• Foto,  Naturligt

    Hälsningar från Flottsund

    Helt plötsligt tittar solen fram! Bara så där. Någon kanske hörsammade mitt gnäll om det gråa vädret här om dagen…

    Sol-dagen i ära fick det därför bli en liten vända till Flottsund, strax söder om Uppsala. Här flyter Fyrisån ut i Mälaren och precis här ligger också en väldigt stor (med Upplands-mått mätt i alla fall) skog! När jag bodde i studentlägenhet i närheten för många år sedan var jag ofta här och strövade omkring, så det var lite kul att komma tillbaka och allt var sig likt!


    Just ja – det snöade igår! Så nu har vi även några millimeter snö. Hurra!
    När solen kom fram blev det dessutom ganska varmt. Och eftersom jag var klädd för polarexpedition just idag så åkte jackan av en stund.
    Hello sun, don’t be shy.
    Bara en liten mängd snö kan göra så himla mycket med kontrasterna i landskapet! Speciellt om solen ligger på. Det blir lite mystiskt liksom…

    Har solen tittat fram även hos er idag, eller lyser (hehe) den med sin frånvaro?

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Naturligt

    Grått nytt år!

    Nu var jag fyndig va? “Grått” är en riktigt passande benämning på hur vädret har sett ut här i trakterna den senaste tiden. Okej, solen tittade fram som hastigast här om dagen, så jag ska väl inte klaga…
    I alla fall!
    Hur har ert nya år börjat?
    Själv blir jag allt mer en sån där som inte lägger någon större vikt vid “nystarter” och liknande. Jag kanske helt enkelt är rätt nöjd med min tillvaro just nu? Åtminstone känns det som att jag inte har så mycket att klaga på. Förutom vädret då, men jaja…
    När man pluggar har man ju inga direkta lov eller liknande heller, det är bara att göra det som behöver göras, oavsett helg och högtid!
    Men jag gillart! Det passar mig verkligen att ha mina små rutiner samtidigt som jag är fri att lägga upp “arbetstiden” hur jag vill.
    Sen ska erkännas att disciplinen inte är på topp i och med distansundervisningen, men det har jag ju gnällt om förut redan.

    Hur som helst, det fick bli en kortare fotovända idag. Jag fick nämligen ett nytt stativ av Micke i julklapp som jag äntligen kunde ta ut på en testvända!

    Är det bara jag, eller är det ovanligt mycket mossa denna höst/vinter? ^^
    Hur som helst, så strosade jag omkring vid ett skogsparti i Gamla Uppsala en stund, bara för att mötas av…
    …det här! Alltså vafan?!
    Någon må ha varit ansvarig och haft sitt Halloweenfirande utomhus, men alltså…

    …lämnar man verkligen efter sig en hel jävla årsförbrukning med låtsasspindelväv i skogen på det här sättet??
    Hela skogspartiet (som är rätt stort) var helt täckt av skiten!
    Blev lagom grinig för när jag tänkte att jag skulle börja plocka bort det så märkte jag att det verkligen sitter som klister, invirat i grenar och enbärsbarr. Det hade dessutom tagit mig timmar att få bort allt, för det satt precis ÖVERALLT!
    Människor är så tröttsamma – varför kan vissa inte vara på en plats utan att skräpa er och bete sig som troglodyter?
    Hur som helst fortsatte jag min lilla vandring, bistert mumlandes över folks dumhet.

    End of rant.
    Nu vill jag verkligen önska er alla fina läsare en god fortsättning (utan låtsasspindelväv) så hörs vi snart igen! <3

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Vilse i Hågadalen

    Gårdagen spenderade jag ute vid Hågadalens naturreservat, med en baktanke från mitt tidigare inlägg där jag skulle testa om det gick att planera att vara kreativ.
    Och det gjorde det måste jag ändå säga! Jag hade skrivit upp i kalendern att jag skulle fota och redigera bilder denna dag, inte helt oberoende av vädret, men oberoende av i princip allt annat.
    Så jag gav mig ut i den råa kylan, utrustad med storslagen rekvisita i form av en liten glittrande tallkotte som egentligen ska hänga i julgranen. Men just den här gången fick den agera Zelda-skatt i äventyrsmarkerna som är Hågadalen, eller The Lost Woods om man så vill!

    Beware! Här gömmer sig nog en och annan goblin!
    You found the Magic Pine Cone!
    Its mysterious glow is enthralling!

    För några år sedan hade jag för övrigt ett par knähöga läderboots, en grön stickad klänning och ett matchande bälte. Hade ju blivit finemang att cosplaya som en kvinnlig Link! Det kanske får bli ett framtida projekt helt enkelt…

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    När tiden räcker till. Och vintertankar

    Hej på er vänner!

