• Foto,  Historiska ting

    En resa till Egypten är en resa utöver det vanliga

    Hej vänner!
    Här kommer som utlovat ett inlägg där jag ska berätta om vår resa till Egypten som vi gjorde i januari i år! Eftersom vi är bekväma så valde vi en chartrad resa med allt inkluderat, och åkte även på två utflykter med skitobekväma bussar…
    Som jag kanske nämnt förr så har jag varit i Egypten två gånger tidigare, dock var det ett bra tag sen (omkring år 2002 och 2004), så det var verkligen roligt att åka dit igen och se allt med mina blivande egyptolog-ögon!

    Första utflykten bar av till Kairo för att titta på Egyptiska muséet och pyramiderna såklart!
    Kairo är verkligen en ambivalent stad på så sätt att det finns delar som är extremt fattiga och slitna, men precis bakom hörnet finns alla ultramoderna faciliteter man kan tänka sig…
    Det är skitigt, högljutt och lite charmigt. Som en huvudstad brukar vara antar jag?
    Väl framme vid Egyptiska muséet fick vi köa en stund för att komma in, men det är det väl värt! Detta museum har (surprise, surprise) världens största egyptologiska samling, och man (jag) skulle lätt kunna gå runt här i flera dagar. Här finns bland annat Tutankhamuns gravföremål och ett speciellt mumierum där många av de mest kända faraonerna ligger.
    De riktigt stora och tunga objekten står logiskt nog på bottenvåningen!
    Några av alla guldföremål från Tutankhamuns grav.
    En papyrusrulle som visar det så kallade Amduat – “underjorden”. Här bodde alla möjliga farliga monster som den döde måste känna till namnen på för att ta sig förbi. Sådana här rullar innehåller bland annat information om just dessa monster och placerades i graven med den döde. Smart där!
    Farao Akhenaten. Denna kung är mest känd för att ha bannlyst samtliga av gudarna i Egypten utom en. Även om det var en kortvarig trend så menar vissa forskare att man kan räkna denna tid som världshistoriens första monoteistiska religion…
    Nästa stopp: Pyramiderna i Giza!
    Sfinxen och Chefrens pyramid.
    PS. Alla romantiska bilder på Instagram där tjejer står med fladdrande klänningar i solnedgången, helt ensamma vid pyramiderna – It’s fake! Och antagligen grovt photoshopat…
    Det kryllar av turister på dessa platser året runt och om man inte har specialtillstånd att gå bortom turiststråken så kommer man automatiskt att få med x antal av dessa turister på sina foton. Nu menar jag inte att det är fel att photoshopa/redigera (vem gör inte det liksom?), men jag känner mig skyldig att berätta detta så att ni inte får en helt skev bild av hur ställena ser ut! 😉
    Här är jag iallafall relativt ensam i bild!
    Söta gatuhundar. Som jag inte klappar på grund av hypokondriska drag…
    Den andra utflykten vi gjorde tog oss till staden Luxor och dess vackra tempelkomplex Karnak!
    Under faraonernas tid hette staden Thebe och tjänade som religiöst centrum i nästan 2000 år.
    Om ni bara får göra en utflykt i Egypten så skulle jag rekommendera Karnak till 100%! Pyramiderna är häftiga, men detta tempelkomplex är helt ofattbart mäktigt!
    Och – här har man faktiskt möjligheten att gå runt ensam då stället är så galet stort, och de flesta turistgrupperna håller sig till ingången och de största monumenten.
    Faraonerna byggde ständigt på och byggde om detta tempel under cirka 1200 år, vilket förklarar varför det är så enormt.
    Här i pelarhallen känner man sig ganska liten…
    Man får dessutom försöka tänka dit att det har varit ett tak över hela komplexet också.
    På vissa ställen finns t.o.m. färgen kvar!
    Efter Karnak åkte vi till nekropolen Konungarnas Dal. Där råder strängt fotoförbud (om man inte betalar en massa pengar, vilket jag inte kände för att göra…). Men jag kan i alla fall berätta att vi gick ner i Tutankhamuns grav! Det varierar lite kring vilka gravar man får gå ner i p.g.a. den stora mängden turister som ökar slitaget på gravarna.
    Memnonstoderna på västra stranden.
    Statyerna stod en gång och vaktade ingången till ett enormt dödstempel som numera är borta.
    En lustig anekdot är att romarna kallade dessa kolosser för “de sjungande statyerna” , eftersom en jordbävning hade skadat dem och gjort dem delvis ihåliga. När vinden sedan blåste genom dessa håligheter så tyckte man det lät som att de sjöng…
    Godnatt! 5 timmars resa hem i världens minsta och skabbigaste buss väntar…

