• Foto,  Historiska ting,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    April försvann i maj

    Nu är maj här! Och det betyder väl också att sommaren officiellt (typ) är här. Även fast det är regn och typ 5 grader ute idag… oh well.
    Gårdagen och Valborgsmässoafton bjöd iallafall på några extra plusgrader och solglimtar.
    Som icke-studerande uppsalabo har jag dock faktiskt börjat sky Valborg litegrann. För här är Valborg trots allt studenternas högtid till 99%, och om man inte är med i gamet (och som jag, har tröttnat sen länge på spektaklet) så gör man klokast i att hålla sig borta från stan denna dag…

    Okej jag älskar akademiska traditioner, och Valborg om något är ju en traditionernas dag, med frukost, sillunch, champangegalopp, mösspåtagning, och allt sånt där. Men efter att ha firat 4-5 traditionsenliga valborgar i rad här så inser man att det faktiskt finns skojigare saker att göra.
    Som att spela WoW och sen titta på en fancy majbrasa!
    Den uråldriga Valborgstraditionen kretsar ju trots allt kring ett medeltida engelskt/tyskt helgon – Walpurgis, och “majbrasan” är en kvarleva från tiden då man ville hedra Walpurgis och samtidigt skrämma bort häxor och onda andar genom att tända eldar…

    Majbrasan i Gamla Uppsala tändes dock av en scout-kår!

    Tänt vare här!

    Tack vare vinden tog brasan fyr relativt snabbt!

    Helt plötsligt dök en drake upp i elden! Okej jag har rätt livlig fantasi, men lite ser det väl ut som en drake, right??

    Och sen dök en bågskytt från stenåldern upp. Solklart en bågskytt från stenåldern!!

    Det är en häftig tanke att människor samlats på denna plats sedan bronsåldern för att högtidlighålla årstidernas skiftningar.
    På det planet har ju inte mycket förändrats egentligen…

    Fire-man! Mickes silhuett mot brasan ser ut som en superhjälte/superskurk

    Efter en stund blev det fyrverkerishow á la nyårsafton!

     

     

    En ganska lugn Valborg med andra ord. Ingen champagnegalopp, ingen karatefylla. Bara brasa, och allmänt soffmys!

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Det spegellösa livet

    Nu är den här!!

    Eller ja, egentligen kom den igår, men jag hann bara testköra den lite snabbt igår kväll innan läggdags.
    Pratar såklart om min nya, alldeles fabulösa spegellösa kamera!
    Det är inget mindre än en Sony A7R II, tillsammans med ett lika extraordinärt objektiv – Sonys 24-70mm f/2.8.

    Och fasen vad bra den är!! Jag har ju bara hunnit skrapa lite på ytan, men jag kan redan konstatera att det här är en pryl (eller två rättare sagt) som är värd varenda tusenlapp! Låter kanske som jag fått betalt av Sony för att skriva detta… men icke!
    Jag hade ju läst på en hel del om just den här kameran innan jag köpte den, så jag visste ju att det var bra grejer. Men så här bra? Det trodde jag faktiskt inte!
    Som sagt är det ju en hel del att lära med ett nytt system, men hittills har jag bara haft ett positivt intryck.

    Det är till exempel väldigt ovant att ha en elektronisk sökare när man är van sedan många år med en spegelsökare.
    Men jag gillart! Fördelen med den elektroniska sökaren är att bilden blir precis som den komponeras på monitorn/sökaren. (No more shots in the dark med andra ord…)
    Detta får ju dock till konsekvens att batteritiden går åt ganska snabbt. Men eftersom man får med två batterier redan från början så tror jag man kan klara sig rätt bra med lite planering. Och ska man ut på längre expeditioner så är det som alltid flera extrabatterier som gäller!

    Den andra stora fördelen enligt mig, och anledningen till att jag köpte den, är det smidiga formatet. Trots att detta är en fullformatskamera så är den inte speciellt mycket större och tyngre än en vanlig kompaktkamera. Dock är objektivet relativt stort, men det är nästan ofrånkomligt om man vill ha någorlunda kvalitet.

