• Historiska ting,  Okategoriserade

    Första steget mot en livslång dröm

    I nästan 20 år har jag varit förundrad av, och förälskad i en civilisation som trollbinder med sin mystik och storhet.

    Jag minns faktiskt det exakta ögonblicket när jag först kom att nosa lite svagt på antikens Egypten:
    Det var runt -98 eller -99, och vi hade fått hem en ny dator från Dell. Och med datorn så följde lite CD-skivor som bland annat skulle visa exempel på denna dators awesome grafik och ultracoola ljudsystem! (Med dagens mått var detta kanske lika hightech som en brödrost är idag. Men ändå…)

    I alla fall så fanns det en video på en av dessa skivor som visade en slags berg-och dalbana genom världshistorien (i 3D såklart!)
    När man som tittare kom till faraonernas Egypten så förändrades musiken och det blev lite dunkelt och mystiskt, nästan lite läskigt vill jag minnas. Bilder av faraoner och gudars ansikten smälte samman och blev till nya, och man fick följa med in i pyramiderna längs svindlande korridorer och mörka gömmor. En av scenerna visade schakalguden Anubis som en kolsvart staty med rosa glänsande ögon. Han vände på huvudet och tittade rakt in i kameran. Rakt på mig.

    Jag tittade på videon om och om igen, säkert ett tjugotal gånger, lika fascinerad varje gång. Jag frågade mina föräldrar vad dessa trolska bilder var för något, och de berättade att det var gamla egyptiska motiv.
    “Vad är Egypten för något?” tänkte jag och ville ta reda på mer. Jag började låna böcker på biblioteket i Norberg som handlade som antika civilisationer, och detta var början på ett livslångt personligt intresse. Jag skaffade en liten anteckningsbok och skrev ner dynastierna, namnen på alla gudar, och jag lärde mig hieroglyfer.
    När internet så småningom blev mainstream så kunde jag utforska denna värld ytterligare och ta reda på ännu mer om civilisationen. Mitt intresse genomsyrade allt jag gjorde. Jag klottrade hieroglyfer på svarta tavlan i skolan (min lärare tyckte det var skoj!) och använde skolans dator för att skriva ut foton från Egypten.


    År 2003 gick en dröm i uppfyllelse, då jag, min pappa och min bror besökte Egypten. Under en vecka reste vi runt och tittade på bland annat Karnaktemplet, Konungarnas dal och pyramiderna i Giza.
    Jag fick agera familjens lilla guide för jag visste ju allt om de här platserna, även om det var först nu jag fick se dem på riktigt.

    Och så fortsatte mitt glödande intresse, med museibesök, souvenirer, föreläsningar, etc.
    Men det förblev bara ett intresse. I perioder mer påtagligt, och ibland mindre, men det har alltid funnits där.

    Jag ville ju bli egyptolog när jag var liten. Det har jag alltid velat innerst inne. Men när jag blev äldre så satte nånting stopp. Min rationella sida tog över och sa att “det går inte”, “det finns inga jobb”, “det är slöseri med tid och pengar”, “gör något taktiskt istället” och så vidare…

     

    Så jag pluggade och tog examen i statsvetenskap istället (vilket i och för sig var ett väldigt spännande ämne) och jag började jobba som tjänsteman på olika myndigheter.
    Men jag trivdes inte alls i den rollen. Jag hade fantastiska kollegor och lärde mig mycket av jobben, men det räckte inte.
    Det kändes fel att sitta dag ut och dag in med något jag egentligen inte ville göra, det tärde enormt på mig dels fysiskt, men framförallt psykiskt.
    Så jag slutade som tjänsteman och började jobba på Uppsala universitet, förvisso även det en myndighet, men inte alls på samma sätt.