    Så! Givetvis var detta bara ett litet axplock av alla bilder jag tog under resan, och ett ännu mindre axplock av alla historiska/arkeologiska platser man faktiskt kan besöka i Egypten.
    Det är hur som helst ett fantastiskt land att åka till, och är man lite historiskt och/eller kulturellt intresserad så är det ju rena drömmen! Dock kommer jag att skippa den chartrade varianten nästa gång, då jag tycker att guidade visningar är allmänt lame och begränsar hela upplevelsen. Men det väljer man såklart själv vilket man föredrar!

    Nu fick ni i alla fall en liten inblick i vår resa. Själv blev jag lagom opepp på regnet och mörkret här i Uppis när jag kollade igenom Egyptenbilderna…
    Aja, imorgon är det åtminstone lussebullar och födelsedag för min älskade katt som fyller 11 år!

    Hoppas ni har en härlig kväll oavsett väder!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    Tillbaka från framtiden

    Eller nåt.

    Nej men på riktigt. It’s me. I’m back! Efter lite mer än ett år…

    Har tänkt ganska länge att jag ska sätta igång med bloggandet så smått, och varför inte bara göra det, så här en lördagkväll? Det har varit en viss tröskel att sätta igång liksom, fixa en ny layout, komma ihåg hur allt fungerade, osv. Men nu så! Gillar ni förresten den nya layouten? Saknas nånting som jag glömt? Jag tog nämligen och bara dammsög bort en massa gamla delar, haha!
    Ärligt talat har jag ju faktiskt varit inne lite då och då på bloggen bara för att radera skräppost och uppdatera de viktigaste funktionerna, men inte mer än så egentligen.
    Såg för övrigt att vissa riktigt gamla inlägg har “tappat” bilder av nån anledning, och ser allmänt konstiga ut. Ingen aning om varför? Oh well.

    Läser jag bloggar själv fortfarande? Javisst! Även om det också tyvärr blivit ganska sporadiskt… men jag ska försöka bättra mig där och “hitta tillbaka” till alla gamla fina bloggar!

    Så… vad händer egentligen i mitt lilla hörn av världen?
    Jag pluggar fortfarande egyptologi och jag älskar det! Till våren tar jag min kandidat, och nu har det nyligen bestämts att det ska startas ett masterprogram nästa höst med egyptologi-inriktning!! Alltså hur perfekt timing är inte det?? Dessutom, om allt går vägen, finns då även möjligheten att åka på fältresa till Egypten och delta i ett utgrävningsprojekt. Det skulle ju vara för bra för att vara sant – sannerligen en dröm som går i uppfyllelse! Men det återstår att se som sagt…
    Har även börjat gymma igen efter *hrm* ganska många års uppehåll… men det går absolut framåt, jag jobbar mycket med corestyrka (pga dålig rygg) och att bli allmänt starkare.

    Sen har vi rest en del senaste året, bland annat till Egypten (tänka sig!), Kiruna, Gotland, Holland, med mera! Jag tänkte faktiskt jag skulle skriva ett dedikerat Egypten-inlägg sen och visa er alla bilder. Bara ett år försent typ, hehe…

    Hej från Giza!

    På tal om bilder så skäms jag nästan lite – min kamera har bokstavligen blivit typ en prydnad i bokhyllan! Jag fotar jättesällan, nästan bara när vi åker på nån längre resa. Men det ska det bli ändring på! Min fina kamera måste ju användas för fasen.

    Fantastiska mystiska land
    Och ett annat fantastiskt land(skap). Björkliden! Kanske ska skriva ett eget inlägg om Kirunaresan också?

    I augusti var jag på egyptologikonferens i Leiden. Det var mitt första besök i Holland, riktigt skoj! Leiden var fint, påminde lite om Uppsala, fast allt var byggt i brunt tegel…
    …och de hade ett mycket fint nationalmuseum, Rijksmuseum van Oudheden, med en imponerande Egypten-samling.
    Kan ni förresten hajja att jag i princip kan läsa det mesta som står på denna stela?? Det känns så sjukt! Det är liksom en milstolpe i mitt liv och nu är jag där!
    Och såklart var vi en sväng till Medeltidsveckan även i år! Vackra Visby i solnedgången. <3

    Så, det var en väldigt kort återblick på det gångna året, tiden bara flyger iväg!