    Så trots pollenhuvudvärk och pollentrötthet from hell så begav jag mig ut på en runda i grannskapet för att se vad denna lilla krabat hade att bjuda på… och den levererade som väntat på hög nivå.

    En av många fagra vårblommor.

    Justja: Denna kamera har ju en vinklingsbar skärm!! Okej, jag vet att det är rätt många som har det, men jag underskattade verkligen hur praktiskt det är! Inget mer krypa i lera for this one!
    Och ja, man kan ha jeansjacka på sig ute nu utan problem. Som jag längtat!

    En spöklik kvarleva från hösten som var…

    Är det inte en perfekt solstjärna, så säg?
    Eftersom jag fotar rätt mycket i motljus så ville jag testa hur bra objektivet håller sig mot flares. And it didn’t disappoint!
    Denna bild är tagen utan filter och motljusskydd. Även om solen är bitvis bakom trädet, så syns knappt några flares alls.

    Hittade även ett skiiitstort löv! Det måste ju komma från en krukväxt??

    Busy little bee. Vårpigg och pollenpigg!

    Närbilden på biet är inzoomad från denna bild. Skaplig upplösning!
    (Men med 42mp väntar man sig kanske inte annat…^^)

    Grönskan tränger fram mer och mer för varje dag…

    …krokusar likaså!

    Blev tvungen att testfota mitt senaste teckningsalster också. Blev rätt nöjd med teckningen, även om svärdet blev lite längre än beräknat, hehu.

    “Nej vadå, jag ska inte smita ut i trapphuset så fort du öppnar dörren”

    Är så där löjligt rädd om kameran nu, som man brukar vara med nya saker.
    Får se hur länge det håller…

     

    Så där! Ett första steg på en förhoppningsvis väldigt lång väg tillsammans med min nya kamera!
    Jag har länge hävdat bestämt att Sony gör de bästa mobilerna och spelkonsolerna. Nu måste jag troligen tillägga att Sony faktiskt gör de bästa kamerorna också (i fullformatsektorn dvs.)
    Ledsen Nikon och Canon, men här ligger ni än så länge ganska långt efter…

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Teleborg, flyttstäd, födelsedag och kameratankar…

    God dag i stugorna!

    Kom på att jag har glömt lägga upp bilderna jag tog när vi besökte Teleborgs slott i påsk.
    Vädret var ganska grådassigt, men det var ändå trevligt att se lite mer av Växjö med omnejd och fira Mickes släkting som fyllde år!

    Slottet påminde lite om ett greve Dracula-tillhåll denna gråa eftermiddag. Men med sommar och sol kan jag tänka mig att det är lite Disneykänsla över det!


    Teleborg slott stod färdigt år 1900, och var en morgongåva från greve Fredrik Bonde till hans dåvarande hustru.

    Ett inte jättegammalt och anrikt slott alltså. Men det är alltid trevligt att hitta porträtt av jättegamla och anrika kungar!

     

    Jag fick middagssällskap av vad som åtminstone såg ut som Adolf Fredrik!

    Vi pratade, åt och hade trevligt till sena kvällen…

     

    För övrigt…

    …så har bloggandet (som ni kanske märkt) hamnat lite på efterkälken senaste tiden på grund av allt flängande…
    …har jag hunnit bli 27 nu i veckan. Känner inte att det är något speciellt egentligen, men det är alltid trevligt med blommor och presenter!
    …ska vi flyttstäda min gamla lägenhet imorgon *yaaay!*. Är extra taggad eftersom jag av någon korkad anledning lämnade kvar ett sprucket ägg i kylen (det var alltså över en månad sen!). Kylen är dessutom avstängd, så det ska bli spännande att se hur ägget mår, och framförallt luktar… Som om inte det vore nog så lämnade jag även en stor sopsäck med alla möjliga sopor i hallen! “Tar det sen” tänkte jag och “det får framtida Emmaline lösa”. Så ja, here we are!

