Historiska ting,  Okategoriserade

Jag lever! Och ett skitfult konstverk…

Hej hopp!
Oktober är här med besked, och jag har drabbats av en riktig bloggtorka! (om ni mot förmodan inte har märkt det…)
Det är inte för att jag känner att motivationen inte finns där, utan för att jag helt enkelt inte har haft tid. De senaste veckorna har varit ganska hektiska på olika sätt, och de få stunder jag har varit “ledig” så har jag liksom prioriterat bort bloggandet lite… Dessutom har vädret varit heeelt värdelöst rent ut sagt! Åtminstone här i Uppsala. Så min kamera har snällt fått ligga hemma på bordet i väntan på bättre tider, och planerade utflykter har skjutits fram på obestämd tid.

Oh well, jag vill iallafall tala om att jag lever och mår bra, och jag kommer att börja blogga duktigt igen snart nog! Men som tillfällig kompensation för den kassa uppdateringen så kommer här mina alldeles egna åsikter om ett konstverk från 1400-talet, skapat av renässanskonstnären Giovanni di Paolo:

 

Bild

Jag vet dock faktiskt inte vart jag ska börja nånstans, eftersom exakt allt är skitfult och/eller konstigt i denna målning.
Ska vi ta det uppenbara iallafall: Jesusbarnet ser ut som en avkomma troligen skulle se ut om den kom från Seth Rogen, Hulk Hogan och Kalle Moraeus tillsammans… och inte ens då skulle det bli tillräckligt likt!
Jag förstår att man vill framhäva Jesus gudomliga styrka och allt det där, men Giovanni har ju inte ens försökt att göra detta trovärdigt!

Om man bortser från ungens lotusfötter, och istället tar en titt på Gladiatorbenen så kan man ju tycka att dessa ben är ju faktiskt helt okej. (Förutom att anklarna tar vid lite väl tidigt, men det struntar vi i nu)
Men nu när vi kommit till överkroppen så börjar tankevurporna avlösa varandra: Jag menar, hur är det ens möjligt att ha både tvättbräda och chipstuttar samtidigt?! Detta är ett fysiologiskt mirakel enligt min mening. I klass med Skvadern och såna där saker där man bara har tagit helt random attribut och tryckt ihop som en trolldeg och hoppats att folk ska köpa lurendrejeriet………..

But I’ve got news for you Giovanni: It ain’t working!

 

 

Until next time!

Loading Likes...

5 kommentarer

  • Matilda

    Haha, helt fantastisk bild!

    Det där med bloggmotivation och tid går i cykler. Jag tror man mår bäst av att acceptera att bloggandet får ske på rimliga och personliga villkor, och lägga energi på det som är roligast och viktigast för stunden.

    • Emma

      Visst är den! ^^

      Och du har helt rätt, bloggen går ju ingenstans liksom… Dessutom tycker jag det blir roligare när man faktiskt har något att skriva om/visa bilder på, än att bara skriva “bara för att” 🙂

  • iza

    Tror många har lite bloggtorka, jag själv har kommentarertorka. Haha. Det känns som jag ligger efter, men sakta och säkert. Därför kommentarer kommer lite sporadiskt nu från mig.. Så snart jobbet är i hand och man hittar rutinerna igen så…!

Kommentera