Jag har alltid föreställt mig 1700-talets hov och kungligheter som ganska stiffa och befriade från allt vad humor heter.
Men så snubblade jag över detta brev som kronprins Gustav (III) skrev till sin bror år 1767 och tänkte att jag bara måste lägga upp det! En av de roligaste historiska texterna jag läst – man kan liksom ta på sarkasmen och Gustavs brutala ärlighet. Jag gapskrattade framförallt åt den fetade raden. Stackars Gustav vill ju bara dricka mjölk och bli kung nån gång så att han kan göra revolution!
Humor på kunglig nivå så här en fredagskväll:

… Kort sagt, man lever här som privatpersoner. Och jag måste tillstå, att det livet har många
behag för den som är lika trött som jag på respekt, komplimanger och ceremoni [men som
likväl tror, att det är absolut nödvändigt att bibehålla dem i det offentliga livet i ett land där
det minsta privilegium, som man ger upp, har sina följder. . .]
– Om ni vill veta, hur vi tillbringar våra dagar här, så varsågod. Om morgonen är var och en
för sig; när vädret är hyggligt, tar jag en tur i min lätta vagn, min kabriolett. Klockan 1 samlas
vi i salongen; man spelar violin, man skrattar och skämtar. Klockan 2 äter vi middag. Efter
middagen går vi fram och tillbaka i salongen. En halvtimma därefter dricker vi kaffe, sedan
rider jag och sätter av i full karriär mina 8 kilometer nu när vägarna är jämna och mycket
torra. Kronprinsessan promenerar eller tar en åktur i kalesch eller täckvagn. Därefter samlas
vi alla. Manderström eller fröken Uggla läser “Huset Plantagenets historia” ända till kl. 8. Fru
von Fersen sitter i ett hörn, framför henne är ett tebord. Hon dricker te och serverar de övriga.
Kronprinsessan mitt emot mig sitter i en fåtölj och gör bjäfs för syns skull. Damerna arbetar.
Ehrencrona svettas och betraktar med sorgsna ögon all mjölk jag dricker…
Klockan 8 slutar den allvarliga lektyren, man tar en roman och läser till klockan halv tio.
Sedan blir det min tur, läsningen av en tragedi eller en komedi drar ut på tiden till halv elva.
Då bryter man upp, går in i salen, där man spelar små spel till dess det blir supé, liksom i
staden är det också kl. 11, men man tycker, att det kommer för tidigt. Allt är över vid midnatt.
Och så går man och lägger sig. .

(källa)

Den mjölkdrickande Teaterkungen

 

Until next time!

Loading Likes...