    Hur har ni det i vintermörkret? Snö rent av kanske..? Hos oss är det grått ute för det mesta, varvat med en och annan regnskur. Det känns nästan som att vintern förskjuts för varje år, även om den antagligen inte gör det. Men när jag var liten (och jag har förmodligen ett selektivt minne här) så var det alltid snö och minusgrader i princip hela december och folk anmärkte verkligen på de få gånger som det inte var någon snö till jul…
    Nu är jag ju förvisso uppvuxen i “inlandet” och inte alls så nära kusten som Uppsala faktiskt är, så det kanske inte är så konstigt att vintrarna är/var annorlunda där. Men den där känslan av riktigt julvintermys även utomhus har jag börjat överge mer och mer för varje år.
    Kanske är det för att vintrarna är mildare nu.
    Eller så minns jag fel…

    I alla fall. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Typ skriva av mig lite. Har känt att det varit lite pyspunka på mig de senaste veckorna, samtidigt som jag känner mig lite rastlös. Jag brukar vara klar med mitt plugg runt klockan två på dagarna och då finns det ju liksom ganska många timmar att göra annat på! Vill sätta igång med ett eller ett par kreativa projekt men kommer aldrig till skott riktigt. Jag har ju tiden. Och idéerna. Och jag vill åtminstone tro att jag har disciplin. Jag kan ju gå och träna tre dagar i veckan utan problem, så varför kan jag inte sätta igång och pyssla någon eftermiddag? Haha!
    Att göra kreativa saker är ofta ett sätt att slappna av och om det är något man gjort tidigare så behövs det ju liksom inte supermycket tankeverksamhet, utan det brukar gå av sig självt medan tankarna vandrar iväg till andra platser.
    Men jag tror att min personlighet sätter lite krokben för mig här eftersom jag har jättesvårt att vara spontan (och det blir värre ju äldre jag blir!). Jag är en sån som skriver upp i kalendern när jag ska dammsuga, laga mat och spela dator. Det ger mig ro att ha saker nedskrivna så att jag slipper “komma ihåg” dem, även om det bara är helt vardagliga saker.
    Och man kan ju inte planera att vara kreativ. Eller? Essensen i kreativitet brukar ju vara spontana idéer och infall. Eller..? Om jag kan få jättemycket gjort på en dag så länge det står uppskrivet i min lifeplanner att jag ska göra dem, så borde det ju också fungera med andra projekt?
    Jag får helt enkelt göra ett experiment på mig själv och se om jag kan prestera utifrån vad jag indirekt sagt åt mig själv att göra!
    Det skadar ju inte att prova tänker jag.
    To be continued…

    Önskar er alla en fortsatt fin vecka!


    (Så här ser för övrigt en vacker vinterdag ut)

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    Tid för julbock

    Inte har det väl undgått någon att det är första advent? Nej, precis! ^^

    Jag tänkte egentligen bara önska er alla en fin första advent och kommande vecka. Här har allt julpynt åkt fram idag, bland annat min kära julbock som har hängt med ganska många jular nu!
    Har ni hunnit riva fram era julprydnader än? Det är ju verkligen en vattendelare och vissa är ute i extremt god tid, medan andra (yours truly bland annat) väntar till söndagen med stort S så att säga.


    Julbocken heter för övrigt Carola Körberg. Efter två av våra julmusik-helgon.

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt

    Ett kärt återseende

    Några av er kanske minns när jag var och besökte Linnés Hammarby för några år sedan, som jag skrev om i detta inlägg.
    Well, idag var det dags för ett återbesök på en av de absolut finaste platserna jag känner till!
    Det blev en skaplig kontrast mot senast jag var där, när allt stod i full blom och luften var härligt varm – Nu sken förvisso solen, men helsike vad det blåste! Antar att det är någon efterverkning från stormen som drog förbi i veckan..?
    Själva byggnaderna i Linnés Hammarby är stängda för säsongen nu, men det hindrade mig inte från att ströva omkring i markerna och beundra skönheten på denna plats. Jag tror på riktigt inte att det här stället kan se dåligt ut, någon tid på året.


    Även om vinden låg på så blev ljuset väldigt skiftande och vackert.
    Det grådassiga november känns långt borta, inte sant..?
    Stigen upp till Linnés Naturaliemuseum. Här lär han ha vandrat många gånger…
    November gjorde sig dock tyvärr påmint ganska snart om att solen var på väg ner…
    …och då får man ta sin osynliga kvast och ge sig av!
    Jag hann i alla fall ta en titt på mitt kära soldattorp igen. Och inte en bålgeting i sikte!
    Hammarbyn är omgiven av skogspartier, så helt plötsligt snubblar man över lite trattkantareller. Den här platsen har ju för fasen allt!
    Vet dock inte om de är så goda att äta så här års..? De lär ju vara lite vattniga tänker jag.
    Kilometer efter kilometer av gärdsgård omgärdar en här.
    Höstens fallna skörd. Denna äppelsort kallas tydligen för Ribston.

