Historiska ting,  Väsen, myter och vidskepelser

Druider och våra missförstådda hedningar

Att dyrka naturen och naturens väsen har förekommit i alla tider, över hela världen. När kristendomen och dess syskonreligioner spred sig så avfärdade man dessa kulter och människorna som utövade dem som hedningar, pagans på engelska.
Man talade ofta om hedendom som något ociviliserat och skrämmande som behövde tuktas och sedan utrotas.
De kanske mest omtalade av dessa “hedningar” var druiderna som levde i det som under romartiden kallades Gallien (nuvarande Frankrike) och de brittiska öarna. Ni minns väl gallerna Asterix och Obelix!

Tyvärr vet man inte så jättemycket om dessa keltiska druider, mer än att de hade en stark kulturell och religiös status. Deras religion försvann i och med att kristendomen från Rom tog över Europa.
Druidernas öde är höljt i dunkel, men då och då hittar arkeologer lämningar och platser som tyder på en förkristen religion där man dyrkade naturgudar och utövade olika typer av offerceremonier och ritualer.
Inte helt olikt vår nordiska asatro.

Bilder från senast jag var på Irland (år 2009). Besökte bland annat en gammal keltisk by vid namn Glendalough.
Namnet betyder dalen med två sjöar på gaeliska.


Idag är hedendom eller paganism på relativt starkt återtåg i många länder. Det finns föreningar för asatroende, häxor/wicca, naturreligioner och flergudadyrkan.

Kanske är det just den personliga religionen som börjar bli allt viktigare för många människor…

Jag är själv varken döpt eller konfirmerad och jag har gått ur Svenska kyrkan sedan många år. Jag älskar naturen och jag är övertygad om att det finns väsen där ute som vi inte kan se och förstå oss på.
Men jag är inte religiös och skulle inte säga att jag är en hedning bara för det. En rättmätig kristen skulle dock kanske kalla mig för en hednamänniska, vad vet jag.
En sak vet jag dock: Om jag någon gång gifter mig, så vill jag ha ett hedniskt bröllop! Inte med Gud som vittne, och inte med staten som vittne.
Utan med historien, naturen och vackra väsen som inspiration och kraftkällor!

 

Until next time!

Loading Likes...

6 kommentarer

  • John

    Jag är både döpt och konfirmerad, och medlem i Svenska kyrkan. Att bli döpt som barn är inget eget val, det är föräldrarnas. Jag har precis flyttat, mina grannar på min föra adress var mormoner. De döps inte förrän de är vuxna, för att det ska vara ett eget val. Även de som är döpta och går med i mormonerna blir döpta. Visst är vår hedniska historia intressant? Jag älskar de nya filmerna med Thor och Avangers, visserligen är mycket förvrängt, men coola filmer. 🙂

    • Emma

      Jag håller med om att det ska vara ens eget val. I en modernt demokratiskt samhälle hör det inte hemma att påtvinga någon en religion eller religiösa handlingar.
      Jag älskar också vår hedniska kultur, men jag tycker att ordet hedning har en lite negativ klang, vi borde hitta på något bättre ord! 🙂

  • sofié leifsdotter

    Tror det ligger mycket “sanning” i de naturdyrkande tiderna och tro. Som om människor var mer i kontakt med vår faktiska verklighet och syfte. De visste förmodligen mer än vad vi gör idag, även om vi vill tro annat för att vi är så “upplysta”. Svår att förklara vad jag riktigt menar dock..

    • Emma

      Det ligger nog en hel del i det ja. Känns som att vi tappat bort oss någonstans på vägen med allt fokus på karriär, pengar, relationer, osv. Jag hajjar vad du menar, och jag tror det är därför många väljer att bli “pagans” och liknande, för att hitta tillbaka till vårt ursprungliga väsen… 🙂

Kommentera