    Men så i vintras kom åter en gnagande känsla av att det här inte heller var rätt. Jag gjorde inte det jag skulle göra. Det som intresserar mig och som jag faktiskt är bra på fick inte komma till uttryck alls.
    Tillsammans med Micke så frågade jag mig själv vad det är jag egentligen vill göra innerst inne. Och där och då var det som att allt bara lossnade! Jag ska plugga och utbilda mig till egyptolog. Det är det jag kan, och det är det jag vill, och alltid har velat.

    Så jag sökte in till universitetet igen i våras, och jag har nog aldrig varit så motiverad till att börja plugga! När jag läste statskunskap så gjorde jag det mer av prestige och taktiska skäl, snarare än genuint intresse.
    Men nu ska jag göra om och göra rätt!
    Jag ska bli egyptolog, or die trying!

    För nu är det rätt, det känns i magen, hjärnan, hjärtat, ja hela kroppen! Jag är redo att ta första steget på en mångårig resa som ska ta mig dit jag vill, för så länge viljan finns så går det. Det kommer att bli tufft periodvis, men det kommer att vara värt det.

    Och idag, kära vänner, så kom beskedet om att jag är antagen till höstens kurs i Egyptologi här i Uppsala!
    Det var egentligen det jag ville ha sagt med det här skitlånga inlägget. Nåja!
    Jag är flaxande lycklig över att jag tog detta beslut precis rätt i tiden och i livet. Jag tvivlade egentligen aldrig över själva antagningen, men nu kan jag andas ut på riktigt och börja fokusera på detaljerna kring utbildningen.
    Det kommer såklart bli en omställning att börja leva som student igen efter att ha haft en relativt hög lön, men det bekymrar mig inte!
    Jag har motivationen nu, och såklart min älskade Micke som är min klippa i alla lägen.

    Så, framtiden ser otroligt ljus och spännande ut! Jag älskar sommaren, men nu är typ första gången i mitt liv som jag längtar efter hösten…
    Jag vill börja nuuu!

     

    Hoppas för övrigt att ni alla har det fint i sommaren! Drick mycket vatten och ät en del glass.

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – fortsättningen

    Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!

     

    Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.

    Härifrån kunde man även se över till andra “sidan” av slottet.

    Man kunde se rätt långt i största allmänhet!

    Dags att påbörja passagen!

    Jätteimpade bergsklättrare!

    Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…

    Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!

    Som gjort för smugglare?

    Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.

    Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
    Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.

     

     

    Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
    Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
    Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
    Men för andra är det nog precis tvärt om…

     

    Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – Tintagel

    Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
    Tintagel.

    Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!

    Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.

    I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
    Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
    Enjoy!

     

    Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.

    Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…

    Växtligheten är lika vild och stark som landet!

    För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
    Mind the gap…

    “Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”

    Look at that brave son of a bitch!

    Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…

    Här till höger ser man en av de många trapporna


    Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!

    Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!

    Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!

     

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Naturligt,  Okategoriserade

    Into the blue

    Men vi slapp bli blöta i alla fall…

    Fredagen spenderade vi i den gamla hamnstaden Plymouth, som gränsar till Cornwall.
    Målet var National Marine Aquarium – Englands största akvariepark. För vem älskar inte havet och dess invånare??

    Jag glömmer ofta bort hur trevligt och rogivande det är med havslevande varelser. Även om de är “instängda” i akvarium så är de ju ändå i sitt naturliga habitat på många sätt.

    Vi får en inblick i deras fantastiska värld som är så långt ifrån, men samtidigt alldeles intill vår egen!

    En riktig fotoutmaning!
    Det är mörkt och alla djur rör sig snabbt och oberäkneligt…

    …men ack så fridfullt!

    Vid Plymouth Aquarium pågår inte bara utställningar, utan man utbildar även och forskar kring vård av havsmiljö och olika arter.
    Det känns bra att kunna bidra till detta!

    Maneter är lite läskiga att röra vid, men drömmiga att titta på.

    Den supervackra och skitgiftiga drakfisken!

    Och min favorit: Nemo!
    Även känd som Clownfisk.

