Pollenallergi och Historien om Jorden

Här ligger jag utslagen i pollenallergi…
Precis som alla andra år så är jag naiv och tror att jag ska slippa skiten just detta år. Men icke!
Igår kom pollenmaffian på besök, ironiskt nog samtidigt som det föll typ 3-5 cm snö här i Uppsala! How?!
Nåväl det är bara att gilla läget, det brukar trots allt gå över på 4-6 veckor för min del. Inget att hänga upp sig på…

Jag hade egentligen tänkt fortsätta med serien om väsen och varelser i folktron idag, men så kom jag på att jag bara måste visa en dokumentär som jag verkligen älskar! Den är gjord av National Geographic och handlar om hur vår planet blev till. Även om det är lite sämre youtube-kvalitet så är den otroligt väl berättad!
Jag brukar tycka att såna här dokumentärer kan vara lite långdragna och jobbiga att hänga med i, men denna fångar mig direkt i resan genom tid och rum!
Dock kan jag inte låta bli att undra hur man kan veta allt det här?? Saker som skedde för miljarder år sedan kan ju omöjligt vara så enkla att förstå och belägga. Eller?

När man tittar på sånt här så inser man hur otroligt små och obetydliga vi alla är i detta eviga universum. Vår tid är bara ett kort ögonblick i oändligheten.
Så har ni 1,5 timme över – se detta!

Helt plötsligt känns min pollenallergi inte så relevant längre…

 

Until next time!

Loading Likes...

The Bear and the Maiden fair

Som utlovat (till mig själv) så har jag tillbringat hela morgonen och förmiddagen ute i det vackra vädret! Jag hade ju planerat att göra en liten fotoshoot med min nya medeltids-maiden-klänning denna helg, och idag var som klippt och skuret för detta!
Så jag bestämde mig för att cykla ut till Hågadalen och Kung Björns hög. Hågadalen är ett fantastiskt vackert och naturskönt område ett par kilometer från centrala Uppsala. Här finns dessutom en av Skandinaviens bäst bevarade bronsåldersgravar – Kung Björns hög, eller Hågahögen som den också kallas.
Själva högen i sig är inte så storslagen, men landskapet runt omkring är riktigt häftigt! Hela dalen har nämligen varit botten på Mälaren en gång i tiden, vilket är påtagligt än idag. Överallt finns stora stenblock och klipphällar kvar som legat under vatten för bara ett par tusen år sedan.
Det blev en hel hög med bilder, men jag tänkte iallafall lägga upp ett litet urval här!

Efter den långa cykelturen var det skönt att slappna av på ett solvarmt klippblock!

Spanar efter Kung Björn!

Inte lika storslagen som Kungshögarna i Gamla Uppsala enligt min åsikt. Men definitivt ett av många historiska landmärken i Uppsala!

Svårt att föreställa sig att hela dalen har varit en del av Mälaren! Kanske ligger några långbåtar någonstans och väntar på att bli upptäckta..?

Den fantastiskt storslagna eken som står som en vakt alldeles intill gravhögen. (Lägg märke till min spexade maiden-hoj till höger!)

 

 

Until next time!

Loading Likes...

Balansera mera!

Idag har jag spenderat i stort sett hela morgonen och förmiddagen ute.
Katten väckte mig genom att jama högljutt vid sjutiden. Egentligen så vill hon ingenting, hon vill bara att jag ska gå upp och börja dagen liksom…
Tack för att du har pli på mig, katt!
Som tur är så är jag ändå en sån där person som inte kan sova när solen har gått upp. Jag vaknar liksom naturligt av ljuset, vilket i och för sig är rätt skönt!
Tanken var ändå att jag skulle gå ut för att se om man kan börja sava björk snart här i Uppis! Eftersom det har varit omkring 5-10 plusgrader här senaste tiden så borde det vara dags snart. Dock så verkar inte tjälen i marken ha släppt riktigt än, så det blir att vänta någon vecka till…
Förutsatt att det inte kommer ytterligare en käftsmäll med snöstorm och minusgrader som det kan göra ibland den här tiden på året!

