Svenska hjältar och legender VI – Gustav II Adolf

Finns det någonting bättre att starta veckan med än ett blogginlägg som handlar om stormaktstidens Sverige? Det kanske det gör, men det är nog väldigt få saker!
Nu snackar vi dessutom om en gigant bland giganterna, en riddare av rang – Lejonet från Norden, Gustav II Adolf.

Det finns fantastiskt mycket att säga om honom, både som kung och som historisk symbol, men för att detta inte ska bli alltför långdraget, så ska jag försöka att hålla mig till det väsentliga!

Den mäktige kungen stupar i Lützen. Bild från Google

Gustav II Adolf föddes som prins i Stockholm år 1594. Han tog över tronen som sextonåring efter sin far Karl IX. Under denna tid låg Sverige i krig med flera länder och det såg ganska mörkt ut på erövringsfronten. Men Gustav lyckades hålla stånd mot Ryssland och även sluta fred med Danmark. Hans mål var att via Polen ta sig vidare in i Tyskland och det dåvarande Preussiska riket (Europakartan på den här tiden såg ju inte riktigt ut som den gör idag).
Detta fälttåg övergick till att bli en del av det som idag är mer känt som Trettioåriga kriget.
Självklart gjordes parallellt med kriget olika försök till fredsförhandlingar, men utan vidare framgång. Detta medförde att riksdagen (många gånger i hemlighet och oklarhet) godkände motaktioner från Sveriges sida och fältherren, kung Gustav “Lejonet från Norden” skulle göra allt i sin makt för att förhindra den tyske kejsaren från att närma sig Sveriges gränser…
Sagt och gjort!
År 1630 landsteg Gustav II Adolf tillsammans med den svenska flottan och armén i norra Tyskland.
Gustav är världsberömd för att ha reformerat krigskonsten, och det är mycket tack vare detta som han vann så stora framgångar på slagfältet. Bland annat såg han till att soldaterna hade en värdig tillvaro och det sägs att han var väldigt mån om deras välbefinnande, vilket stärkte dem och skapade sammanhållning. Ett och annat modernt vapen och stark försvarsutrustning skadade ju såklart inte heller!
Tyvärr gick det inte hela vägen, eftersom kungen blev skjuten av fienden i slaget vid Lützen. Enligt den välkända storyn red han vilse i dimman (här finns dock många versioner av vad som egentligen hände) och han sköts till döds den 6 november 1632.
För att hedra kungens minne äter vi just en liten trevlig Gustav Adolfbakelse den 6 november varje år!

Det sägs även att drottning Maria Eleonora blev utom sig av sorg när hon fick budet om sin makes död. Hon tog hjärtat som skurits ur kungens kropp och behöll det hos sig. Hon försökte även att skjuta upp hans begravning eftersom hon ville ta livet av sig och begravas tillsammans med honom.

Kungens häst Streiff togs även den om hand och finns idag att beskåda på Livrustkammaren tillsammans med en hel del andra trevliga föremål!

Detta var alltså ett litet smakprov på det Lejonet från Norden hann åstadkomma under sin livstid! Han lade grunden för stormaktstiden, revolutionerade och moderniserade kriget, grundade domstolar och kollegier, och mycket annat!
Även om hans regering präglades av mycket våldsamheter och död, så råder ingen tvekan om att han är en av de mest betydelsefulla personer som funnits i Sverige genom historien, i alla kategorier.

 

I nästa del är vi framme vid vetenskapens och upptäckternas gyllene era: 1700-talet!
Även om stormakten så smått börjar att förfalla, så visar Sverige vägen inom många andra områden. Namn som Anders Celsius, Carl von Linné och Alexander Roslin gör sig internationellt berömda och deras livsverk lever kvar än idag…

Until next time!

Loading Likes...

Solhälsningar från skog och mark

Idag är återigen en sån där dag då jag bara kände mig tvungen att gå ut och hälsa på solen! Den har trots allt varit ganska frånvarande här i trakten senaste veckan. Det är som att solen känner av när man saknar den, men man måste verkligen sakna den på riktigt, annars slår den dövörat till.
Men idag verkade den vara samarbetsvillig, så jag packade min lilla ryggsäck med ett äpple, kanelbulle och en termos med varmvatten och trampade iväg till närmaste skog. (En termos med varmvatten är ett måste om man cyklar på vintern. Rätt som det är fryser låset fast! Har man då inte varmvatten med sig så blir man i värsta fall stående och gråter av ilska för att man inte hade en bultsax eller Magnus Samuelsson med sig).