    Oh hai there!
    Rockans mun ser helt klart ut som ett gulligt litet ansikte.

    Under ytan.

    Vi hann inte se så mycket av själva stan i Plymouth, men däremot åt jag den godaste pizzan ever! (Och jag har ätit många vill jag lova!)
    Så har ni vägarna förbi Plymouth – gå till Bella Italia Barbican för sjutton!

    Detta var ingen shoppingresa i första hand, men jag kunde ändå inte låta bli att fynda några av mina favoritböcker på Waterstones i Plymouth:
    David Eddings Sagan om Belgarion.
    Perfekt att koppla av med tillsammans med lite afternoon-tea!

     

    Ett litet avbrott från vårt historia/legend/myt-tema på resan alltså…
    Men nästa inlägg kommer det jag ser mest fram emot att visa er, så håll till godo!

     

     

    Until next time!

     

     

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    En välbehövlig vila

    Hej på er i (förhoppningsvis) solskenet!

    Om ni undrar vad jag har haft för mig senaste tiden så kan jag tala om att jag under förra veckan bland annat var nere i Göteborg en sväng på jobbresa. Götet bjöd på strålande sol och go stämning!
    Och förutom det så innefattade jobbresan deltagande i en kongress som till stor del handlade om digitalisering och sociala medier.
    Det var väldigt intressant och det fick mig verkligen att tänka till kring saker och ting… Under förra veckan slog jag nog nämligen personbästa i inaktivitet på sociala medier. Och vet ni? Det var skönt! Jag saknade det inte alls!

    Jag har tänkt ganska ofta att jag borde lägga ner både Instagram och Facebook helt och hållet eftersom dessa medier inte tilltalar mig längre. Jag använder dem av gammal vana och inte för att jag egentligen får ut nåt av det, eller ens tycker att det är speciellt kul.

    Det var lite som att få en uppenbarelse, och jag tänkte att om jag mår så här bra av att pausa från sociala medier i bara två-tre dagar – hur bra kommer det inte kännas att strunta i det i två veckor? Två månader? Kanske permanent?
    Förut kunde jag få lite småpanik när jag inte hade tillgång till min bloggstatistik, eller till senaste instaflödet. Men nu? Alltså det känns befriande! Vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Lite som att hitta tillbaks till sig själv och det som verkligen betyder något…
    Jag är närvarande i nuet på ett helt annat sätt än innan, och jag känner inte alls att jag måste dela med mig av det jag gör.

    Okej, jag har kollat både Instagram och Facebook och bloggar under den här tiden lite till och från. Men inte på samma, halvt maniska vis som innan. Förut var det liksom standard att kolla direkt när jag vaknade, och sen 10-15 gånger till under dagen. Nu rör det sig om kanske 1-2 gånger per dag, om ens det.

    Så för mig är det en lättnad att meddela att jag även tänker ta en “riktig” paus från bloggen, på obestämd tid.
    Jag har släppt alla verkliga (och inbillade) krav, och jag vill verkligen ta vara på livet som det är, utan att behöva redovisa det på olika medier… jag tror det bara kan få positiva effekter faktiskt!
    Vi lever ju ändå i en tid där vi tar in enormt mycket mer information från alla möjliga håll än vad våra hjärnor kan processa. Så jag tänker att varför utsätta både sig själv och andra för den pressen när man inte behöver..?
    Med risk för att låta arrogant – men mitt liv är fantastiskt precis som det är, och det behöver liksom inte bekräftas av andra.
    Det har således inte hänt något speciellt egentligen, utan jag har bara följt magkänslan och kommit fram till att det här är rätt!

    Fast eftersom jag ändå älskar att skriva om mina nördintressen och visa bilder jag tagit, så kommer jag definitivt komma tillbaka!
    Min blogg är ju mitt lilla barn, och jag tänker inte överge den hur som helst!
    Och jag kan ju säga redan nu att jag garanterat kommer blogga efter England-roadtripen som bär av om en månad. Det är ju min drömresa och jag tänkte ta massor av bilder där borta som jag kommer vilja visa!