Eftersom det är relativt “varmt” ute nu också, så passade jag på att samla ihop lite stenar för att balansera.
Ändå sen jag var liten har jag älskat att leka med stenar och bygga stenfigurer. Det är ett bra sätt att rensa tankarna samtidigt som man utmanar sig själv!

Rasar det aldrig? brukar folk fråga.
Jodå, hela tiden! 

Men det är nog det jag gillar med att balansera stenar. Efter X antal misslyckanden så lyckas man till slut med det omöjliga!

Ofta är det dock enklare än man tror. Det handlar egentligen bara om teknik och en gnutta tålamod…

Flyttfåglarna återvänder! 

 

 

 

Until next time!

Loading Likes...

Katten och sugröret – I want to break free

Fredag betyder slappa på soffan!
Och ingen kan väl göra det bättre än min kära kissemjau Sally…

Jag har faktiskt lyckats få igång henne med en superenkel leksak: Ett sugrör fastknutet i en sytråd!
Vet inte varför, men hon är helt galen i detta sugrör och ska döda det till varje pris. Som bevis på kissens jaktinstinkt så tänkte jag lägga upp en video där vi leker ihop!

Dock blev det då inte mycket till lek, för precis när jag tog fram kameran så la sig katten och jäste i soffan istället. Som en degkatt. En fluffig multifärgad deg.
Jag antar att all lek tog luften ur henne, för jag lovar att hon var helt uppe i extas bara nån minut innan…
Men skam den som ger sig! Här kommer 4 minuter av fredagsfeeling starring Sally och Queen!

Trevlig fredag!

 

 

 

Until next time!

Loading Likes...

Medeltidsklänning och starka vårvindar

Ni kan aldrig gissa vad!
Eller jo, kanske…

Iallafall så har min medeltidsklänning äntligen kommit, som jag längtat!
Dessutom är den gjord helt i linne, och detta tyg ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Tidigare medeltidsklänningar jag haft har varit i olika syntet- eller bomullsblandningar, duchesse eller chiffong. Dessa tyger är också såklart oerhört fina, men de är inte lika bekväma och naturliga mot kroppen.
Linne är dessutom ganska tacksamt eftersom det inte förvrängs eller krymper i tvätt som plagg i andra tyger kan göra. Det håller helt enkelt för tidens prövningar!

Jag är verkligen toknöjd med klänningen, och ett plus är att den bara går till strax ovanför anklarna på mig (i och för sig är jag relativt lång…), och detta gör att man kan springa runt obekymrat i skog, mark och stad utan att den blir lerig eller att man snubblar.

Förhoppningsvis kan jag redan till helgen sticka ut och fota lite med klänningen i en passande miljö och göra den lite rättvisa!

Say yes to the dress! Kunde inte låta bli att fota lite hemma ändå…
Färgen och detaljerna på denna medeltidsklänning är riktigt fina.
Enkelt men elegant!

Like a lady. Fast i medeltida sammanhang hade jag nog inte tagits för en värdig dam, utan snarare en fattig/prostituerad med mitt utsläppta hår…
Oh well!

Until next time!

Loading Likes...

Väsen och varelser i folktron del VII – Älvor

Så här i vårtider finns det väl inget som väcker så mycket glädje och vårkänslor som älvor och älvdans!
Även om älvor är främst förknippade med sommaren och dimmiga sommarnätter, så känns det ändå som att detta väsen passar bra att välkomna solen och värmen med!
Älvorna är ett sådant väsen som har ett ganska spretigt ursprung. De förekommer som elves i exempelvis engelsk tradition, men enligt den Skandinaviska folktron är älvorna ett eget “släkte” och de framställs ofta som väldigt småväxta kvinnor.

Älvor är dock inte att förväxla med alver, som enligt den nordiska mytologin är en egen slags “människa”. Älvorna är mer av ett sagoväsen, medan vikingatida mytologi framställer alver som magiska invånare i de olika världarna i deras universum.

När man tänker efter har älvorna ett ganska otacksamt syfte, nämligen att skapa sjukdomar och se till att folk blir smittade av dessa.
Älvorna är sociala och lever i “flock” tillsammans. De sägs hålla till på ängsmarker och öppna fält där de dansade i soluppgång och solnedgång.
De doldes av sommardimmorna när de dansade sin dans, och om man kom för nära så kunde man få en släng av otäcka sjukdomar på sig!

