Att dyrka naturen och naturens väsen har förekommit i alla tider, över hela världen. När kristendomen och dess syskonreligioner spred sig så avfärdade man dessa kulter och människorna som utövade dem som hedningar, pagans på engelska.
Man talade ofta om hedendom som något ociviliserat och skrämmande som behövde tuktas och sedan utrotas.
De kanske mest omtalade av dessa “hedningar” var druiderna som levde i det som under romartiden kallades Gallien (nuvarande Frankrike) och de brittiska öarna. Ni minns väl gallerna Asterix och Obelix!

Tyvärr vet man inte så jättemycket om dessa keltiska druider, mer än att de hade en stark kulturell och religiös status. Deras religion försvann i och med att kristendomen från Rom tog över Europa.
Druidernas öde är höljt i dunkel, men då och då hittar arkeologer lämningar och platser som tyder på en förkristen religion där man dyrkade naturgudar och utövade olika typer av offerceremonier och ritualer.
Inte helt olikt vår nordiska asatro.

Bilder från senast jag var på Irland (år 2009). Besökte bland annat en gammal keltisk by vid namn Glendalough.
Namnet betyder dalen med två sjöar på gaeliska.


Idag är hedendom eller paganism på relativt starkt återtåg i många länder. Det finns föreningar för asatroende, häxor/wicca, naturreligioner och flergudadyrkan.

Kanske är det just den personliga religionen som börjar bli allt viktigare för många människor…

Jag är själv varken döpt eller konfirmerad och jag har gått ur Svenska kyrkan sedan många år. Jag älskar naturen och jag är övertygad om att det finns väsen där ute som vi inte kan se och förstå oss på.
Men jag är inte religiös och skulle inte säga att jag är en hedning bara för det. En rättmätig kristen skulle dock kanske kalla mig för en hednamänniska, vad vet jag.
En sak vet jag dock: Om jag någon gång gifter mig, så vill jag ha ett hedniskt bröllop! Inte med Gud som vittne, och inte med staten som vittne.
Utan med historien, naturen och vackra väsen som inspiration och kraftkällor!

 

Until next time!

Loading Likes...