lyckas lika bra som andra. Genom att ta bort FB och aldrig skaffa instagram har jag hittat en bättre balans för mig själv. I början när jag bloggade hade jag nog en hemlig dröm om att kunna bli “lite större”, men landade efter ett tag i det sköna i att kunna ha en dialog med ett fåtal trogna och fina läsare. Visst är det kul när ett inlägg får spridning (fast då är det ju sällan någon av de tillfälliga besökarna som kommenterar), men det är roligare att lära känna andra bloggare. Sedan är det ju kul att andra bloggare kan leva på sitt skrivande, men då blir kanske bloggen en väldigt stor del av ens liv och (misstänker jag) en del prestationskrav på det…

    • Emma

      Tack! Och jag håller med, jag tror sociala medier är en stor anledning till att väldigt många känner sig pressade och otillräckliga nuförtiden… :/ Tänk om alla sociala medier bara försvann en dag. Vilken skillnad det skulle bli!
      Jag gillar verkligen också att kunna blogga utan några som helst krav förutom mina egna ^^

Kommentera