    Och lite good news:
    Jag har bestämt mig för att sälja min systemkamera och köpa en spegellös/kompakt systemkamera istället!
    Efter mycket funderande så har jag kommit fram till att det är den bästa vägen att gå numera, åtminstone för mig.
    Mycket tyder på att DSLR-kamerorna är på väg att avvecklas sakta men säkert, så det känns som en bra idé att hoppa på det spegellösa tåget redan nu! Det är ju trots allt en ganska väsentlig skillnad mellan DSLR och spegellösa, och det kommer säkert ta lite tid att “lära om”.
    Dessutom är kompakta systemkameror typ hälften så stora, så bara där tror jag det kommer kännas bra att inte behöva kånka på ett tungt kamerahus + tunga objektiv!
    Med andra ord kommer jag alltså att överge Nikon nu till fördel för Sony, som har de överlägset bästa kompakta systemkamerorna.
    Och det känns faktiskt bra. Jag och Nikon har haft några fina år ihop, men nu är det dags att testa något nytt…

    Fridens liljor!

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting

    “Ta mig tusan djäflar var icke Gustaf III en stråle af det eviga ljuset!”

    Det lär den kände bildhuggaren Johan Tobias Sergel ha utbrustit under en högtidlig middag i januari 1808.
    Denna middag hölls för att fira att man tidigare den dagen avtäckt den stora statyn av Gustav III som står på Skeppsbrokajen i Stockholm (som Sergel dessutom hade skapat).

    Gustav III må ha haft många emot sig under sin tid som kung, men jag är benägen om att hålla med Sergel… Denna kung är en stråle av ljus från en avlägsen, men ändå närliggande tid. Vår siste “enväldige” kung om man så vill, innan parlamentarismen tågade in för att stanna.

    Och ikväll ska vi (jag) tända ett extra litet ljus till minne av teaterkungen, för det var nämligen på denna dag för 226 år sedan som Jacob Johan Anckarström sköt honom på den ökända maskeradbalen.
    Kungen dog inte på fläcken, utan först två veckor senare av komplikationer från skottskadan.

     

    Bild

    Statyn på Skeppsbrokajen

     

    På Livrustkammaren kan man spana in dräkten som Gustav III bar på maskeraden.
    Man kan även få klart för sig hur kort han var.

     

     

    Önskar er alla en fin helg!
    Själv ska jag minsann försöka ge mig ut med kameran i helgen. Det var typ en månad sen sist, men jag har liksom inte haft tillfälle.
    Oh well, plusgraderna är på väg, så off we go!

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade

    Jag lever i en saga…

    …och jag skulle kunna skriva en hel bok om det jag skriver nu.

    Jag har liksom gått och tryckt på det här inlägget hur länge som helst känns det som. Men jag vet ändå inte riktigt hur jag ska kunna förklara och göra det hela rättvisa… men jag gör ett försök!

    Den 22 september 2017 så förändrades mitt liv för alltid. Då träffade jag nämligen min älskade Mikael för första gången, på ett café här i Uppsala.
    Då kunde jag nog inte riktigt förstå att det här var människan som skulle komma att bli hela min värld!

    Jag som i stort sett alltid varit “singel”… Jag hade ju förlikat mig med tanken på att jag förmodligen skulle fortsätta vara ensam resten av livet.
    Men det gjorde inget!
    Jag var glad och nöjd ändå med tillvaron. Jag hade ju (och har fortfarande) min fina familj, vänner, och min söta Sally!
    Och jag var övertygad om att ingen människa i hela världen utöver jag själv skulle kunna göra mig lycklig.

    Men jag hade fel. Så himla fel.
    För där var han ju. Världens snällaste och finaste människa. Perfektion från topp till tå. Ett vackert skal, med en ännu vackrare kärna.
    Han som blivit den verkliga lyckan för mig.
    Det är svårt att förklara, men det känns lite som att inget av det jag gjort innan jag träffade Mikael var riktigt relevant. Allting annat är oviktigt, så länge vi är tillsammans. Livet börjar nu, så känns det.

    Någon av er som träffat sin själsfrände där ute kanske förstår vad jag menar..?

