Idag är min sista dag här i gruvbyn för den här gången. Bergslagen är sig likt som sagt, och det är även bergsmännen. Även om de idag antagligen föredrar att kalla sig något annat än bergsmän… (ja, jag vet att det blir en del tjat om gruvor och berg nu, men jag har faktiskt tagit några fler bilder för att stärka texten lite grann!)

Som jag skrev i det förra inläggetså finns det massor av lämningar efter medeltidens järnframställning och gruvindustrin i hela området. Den mest kända av dessa är Lapphyttan.
Det var på slutet av 1970-talet som arkeologer grävde fram lämningarna efter Europas äldsta masugn här i Norberg (ännu äldre ugnar för järnframställning har hittats i exempelvis Kina). Dessa järnugnar i Lapphyttan dateras till 1100-1300-talet, och de utgjorde början på kapitlet om svensk järnindustri!
Det som kännetecknar en sån här masugn är att malmen smälts i ett schakt som värms upp av träkol, och sedan tappas det färdiga järnet ut. Man kunde alltså  producera relativt storskaligt med endast ett fåtal ugnar. Masugnar används fortfarande på vissa håll i världen, även om de är väldigt energikrävande.

På 1990-talet bestämde man sig för att bygga upp en replika av Lapphyttans lilla järnbruk (Nya Lapphyttan), och detta område står idag öppet för allmänheten som ett friluftsmuseum året runt!
Här nedan kommer några bilder från Norberg och Lapphyttan med omnejd!

 

Entrén till Nya Lapphyttan. Här kliver man bokstavligen in i en svunnen värld!

Nya Lapphyttan är som en egen liten medeltida by. Kopian av masugnen syns i mitten.

Interiör och exteriör i ett av “husen”. När jag var liten trodde jag på riktigt att man hade trädgården på taket!

Jag vet inte vad det är med mig och mannekänger… I just don’t like ’em, även om de föreställer de moderiktiga bergsmännen!

Thorshammars verkstad. Här tillverkades under 1800-1900-talen olika metallföremål och prydnader.

 

Blev tvungen att fota isen som drivit upp på land utanför verkstaden. Coolt!

 

Until next time!

 

Loading Likes...