Väl framme så var jag självklart inte ensam, men vad gör väl det? Ingen är bättre än jag på att njuta av tillvaron oavsett hur många kälke-åkande barn, motionärer, fotografer och turister som lallar omkring. Jag stänger ut dem från min värld. Retuscherar bort dem från mitt synfält.

 

Jag måste dock erkänna att människor gör sig bra på bild ibland.
Som detta lilla par som sorglöst och spänstigt trippade fram på skaren!

Mamma Mu och hennes barn slutade att råma för ett ögonblick för att ställa upp på bild. Det tackar vi för!

Vet inte hur många gånger jag har fotat nypon den här vintern… De är bannemig överallt!

Detta är faktiskt en krona från en riktig blomma som verkade trivas i snön. Oklart vart resten av den tagit vägen dock…

Mina äpplen börjar bli riktigt bra på att stå modell! Kanske ska öppna en agentur? “Apple Models”

Slutligen en liten Uppsala-skyline!

 

Imorgon fortsätter min följetong om svenska hjältar och legender! Då fördjupar vi oss lite i stormaktens framväxt… missa för sjutton gubbar inte detta!

Until next time!

Loading Likes...

Svenska hjältar och legender V – Johan III

Storkungens älsklingsson.

Vi har nu gått igenom fyra delar av denna lilla följetong. Med början i en av 1100-talets mytomspunna gestalter är vi nu framme vid 1500-talets krigiska era och Vasaättens högform!

Denna del fem kommer att handla om Gustav Vasas favoritbarn, Johan III. Anledningen till att jag inte bara gör det enkelt för mig och skriver om Gustav Vasa himself är för att jag antar att de flesta redan känner till honom relativt väl. Det finns självklart mycket att säga om Vasa, men han tillhör helt enkelt inte favoritpersonerna för mig. (Min absoluta svenska favoritkung i levde och dog under 1700-talet och jag kommer självklart att beskriva honom i en kommande del! Guldstjärna till den som kan gissa vem jag tänker på under tiden…)

Men. Därmed inte sagt att Johan III inte var en betydelsefull kung för den växande stormakten Sverige, för det var han definitivt!
Dessutom har jag alltid velat att någon gång på internet skriva namnet på hans första hustru, drottning Katarina Jagellonica. För hur häftigt är inte det efternamnet liksom?! Jagellonica… Tänk er Bengt Magnusson uttala det namnet. Man ryser av respekt!

Johan III:s gravmonument i Uppsala domkyrka

Johan föddes den 20 december 1537 som första barnet till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. Att som kung skaffa barn med flera drottningar under den här tiden gör givetvis att det är som upplagt för blodig rivalitet mellan tronarvingar/syskon. Och detta var inget undantag!
Eftersom Johans halvbror Erik (XIV) var äldre så blev det också han som fick ta över tronen efter Gustav Vasa, och Johan fick nöja sig med hertigtiteln tills vidare…
Men Johan låg inte på latsidan! Han trotsade kung Erik och riskerade att dömas för landsförräderi genom att år 1562 gifta sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica. Sverige och Polen låg nämligen i krig vid den här tiden…
Erik, som är känd för att ha varit mycket paranoid, fängslade sin halvbror och dennes hustru på Gripsholms slott i 4 år. Under dessa år i fångenskap hann paret få sina barn, Anna och Sigismund.

Erik XIV hamnar på kåken och Johan blir kung…

Med tiden tilltog kung Eriks paranoia och sinnessjukdom, vilket gjorde att makteliten allt mer tappade förtroendet för honom. Johan och Katarina blev därför utsläppta. Med stöd av adeln och några av sina andra syskon så intog Johan Stockholms slott och lät gripa Erik. Nu var det Eriks tur att sitta i fängelse…
Johan ansågs legitim och blev kung av Sverige 1569. Han regerade fram till sin död den 17 november 1592.

Kung Johans regering präglades av storslagna byggnadsverk. Slott och herresäten uppfördes på löpande band! Detta var naturligtvis inte billigt eftersom Johan inte nöjde sig med asfaltläggar-kvalitet.
Även om statskassan började sina till slut så har Johan ändå gått till historien som en hyllad kung, och arkitekturen blomstrade under hans regering.