    När vi kände så här redan efter att bara ha träffats några gånger så visste vi att vi hade hittat rätt. Som en saga, fast på riktigt…
    Och kan ni tänka er – vi är båda personlighetstypen arkitekt! Vad är oddsen liksom? Det kanske kan förklara varför vi kommer så bra överens och tänker likadant kring det mesta.
    För oss var det till exempel inget konstigt alls att resa till Gambia tillsammans efter bara två månader, och det gick ju hur bra som helst.
    Dessutom har vi samma barnsliga humor. Underbart!
    Jag har själv alltid tittat lite snett på par som jag tycker går “för fort fram”, men nu inser jag ju själv att det är fullt rimligt när man känner i hjärtat att det ska vara så. Då finns det inget som kan gå för fort, eller för sakta heller.

    Förra året bestämde jag mig också för att jag ska åka på min absoluta drömresa i juni – en roadtrip genom Cornwall och Devon.
    Det bästa av allt är att jag inte ska åka ensam som det var tänkt från början, utan Micke ska följa med och dela allt med mig. Längtar så in i bomben!
    På mindre än ett halvår har vi hunnit med flera äventyr tillsammans, och många fler ska det bli.

    Med detta sagt så är det också med stor lycka jag kan berätta att vi om ett par veckor ska flytta ihop! Vi ska börja på nästa blad i vår alldeles egna saga. En saga som just nu innefattar försäljning av gamla möbler och inköp av nya, adressändringar och allmänt flytt-pyssel…
    Men för första gången i mitt liv upplever jag en flytt som en dans på rosor! Vi har ju i stort sett bott hos varandra ändå de senaste månaderna, så det var inte mer än naturligt att förena våra två hushåll till ett.

    Så om ni undrar varför jag varit lite frånvarande här i bloggvärlden senaste tiden så är det helt enkelt för att det är fullt sjå med just flytt, möbler och packning, varvat med jobb och livet i stort.

    Slutligen kan man nog säga att jag har vunnit den högsta vinsten i livet, och att veta att det är ömsesidigt, det är den bästa känslan som finns! <3

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    En fredag, en flashback

    När jag rotade runt lite bland mina gamla hårddisk-bilder här om dagen så kom jag på att jag faktiskt har en mapp med bilder från när jag var liten! Givetvis inte digitala högupplösta bilder dock. Eller jo, de är väl digitala så till vida att jag tagit kort på bilderna och lagt in på datorn.
    Det är lite skoj att tänka tillbaka på tiden när man bara hade en analog kamera att fota med. Och man hade ingen aning om hur bilderna skulle bli, utan man kunde bara hoppas på det bästa när man skickade iväg den där filmrullen för framkallning…

    Iallafall, i äkta flashback friday-anda kommer här ett litet smakprov på Emmaline i åldrarna cirka 2-6 år!

    Här är jag på min nya wheelie! Bilden är tagen på vår gata i Sala.
    Vi bodde där tills jag var runt 4 år, sen flyttade vi till huset på landet utanför Norberg.

    Jag började dansa i tidig ålder! Här rockade jag förmodligen loss till Absolute Music 1 eller nåt annat svängigt album!

    Jag och pappa i matchande jeans-outfits á la tidigt 90-tal.

    Blev tidigt en skogsmulle! Oklart vad det är jag plockat här dock, möjligtvis en blomma eller en kantarell.

    En midsommarnattsdröm.
    Jag minns att jag tyckte vår gård utanför Norberg var helt enorm, och jag och brorsan brukade skrämma upp varandra med läskiga historier om spöken och skuggmän som bodde i skogarna runtom!

    Var inte jätteexhalterad inför julen… ungefär som nu alltså.

    Justja! Vi hade 2 marsvin som hette Pepsi och Kurre. Väldigt söta, men högljudda.

    Den här bilden gjorde jag här om året, lite som ett skämt för att visa att min klädstil inte hade förändrats mycket på 25 år…

    Lite mysigt är det ändå med såna här flashback och nostalgigrejer! Det är svårt på nåt sätt att tänka att man har varit så där liten, fast samtidigt så minns jag flera av tillfällena då bilderna är tagna. Time flies indeed!