    Så, jag hoppas att ni inte blir förskräckta nu. Vem vet, saknaden kanske blir alltför stor så jag kommer tillbaks direkt? 😉 Antagligen inte dock, det får ta den tid det tar helt enkelt!

    Tills dess vill jag önska er alla en fantastisk början på sommaren, och som sagt – njut av livet, för det händer nu!

     

     

     

     

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    Tomt i skafferiet…

    Hej hopp!

    Det har varit dåligt med inlägg här senaste dagarna, I know. Förutom pollenallergins järngrepp så rullar det mesta på, men jag har lyckats vara upptagen både kvällar och helger senaste tiden (och det är oftast då jag brukar blogga…)
    Sen känner jag mig lite allmänt tom på idéer kring vad jag ska skriva om. Oftast brukar det finnas nån liten gnista till idé som jag kan spinna vidare på, men nu känner jag mig liksom bara nollställd, tom. Men jag känner åtminstone ingen stress över det som jag gjorde förut, så det är ju i alla fall bra, haha. Det blir inte bra när man ska pressa fram något, då avvaktar jag hellre litegrann!
    Jag håller ju redan på med serien om gudar och gudinnor, men den kommer bli klar ändå så småningom. Om gudarna vill, hehu.

    Men om ni har några tips/idéer/önskningar om vad jag skulle kunna ta upp eller skriva om framöver så är det mycket välkommet!

    För övrigt så har jag i veckan kollat på den nya Avengers-filmen, Infinity War. Och den var riktigt bra måste jag säga! Jag är, till skillnad från Micke, inte jätteroad av superhjältar, men här fick de verkligen till det! Humor, action, sci-fi, fantasy, och hjältar i en härlig mishmash! Min favorithjälte för tillfället är nog Dr. Strange och hans magiska kappa!

    En annan kul grej är att mina bilder här på bloggen äntligen ser ut som de ska, d.v.s. ingen reducerad kvalitet vid uppladdning. Har trasslat ganska länge med detta och prövat med alla möjliga sätt, men inget verkade fungera. Tills idag! Det visade sig dessutom vara en ganska simpel grej – en inställning i en av mina plugins skulle kopplas bort bara, sen var det klart! Tog typ 3 sekunder att fixa.
    Oh well, man kan ju inte ha koll på allt…

    En tredje grej som jag (och många andra!) funderar en hel del på är det här med Instagram och dess algoritmer. Jag är inte speciellt aktiv på insta längre, och det beror framförallt på att algoritmen nästan helt förstört det lilla flöde jag hade. Jag når inte ens ut till en tiondel av mina följare längre, och jag missar säkert 80% av inläggen från de jag följer. Supertråkigt!
    Att Instagram vill tjäna massor med pengar på nya funktioner, reklam och riktade annonser kan man väl leva med, men när de liksom kapar tillgängligheten för sina egna användare så går det för långt tycker jag.
    Jag funderar starkt på att ta bort mitt konto helt, men det som håller mig kvar är det klassiska fear of missing out.
    (Även om mitt liv i övrigt starkt karakteriseras av joy of missing out!)
    Instagram för mig har alltid varit en trevlig liten stuga där man kan komma och gå när man känner för det. Titta runt lite, fnissa, fundera, gilla, ogilla…
    Så mitt dilemma ligger i att antingen spola insta helt, eller börja om på nytt. För lite skuldkänslor har jag mot mina följare och de jag följer när jag är så inaktiv. Visst kan man avfölja folk, men egentligen så vill jag ju fortsätta med insta… och samtidigt inte. Hm. Jaja, det blir inte bättre av att sitta här och grubbla!

    Som plåster på såren till oss alla kommer här en härlig video med sjösättningar av stora fartyg! Jag tycker det ser supercoolt att titta på, och det känns tillfredsställande på något sätt? Tycker inte ni det? Eller är det jag som är konstig??