    Jag ska nog åka hit i vinter också och se hur landskapet ser ut i glittrande snö. Det måste ju vara minst lika trevligt!

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Okategoriserade

    Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret

    Hej på er!

    Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
    Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…


    Hur fin är för övrigt inte denna tekanna…
    …som kan delas i både kanna och kopp! <3
    Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha.
    Gammalegyptiska är för övrigt den första stora “fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
    Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.

    Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
    Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
    Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
    Yay humanity! 😀


    Önskar er alla en fin vecka!


    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Roaming Rosersbergs slott

    Förra veckan var det dags för slottsbesök igen! Denna gång gick resan mot inget mindre än Rosersbergs slott i Sigtuna kommun. Slottet byggdes ursprungligen på 1630-talet, men i stort sett hela dess nuvarande utseende är skapat under andra halvan av 1700-talet, det vill säga i sengustaviansk anda.
    I anslutning till slottet finns även ett slottshotell och café som jag dock inte hann besöka denna gång, då jag mest åkte dit för att fota inför en fototävling.


    In other news har jag nu formaterat om en av hårddiskarna på min speldator. Jag använder den även till fotoredigering eftersom den är mer kraftfull än min vanliga laptop, och den kan (vanligtvis) köra både Lightroom och Photoshop samtidigt, + extra hårddiskar och kortläsare. Dock märkte jag att redigeringen snodde så sjukt mycket diskutrymme och en dag sa Photoshop bara “Nej nu jävlar är det dags att ta tag i det där och fixa mer space!”
    Sagt och gjort. Det gick såklart inte smärtfritt som man hoppats och flera googlingar och youtubers konsulterades, dock utan framgång. Men efter att ha bråkat en stund gick det som sagt vägen, och nu ska jag börja hålla lite bättre koll och rensa bland bilderna med jämna mellanrum.
    Tror ni jag kommer komma ihåg det..? Antagligen inte, men det återstår väl att se.

    Här kommer i alla fall ett axplock från Rosersberg!


    En imponerande vy!
    November är som bekant inte min favoritmånad, men det uppstår ändå en hel del stämningsfulla situationer under denna tid…
    Dock mörknar det väldigt fort, så är man inte ute typ senast klockan tre så missar man ju det mesta vad fint ljus heter. Eller ljus överhuvudtaget…

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Övernaturliga ting

    Kaïro – den förvirrande skräcken

    Okej, jag vet att Halloween var för några dagar sedan, men jag måste bara tipsa om en film jag såg för ett tag sen. Det är en japansk film som heter Kaïro (Pulse på engelska) och tillhör en av mina favoritgenres – skräckfilm!

    I alla fall. Jag såg som sagt nämnda film, och sedan har jag inte riktigt kunna släppa den. Grejen är att jag inte kan säga att jag fattade vad den egentligen handlade om. Om någon bad mig om tips på skräckfilm så skulle jag rekommendera Kaïro direkt, men jag skulle absolut inte kunna förklara storyn… Och visst, det finns ju en del såna filmer där man sitter i princip hela filmen och undrar vad fasen det är som händer. Det är ju dock ofta lite Hollywood ändå över såna filmer (typ Inception), men detta är verkligen så långt ifrån Hollywood man kan komma.

    Det är som sagt en japansk film från 2001 – en tid när internet hade blivit en vardagsgrej för de flesta.
    Kaïro handlar om just internet. Om jag ska försöka mig på någon typ av förklaring, så handlar den om hur ensamhet förstör oss och i filmen blir de ensamma till märkliga spöken. Ett par personer ser detta på nätet genom konstiga klipp och ljud, men även i sina verkliga liv. Det låter ju ganska generiskt, men jag kan inte förklara det på nåt bättre sätt. Om någon av er sett filmen får ni gärna fylla i!
    Då jag är en kräsen storkonsument av just skräck och då gärna just japansk, koreansk och thailändsk skräck, så klättrade Kaïro direkt in på listan!

    Men eftersom jag knappt kan förklara vad den handlar om så kan jag ännu mindre förklara varför den gjorde så starkt intryck på mig. Jag vet bara att den skrämde mig som attan, på ett sätt som jag väldigt sällan blir skrämd på. Jag tror det är något med den genomgående enkelheten i sceneriet, men att samtidigt inte riktigt förstå vad som händer. Dessutom är spökena i filmen sjukt läskiga! De beter sig och rör sig liksom oväntat, så att man återigen inte fattar riktigt vad de vill…


    Årets skräckfilmstips alltså. Jag lyckades hitta en trailer som såklart inte gör filmen rättvisa, men jag tycker ändå att man får en känsla av hur filmen är upplagd.

    Så, gillar ni skräckfilm och inte har sett Kaïro – se den nu, you’re in for a treat!


    Until next time!

    Loading Likes...