    Hoppas att allt er bra med er annars (mitt i julstöket kanske)?
    Och till er som stått ut med min frånvaro vill jag bara rikta ett stort TACK! 🙂 Till eventuella nya läsare – välkomna hit!

    Loading Likes...
  • Okategoriserade

    På obestämd tid

    Hej vänner!

    Ja, som ni kanske märkt så är jag inte särskilt aktiv här på min lilla blogg längre.
    Jag har egentligen tänkt skriva ett inlägg för att liksom markera tydligt att jag antagligen inte kommer att blogga så mycket framöver heller.
    Mest för att jag känner att plugget tar det mesta av min tid nu (men det är underbart kul!) och det är liksom där jag vill lägga allt mitt fokus.
    Det är ju min genuina dröm, som jag skrivit om här, och bloggen är liksom, ja, lite av ett avslutat kapitel. Åtminstone inom överskådlig tid.

    Att blogga och dela med mig av allt på sociala medier har ju egentligen aldrig varit nåt som kommer naturligt för mig. Jag ville mest ha ett tidsfördriv och nånstans att lägga upp alla bilder jag tagit! Sen att det medfört en massa positiva saker som fina kommentarer och läsare ser jag bara som en ära!

    Men jag vill i alla fall vara ärlig med er och mot mig själv, för det är så här det ser ut i mitt liv. Jag kommer ju ändå plugga i minst 5 år på heltid (och tro’t eller ej men jäklar vad jag ser fram emot hela denna resa!),
    Det tar dock emot alltför mycket att “radera” bloggen, det vill jag inte göra. Nej, den får vara kvar här och ta upp sitt lilla hörn av cyberspace.
    Men som sagt, förvänta er inga stordåd här på bloggen! 😉

    Jag försöker dock vara något så när aktiv på min instagram, @emmalinet14om ni vill följa mig där. Jag gjorde den dock privat för att slippa alla konstiga spökkonton som följde mig… men det är bara att skicka förfrågan så godkänner jag! (om ni inte heter typ alfonso298347 eller like4like)

    Vi ses när vi ses! Ta hand om er och varandra där ute! <3

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting

    Den sista dagen i dimma

    Long time no see!
    Ni kanske undrar om jag har dött eller så, men det har jag faktiskt inte.
    Jag har bara haft fullt upp med, ja, ingenting särskilt egentligen. Men en sak har jag gjort: Jag har räknat ner dagarna sedan en tid tillbaka för att IMORGON börjar ju plugget!! Jag är såå taggad!
    Kursböckerna och anteckningsblocken ligger i en prydlig hög på bordet. Ja, jag skriver anteckningar för hand 2018. Även om det är smidigt med dator så hajjar jag inte hur man hinner med att få ner allt man ska medan man lyssnar och knappar på tangenterna…
    Sen skriver jag dessutom betydligt fortare för hand än på en dator (blir alltid smått avis på folk som kan skriva utan att titta på tangenterna).

    Men nog om det nu, för jag kom ju på att jag inte ens har lagt upp bilderna från vår sista dag i England i somras.
    Även om det var över 2 månader sen vi kom hem så kan det ju vara lite skoj att berätta om då vi gick vilse i dimmorna i Dartmoor… så klyschigt, eller hur!

     

    Oändliga mil i vänsterfil på dessa sagovägar…

    Näst sista dagen besökte vi Roseland Heritage Coast i Cornwall. Fantastastiskt vackert, men lite för kallt och blåsigt för att bada.

    Här fanns dock massor av vackra stenar!

    Mitt hjärta.

     

    Sista dagen begav vi oss åter till Dartmoor och den lilla byn Widecombe in the Moor.

    En väldigt liten, men gammal by.
    Den stora sevärdheten är den medeltida katedralen som vi såklart tog en titt på!

    Det är något väldigt dystert, men samtidigt vackert med detta tidlösa, dimmiga landskap. Det är inte svårt att förstå varför skräckförfattare har inspirerats av Dartmoor i hundratals år.

