I lördags befann jag mig återigen ute på vägarna söderöver!
Det vankades nämligen bröllop för min barndomsvän och hennes fina man i Linköping.
Jag älskar verkligen bröllop, och detta måste nog vara det finaste jag varit på hittills! Det var traditionellt, men avslappnat, vackert och sjukt roligt!
Själva vigseln hölls i Vreta klosters kyrka, en otroligt fin kyrka från tidig medeltid som jag faktiskt aldrig besökt tidigare. Även om jag som bekant inte är så värst religiös av mig, så är det alltid något magiskt och andaktsfullt att stiga in i en så gammal fin kyrka.

För en gångs skull lät jag kameran vila för det mesta under bröllopet och middagen, eftersom paret faktiskt hade anlitat en fotograf. Dessutom vill man ju inte hålla på och fippla med mobil/kamera vid såna här fina högtider, utan istället passa på och sjunga och skåla för brudparet! (Men några bilder blev det ändå, hehu)

 

Vet inte om man brukar säga att en kyrka är “snygg”, men Vreta klosters kyrka tycker jag faktiskt var lite snygg!

 

Det vackra lyckliga paret!

Innan middagen fick vi gå på tipspromenad i helikopterflottiljens område.
Denna minnessten tyckte jag hade ett mycket enkelt men starkt budskap:

Tyd vad stenen dig tälja vill
I hundrade år och hundrade år
Och femtio år därtill
Församlades här på Malmens sand
De unga med vapen i hand
För att värja sitt land
Eller segna med blödande sår
Ett tack till de stora frejdade män
Som mötte hårt med hårt
Till alla som föllo och gömdes
I fjärran mull och glömdes
Ett tack för att än
Våra fäders hem är vårt

 

Är det något jag skäms över att jag gillar så är det fina dukningar.
Och hemgjord ärtsoppa på gröna ärtor var inte fy skam det heller!

Nämen titta vem som hängde på väggen i kyrkosalongen – min älskling!

Ja som sagt blev det inte jättemånga bilder, men här är iallafall en suddig bild på en suddig bild på en suddig jag…

 

Until next time!

Loading Likes...