     

     

     

    Until next time!

     

     

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Okategoriserade

    Från kaos till ordning

    God dagens!

    Är det inte dags att jag visar lite av vad det är som har hållit mig extremt sysselsatt den senaste tiden??

    -Jo!

    Som bekant så är det totalt flyttkaos med allt vad det innebär som dominerat mitt liv, åtminstone sedan i torsdags. Även om jag tyckt att denna flytt varit den bästa i mitt liv så är det ändå alltid drygt att inse t.ex. hur jäkla mycket saker man har, samt hur TUNGA dessa saker är!

    I fredags var det nämligen dags att dra det “stora” flyttlasset med min säng (som nu förvaras hemma hos min mamma), och min soffa.
    Soffan blev ett kapitel för sig. Vi hade planerat duktigt och röjt i Mickes förråd för att få plats med den där. Toppen!
    Det är ju alltid lite trixigt att vinkla en soffa genom dörrar och liknande, men det här var liksom tvärstopp… Efter lagom mycket trixande så inser vi väl framme vid förrådsdörren att soffjäveln är för stor för att få in genom förrådsdörren…
    Ett ord som jag ogärna använder är omöjligt, men det passade väldigt bra i denna situation. Vi kunde tagit dit alla matematiker och flyttgubbar i världen, men alla hade insett samma sak: Det går inte! Soffan är för stor! Alternativt förrådsdörren är för liten och korridoren för smal!
    Så efter en stunds grubblande kommer vi fram till den enda vettiga lösningen: Våld.
    En hammare och ett par starka Micke-slag senare så är förrådsdörren betydligt rymligare!

    För att göra en lång historia kort så är soffan på plats i förrådet och allt är i sin ordning.
    Möblerna är ihopsnickrade, böckerna uppradade i hyllorna och TV-spelen inkopplade!

    Efter många om och men bor vi nu äntligen ihop på riktigt i världens mysigaste lägenhet, och så här ser det ut i stora drag:

     

     

    Jag är ingen inredningsexpert, men en grej jag gillar är personliga detaljer som smälter in lite i hemmet. Har ganska svårt för stiffa stilrena hem som är modernt nu.
    Jag tycker det ska synas vem som bor där liksom!

    Hos oss är det t.ex. en salig blandning av skitmånga Marvel-tidningar och böcker, historisk litteratur och en del klassiker…
    Har själv precis börjat på Dan Browns senaste alster Begynnelse! Är ju ingen bokmal, men hans böcker brukar svepa iväg mig och få mig att fundera en hel del. I like!

    Mera symbios!
    Här ser vi Metroplex från Tranformers tillsammans med sten-Anubis.
    Jag tror de kommer bli bästisar for real!

    Och sist men inte minst: Sally!
    Hon hittade genast den mest kattvänliga plats man kan tänka sig – i sängen med duntäcke, fleeceöverkast och världens mjukaste filt. Hon brydde sig inte ens om att titta runt så värst mycket i sitt nya hem, utan såg bara filten direkt och sa “Här ska jag vara!! Det här är min plats!!!”

     

     

    Så, nu bor jag alltså i yttersta kanten av Uppsala, typ 2 kilometer från där jag bodde innan… och jag stortrivs redan!

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Okategoriserade

    Drömklänningen som försvann

    Här om kvällen tittade vi på The Two Towers (en del av den iallafall eftersom vi tittar igenom extended-versionerna av LotR, och det tar ju sin lilla tid…) och jag fick lite huvudbry i scenen där Aragorn drömmer att han är i Rivendell tillsammans med Arwen.
    Detta eftersom hon har en klänning på sig som jag tycker är väldigt vacker.