    Efter en förvånansvärt fin lunch var det dags att bege sig ut på själva mooren…

    …detta hade jag verkligen längtat efter! Även om det inte var så jättemuntert väder så var det en svårslagen känsla att vandra bland dessa midjehöga ormbunkar.

    Och stämningen blir ju speciell när dimman kryper på…

    Hästarna gjorde oss lite sällskap på vägen

    Ett unikt och makalöst landskap!

    På långt håll ser inte stenansamlingarna så stora ut, men de är verkligen enorma!

    Ungefär här började vindarna och dimman tillta…

    Den här bilden tog jag precis när vi kom fram till stenarna…

    …och så här såg det ut på samma ställe 10 minuter senare.
    Har aldrig varit med om något liknande! Dimman och de starka vindarna stängde liksom ute alla intryck och man tappade tidsuppfattningen litegrann.

    Detta var bland de sista bilderna jag tog.
    Efter det här så började vi nämligen fundera på hur fasen vi skulle hitta tillbaka till bilen som vi hade parkerat någon kilometer bort. Vi visste ju från vilket håll vi hade kommit, men vi hade ju inte följt någon väg eller stig, utan bara vandrat rakt ut på heden. Och när dimman drog in så man knappt såg 5 meter framför sig så tappar nog även den bästa sin orienteringsförmåga…
    Hur som helst så ville vi inte stanna och vänta, för vi visste ju inte hur länge sån här dimma kan ligga kvar.
    Så vi började gå. Och gå. Och gå ännu mer.
    Ingen av oss var ultimat klädda för blöt vegetationspromenad, så vi bestämde oss för att försöka hitta en av de asfalterade vägarna som slingrar sig över hela Dartmoor. Sagt och gjort!
    Vi hittade en väg, men med noll aning om var vi befann oss och vilket väderstreck som bilen var, så gick vi bara åt ett håll.
    Här tycker ju en smart person att det bara är att dra fram GPSen på mobilen så löser det sig. Det gjorde vi också, men eftersom vi inte noterat vart vi parkerat bilen så var den inte till mycket hjälp…
    Efter nästan en timmes promenad på okända vägar så började dimman lätta något, och slutligen hittade vi äntligen bilen! Har nog aldrig varit så glad över att ha en hyrbil!
    Blöta, trötta och fortfarande lite halvt förvirrade satte vi oss i bilen och åkte tillbaka mot Torquay.

    Utflykten slutade väl inte exakt som vi tänkt oss, men det här är ju en sån grej som ändå är lite skoj att ha varit med om och berätta om för andra.
    För ingen resa till Dartmoor kan ju vara komplett utan att ha gått vilse i den täta och hemlighetsfulla dimman…

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting

    Till medeltid och tillbaka igen

    Hej på er kära vänner, bekanta och obekanta!

    Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade något på bloggen. Det blev helt enkelt en oplanerad paus från bloggen i samband med min semester…
    Och faktum är att jag (trots att sommaren är underbar) verkligen har avskytt att det varit så varmt! När det är mellan 30-35 grader VARENDA DAG i flera veckor så tappar jag tamigtusan all lust till allting. Varför kan det inte bara vara lagom nån gång?! Nåja…
    Trots att det varit soligt vareviga dag så har jag aldrig varit så här blek någon sommar. Jag har hållit mig inomhus med neddragna persienner och litervis med isvatten och roat mig med att läsa böcker, spela WoW och varit ute och sprungit när det varit acceptabel temperatur (runt 22-23 tiden på kvällen…)

    Men nu har de lovat “bara” 24 grader imorgon, så vi håller tummarna!

     

    I alla fall – jag kan ju inte bara låta vårt besök till årets Medeltidsvecka gå obemärkt förbi! Två och en halv dag blev det denna gång, ganska lagom för min del. Det blev dock inte supermycket fotande på dagtid, eftersom det var för varmt (!!)

     

    Vi tog en sväng till S:t Lars ruin för att titta på trollkarlen Arkadia. Jag försöker alltid lista ut hur såna här trollkarlar bär sig åt med sina tricks, men jag lyckas aldrig!


    Sedan blev det Kalabalik! Ett band som spelar medeltidsmusik alltså. Inte kalabalik som i Bender…

    Sjukt svängigt!