     

    Önskar er alla en riktigt fin fredag och en trevlig helg!

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Gråluvan besöker Wiks slott

    Denna helg har varit helt utan planer och göromål. Otroligt skönt! Jag vet att man inte borde gnälla, men de senaste 4-5 helgerna har jag alltid haft nånting inplanerat. Nån resa, nåt besök, nåt kalas… Superkul, men vissa helger vill man bara göra absolut noll.
    Typ bara andas, äta och spela TV-spel. Och om vädret tillåter – sticka ut en sväng med kameran!

    Således stack jag iväg en sväng till Wiks slott som ligger en bit söder om Uppsala, invid Mälaren.
    Borgen har mer eller mindre stått på stället sedan tidig medeltid, även om dess utseende har varierat i takt med tiden.
    Wiks slott räknas som ett av de bäst bevarade medeltidshusen i Sverige, men man vet inte säkert vem som lät uppföra slottet från början. Slottet med omnejd har dock bebotts av flertalet adelsätter genom århundradena, bland annat Bielke och von Essen.
    Idag förvaltas slottet av landstinget och är ett populärt konferenscenter och besöksmål. (Och ja, det sägs finnas flera spöken här!)

    Jag är ganska nojjig för att ge mig ut på isar som inte är i Lappland… men bryggan höll iallafall!

    Idag märktes det att solen har börjat värma igen. Om än väldigt lite.

    Snowdrops keep falling on my head!

     

    Önskar er alla en fin vecka!

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Historiska ting

    Stiliga ställen jag vill besöka V – Petra

    I en av mina favoritfilmer, Indiana Jones and the Last Crusade, så utspelar sig en del av slutet i den gamla klippstaden Petra i Jordanien.
    I filmen går karaktärerna in i vad som ska föreställa den sista förvaringsplatsen för den heliga Graal. Och Harrison Ford får det lite hett om öronen när han ska visa sig värdig Guds nåde och hämta Graalen…

    Iallafall, detta klipptempel som handlingen delvis utspelar sig i skulle mycket väl kunna ha varit en viktig plats för heliga och dyrbara föremål.
    Petra uppfördes för nästan 2000 år sedan, och är nästan helt uthugget direkt i klipporna (ergo namnet Petra som är latin för klippa).
    Bara det faktum att staden stod övergiven och bortglömd i 500 år, fram till 1800-talet, gör ju en sån som mig extremt nyfiken på stället!

    Nog för att det lär vara översvämmat av turister numera, men jag tror ändå det är en speciell känsla att vandra omkring bland dessa surrealistiska byggnadsverk.

     

    Bild

    Nabatéerna, det folkslag som ursprungligen ska ha uppfört Petra, är sedan länge borta. Men det tycker bara förstärker den mystiska känslan när man vandrar runt på såna här ställen.
    Precis så kände jag nämligen när jag var i Egypten och besökte dess pyramider och tempel. Människorna som för så länge sedan levde och skapade allt det här blir väldigt påtagliga, men samtidigt så avlägsna. Vi vet så mycket om dem, men ändå vet vi knappt nånting om deras liv.
    Bara det som de frivilligt eller ofrivilligt lämnat efter sig kan berätta sanningen… och då kan vi ändå aldrig veta helt säkert.
    Ah, historia! <3

    Häftigt tycker jag hur som helst, och hoppas att jag en dag får möjlighet att besöka denna arkitektonisk- och kulturella höjdpunkt!

     

    Bild

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    And winter came…

    Tjoflöjt!

    Vilken fantastisk dag det har varit idag! Inte bara vädermässigt, utan bara allmänt bra liksom. Till skillnad mot för typ en månad sedan, då alla dagar kändes likadana – tunga och mörka.
    Nej, nu är ljuset här, och det känns. Och syns!

    Väderprognosen spådde grått och molnigt idag, men icke! Det var länge sedan solen kändes så stark som idag, och man kunde liksom ta på krispigheten i luften. Dessutom är hela Uppsala täckt av rimfrost, lite dimma, och det ligger ett täcke med pudersnö på marken. Som ett perfekt drömland helt enkelt!

