Inget föremål är väl så välkänt för svenskar som vår kära dalahäst? Och inget påminner oss så mycket om den svenska hembygden som detta lilla djur. (Möjligtvis att midsommarstången passar in här, men den förekommer ju bara på sommaren!) Dalahästen hänger med oss vart vi än går, dygnet runt, året runt. På tallrikar, smycken, nyckelringar, tavlor, souvenirer, kläder, bilar, restauranger, och en massa annat finns kusen avbildad med sin karakteristiska form!

Jag skulle inte säga att jag samlar på dalahästar, men de hamnar liksom i hemmet ändå.
Kanske för att jag är uppvuxen på gränsen till Dalarna, och där i trakterna anses det inte friskt att inte ha minst ett par dalahäst-saker inuti eller utanpå hemmet. Hästarna uppfattar kanske även resterna av mitt dalmål fortfarande och håller sig i närheten som en evig påminnelse om mitt ursprung…
Lite som att skåningar drar till sig spettekakor, eller norrmän drar till sig lusekoftor.

Men egentligen är inte dalahästen så speciell. Visst är just hästformen och den röda färgen med krusningen unik i Sverige, men att måla träföremål och ha som prydnader eller leksaker har förekommit i alla tider och kulturer. Mest känd är kanske den delbara trädockan Matrjosjka, eller rysk docka som de också kallas.

I Sverige började man kommersialisera dalahästarna under under 1800-1900-talen, men de tillverkades även tidigare än så.
Sedan dess har dalahästen utgjort ett stadigt inslag i den traditionella bilden av Sverige, både nationellt och internationellt. Många besökare färdas årligen till de olika tillverkningsplatserna i Dalarna för att beskåda och köpa små och stora stycken svensk hemslöjd!
Har ni några dalahästar hemma, och i så fall, tycker ni om dem eller finns de bara där ändå?

 

Världens största dalahäst finns i Avesta kommun i södra Dalarna.
Förr tyckte man (jag) som bonnläpp att det var ganska häftigt att det inte finns någon större i hela vida världen, och den stora dalahästen var lite av en lokalkändis. Men nu för tiden vill nog turister se mer av själva traditionen kring dalahästarna.

 

 

Until next time!

 

Loading Likes...