    Och en obligatorisk mjöd!
    Mjöd är ganska speciellt och har mycket smak, typ lite glöggaktigt. Rekommenderas definitivt om ni inte provat!

    En siesta mot muren i solens sista strålar… underbart!

    Nere vid stranden la vi märke till den fantastiska solnedgången, och jag hade såklart inte alla kameragrejer med…


    …men det hade jag nästa dag! Såna här vackra solnedgångar får man ju inte missa.

     


    Kolla ba’! Hur vackert??

    Och min älskade tålmodiga Micke som ställer upp på mitt kamerakrångel, trots att han inte är så frälst i att vara med på bild. <3

    När solens sa adjö så var det även dags för oss att säga adjö till Visby och medeltid för denna gång.

    Justja, ni kanske undrar vad det blev av min drömklänning som jag skulle sy till Medeltidsveckan? Jag sydde klart den! Och tog med den, och använde den! Men insåg väldigt snart att den var extremt opraktisk att strutta runt i bland gräs och grus…
    Så jag tog helt enkelt och köpte mig en alldeles underbart fin linneklänning på marknaden (den jag har på mig på bilderna), och jag är nöjd!

    Har ni överlevt i värmen där ute? Gjort något skoj? Ätit glass??

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Första steget mot en livslång dröm

    I nästan 20 år har jag varit förundrad av, och förälskad i en civilisation som trollbinder med sin mystik och storhet.

    Jag minns faktiskt det exakta ögonblicket när jag först kom att nosa lite svagt på antikens Egypten:
    Det var runt -98 eller -99, och vi hade fått hem en ny dator från Dell. Och med datorn så följde lite CD-skivor som bland annat skulle visa exempel på denna dators awesome grafik och ultracoola ljudsystem! (Med dagens mått var detta kanske lika hightech som en brödrost är idag. Men ändå…)

    I alla fall så fanns det en video på en av dessa skivor som visade en slags berg-och dalbana genom världshistorien (i 3D såklart!)
    När man som tittare kom till faraonernas Egypten så förändrades musiken och det blev lite dunkelt och mystiskt, nästan lite läskigt vill jag minnas. Bilder av faraoner och gudars ansikten smälte samman och blev till nya, och man fick följa med in i pyramiderna längs svindlande korridorer och mörka gömmor. En av scenerna visade schakalguden Anubis som en kolsvart staty med rosa glänsande ögon. Han vände på huvudet och tittade rakt in i kameran. Rakt på mig.

    Jag tittade på videon om och om igen, säkert ett tjugotal gånger, lika fascinerad varje gång. Jag frågade mina föräldrar vad dessa trolska bilder var för något, och de berättade att det var gamla egyptiska motiv.
    “Vad är Egypten för något?” tänkte jag och ville ta reda på mer. Jag började låna böcker på biblioteket i Norberg som handlade som antika civilisationer, och detta var början på ett livslångt personligt intresse. Jag skaffade en liten anteckningsbok och skrev ner dynastierna, namnen på alla gudar, och jag lärde mig hieroglyfer.
    När internet så småningom blev mainstream så kunde jag utforska denna värld ytterligare och ta reda på ännu mer om civilisationen. Mitt intresse genomsyrade allt jag gjorde. Jag klottrade hieroglyfer på svarta tavlan i skolan (min lärare tyckte det var skoj!) och använde skolans dator för att skriva ut foton från Egypten.


    År 2003 gick en dröm i uppfyllelse, då jag, min pappa och min bror besökte Egypten. Under en vecka reste vi runt och tittade på bland annat Karnaktemplet, Konungarnas dal och pyramiderna i Giza.
    Jag fick agera familjens lilla guide för jag visste ju allt om de här platserna, även om det var först nu jag fick se dem på riktigt.

    Och så fortsatte mitt glödande intresse, med museibesök, souvenirer, föreläsningar, etc.
    Men det förblev bara ett intresse. I perioder mer påtagligt, och ibland mindre, men det har alltid funnits där.