 

Until next time!

 

 

 

Loading Likes...

Myten om en magnifik, gudomlig häst!

Vi gör återigen ett litet avbrott i serien om Sveriges historiska hjältar och legender för att nu istället slänga ett öga på en mycket intressant häst!
Och det är inte vilken häst som helst, utan  en åttabent sådan – Sleipner.
Det finns nämligen få saker som är så intressanta för mig en fredagskväll som att studera fornsvensk och vikingatida mytologi. Veckan är slut, man lutar sig tillbaka i soffan, dricker lite ljummet vatten, äter en torr kaka och öppnar upp hjärnan för lite ny spännande kunskap!
Sorgligt kanske vissa tycker, töntigt tycker andra. Men så här trivs jag riktigt bra! Möjligtvis är mina helgmorgnar snäppet bättre då jag knäpper på Vetenskapsradion Historia i P1 och äter en massiv frukost, nästintill orimlig i förhållande till min kroppsstorlek. Men jag antar att 98% av det jag äter försvinner i form av energi till att läsa om historia, eller att trampa omkring i skogen…
Men nog om näringslära!

När asagudarna hade skaffat sig en bekväm plats att bo på, så ville de låta uppföra en storslagen borg där de kunde bo och samtidigt få skydd mot fiender.
Jättarna tyckte att detta verkade dumt, men en av dem, en byggmästar-jätte, hade läst marknadsföring (kan man tro) eftersom han erbjöd sig att uppföra borgen åt gudarna. Detta skulle han göra både snabbt och bra! Och eftersom jätten var en smart hantverkare så tänkta han inte jobba gratis, utan krävde en rimlig lön i form av solen, månen och gudinnan Freja.
Efter viss förhandling om lön och arbetsvillkor så godkände gudarna detta.
Bland annat fick jätten ta sin hingst Svadilfare till hjälp med bygget. Han hade dock endast en vinter på sig att slutföra bygget om han ville ha sin lön.

Den vackra Sleipner vars födelse är något bisarr. (Som mycket annat i nordisk mytologi!)

Vintern kom och jätten tillsammans med Svadilfare kämpade på oklanderligt med borgbygget. Gudarna, som aldrig trott att jätten skulle bli klar i tid, började bli nervösa. De insåg att solen och månen är rätt bra att ha, och så även Freja.
Som de moderna politiker gudarna var, så skyllde de allt på någon annan, i det här fallet Loke (som dessutom var av jättesläkt). Loke tvingades att snabbt styra upp gudarnas problem. Detta gjorde han genom att förvandla sig till en vacker märr som förförde Svadilfare. Hästarna sprang iväg tillsammans. vilket fick till följd att jätten inte blev klar med borgen i tid.
Jätten, som insåg att han jobbat gratis blev såklart rosenrasande. Men hans ilska varade inte länge eftersom Tor slog ihjäl honom med sin hammare…
Loke drog även han en nitlott eftersom han, som frukt av sitt one-night-stand med Svadilfare, strax därpå födde en häst. Denna häst hade åtta ben och var den bästa hästen i hela världen!
Win-win för gudarna denna gång alltså: De fick en gratis borg och en magnifik häst att stoltsera med!

 

Until next time!

Loading Likes...

Svenska hjältar och legender IV – Engelbrekt

Bergsmännens och dalkarlarnas förkämpe Engelbrekt ledde under två år kampen mot den tyranniske kungen…

Han är kanske relativt okänd för många, men inte desto mindre är han viktig i sagan om Sverige! Dessutom kommer han från min hemby Norberg, och han är nog den mest framgångsrika person som Norberg lyckats krama fram de senaste 600 åren… (fram tills Frida Hansdotter föddes 1985).
Engelbrekts släktvapen med tre delade liljor pryder än idag Norbergs kommunvapen, och det säger en del!

Engelbrekt var förebilden för Gustav Vasa menar vissa historieforskare. Bild hämtad från Google.

Engelbrekt Engelbrektsson föddes på 1390-talet i Ängelsberg i Norbergs socken.
Man vet egentligen inte så mycket om hans släkt och uppväxt eftersom han var av utländsk (tysk) härkomst. Men man vet att han var en skicklig militär och talare och han sägs även ha varit en mycket sympatisk och karismatisk ledare.
Engelbrekt utsågs därför till att föra dalkarlarnas talan inför kungen och fogden, som pressade dem alltför hårt med skatter och orättvis behandling.