En något romantiserad, men väldigt vacker målning med älvor och gnomer!
Denna bild stämmer någorlunda överens med min personliga bild av hur älvor ser ut..

Man trodde att dessa väsen med sin älvdans skapade cirkelformade avtryck i marken. Om man urinerade i en sådan cirkel så skulle man omedelbart drabbas av olycka och sjukdomar…
Idag vet vi dock att såna här ringar kommer från olika typer av svampar som växer i cirklar och göder marken. Därför bli gräset mycket grönare och tydligare där svampen är. Så om man nu känner för att uträtta sina behov i en älvdans (eller häxring som de också kallas) så bör det inte vara någon större fara!

Until next time!

Loading Likes...

Ur vinterdvala till doften av gamla byggnader…

En av de bästa dofterna som finns är enligt min åsikt doften av gamla byggnader!
Gammalt trä från byggnader, blandat med tjära och kåda som värms upp i solen, eller fryser i vinterdvalan.
Just denna doft hänger i luften kring kyrkan i Gamla Uppsala och vid Disagården, som är en hembygdsgård med byggnader och replikor från bondetiden.
Nu när solen har börjat värma upp marken på riktigt så sprider sig doften med vinden runt hela området, och det ger ett sånt välbehag!
Som nybakta kanelbullar, fast bättre!

Häromdagen kände jag dessutom hur jag fick en ny energi som jag inte haft på flera månader. Nästan som en uppenbarelse!
Senaste månaderna har jag nämligen känt mig lite frånvarande. Som att jag gått på tomgång istället för på min vanliga enorma energitank. Vet inte riktigt vad det beror på, men jag tror att vädret har spelat en ganska stor del i det. Om vädret är grått så blir jag grå liksom! Och jag tycker att den här hösten och vintern har varit en av de mest långdragna hittills. Jag älskar vintern, men nu känner jag att det är dags för livet att återvända, både ute i naturen och i mig själv.

Just som jag kände häromdagen att energin återvänder, så kände jag också att väntetiden och vinterdvalan är över…
Solen skiner, fåglarna kvittrar, och de gamla byggnaderna börjar dofta mystik och svunna epoker! Allt som är underbart samlas i en kraftansträngning för att sprida sin energi och sitt ljus.
Redo för våren!

 

Här gick jag och sjöng The Road Goes Ever On som Bilbo Baggins. Lycka!

I balans igen, känns förjäkla bra!

Until next time!

Loading Likes...

Mystiskt hus och osaliga andar i Kalifornien

På bokrean för ett par veckor sen så köpte jag en bok som heter Mytomspunna platser – En guide till 250 heliga, hemsökta & mystiska platser i hela världen.
Jag måste säga att denna bok verkligen har fångat mig i sitt nät! Den handlar om allt ifrån vampyrer på Highgates kyrkogård, till voodooplantager på Jamaica, andar i ett hemsökt slott i Danmark, och allt där emellan!

Ett avsnitt som jag tyckte var särskilt intressant handlar om “the Winchester Mystery House” i San Jose, Kalifornien.
I detta hus bodde nämligen under slutet av 1800-talet en kvinna vid namn Sarah Winchester. Hon var änka till vapenmakaren William Wirt Winchester (ni vet de klassiska Winchester-bössorna!)
När maken dog fick Sarah ärva en stor del av makens företag, vilket gjorde henne enormt rik. Men hon blev inte lycklig av pengarna, utan hon blev som besatt och ägnade resten av sitt liv åt att bygga det omtalade Winchester Mystery House…

Sarah var övertygad om att hennes herrgård var hemsökt av andar från människor som blivit dödade av just Winchester-gevär. Därför lär hon hela tiden bygga till och bygga om rum, korridorer, tillbyggnader, etc. på huset för att förvilla andarna. Hon trodde nämligen att spöken och andar inte kunde hemsöka hus som inte var färdigbyggda.
Hela huset består av slingrande korridorer, lönndörrar, hemliga rum och återvändsgränder.