    Och tro’t eller ej, men för många år sedan ägde jag faktiskt en nästan precis likadan klänning!
    Jag spenderade nämligen hela sista året på gymnasiet med att sy denna klänning för hand, för att ha på mig till studentbalen.
    Den blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv, och jag fick rätt mycket komplimanger för plagget.

    Tyvärr fick klänningen inte hänga med så mycket längre än så, eftersom jag några veckor senare upptäckte att den blivit stulen! Den hängde på vindsförrådet till lägenheten jag bodde i då, och när jag skulle flytta så märkte jag att någon hade klippt upp stängslet till mitt förråd och tagit bara klänningen, men ingenting annat…
    Jag menar, den var ju knappast värd nånting (mer än affektionsvärdet för mig), och den var ju sydd enbart utefter mina mått, så personen som tog den måste ju varit totalt hjärndöd. Ja, jag blir fortfarande sur när jag tänker på det, efter 8 år!!
    Jag la ju ändå ner ganska många timmar på att få den precis som jag ville, och så kommer något fräckt fanskap och tar den av mig!
    Jaja världen och livet är orättvist, osv…

    Hur som helst så fick tittandet på filmen mig att kläcka idén om att göra en ny klänning! Den är ju trots allt ganska simpel i utförandet, men jag gillar det eftersom det ger mer utrymme för customization (bra ord på svenska??).
    Det är väl en sån klänning som man kanske inte har på sig till vardags, men ändå. Det är roligt att ha, och ännu roligare när man gjort det själv! Dessutom är tyget, chiffong, väldigt bra eftersom det är svalt och följsamt.
    Perfekt till årets Medeltidsvecka med andra ord…
    Ett lite lagom projekt till våren och sommaren tänker jag, när flytten är klar och det kanske blir lite mer ledig tid över.

    gif

    Klänningen som Arwen bär i drömscenen

     

    Min replika! Dock valde jag en grå/silver-variant.

    Babyface-jag på studentbal. Ännu lyckligt ovetandes om livets alla faror och under…

     

     

     

    Until next time!

     

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade

    Jag lever i en saga…

    …och jag skulle kunna skriva en hel bok om det jag skriver nu.

    Jag har liksom gått och tryckt på det här inlägget hur länge som helst känns det som. Men jag vet ändå inte riktigt hur jag ska kunna förklara och göra det hela rättvisa… men jag gör ett försök!

    Den 22 september 2017 så förändrades mitt liv för alltid. Då träffade jag nämligen min älskade Mikael för första gången, på ett café här i Uppsala.
    Då kunde jag nog inte riktigt förstå att det här var människan som skulle komma att bli hela min värld!

    Jag som i stort sett alltid varit “singel”… Jag hade ju förlikat mig med tanken på att jag förmodligen skulle fortsätta vara ensam resten av livet.
    Men det gjorde inget!
    Jag var glad och nöjd ändå med tillvaron. Jag hade ju (och har fortfarande) min fina familj, vänner, och min söta Sally!
    Och jag var övertygad om att ingen människa i hela världen utöver jag själv skulle kunna göra mig lycklig.

    Men jag hade fel. Så himla fel.
    För där var han ju. Världens snällaste och finaste människa. Perfektion från topp till tå. Ett vackert skal, med en ännu vackrare kärna.
    Han som blivit den verkliga lyckan för mig.
    Det är svårt att förklara, men det känns lite som att inget av det jag gjort innan jag träffade Mikael var riktigt relevant. Allting annat är oviktigt, så länge vi är tillsammans. Livet börjar nu, så känns det.

    Någon av er som träffat sin själsfrände där ute kanske förstår vad jag menar..?