Men kungen, Erik av Pommern, slog dövörat till eftersom “hey, vad ska ett gäng bönder göra mot honom? Uppror…? I don’t think so!”
Till slut tröttnade både Engelbrekt och dalkarlarna på detta, och år 1434 startade de ett uppror som varade i 2 år.
Under denna tid hann dalkarlarna bränna och kriga sin väg ända ner till Danmark. Så småningom intog man även Stockholms slott, men kung Erik fortsatte att sätta sig på tvären.
Men Erik insåg snart att han var övermannad och han avsattes 1436. Engelbrekt utsågs då till rikshövitsman, med befäl över armén.
Dock blev Engelbrekts karriär kortvarig. Han lönnmördades i maj samma år av riksrådet Magnus Natt och Dag.

Så vad kan man säga om Engelbrekt egentligen?
Han hyllas ofta som en nationalhjälte, frihetskämpe och som den svenska demokratins grundare. Självklart är detta överdrivet, men det ligger trots det en del sanning i det. Hans uppror bidrog onekligen till att allmogens inflytande över sina egna livsvillkor förbättrades, kungens och fogdens förtryck fick ett slut, samt att Kalmarunionen började lösas upp.
Nästan 100 år senare skulle Gustav Vasa upprepa en mycket liknande bragd där han, som många säkert vet, manade dalkarlarna till kamp mot den onde danske kungen Kristian tyrann!

 

Slut på del IV!

 

Until next time!

Loading Likes...

Svenska hjältar och legender III – Drottning Margareta

Danskan som blev drottning av Sverige.

Idag fortsätter vi denna lilla följetong med en för sin tid mycket mäktig kvinna – drottning Margareta!
Hon är känd som drottningen av Kalmarunionen, även om hon inte hade titeln “drottning” under sin levnad.

Prinsessan Margareta Valdemarsdotter föddes 1353 i Danmark, men växte upp i Norge eftersom hon redan vid 6 års ålder lovades bort att gifta sig med kung Håkan av Norge. När Margareta var 10 år gammal gifte hon sig med den 13 år äldre kungen. Eftersom relationerna mellan framförallt Sverige, Norge och Danmark var väldigt komplicerade under den här tiden, så började Margareta redan i tidig ålder att ställa sig in hos prästerna och adeln i Danmark och Norge. Detta ledde till att Margaretas och Håkans tioårige son, Olof, fick ta över kungakronan i Danmark när Norges kung Håkan dog.
Nej jag vet att det inte låter logiskt, men på den här tiden var kungamakten  många gånger ett rävspel i äkta Game of Thrones-anda…

Drottningen av Kalmarunionen. Bild hämtad från Google.

Hur som helst, eftersom Olof ännu var alldeles för ung för att regera, så lät man Margareta styra som förmyndare i hans ställe. (Om ni för övrig följer GoT så kan man säga att Margareta i viss mån var Nordens svar på Cersei Lannister!)
Hennes mål var att även ta över makten i Sverige, och låta sitt hemland Danmark bli centralmakten.
Och hon lyckades faktiskt ta över även Sveriges tron ifrån kung Albrekt år 1389. Detta med hjälp av svenska furstar som var missnöjda med den tysk/svenske kungens “tyskifiering” av Sverige.

Kung Olof hade dött i lunginflammation redan två år tidigare, och nu fanns ingen att ta över efter Margareta och styra de tre rikena. Därför lät man Margaretas systers barnbarn, Erik av Pommern, bli kung av Danmark, Norge och Sverige. Samtidigt instiftade man den så kallade Kalmarunionen 1397 för att garantera att en nordisk union skulle fortleva, och hålla tyskarna på avstånd.

Margareta själv avled år 1412 i digerdöden.

Slut på del III!

 

Nästa avsnitt kommer inte att handla om en kung eller en drottning, utan om en upprorsmakare av rang! Han kom dessutom från samma by som jag själv…

 

Until next time!

Loading Likes...