    Eftersom vädret var så underbart så bestämde vi att utflykt med korvgrillning vore perfekt. Dock insåg vi ganska snabbt att engångsgrillhelvetet inte tänkte ta fyr… så vi fick se oss besegrade och äta kall korv istället. Vilket ändå var ganska okej!

    Utflykten bar till Funbo utanför Uppsala. Jag har en speciell relation till denna plats eftersom min farfar hade en sommarstuga här för många år sen. Som barn sprang vi runt och lekte på ängarna och ropade på kossorna.

    Rimfrost är bland det finaste en vinter kan ha tycker jag! Träden ser ut som små moln nästan.

    Och så kan man krypa in under och skaka ner en massa snö över sig själv.

    Och göra hardcore snöänglar!

    Vidvinkeln fick andas lite vinter den med!

    Glitter överallt!

     

    Nu säger tyvärr väderleksrapporten att det ska bli plusgrader i veckan, och i så fall lär väl snön vara ett minne blott inom kort…
    Det är iallafall trevligt att kunna titta tillbaka på bilderna då och veta att vi fick åtminstone några dagar med riktig vinter! Mer kan man väl inte begära nuförtiden, eller?

    En annan lite skojig grej är att jag äntligen hittat ett nytt tema till bloggen! Det kommer bli mycket snyggare layout, större bilder och bättre mobilanpassning. Så fort jag har köpt det ska jag bara hitta en ledig dag till att fixa, eftersom sånt tar typ en hel dag för mig…

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Historiska ting

    Stiliga ställen jag vill besöka IV – Paris katakomber

    Okej, jag vet inte om man ska benämna denna plats som “stilig”, men den kvalar ju lätt in på listan över coola ställen i världen – Paris katakomber!

    För en som aldrig varit i Frankrike överhuvudtaget (moi) och aldrig egentligen lockats av att åka dit, så måste jag medge att bara katakomberna i sig utgör en anledning att åka dit!

    För några år sedan såg jag en dokumentär på youtube som handlade om en man som gått vilse i katakomberna. Man hittade hans filmkamera, men man hittade aldrig mannen själv…
    Till min förtjusning så visade sig klippet från hans filmkamera finnas kvar, så ta gärna en titt på det sen och let me know vad ni tror om det, fakta eller fiktion? (passar på att varna redan nu för att det kan vara lite disturbing att titta på)

    Iallafall, Paris katakomber är ett underjordiskt nätverk av tunnlar som ursprungligen byggdes av romarna på 400-talet. Syftet då var att bryta kalk, och man räknar med att det totalt rör sig om nästan 30 mil av tunnlar i flera “våningar”. Myndigheterna upptäcker än idag nya ingångar/utgångar till tunnlar man inte visste fanns, och de stänger genast igen dessa eftersom det är olagligt att utforska katakomberna på egen hand.
    Men katakomberna har även använts för många andra syften genom historien, och det var först på slutet av 1700-talet som man beslöt att omvandla vissa delar av tunnlarna till en viloplats för de döda.
    Kyrkogårdarna i Paris började nämligen bli överfulla av lik, och för att minska risken för smittor och bereda mer plats för kommande döda, så började man bära ner de gamla benen till tunnlarna under staden.

    Resultatet blev en makaber, men ändå visuellt imponerande massgrav, bestående av över fem miljoner parisares ben och skallar:

    Relaterad bild
    Bild

    De dödas rike.
    Fortsätt på egen risk…

    Relaterad bild
    Bild

     

    Relaterad bild
    Bild

    Man får väl utgå från att de personer som “byggde” dessa formationer av ben gjorde det med största respekt för de döda… Samtidigt som jag tycker det är lite bisarrt, så var det ändå en ganska bra och kreativ lösning. Istället för att bara begrava allihop i en stor grop liksom, så gav man dem en lite mer praktfull grav.
    Dessutom får dessa anonyma människor, trots att de är döda sedan länge, fortsätta att bidra till sin hemstad även in i vår tid…

    Och just det! Läskigt klipp var det också:

     

     

     

    Until next time!

    Loading Likes...