Nytt år, och det var längesen jag uppdaterade bloggen. Och det finns flera orsaker till det, så jag tänkte att det är dags att skriva av mig lite och bara ge en liten update kring livet som helhet.

Min allmänna opepp började egentligen i november och det är likadant varenda år. Jag avskyr verkligen november och december av den enkla anledningen att jag blir totalt dränerad på energi och motivation till nästan allt. Det är ju så mycket jag vill göra, men jag kan bara inte när det är så här. Kreativiteten är typ nedgrävd under marken, och jag känner mig lite som ett värmeljus som bara precis orkar hålla lågan uppe för att det är nödvändigt.
Jag är nämligen en sån som blir väldigt lätt påverkad av hur dagsljuset beter sig, och dessa månader finns ju knappt något dagsljus att tala om, ännu mindre sol… Förenklat kan man säga att om det är solsken ute så är jag på solskenshumör, och om det är grått och trist så blir jag grå och trist. Och november-december är ju de månader då mörkret är som allra tätast och vädret är som allra gråast (åtminstone här i trakterna). December har bokstavligen regnat bort…
Men nog om vädret!

Förutom att jul, nyår och allt som hör till det står för knuten, så var jag iväg till Gambia en vecka. Resan var förstås underbar och avkopplande precis som det var tänkt, men med resande så kommer automatiskt en del stressmoment (speciellt för mig som är extremt flygrädd) och dessa moment tär lite på en vare sig man vill eller inte.

Lagom till jul fick jag dessutom tillbaka en envis urinvägsinfektion samtidigt som jag var väldigt förkyld = den lilla energi jag hade kvar försvann helt och hållet. Tack och lov gick det över i mellandagarna, och jag såg verkligen fram emot att shoppa lite kläder för en gångs skull. (Min garderob innehåller på riktigt plagg som jag haft sen högstadiet, så jag kände att det var dags…)

Men det gick inte alls som planerat.
Jag har sen tonåren haft problem med lågt blodtryck som gör att jag kan känna mig ganska yr till och från. Det är dock inget farligt och inte så mycket man kan göra åt mer än att ta det lugnt om man börjar bli yr. Jag kunde svimma ganska ofta då utan förvarning, men nu på senare år har jag lärt mig att hantera det, och det var nästan 10 år sen sist jag svimmade.

Tills nu.
Kort och gott; shoppingrundan slutade tvärt med att jag tuppade av och fick åka ambulans till akuten här i Uppsala. Mitt blodtryck låg då på 50/80, vilket är väldigt lågt. Alla blodprover samt EKG visade sig dock vara normala.
Slutsatsen blev att mitt låga blodtryck i kombination med tidigare virusinfektioner, samt en inre stress som byggts upp under en tid blev för mycket.
Min kropp sa ifrån på skarpen, vilket jag idag är väldigt glad för. Jag är ofta duktig på att lyssna på min kropp, men denna gång drogs jag med i det klassiska “jag hinner inte ta det lugnt just nu”-tänket. Jag hade för mycket att göra och tänka på.
Det krävdes att jag blev medvetslös innan jag vaknade.

Nu har jag iallafall fått det klart för mig att ta en sak i taget, planera ordentligt, inte multitaska, och inte göra en massa bara för att. Allt har sin tid, punkt. Det går ju ändå inte att lösa problem som inte har uppstått, så varför ge sig själv magont över saker när man inte behöver?

Utöver detta så har jag börjat acceptera att det faktiskt är okej att tycka synd om sig själv ibland. Detta har varit något som jag alltid haft enormt svårt för, och det i sig har blivit ytterligare en press. Självömkan är bland det värsta jag vet – jag får inte tycka synd om mig själv, och ingen annan får göra det heller.
“Bit ihop bara”, tänker jag. “Det finns människor där ute som har det enormt mycket svårare” “Du har ingen rätt att gnälla” osv…
Men nu vet jag att det är okej. Det kan faktiskt vara synd om mig också, och inte bara alla andra. Alla tar vi ju motgångar på olika sätt och det finns ju ingen universal definition av vad “synd om någon” är. Det är nånting för var och en att avgöra.

Nu är det som bekant ett nytt år och jag mår faktiskt riktigt bra nu. Jag känner att energin börjar komma tillbaka, om än väldigt långsamt.
Det finns flera saker jag ser fram emot med detta år. Bland annat ska jag ut och resa igen i början av sommaren.
Och i vår ska jag flytta. Och jag bara vet att det kommer bli perfekt. Ska berätta mer om det när tiden är inne!

Det blir således ingen nyårsrevy för min del, även om 2017 var ett av mina bästa år på många sätt. Fokus ligger på nuet och det känns riktigt bra.

Jag hoppas att ni alla har haft en underbar jul och nyår, och att 2018 blir ett år att räkna med. Det tror jag iallafall att det blir!
Ta hand om er själva och varandra <3

 

 

 

Until next time!

 

 

 

Loading Likes...