Slumpen – en av livets många gåtor…

Idag blir det ett litet avbrott i min historieserie om svenska hjältar och legender, för att istället fokusera på ett väldigt intressant ämne: Slumpen.
“Hur är slumpen intressant?” kanske ni tänker då. Och visst, jag förstod inte riktigt heller poängen med den här videon till en början, men på många sätt kan jag känna igen tankesättet när jag funderar lite.
Det hela går ut på att världen är kaotisk och random, men mitt i allt detta så finns det övernaturlig kraft – slumpen och tillfälligheten, som ordnar upp i kaoset och låter oss känna igen mönster i historien och i vår egen vardag.

Ta ett exempel som nog de allra flesta har varit med om någon gång: Att man tänker på en person man inte hört av på evigheter, och typ dagen efter, eller kanske samma dag så får man ett samtal eller meddelande från personen! Är det bara en händelse som vilken annan som helst? Eller är det universums sätt att säga att kontakten mellan dig och den här personen behöver återupprättas?

I paranormala kretsar brukar man tolka såna här händelser som “tecken”, alltså att en högre makt såg till att det hände. Vissa påstår sig till och med själva kunna framkalla slumpartade händelser genom tankekraft.
Videon nedan tar upp flera exempel där slumpen verkar ha tagit över och styrt upp kända händelser så att de hamnar i struktur och relation till varandra.

Jag är själv en trogen anhängare av slumpen och jag råkar ganska ofta ut (tycker jag själv) för slump och tillfälligheter. Sen om det är en “magisk kraft” i universum som styr allt detta, eller om det är just en del av det vi kallar livet och tiden vet jag inte. Men det är definitivt en intressant teori enligt mig!

Vad tror ni?

 

 

Until next time!

Loading Likes...

Svenska hjältar och legender II – Birger jarl

Birger jarl omnämns ofta som grundare av Stockholm. Även om han praktiskt taget regerade Sverige fram till sin död 1266, så har han aldrig haft titeln kung.

Han föddes som Birger Magnusson i Östergötland cirka 1210 och hade flera äldre bröder som han växte upp tillsammans med.
Birger började sin karriär som storman och han gifte sig med kung Eriks (den Läspe och Halte) syster Ingeborg. Dessa fick minst 8 barn tillsammans, varav äldste sonen Valdemar fick ta över tronen när kungen dog. Detta eftersom Erik inte hade några egna barn och kvinnor inte ännu tilläts att regera…

Rekonstruktion av hur Birger Jarl troligtvis såg ut. Bild hämtad från stockholmskallan.se

Även om Valdemar blev kung, så var det i praktiken Birger som ensam styrde riket. Hans titel var jarl, en slags rådgivare och kungens högra hand.
Birger jarl sysselsattes med att kuva uppror från flera håll, bland annat från de småländska bönderna (såklart!) och tavasterna i Finland.
Dessutom hade Birger redan under kung Eriks tid varit med och skapat det som Sverige än idag kanske är allra mest känt för: skatteplikten!
Detta stärkte såklart kungamakten ytterligare när upproren slagits ner, och Sverige var under mitten av 1200-talet relativt fredligt och välmående (åtminstone eliten…).
Birger jarl såg även till att stärka Sveriges handelsvägar, framförallt med handelsförbundet Hansan och dåtidens Tyskland.
Förutom att grunda Stockholm så är Birger jarl även känd för att ha reformerat lagarna i Sverige. Lagen skulle nu gälla lika för alla, oavsett var man bodde i landet och bestraffningen för exempelvis, kvinnofridsbrott, inbrott och andra fredskränkande handlingar skärptes.

Ätten som Birger jarl grundade kallas ibland för Folkungaätten, men detta stämmer inte riktigt eftersom Birger själv inte tillhörde folkungarna. (Folkungarna är en benämning på en gruppering som gjorde uppror mot kungamakten med jämna mellanrum).
En modernare benämning på hans dynasti är Bjälboätten, vilken dog ut med kung Valdemars sonson Valdemar Eriksson. (Namnen på den här tiden är som bekant inte de mest fantasifulla…)

Slut på del II!

 

Nästa del kommer att handla om vår första kvinnliga regent… missa inte det!

 

Until next time!

Loading Likes...