Idag är huset privatägt, men man upptäcker fortfarande rum i huset som man inte hade en aning om!
Kanske var det Sarahs intention också, att fortsätta förvilla både spöken och människor, nästan 100 år efter sin död…

Winchester Mystery House som det ser ut idag. Personligen skulle jag nog definitivt gå vilse där inne…

 

 

Until next time!

Loading Likes...

Väsen och varelser i folktron del VI – Storsjöodjuret

Dags att bege sig tillbaka in i myternas och folklorens värld!

I denna del har vi kommit fram till det omtvistade och storslagna Storsjöodjuret!
Få av våra nordiska väsen är ju så omdebatterade om huruvida det faktiskt finns eller inte. Och få väsen får så mycket medial och kommersiell uppmärksamhet, ända in i våra dagar.

Olika former av vattenlevande monster har förekommit i de allra flesta kulturer genom historien.
Framförallt har sjöfarande civilisationer haft en förkärlek för att fantisera om vad för skrämmande varelser som kan dölja sig i de djupa vattnen.
Det mest kända av dessa är kanske Loch Ness-monstret i Skottland.
Men i Norden har vi ju faktiskt den fruktade jättebläckfisken Kraken! Och såklart, Storsjöodjuret.

Storsjöodjuret sägs hålla till i Storsjön i Jämtland och är omskrivet för första gången år 1635. Det var alltså då som Storsjöodjuret “fick liv”, men det är framförallt från 1800-talet och framåt som folk har påstått sig observera odjuret, och ibland till och med fångat det på foto!
Denna varelse har även varit föremål för jakt, men år 1986 beslutade man att i lag fridlysa Storsjöodjuret och dess eventuella avkommor.
Men eftersom man inte kunde bevisa att djuret överhuvudtaget existerade så upphävdes lagen år 2005.
Engagerade “skattjägare” har dock inte gett upp hoppet om att få en glimt av odjuret, och så sent som 2008 fångade man något på film som skulle kunna vara det beryktade Storsjöodjuret. Kolla in nyhetsklippet här!

Science eller fiction? Århundraden av spekulationer har gjort Storsjöodjuret omtalat och spännande!

Oavsett om alla dessa foton och filmer är fejkade eller inte, eller bara föreställer trädstammar, så återstår ju en högst relevant och vetenskapligt aktuell fråga:
Vad döljer sig egentligen i planetens djupa sjöar och hav?
Ingen vet säkert.
På youtube kan man hitta massvis av videoklipp med märkliga ljud och bilder som fångats på flera tusen meters djup, och som inte tycks tillhöra något av de djur vi känner till idag…

 

Until next time!

Loading Likes...

Videung och vårens välkomnande

Jag hör nog till den där lilla skaran människor som inte tror på vårens ankomst förrän man får riktiga fysiska bevis!
Det vill säga tussilago, flyttfåglar, krokusar, videung, etc.
Självklart ankommer våren lite olika beroende på var i landet man bor, men en sak har jag lärt mig: Mars är inte en vårmånad! Åtminstone inte första halvan av månaden. Och oftast inte andra halvan heller…
Jag vet många som började prata om vår redan i februari och det är ju fullständigt orimligt! I Sverige blir det aldrig vår i februari, oavsett vad termometern visar. Kanske om 50-100 år kommer våren att anlända så tidigt, men inte nu.
(Sen är jag möjligtvis lite gammaldags av mig…)
Dessutom fyller jag år i början av april (oftast kring påsk) och på många sätt har det blivit en mätpunkt för mig om att våren är framme.

Men idag var en sån dag då våren definitivt kändes i luften, så jag får nog ge efter lite helt enkelt!

Vintern drar sin (troligtvis) sista suck här i Uppsala…

Tistelskogen står dock kvar, helt obekymrad om årstidernas svängningar

Videung! Om inte detta är ett vårtecken så vet jag inte vad som är det.

Detta träd och dess omgivning är lite spännande. Här brukar viking-reenactors hålla olika typer av blot! Snart dags för vårblot kan jag tänka mig?

Om ett par veckor är det också dags att sava lite björk. En vårsyssla som hängt med sedan barnsben!

Har ni upptäckt några vårtecken där ni bor?

Until next time!

Loading Likes...
« Äldre inlägg

© 2017 Emblas

Tema av Anders NorenUpp ↑