    När vi kände så här redan efter att bara ha träffats några gånger så visste vi att vi hade hittat rätt. Som en saga, fast på riktigt…
    Och kan ni tänka er – vi är båda personlighetstypen arkitekt! Vad är oddsen liksom? Det kanske kan förklara varför vi kommer så bra överens och tänker likadant kring det mesta.
    För oss var det till exempel inget konstigt alls att resa till Gambia tillsammans efter bara två månader, och det gick ju hur bra som helst.
    Dessutom har vi samma barnsliga humor. Underbart!
    Jag har själv alltid tittat lite snett på par som jag tycker går “för fort fram”, men nu inser jag ju själv att det är fullt rimligt när man känner i hjärtat att det ska vara så. Då finns det inget som kan gå för fort, eller för sakta heller.

    Förra året bestämde jag mig också för att jag ska åka på min absoluta drömresa i juni – en roadtrip genom Cornwall och Devon.
    Det bästa av allt är att jag inte ska åka ensam som det var tänkt från början, utan Micke ska följa med och dela allt med mig. Längtar så in i bomben!
    På mindre än ett halvår har vi hunnit med flera äventyr tillsammans, och många fler ska det bli.

    Med detta sagt så är det också med stor lycka jag kan berätta att vi om ett par veckor ska flytta ihop! Vi ska börja på nästa blad i vår alldeles egna saga. En saga som just nu innefattar försäljning av gamla möbler och inköp av nya, adressändringar och allmänt flytt-pyssel…
    Men för första gången i mitt liv upplever jag en flytt som en dans på rosor! Vi har ju i stort sett bott hos varandra ändå de senaste månaderna, så det var inte mer än naturligt att förena våra två hushåll till ett.

    Så om ni undrar varför jag varit lite frånvarande här i bloggvärlden senaste tiden så är det helt enkelt för att det är fullt sjå med just flytt, möbler och packning, varvat med jobb och livet i stort.

    Slutligen kan man nog säga att jag har vunnit den högsta vinsten i livet, och att veta att det är ömsesidigt, det är den bästa känslan som finns! <3

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    En fredag, en flashback

    När jag rotade runt lite bland mina gamla hårddisk-bilder här om dagen så kom jag på att jag faktiskt har en mapp med bilder från när jag var liten! Givetvis inte digitala högupplösta bilder dock. Eller jo, de är väl digitala så till vida att jag tagit kort på bilderna och lagt in på datorn.
    Det är lite skoj att tänka tillbaka på tiden när man bara hade en analog kamera att fota med. Och man hade ingen aning om hur bilderna skulle bli, utan man kunde bara hoppas på det bästa när man skickade iväg den där filmrullen för framkallning…

    Iallafall, i äkta flashback friday-anda kommer här ett litet smakprov på Emmaline i åldrarna cirka 2-6 år!

    Här är jag på min nya wheelie! Bilden är tagen på vår gata i Sala.
    Vi bodde där tills jag var runt 4 år, sen flyttade vi till huset på landet utanför Norberg.

    Jag började dansa i tidig ålder! Här rockade jag förmodligen loss till Absolute Music 1 eller nåt annat svängigt album!

    Jag och pappa i matchande jeans-outfits á la tidigt 90-tal.

    Blev tidigt en skogsmulle! Oklart vad det är jag plockat här dock, möjligtvis en blomma eller en kantarell.

    En midsommarnattsdröm.
    Jag minns att jag tyckte vår gård utanför Norberg var helt enorm, och jag och brorsan brukade skrämma upp varandra med läskiga historier om spöken och skuggmän som bodde i skogarna runtom!

    Var inte jätteexhalterad inför julen… ungefär som nu alltså.

    Justja! Vi hade 2 marsvin som hette Pepsi och Kurre. Väldigt söta, men högljudda.

    Den här bilden gjorde jag här om året, lite som ett skämt för att visa att min klädstil inte hade förändrats mycket på 25 år…

    Lite mysigt är det ändå med såna här flashback och nostalgigrejer! Det är svårt på nåt sätt att tänka att man har varit så där liten, fast samtidigt så minns jag flera av tillfällena då bilderna är tagna. Time flies indeed!

     

    Önskar er alla en riktigt fin fredag och en trevlig helg!

     

    Until next time!

    Loading Likes...