Svenska hjältar och legender I – Erik den Helige

Jag har länge velat göra en topplista med personer som betytt mycket genom historien. Men jag insåg snabbt att en sådan lista skulle kräva heltidsarbete, så jag valde istället att på äkta historieforskar-manér göra en väldigt begränsad sammanfattning utifrån mina egna intressen och kunskaper.
Med andra ord: Jag kommer att välja ett gäng svenska kungar, drottningar och andra framstående historiska personer som jag själv tycker är coola, och beskriva deras livsgärning lite kortfattat. Jag har ännu inte bestämt exakt hur många det blir, men jag tror att det kan bli ett fint och (förhoppningsvis) lärorikt inslag här i bloggen!
So without further ado, här kommer del I!

Först ut är ingen mindre än vårt alldeles egna rikshelgon, Erik den helige, S:t Erik

Erik Jedvardsson är Sveriges rikshelgon, men vi vet egentligen inte så mycket om honom eftersom han levde under tidigt 1100-tal. De historiska källorna i Sverige från den här tiden är knappa, och det finns heller inte särskilt många samtida avbildningar av Erik.
Det vi vet är att han föddes ca 1125 och regerade som kung i Västergötland, och han räknas som en av de första kristna sveakungarna. Erik beskrivs ofta som en rättvis, modig och sympatisk ledare som dog martyrdöden.
Källorna tvistar om exakt var han dödades: vissa menar att han dödades av danska fiender utanför domkyrkan i Uppsala, och andra menar att han dödades utanför kyrkan i Gamla Uppsala. Enligt legenden ska också Erik bland annat ha färdats på korståg till Finland, men detta är inget som har kunnat fastställas. Erikslegenden berättar nämligen en del om honom som är ganska vanligt för helgonförklarade personer. Exempelvis halshöggs han (vilket dock stämmer!) och på platsen där hans huvud hamnade ska en källa ha sprungit upp ur marken. Troligtvis var det den danske prinsen Magnus Henriksson som dödade honom eftersom han ville åt Sveriges tron. Eriks död är daterad med ganska stor säkerhet till maj 1160, och han blev således bara omkring 35 år gammal.
Hans kvarlevor finns bevarade i ett relikskrin i Uppsala domkyrka som jag tidigare visat här.

Så, en relativt kort text om Erik den helige, eftersom jag inte vill sväva iväg alltför mycket i myter och legender om honom!

I nästa del hoppar vi fram cirka 100 år, då Bjälboätten tar form och Stockholm grundas…

 

Until next time!

Loading Likes...

Att fånga magi och skönhet

Idag var enligt mig vinterns vackraste dag hittills, åtminstone här i Uppsala. Nyfallen snö, solsken och mellan 5-10 minusgrader. Magi med andra ord!
Jag promenerade säkert över en mil sammanlagt och fotade lite (många) vinterbilder. Det var som att naturen gjort ett ansiktslyft och kände för att posa med all sin skönhet på en gång! Dessutom gav solen riktigt mycket värme idag, vilket man verkligen inte är bortskämd med så här års…
Eftersom jag hatar att frysa så klädde jag på mig lite för mycket kläder med både underställ och raggsockor. Tänkte ju inte på att man blir rätt svettig av att pulsa fram i snön som en isbjörn i flera timmar. I gassande sol! Till slut satte jag mig för att vila och käka en näve snö. Uppfriskande!
(Nej man får inte mask i magen av att äta snö. Fattar verkligen inte varför den här myten lever kvar!? The biggest lie ever told, tillsammans med ljugföräldrar som sa att de inte ser något om man tänder taklampan i bilen medans de kör… ) Så därför:
Mer snökakor åt folket!

Stötte även på ett gäng med viking-reenactors i gamla Uppsala, inget ovanligt i de trakterna faktiskt, men jag tycker alltid det är imponerande att se deras kläder och utrustning!

Vikingagatan i Uppsala låg mysigt inbäddad i ett snötäcke. Mystisk magi!

Vetet håller sig kvar på åkern

Vissa växter liknar bomullsplantor med sina snökronor

Lyckades även gräva fram och bygga upp några av stenstoderna som fallit omkull och/eller frusit fast

Stigen efter mina fotspår i snön tycktes oändlig!

Harspår och skidspår i dimman. Området är rena drömmen för både harar och skidåkare.

En plats i solen. Utsikten medan jag tog en liten paus och njöt av tillvaron var riktigt vacker!
Såna här dagar är verkligen perfekta för att bara andas och leva i nuet.

Until next time!

Loading Likes...
« Äldre inlägg

© 2017 Emblas

Tema av Anders NorenUpp ↑