Lördag betyder historiskt äventyr! Och idag blev det inte vilket äventyr som helst, utan en tripp till Sala silvergruva. Denna gruva är belägen ett (långt) stenkast väster om Uppsala. Sala silvergruva tjänade tillsammans med Falu koppargruva som Sveriges ekonomiska hjärtan under nästan 500 år, och dessa utgjorde grundpelarna för det svenska rikets framgång. Framförallt under stormaktstiden. Kungar och drottningar åkte hit med jämna mellanrum för att inspektera gruvarbetet, och årligen bröts omkring 4 ton med silver!
Gruvan togs ur bruk 1962, men har sedan dess varit en av Sveriges i särklass viktigaste turistattraktioner. Dessutom är den en av världens bäst bevarade gruvor från denna tid. Imponerande!
Så även om man (som jag) är i princip uppvuxen i  gruvhålor, så är detta ändå nånting man borde gå och se om man har minsta historiska eller kulturella intresse! Det är liksom starten i en lång kedja som kom att bli enormt viktig för Sverige.
Jag har besökt många slott och herresäten, men på ställen som Sala silvergruva så får man liksom andra sidan av myntet! Alla dessa människor som levde och dog enbart för att bryta silver. Silver som de sen aldrig såg skymten av igen…

… and they call it a mine!
Vägen mot gruvan kantas av schakt av alla de slag

Ja här står jag och ser cool ut


Off we go!

 

Våran grupp gick cirka 60 meter under jord, men det räckte gott och väl tyckte jag!

Förr sänktes gruvarbetarna ner i tunnor till sin arbetsplats, men idag kan man ta trappen

Våran guide Joachim har arbetat i Sala gruva i över 300 år.
Nejdå det har han inte.
Men jag gillade honom skarpt eftersom han lika gärna hade kunnat vara anställd i gruvan på 1700-talet. Han var liksom inte en utklädd, överdrivet hypead guide, utan han var bara där och berättade allt om vardagen i gruvan. Jag gillar såna guider som är lite mer laidback, men samtidigt extremt kunniga.

Joachim ställde även kuggfrågor som “Vem var kung i Sverige 1650?”
Jaja vi vet att det var kung drottning Kristina!

Drottning Kristinas Schakt stupar för övrigt rakt ner här 130 meter. Det var läskigt att titta över kanten och ännu värre att försöka fota!

Skyddsrum med blodstänk på dörren. (Kan även vara rödfärg, men vem vet?)

I den vita rutan har kung Oscar II ristat in sitt namn. Kungar gillar nämligen att rista in sina namn lite här och var

Gustaf V ville såklart inte vara sämre än sin företrädare!

Sen kom vi ner i delarna av gruvan som är i stort sett orörda, och totalt becksvarta!

Slutligen kom vi fram till de delar som rasade igen på 1500-talet.
Efter det började man bryta lite mer strukturerat med hjälp av tyska gruv-experter.

Jag har ju fördelen att ha spenderat rätt mycket tid i olika gruvor, så jag är rätt van vid den råa och kalla miljön.
Denna skitstora industrihiss som tog oss upp till ytan igen var dock inte min grej!

Från 4 plusgrader till 20 plusgrader, underbart! 

Som den låtsasfogde jag är så passade jag på att mäta ut lite skatt från allmogen innan jag red hem till min borg!

 

Som helhet måste jag ändå säga att äventyret i Sala silvergruva var långt över förväntan och jag rekommenderar definitivt ett besök dit, ung som gammal!

 

Until next time!

 

Loading Likes...