    Jag ville ju bli egyptolog när jag var liten. Det har jag alltid velat innerst inne. Men när jag blev äldre så satte nånting stopp. Min rationella sida tog över och sa att “det går inte”, “det finns inga jobb”, “det är slöseri med tid och pengar”, “gör något taktiskt istället” och så vidare…

     

    Så jag pluggade och tog examen i statsvetenskap istället (vilket i och för sig var ett väldigt spännande ämne) och jag började jobba som tjänsteman på olika myndigheter.
    Men jag trivdes inte alls i den rollen. Jag hade fantastiska kollegor och lärde mig mycket av jobben, men det räckte inte.
    Det kändes fel att sitta dag ut och dag in med något jag egentligen inte ville göra, det tärde enormt på mig dels fysiskt, men framförallt psykiskt.
    Så jag slutade som tjänsteman och började jobba på Uppsala universitet, förvisso även det en myndighet, men inte alls på samma sätt.

    Men så i vintras kom åter en gnagande känsla av att det här inte heller var rätt. Jag gjorde inte det jag skulle göra. Det som intresserar mig och som jag faktiskt är bra på fick inte komma till uttryck alls.
    Tillsammans med Micke så frågade jag mig själv vad det är jag egentligen vill göra innerst inne. Och där och då var det som att allt bara lossnade! Jag ska plugga och utbilda mig till egyptolog. Det är det jag kan, och det är det jag vill, och alltid har velat.

    Så jag sökte in till universitetet igen i våras, och jag har nog aldrig varit så motiverad till att börja plugga! När jag läste statskunskap så gjorde jag det mer av prestige och taktiska skäl, snarare än genuint intresse.
    Men nu ska jag göra om och göra rätt!
    Jag ska bli egyptolog, or die trying!

    För nu är det rätt, det känns i magen, hjärnan, hjärtat, ja hela kroppen! Jag är redo att ta första steget på en mångårig resa som ska ta mig dit jag vill, för så länge viljan finns så går det. Det kommer att bli tufft periodvis, men det kommer att vara värt det.

    Och idag, kära vänner, så kom beskedet om att jag är antagen till höstens kurs i Egyptologi här i Uppsala!
    Det var egentligen det jag ville ha sagt med det här skitlånga inlägget. Nåja!
    Jag är flaxande lycklig över att jag tog detta beslut precis rätt i tiden och i livet. Jag tvivlade egentligen aldrig över själva antagningen, men nu kan jag andas ut på riktigt och börja fokusera på detaljerna kring utbildningen.
    Det kommer såklart bli en omställning att börja leva som student igen efter att ha haft en relativt hög lön, men det bekymrar mig inte!
    Jag har motivationen nu, och såklart min älskade Micke som är min klippa i alla lägen.

    Så, framtiden ser otroligt ljus och spännande ut! Jag älskar sommaren, men nu är typ första gången i mitt liv som jag längtar efter hösten…
    Jag vill börja nuuu!

     

    Hoppas för övrigt att ni alla har det fint i sommaren! Drick mycket vatten och ät en del glass.

     

    Until next time!

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – fortsättningen

    Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!

     

    Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.

    Härifrån kunde man även se över till andra “sidan” av slottet.

    Man kunde se rätt långt i största allmänhet!

    Dags att påbörja passagen!

    Jätteimpade bergsklättrare!

    Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…

    Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!

    Som gjort för smugglare?

    Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.

    Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
    Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.

     

     

    Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
    Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
    Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
    Men för andra är det nog precis tvärt om…

     

    Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    Där legend möter verklighet – Tintagel

    Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
    Tintagel.

    Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!

    Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.

    I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
    Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
    Enjoy!

     

    Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.

    Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…

    Växtligheten är lika vild och stark som landet!

    För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
    Mind the gap…

    “Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”

    Look at that brave son of a bitch!

    Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…

    Här till höger ser man en av de många trapporna


    Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!

    Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!

    Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!

     

     

     

    Until next time!

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Naturligt,  Okategoriserade

    Into the blue

    Men vi slapp bli blöta i alla fall…

    Fredagen spenderade vi i den gamla hamnstaden Plymouth, som gränsar till Cornwall.
    Målet var National Marine Aquarium – Englands största akvariepark. För vem älskar inte havet och dess invånare??

    Jag glömmer ofta bort hur trevligt och rogivande det är med havslevande varelser. Även om de är “instängda” i akvarium så är de ju ändå i sitt naturliga habitat på många sätt.

    Vi får en inblick i deras fantastiska värld som är så långt ifrån, men samtidigt alldeles intill vår egen!

    En riktig fotoutmaning!
    Det är mörkt och alla djur rör sig snabbt och oberäkneligt…

    …men ack så fridfullt!

    Vid Plymouth Aquarium pågår inte bara utställningar, utan man utbildar även och forskar kring vård av havsmiljö och olika arter.
    Det känns bra att kunna bidra till detta!

    Maneter är lite läskiga att röra vid, men drömmiga att titta på.

    Den supervackra och skitgiftiga drakfisken!

    Och min favorit: Nemo!
    Även känd som Clownfisk.

    Oh hai there!
    Rockans mun ser helt klart ut som ett gulligt litet ansikte.

    Under ytan.

    Vi hann inte se så mycket av själva stan i Plymouth, men däremot åt jag den godaste pizzan ever! (Och jag har ätit många vill jag lova!)
    Så har ni vägarna förbi Plymouth – gå till Bella Italia Barbican för sjutton!

    Detta var ingen shoppingresa i första hand, men jag kunde ändå inte låta bli att fynda några av mina favoritböcker på Waterstones i Plymouth:
    David Eddings Sagan om Belgarion.
    Perfekt att koppla av med tillsammans med lite afternoon-tea!

     

    Ett litet avbrott från vårt historia/legend/myt-tema på resan alltså…
    Men nästa inlägg kommer det jag ser mest fram emot att visa er, så håll till godo!

     

     

    Until next time!

     

     

    Loading Likes...
  • Foto,  Historiska ting,  Naturligt,  Övernaturliga ting,  Väsen, myter och vidskepelser

    What’s the meaning of Stonehenge?

    Japp!

    På torsdagen besökte vi detta uråldriga och mytomspunna monument som man egentligen inte vet så mycket om.
    Jag har själv alltid trott på teorin om druiderna, och att Stonehenge byggdes som en plats för andlighet och/eller offerplats.

    Men det återstår för arkeologerna att fundera vidare på, och under tiden kommer här lite bilder från vår utflykt till monumentet!

     

    Detta var egentligen det enda utflyktsmålet vi var på som hade väldigt många turister. Av förklarliga skäl såklart… nåja!

    Turister eller ej så var det väldigt häftigt att se Stonehenge på riktigt.
    Och när man ser det på nära håll så är det lite svårt att inte låta bli att fundera kring vilka som byggde detta, och varför…
    En del av magin med historiska och förhistoriska platser tycker jag är just att det är mycket som är höljt i dunkel.
    Man kan betrakta, fundera och förundras över den mänskliga aktivitet som pågått här i svunna tider.
    Våra förfäder byggde ju alla dessa platser av en eller flera anledningar. Och dessa anledningar tar de inte alltför sällan med sig när de försvinner…

    Här blåste det betydligt mer än i Dartmoor!
    Försöker slappna av och se neutral ut trots att klänningen blåste upp flera gånger och lämnade lite åt fantasin…
    Tur att jag inte kände nån där!

    Efter Stonehenge for vi vidare till en annan mytomspunnen plats där det om möjligt blåste ännu mer:
    Glastonbury!
    Så frälst som jag är i sagor och myter så var detta ett måste – Glastonbury Tor.
    Varför?
    Jo, det sägs att detta var platsen där Avalon låg en gång i tiden, och att Arthur Pendragon himself är begravd här eller i närheten…

     

    Själva tornet uppe på kullen är dock byggt på 1300-talet som en del av en kyrka, och alltså betydligt yngre än vad tiden för Arthurlegenden anger. Men det har förekommit mänsklig aktivitet här sedan järnåldern, och platsen omnämns redan i keltisk mytologi. Så det finns anledning att tro att Glastonbury döljer något…

    Även om landskapet antagligen inte såg ut just så här under medeltiden så är det lätt att förstå varför människor har dragits till denna plats i alla tider.
    Det är något oförklarligt uppfyllande med att blicka ut över det ändlösa gröna landet.

    Och så blir man expert på att hålla i kjolen!

    Fåren blåste nästan i väg där uppe – jag skojar inte! Men de verkar ha lärt sig att söka skydd i ett trångt hörn.
    Eller så ville detta får bara ha lite ensamtid, vem vet.

     

    Två mytologiska platser i en smäll alltså!
    Men jag har mer att visa, bland annat det häftigaste stället av dem alla. Och kan ni tänka er, där blåste det faktiskt ännu mer!!

     

    PS. Om ni inte sett den så kommer här en superbra och rolig låt av Ylvis, som handlar om mystiken med Stonehenge. Enjoy!

     

    Until next time!

    Loading Likes...